Odell svarar om finansmarknadernas reglering

Kommun- och finansmarknadsminister Mats Odell svarar i onsdagens upplaga av Dagens Industri på min och Charlie Weimers debattartikel som återfanns i samma tidning för någon vecka sedan. Detta är texten i sin helhet:

Fler regler utan etik
Den internationella finanskrisen har blottlagt brister i både regelsystem och tillsyn på de finansiella marknaderna. Att hitta lösningar på dessa områden är min främsta prioritering under EU-ordförandeskapet.

Charlie Weimers och Aron Modig (KDU) ställer ett antal frågor om min syn på finansmarknadens reglering på EU-nivå men vidgar också frågeställningen till principiell nivå (DI Debatt 27/8).

I den senare delen frågar de vilken omfattning som är lämplig på regelverket för att uppnå en väl fungerande finanssektor. Vi kristdemokrater har länge haft insikten att regelverket kan vara mindre finmaskigt om etiken i finansbranschen är hög. De behov vi nu ser av en striktare tillsyn har att göra med att etiken på många håll är undergrävd.

Samtidigt som vi vill förmå marknadens aktörer att följa den etiska kurs som deras branschorgan och företag oftast har som ledstjärna inser vi att detta är otillräckligt. Vi måste begränsa möjligheterna till övertramp och hjälpa till att återupprätta allmänhetens förtroende för finansmarknaderna både här och inom EU – som i sin tur måste påverka det internationella regelverket. Lärdomarna från krisen är att vi behöver en ökad tillsyn av övergripande systemrisker och av gränsöverskridande aktörer.

Vi behöver se över bankernas kapitalkrav och se till att bonusar och ersättningssystem inte premierar osunt risk tagande. Det behövs också ny reglering för tidigare oreglerade finansiella produkter och aktörer. Ändå är jag övertygad om att det går att förenkla de befintliga regelverken och slå vakt om att nya regler inte blir oskäligt betungande för aktörerna.

Att vi måste sträva efter att reglerna blir lika i alla medlemsstater är för mig en självklarhet. Finansmarknadens aktörer och deras ägare ska hållas ansvariga för de överträdelser de är skyldiga till.

När det gäller direktivet om alternativa investeringsfonder har jag tydligt betonat vikten av att vi får ett regelverk som gör att vi kan motverka system risker samtidigt som vi slår vakt om branschens fortsatta bidrag till väl ståndsutvecklingen. Med rätt regler är jag övertygad om att även hedge- och risk kapitalfonder kommer att gynnas av en sådan lagstiftning, eftersom det ger dem en legitimitet som de i dag saknar.

Det svenska ordförandeskapets roll är nu att vara lyhörd inför medlemsstaterna, parlamentet och kommissionen, liksom för olika privata aktörers intressen. Vi kommer att arbeta målmedvetet för att uppnå resultat som är bra för medlemsstaterna, som löser de faktiska problemen och ser bortom principer och särintressen. Men vi vill också betona etikens betydelse i sammanhanget.

Mats Odell
Kommun- och finansmarknadsminister (KD)

”Utbildningsfabriken håller inte för export”

Dagens Industris ledarsida hör till Sveriges mest läsvärda, eftersom den erbjuder en mycket intressant blandning av företagsspecifika texter och ledare av mer politisk natur. Igår ägnade ledarredaktionen en knapp helsida åt utbildningspolitik. Detta är några intressanta passager:

Rätt sällan gäller frågan hur man skapar världens bästa universitet. Det är synd – för universitet är verkligen viktiga. Allt viktigare i en värld där Sverige och Europas konkurrenskraft i mindre grad är råvaror och arbetskraft, och i allt högre grad är kunskap.

På de årliga listor som rankar världens bästa universitet, är den amerikanska dominansen fortfarande överväldigande – även om Japan, Kina och Sydkorea kommer starkt (tre länder vars studenter tillsammans med indier tillhör de största studentgrupperna på amerikanska universitet).

I USA sköter universiteten sig själva. I Europa är det politiker som försöker planera fram allmännyttiga institutioner. En alltför instrumentell syn på kunskap påminner om den bland politiker ofta instrumentella synen på kultur. Men i verkligheten är det lika omöjligt att veta hur, och om, mynt ska kunna slås av naturvetenskaplig grundforskning, som hur en statlig konstutbildning ska bidra till BNP-tillväxten. Inte desto mindre fyller båda en viktig funktion i ett samhälle.

