Ledare om de politiska ungdomsförbundens funktion

Under den senaste veckan har de politiska ungdomsförbundens funktion och betydelse diskuterats på flera morgon- och kvällstidningars ledarsidor. Expressens ledarsida inledde (Broilers på glid, 1/8) med att totalt såga de politiska ungdomsförbunden:

Kongresserna är några dagar av låtsasdemokrati där ungdomsförbunden bedriver snabbkurs i det politiska spelet. Ledningen väljs alltsomoftast efter intriger och maktspel. Den som vinner kan efter ett par år växla in engagemanget mot en plats i valfri politisk församling.

Men de är samtidigt kritiska mot att riksdagspartierna är för dåliga på att ta hand om de unga medlemmarna:

Det finns ingen riktig beredskap för unga människor i partipolitiken. Den som försöker engagera sig möts allt för ofta av ett protektionistiskt förhållningssätt till maktpositioner och idéer. Har man inte kokat tillräckligt mycket kaffe eller närmar sig pensionsåldern, är det ingen idé att ta sig in i en partiorganisation.

Det är förstås bra och roligt att de politiska ungdomsförbunden uppmärksammas och diskuteras, men jag tror definitivt inte att det är aktuellt att dödförklara dem ännu på ett tag. Det är sant att förbundens medlemssiffror dalat en hel del de senaste åren och att antalet medlemmar nu är betydligt lägre än för ett antal årtionden sedan. Ungdomsförbunden fyller dock fortfarande flera viktiga funktioner, såväl politiskt som organisatoriskt, internt inom partierna och externt. Att verksamheten skulle vara död är inte heller någonting jag känner igen, åtminstone inte vad gäller KDU. Inom vårt förbund finns massor av engagerade och aktiva unga.

Hursomhelst fortsätter Dagens Nyheters ledarsida diskussionen (Farväl, ljuva ungdom, 4/8) och håller till stora delar med i ovanstående resonemang:

I dag är de politiska ungdomsförbunden bara skuggor av sina forna jag. Medlemsantalet har rasat och den handfull som är kvar ägnar sig åt svågerpolitik, låtsasdemokrati och intrigspel. Att dödförklara de politiska ungdomsförbunden, som Expressen krävde häromdagen, är kanske en nödvändig sanering. Men det är svårt att se på vilket sätt detta i sig själv skulle leda till en vitalisering av deras moderpartier.

Dock bygger DN på diskussionen och talar om betydelsen av att återvitalisera svensk politik genom att ge väljarna mer makt över partierna, exempelvis genom att införa större moment av personval. Jag tror att det är helt rätt. Man kan exempelvis börja med att helt slopa åttaprocentsspärren vid personval och låta de kandidater med flest personkryss ta plats i riksdagen.

Svenska Dagbladets ledarsida (Idédebatten vinner på samarbetet, 4/8) diskuterar kring nybildade Ung Allians. Tidningen är positiv och bemöter kritik från de som anser att den ”nya” alliansen är onödig.

Utbyte berikar. Nya idéer kläcks tillsammans och barriärerna mellan organisationerna blir mindre. Och om ungdomsförbundarna vill vara radikalare och smidigare än sina moderpartier borde frågan om sammanslagning inte vara lika känslig och omöjlig som den är vad gäller partierna.

Personligen tycker jag att det är sjävklart att vi ska ha ett välfungerande samarbete mellan de borgerliga ungdomsförbunden. Allians för Sverige  är en absolut nödvändighet för att vi ska slippa socialiststyre efter nästa val så ju mer som görs för att alliansen ska hålla ihop desto bättre. Samarbete på fler plan än enbart mellan moderpartierna stärker med största sannolikhet banden och är därmed positiva.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: