Gå inte för hårt åt finansmarknaden, Mats Odell

Sedan finanskrisen brakade lös under hösten 2008 har det pågått en intensiv diskussion, runtom i Europa och globalt, kring hur tillsyn, informationsutbyte och reglering av banker och andra finansiella företag ska se ut. Inom EU tillsattes den så kallade Larosièregruppen för att utvärdera dessa frågor och i Sverige fick Finansinspektionen motsvarande uppdrag.

En regel- och tillsynsharmonisering inom EU kan av framförallt två skäl betraktas som önskvärd. Dels handlar det om marknadseffektivitet; att med hjälp av gemensamma spelregler stärka konkurrensen på den europeiska finansmarknaden. Dels finns ett behov av att på ett effektivt sätt förebygga och hantera finansiella kriser. De flesta är överens om att det behövs en mer enhetlig reglering och tillsyn i Europa, men samtidigt måste man vara klar över att det finns viktiga avvägningar som behöver göras.

Det är viktigt att man inte går för långt i regleringsivern. Det faktum att en viss finansiell aktivitet inte är föremål för särskild reglering och tillsyn får exempelvis inte per automatik utgöra ett argument för att ändra den situationen. Bättre reglering behöver helt enkelt inte vara synonymt med mera reglering.

Sverige har ett gott internationellt anseende när det gäller att hantera finansiella kriser, inte minst efter framgångarna i samband med turbulensen inom den svenska finansbranschen i början av 1990-talet. Därför passar det mycket bra att dessa frågor kommer att finnas på EU-agendan under hösten då Sverige är unionens ordförande.

Ärendets aktualitet lär alltså intensifieras framöver, men vi unga kristdemokrater är redan idag mycket intresserade av hur regeringen, och då framförallt finansmarknadsminister Mats Odell, tänker kring de här frågorna. Hur diskuterar regeringen kring att en vidgad omfattning av finansiella regleringar riskerar att minska finansbranschens aktörers eget ansvar och vidga statens?

Är det önskvärt att ha lika regler, lika tillämpning och lika tillsynsmetodik i alla EU-länder? Hur stor är risken att strävan efter en perfekt utjämnad spelplan inom den europeiska finansbranschen leder till alltför detaljerade regelverk och en strikt uniform övervakning och tillsyn?

Kritik har från både Londons borgmästare Boris Johnson och den ansedda tidsskriften The Economist framförts mot framförallt de regleringar som förelås gälla europeiska hedgefonder och private equitybolag. Även den brittiska regeringen lär ha varit inne på samma spår. Hur resonerar den svenska regeringen kring det? Är tunga regleringspålagor nödvändiga också inom dessa finansiella områden?

Frågorna är många samtidigt som det är lite för tyst kring vad som är den svenska regeringens inställning. Att transparensen inom finansvärlden behöver öka är väsentligt, men samtidigt behövs nog en motvikt mot de ofta alltför protektionistiska tyska och franska lägren. Vi i KDU ser det som viktigt att man inte i irritationens hetta av hämndbegär går omotiverat hårt fram mot finansbranschen. Men vad tycker du, Mats Odell?

Aron Modig
Ekonomisk-politisk talesman KDU

Charlie Weimers
Förbundsordförande KDU

Texten har även publicerats i Dagens Industri.