Ledaren fortsätter med att kommentera betydelsen av att Sverige prioriterar när forskningsresurserna fördelas:

När Sverige nu lägger 1 procent av BNP på forskning är det bra, men får inte leda till en övertro på att pengar löser allt – ett litet land som Sverige måste ändå prioritera. Men sådant svider, inte minst för en politiker. Den som borde ha bäst överblick, universitetskansler Anders Flodström, gjorde sig impopulär redan när han tillträdde för två år sedan genom att säga att dagens 14 universitet borde bli fem. Förnuftigt, men politiskt omöjligt av rent regionalpolitiska skäl.

Med dagens ordning har de rättviseaspekter som Socialdemokraterna en gång använde för att motivera den starka utbyggnaden av högskolesystemet i Sverige blivit orättvisa: en utbildning vid Lunds universitet är bättre än en vid Högskolan i Skövde. Den som studerar i Karlstad får mindre för sitt studielån än studenten i Uppsala.

Också en kommentar kring resurstilldelningssystemet:

I september ska högskoleverket redovisa ett förslag till kvalitetsutvärdering för regeringen, där utbildningar med hög kvalitet också ska få höjt anslag. Det talas om en kvalitetsbonus på 3 procent. Är kvalitet inte mer värt än så kan man undra vart högskolan är på väg.

Som om det kommit från min egen penna. Kan inte Sverige sluta vara så sossigt?

Gå inte för hårt åt finansmarknaden, Mats Odell

Sedan finanskrisen brakade lös under hösten 2008 har det pågått en intensiv diskussion, runtom i Europa och globalt, kring hur tillsyn, informationsutbyte och reglering av banker och andra finansiella företag ska se ut. Inom EU tillsattes den så kallade Larosièregruppen för att utvärdera dessa frågor och i Sverige fick Finansinspektionen motsvarande uppdrag.

En regel- och tillsynsharmonisering inom EU kan av framförallt två skäl betraktas som önskvärd. Dels handlar det om marknadseffektivitet; att med hjälp av gemensamma spelregler stärka konkurrensen på den europeiska finansmarknaden. Dels finns ett behov av att på ett effektivt sätt förebygga och hantera finansiella kriser. De flesta är överens om att det behövs en mer enhetlig reglering och tillsyn i Europa, men samtidigt måste man vara klar över att det finns viktiga avvägningar som behöver göras.

Det är viktigt att man inte går för långt i regleringsivern. Det faktum att en viss finansiell aktivitet inte är föremål för särskild reglering och tillsyn får exempelvis inte per automatik utgöra ett argument för att ändra den situationen. Bättre reglering behöver helt enkelt inte vara synonymt med mera reglering.

Sverige har ett gott internationellt anseende när det gäller att hantera finansiella kriser, inte minst efter framgångarna i samband med turbulensen inom den svenska finansbranschen i början av 1990-talet. Därför passar det mycket bra att dessa frågor kommer att finnas på EU-agendan under hösten då Sverige är unionens ordförande.

Ärendets aktualitet lär alltså intensifieras framöver, men vi unga kristdemokrater är redan idag mycket intresserade av hur regeringen, och då framförallt finansmarknadsminister Mats Odell, tänker kring de här frågorna. Hur diskuterar regeringen kring att en vidgad omfattning av finansiella regleringar riskerar att minska finansbranschens aktörers eget ansvar och vidga statens?

Är det önskvärt att ha lika regler, lika tillämpning och lika tillsynsmetodik i alla EU-länder? Hur stor är risken att strävan efter en perfekt utjämnad spelplan inom den europeiska finansbranschen leder till alltför detaljerade regelverk och en strikt uniform övervakning och tillsyn?

Kritik har från både Londons borgmästare Boris Johnson och den ansedda tidsskriften The Economist framförts mot framförallt de regleringar som förelås gälla europeiska hedgefonder och private equitybolag. Även den brittiska regeringen lär ha varit inne på samma spår. Hur resonerar den svenska regeringen kring det? Är tunga regleringspålagor nödvändiga också inom dessa finansiella områden?

Frågorna är många samtidigt som det är lite för tyst kring vad som är den svenska regeringens inställning. Att transparensen inom finansvärlden behöver öka är väsentligt, men samtidigt behövs nog en motvikt mot de ofta alltför protektionistiska tyska och franska lägren. Vi i KDU ser det som viktigt att man inte i irritationens hetta av hämndbegär går omotiverat hårt fram mot finansbranschen. Men vad tycker du, Mats Odell?

Aron Modig
Ekonomisk-politisk talesman KDU

Charlie Weimers
Förbundsordförande KDU

Texten har även publicerats i Dagens Industri.