EU ska ägna sig åt sina kärnuppgifter

Tanken om ett fredligt och demokratiskt Europa ligger oss kristdemokrater varmt om hjärtat. Det är ingen slump att det var just kristdemokrater som en gång tog initiativ till det som i dag är Europeiska Unionen. Att lösa gränsöverskridande problem genom samarbete, att tillsammans skapa bättre förutsättningar för tillväxt samt att ta fasta på den gemensamma grunden av judeo-kristna värderingar är något mycket bra och eftersträvansvärt. Därför tror vi unga kristdemokrater på tanken om ett gemenskapens Europa!

Att vi tror på denna grundtanke innebär dock inte att vi okritiskt köper den utveckling som just nu pågår inom unionen – tvärtom. De senaste veckornas utspel från EU-företrädare på hög nivå manar till eftertanke.

EU-kommissionens ordförande José Manuel Barroso beskrev nyligen sin vision för EU i ett tal till Europaparlamentet. Det genomgående temat var att mer makt ska flyttas från medlemsländerna till Bryssel och EU:s centrala institutioner. På sikt ska EU utvecklas till en federation, är Barossos budskap.

Som kristdemokrater kan vi inte annat än bedrövas över detta förhållningssätt. Vad som behövs inom EU är inte mer maktcentralisering. Tvärtom ska vi ta fasta på de principer som samarbetet en gång grundades kring. En av de mest centrala är här subsidiaritetsprincipen där beslut alltid ska fattas på lägsta effektiva nivå. Målet måste vara ett smalt, men vasst EU som inte lägger sig i saker som bättre kan beslutas på nationell nivå.

Det är dock inte förvånande att krav på ett mer centraliserat Europa reses just nu. Att bekämpa den ekonomiska krisen, utan hjälp utifrån, är svårare för de länder som valt att införa euron som valuta. Självklart vore det fel att anklaga euron för att ligga bakom alla de problem som Europa nu brottas med. Att leva över sina tillgångar är aldrig någon bra modell för ekonomisk politik. Men det är ett problem att hela valutaunionens grundkonstruktion skapar dåliga förutsättningar för att hantera kriser av det slag vi nu ser. Sverige är ett bra exempel på hur en självständig valuta i kombination med en hållbar ekonomisk politik är det bästa sättet att upprätthålla en stabil ekonomisk utveckling.

För att undvika framtida problem är det bästa om EU i framtiden utvecklas till ett mellanstatligt samarbete med subsidiaritetsprincipen som grund. EU ska ägna sig åt sina kärnuppgifter – med de fyra friheterna och den inre marknaden i fokus – och åt att lösa problem som vi inte kan lösa på nationalstatsnivå, som internationell brottslighet och miljöfrågor.

EU får inte utvecklas till en federation med beskattningsrätt och makt att besluta om medlemsländernas ekonomiska politik. Vi bör i stället ta fasta på de principer som unionen en gång bildades kring, med mindre politiskt klåfingrighet och mer frihet i fokus!

Aron Modig
Förbundsordförande KDU

Texten har även publicerats i Östgöta Correspondenten.

Sverige bör hålla sig utanför euron

År 2003 röstade svenska folket nej till att ta det sista steget in i EMU-samarbetet och införa euron som valuta. Den ekonomiska kris som Europa nu genomlider visar att detta var ett klokt beslut. På punkt efter punkt har euroförespråkarnas argument motbevisats av en verklighet som blir alltmer svårhanterlig för EU i allmänhet, och för euroländerna i synnerhet. Det mest centrala som nu kan konstateras är att EMU inte på något sätt inneburit att det ekonomiska ansvarstagandet har ökat bland medlemsländerna, utan snarare tvärtom. Vad vi ser idag är en valuta i gungning och ett antal länder vars ekonomier står på ruinens brant.

Självklart vore det fel att anklaga euron för att ligga bakom alla de problem som Europa nu brottas med. Att leva över sina tillgångar är aldrig någon bra modell för ekonomisk politik och det finns naturligtvis länder som har stora problem även utanför euroområdet. Det är dock ett problem att hela valutaunionens grundkonstruktion skapar dåliga förutsättningar för att hantera kriser av det slag vi nu ser. Sverige är ett bra exempel på hur en självständig valuta i kombination med en hållbar ekonomisk politik är det bästa sättet att upprätthålla en stabil ekonomisk utveckling.

Grundproblemet med euron är att den sätter de marknadsekonomiska mekanismerna ur spel. Det är sällan en bra idé att låta politiker sätta priset på en vara – detsamma gäller valutor. Den bästa garanten för att makthavare ska ges ramverk och incitament för en ansvarsfull politik är att ha en flytande växelkurs, eftersom marknaden reagerar då folkvalda försöker genomdriva förslag som saknar täckning i budgeten. Men då ett land ingår i ett valutasamarbete som euron, med bunden växelkurs, saknas incitament för att ta eget ansvar, eftersom alla deltagare i samarbetet tvingas dela på de kostnader som en misslyckad politik medför.

EMU bäddar för att makthavare på nationell nivå ska frestas att föra en oansvarig politik och samtidigt skicka notan för sitt agerande till de andra medlemsländerna. Detta är långtifrån principen om förvaltarskap, som vi unga kristdemokrater menar ska vara en av de mest grundläggande principerna för den så viktiga Europeiska unionen.

Panikartade försök att dämpa de negativa effekterna har setts under hösten, förslaget till skatt på finansiella transaktioner, en så kallad Tobinskatt, är ett av de värsta exemplen. Istället för att ta itu med de verkliga problemen framförs förslag på införande av nya skatter och regleringar. KDU var en av de drivande krafterna bakom att YEPP (ungdomsorganisationen för EPP-gruppen, bestående av kristdemokratiska och konservativa partier i Europa), vid rådsmötet i Marseille tidigare i december inte ställde sig bakom ett förslag om Tobinskatt. Vår bestämda uppfattning är nämligen att EU inte ska ägna sig åt att införa fler regleringar, utan tvärtom fokusera på att människor, varor, tjänster och investeringar ska kunna flöda fritt. Det är nämligen så vi undviker problem i framtiden!

Någon kanske skulle invända att det är fler och tydligare ekonomiska regelsystem som är lösningen på de finansiella problemen. Så skulle det naturligtvis kunna vara, men mer av regleringar är inte för den sakens skull önskvärt eftersom det förutsätter en gemensam ekonomisk politik i hela eurozonen.

Detta är också precis vad som blir fallet i och med den finanspolitiska ”pakt” som skapades vid det senaste EU-toppmötet. De nationella budgetar som läggs av medlemsländerna ska numera förhandsgranskas av EU-kommissionen och ministerrådet, mer skattepolitik ska ”integreras” (läs likriktas) och ambitionen är att dessa regler ska bli en del av EU:s fördrag inom en överskådlig framtid. Detta är ingen önskvärd utveckling. Statsminister Fredrik Reinfeldt har sagt att han vill diskutera och förankra en eventuell anslutning till denna pakt i Sveriges riksdag. KDU menar att Sverige istället bör följa Storbritanniens exempel och stå utanför.

Vi unga kristdemokrater är i grunden varma anhängare av EU. Det är viktigt att bejaka den värdegrund som förvaltas av vårt gemensamma europeiska kulturarv, samtidigt som det finns ett behov av samarbete på många politiska områden. Det är dock en förutsättning att subsidiaritetsprincipen även i framtiden utgör en av grundpelarna i den Europeiska unionen. Vad vi ser nu är tyvärr en utveckling i motsatt riktning. Mot bakgrund av det är det uppenbart att Sverige gjort rätt som valt att stå utanför eurosamarbetet. Och vi kan i dagsläget inte se någon som helst anledning att ändra på detta.

Aron Modig
Förbundsordförande KDU

Texten har även publicerats på debattsajten Newsmill.

Ja till stabila finanser, nej till Tobinskatt

EU-kommissionen vill införa en skatt på finansiella transaktioner, en så kallad Tobinskatt. Tanken är att banksektorn ska tvingas betala tillbaka en del av det stöd som Europas skattebetalare givit dem under de senaste åren av finansiell och ekonomisk kris. Sannolikheten att förslaget kommer att bli verklighet kan diskuteras, men det vore förödande för både Europas frihet och dess ekonomier om så skulle bli fallet.

