Hej,
Den 19 september hålls allmänna val i Sverige. Då avgörs det om Allians för Sverige får fortsätta att regera och förändra landet till det bättre eller om det rödgröna regeringsalternativet tar över. Den som bor i Göteborgsområdet kan rösta på mig i valen till riksdag och kommunfullmäktige. Jag står på plats åtta på Kristdemokraternas riksdagslista och på fjärde plats på partiets ungdomskommunlista. Det här är de politiska områden jag har störst intresse för:
1. Sänkta skatter – för ökad frihet och fler skäl att arbeta
Trots att Sverige under drygt tre år haft en borgerlig regering, som sänkt inkomstskatterna rejält, har vi fortfarande världens näst högsta skattetryck, mätt som totala skatteintäkter i förhållande till BNP. Sedan årsskiftet har vi dessutom åter världens högsta marginalskatter och är därmed allra sämst på att uppmuntra utbildning och flit. Detta måste förändras.
Jag hoppas att en omvald alliansregering fortsätter att sänka skatterna, både för löntagare och pensionärer. Det behövs fler jobbskatteavdrag samtidigt som den andel av befolkningen som betalar statlig skatt bör minskas och värnskatten slopas. Helt enkelt för att arbete och flit ska löna sig mer, men även för att det ger ökad frihet och rättvisa.
Sverige av idag skiljer sig mycket från det land vi levde i sommaren 2006. De flesta förändringar har varit till det bättre, men mycket finns kvar att göra. ”Det är inte någon liten skog vi ska ta oss ur”, som Göran Hägglund själv uttryckte det på Gotland. Skattepolitiken bör finnas med bland valfrågorna inför nästa års val. Det är en fråga om att skapa frihet, trygghet och egenmakt till den vanliga människan som vårt parti ju strävar efter att sätta i centrum.
– Alliansen bör prioritera sänkta skatter, Kristdemokraten, 2/8 2009
2. En skola av hög kvalitet – för att ge alla barn en bra start på livet
Kunskap, ordning och reda samt respekten för att människor är olika måste vara utgångspunkter för skolpolitiken. Eftersom barn har olika intressen och är olika duktiga på olika saker, inom olika områden, behövs en mångfald av utbildningar och skolformer. Därför är det väldigt viktigt med exempelvis friskolor, ett fritt skolval, lärlingsutbildningar, möjlighet till nivågrupperad undervisning och teoretiska spetsutbildningar.
Respekten för att människor är olika måste vara utgångspunkten för den svenska skolan. Eftersom människor har olika intressen och är olika duktiga på olika saker inom olika områden behövs det en mångfald av såväl utbildningar som skolformer. Friskolereformen och det fria skolvalet bidrar till att skapa just en sådan pluralism. Den som tycker att den lokala skolan har brister kan utan problem söka en utbildning i en annan stadsdel eller annan kommun. Och den som tycker att det fattas någon typ av skola är välkommen att fylla tomrummet genom att starta en ny.
– Den borgerliga skolpolitiken ger hopp om en bättre framtid, Newsmill, 28/9 2009
3. Det fria näringslivet och den högre utbildningen – nycklar till framtida tillväxt
I början av mandatperioden tillsatte regeringen ett globaliseringsråd bestående av ledande personer från politik, akademi och näringsliv. En god idé vore att leta upp den slutrapport som detta råd släppte under våren 2009 och börja implementera förslagen.
Framtidens svenska ekonomi kommer att bygga på kunskap och innovationer snarare än på produktion av industrivaror. Från det perspektivet är det väldigt viktigt att politiken är inriktad på att främja företagsamhet, teknisk utveckling och forskning. Den regelbörda som finns på framförallt småföretag måste underlättas, skatten på arbetskraft sänkas och arbetsmarknaden bli mer flexibel.
Det är beklagligt att svenska lärosäten ligger så illa till på de största internationella rankinglistorna över världens universitet och högskolor. För att stärka vår konkurrenskraft bör ett svenskt spetsuniversitet inrättas i syfte att samla Sveriges främsta studenter och professorer, från hela skalan av akademiska områden.
I stället för att administrera den stora socialdemokratiska statsapparaten bör regeringen fokusera på att stärka arbetslinjen och näringslivet samt göra arbetsmarknaden mer flexibel. Om det finns reformutrymme i budgeten bör vi satsa på ytterligare jobbskatteavdrag och sänkta arbetsgivaravgifter. En sådan politik stimulerar såväl arbetsutbudet som efterfrågan på arbetskraft samtidigt som det i direkt mening sänker kommunernas kostnader. Tillsammans med reformer av LAS turordningsregler skulle en sådan politik stärka Sverige inför framtiden. Det är riktigt synd att regeringen drar åt vänster då det bästa för Sverige vore att gå åt motsatt håll.
– Regeringen på fel spår, Östgöta Correspondenten, 16/9 2009
4. Kvotering är alltid fel – oavsett syfte, situation och sammanhang
Årets val kommer på många sätt att vara ett frihetsval. Om det rödgröna experimentet vinner är risken stor att en kvoteringsoffensiv drabbar Sverige – med inskränkningar av individens, familjernas och näringslivets frihet som följd. Jag och Kristdemokraterna är för jämställdhet och lika möjligheter för alla människor, men tar avstånd från kvotering i alla lägen.Att behandla människor främst utifrån kön, och därmed blunda för äganderätten, kompetens och meriter samt människans egen vilja, är fullständigt oacceptabelt – även om det är inklätt i begrepp som ”individualiserad föräldraförsäkring” eller ”positiv särbehandling”. Varje gång en person kvoteras in på en viss position, så finns där också en människa som kvoteras bort. Det kan aldrig accepteras.
Hur kan vi öka anslagen till forskning och högre utbildning? Hur kan vi på ett rättvisande sätt utvärdera utbildningarnas och lärosätenas kvalitet? Hur kan vi bredda rekryteringen till universiteten och hur kan vi se till att våra unga har tillräcklig kunskap om de olika utbildningsmöjligheter som finns för att kunna göra informerade val? Hur lockar vi fler forskare av världsklass till de svenska universiteten? Det är frågor som den utbildningspolitiska debatten borde kretsa kring. Istället fastnar vi i trams om genus och kvotering. Det är bra tragiskt.
– Genus ingen överordnad princip, Kristdemokraten, 29/1 2010
5. Lag och ordning – brottsoffret måste stå i centrum
Att upprätthålla lag och ordning i samhället är en av statens absoluta kärnuppgifter. Det handlar om att ge trygghet till medborgarna – att skydda dem från att utsättas för brott och våld. De senaste decennierna har fokus främst varit på att sociala orättvisor leder till brott. Nu är det dags att fastslå att det inte är synd om brottslingar. Däremot är det förstås synd att människor blir brottslingar.
Det behövs ett perspektivskifte så att vi återigen betonar varje människas ansvar för sina handlingar. Det finns omständigheter som smalnar av en persons handlingsmöjligheter, men alla människor har i slutändan alltid ett val. Den som begår brott har, som moralisk person, fattat ett beslut som hon i rättvisans namn också måste ta konsekvenserna av. Det handlar om att sätta brottsoffret i centrum och skydda de som är svagast.
Staten kan och ska inte lösa alla problem – det är inte önskvärt, utan utrymme måste även ges till människorna och det civila samhället. Men detta utrymme är inte intressant för socialdemokrater och andra socialister. Dessa lägger istället allt fokus på att skapa motsättningar mellan grupper. Direktörer mot arbetare, rika mot fattiga, friska mot sjuka etcetera. Motsättningar som i förlängningen gör det legitimt att alltid skylla på någon annan så fort något är orättvist eller dåligt.
– Socialdemokratin ligger bakom bristen på personligt ansvarstagande, Politikerbloggen, 29/12 2009
Det behövs fler unga kristdemokrater i landets beslutande församlingar. Rösta Modigt den 19 september!
Allt gott,
Aron Modig
Aron Modig 