– Det finns många principiella argument mot en överstatlig beskattning. Subsidiaritetsprincipen är en grundläggande del av både den kristdemokratiska politiska filosofin och själva EU-samarbetet i sig. Beslut ska helt enkelt fattas på lägsta effektiva nivå. KDU vill därför varken se en gemensam finanspolitik inom EU eller en beskattning på den överstatliga nivån, säger KDU:s förbundsordförande Aron Modig.

• En skatt på kapitaltransaktioner skulle också vara destruktiv för Europas ekonomier. Om en Tobinskatt införs i EU eller euroområdet skulle det innebära att mängder med kapital flyttar till andra delar av världen.
• EU-kommissionens förslag är varken principiellt eller praktiskt acceptabelt! Vad Europas ekonomier behöver är stabila statsfinanser och ett gott företagsklimat – inte en överstatlig skatt, avslutar Aron Modig.

Gå inte för hårt åt finansmarknaden, Mats Odell

Sedan finanskrisen brakade lös under hösten 2008 har det pågått en intensiv diskussion, runtom i Europa och globalt, kring hur tillsyn, informationsutbyte och reglering av banker och andra finansiella företag ska se ut. Inom EU tillsattes den så kallade Larosièregruppen för att utvärdera dessa frågor och i Sverige fick Finansinspektionen motsvarande uppdrag.

En regel- och tillsynsharmonisering inom EU kan av framförallt två skäl betraktas som önskvärd. Dels handlar det om marknadseffektivitet; att med hjälp av gemensamma spelregler stärka konkurrensen på den europeiska finansmarknaden. Dels finns ett behov av att på ett effektivt sätt förebygga och hantera finansiella kriser. De flesta är överens om att det behövs en mer enhetlig reglering och tillsyn i Europa, men samtidigt måste man vara klar över att det finns viktiga avvägningar som behöver göras.

Det är viktigt att man inte går för långt i regleringsivern. Det faktum att en viss finansiell aktivitet inte är föremål för särskild reglering och tillsyn får exempelvis inte per automatik utgöra ett argument för att ändra den situationen. Bättre reglering behöver helt enkelt inte vara synonymt med mera reglering.

Sverige har ett gott internationellt anseende när det gäller att hantera finansiella kriser, inte minst efter framgångarna i samband med turbulensen inom den svenska finansbranschen i början av 1990-talet. Därför passar det mycket bra att dessa frågor kommer att finnas på EU-agendan under hösten då Sverige är unionens ordförande.

Ärendets aktualitet lär alltså intensifieras framöver, men vi unga kristdemokrater är redan idag mycket intresserade av hur regeringen, och då framförallt finansmarknadsminister Mats Odell, tänker kring de här frågorna. Hur diskuterar regeringen kring att en vidgad omfattning av finansiella regleringar riskerar att minska finansbranschens aktörers eget ansvar och vidga statens?

Är det önskvärt att ha lika regler, lika tillämpning och lika tillsynsmetodik i alla EU-länder? Hur stor är risken att strävan efter en perfekt utjämnad spelplan inom den europeiska finansbranschen leder till alltför detaljerade regelverk och en strikt uniform övervakning och tillsyn?

Kritik har från både Londons borgmästare Boris Johnson och den ansedda tidsskriften The Economist framförts mot framförallt de regleringar som förelås gälla europeiska hedgefonder och private equitybolag. Även den brittiska regeringen lär ha varit inne på samma spår. Hur resonerar den svenska regeringen kring det? Är tunga regleringspålagor nödvändiga också inom dessa finansiella områden?

Frågorna är många samtidigt som det är lite för tyst kring vad som är den svenska regeringens inställning. Att transparensen inom finansvärlden behöver öka är väsentligt, men samtidigt behövs nog en motvikt mot de ofta alltför protektionistiska tyska och franska lägren. Vi i KDU ser det som viktigt att man inte i irritationens hetta av hämndbegär går omotiverat hårt fram mot finansbranschen. Men vad tycker du, Mats Odell?

Aron Modig
Ekonomisk-politisk talesman KDU

Charlie Weimers
Förbundsordförande KDU

Texten har även publicerats i Dagens Industri.