Många olika faktorer påverkar elevers prestation i skolan. Till de absolut viktigaste hör lärarnas kompetens och engagemang. I länder som klarar sig väl i internationella kunskapsjämförelser, som exempelvis Finland och Singapore, attraheras toppstudenter till läraryrket. Men i många västländer har istället en situation uppstått där de allra bästa studenterna sällan väljer en karriär som lärare. Dessvärre hör Sverige i dag till den senare kategorin länder.
År 1982 var lärarutbildningen en av de allra mest populära akademiska utbildningarna i Sverige, med betydligt högre söktryck än till exempel sociala linjen och juristlinjen. I dag har lärarutbildningen istället kommit att bli en av de mindre populära utbildningarna, i takt med att läraryrkets popularitet och status har eroderat. Som både Lärarnas riksförbund och Lärarförbundet lyft fram relaterar det låga intresset för utbildningen till de låga lärarlönerna och den minskade yrkesfriheten. I en alltmer humankapitalintensiv världsekonomi är en av de centrala utmaningarna för Sverige att upprätthålla och främja utbildningens kvalitet. I det arbetet är det centralt att fundera över hur vi kan locka fler talangfulla och högpresterande personer till läraryrket.
Kanske kan Sverige hämta inspiration från det amerikanska initiativet Teach för America? Detta projekt, som drivs av den amerikanska sociala företagaren Wendy Sue Kopp, startades med målsättningen att lyfta utbildningskvaliteten i framförallt marginaliserade områden. Wendy insåg att många som nyligen tagit examen från de främsta universiteten, eller hade omfattande erfarenhet från arbetsmarknaden, kunde bidra med mycket kunskap och idéer till skolan, även om läraryrket inte ursprungligen var deras huvudsakliga profession. Hennes organisation riktade därför in sig på att förmå denna typ av toppresterare att under två år eller mer undervisa som lärare i skolor belägna i låginkomsttagarområden.
Sedan starten år 1990 har Teach for America fått mer än 20 000 personer att göra ett kortare avsteg från sin ordinarie karriär för att undervisa. Wendy har förklarat att målsättningen med organisationen hela tiden varit att möjliggöra även för barn och ungdomar som växer upp i områden med sociala problem att få ta del av högkvalitativ utbildning. Och visst har organisationen lyckats med detta. År 2010 fick Teach for America in hela 46 000 ansökningar, varav 4 500 personer togs ut för att undervisa. Ansökningarna omfattade smått otroliga 12 procent av alla sistaårsstudenter vid de topprankade amerikanska Ivy League-universiteten.
Wendy Sue Kopps sociala innovation bygger på vetskapen om att det är få av de som läser topputbildningar som vill söka sig till läraryrket, då denna karriärväg i USA, liksom i Sverige, präglas av låga ingångslöner och begränsade möjligheter att genom egen prestation förbättra sin inkomst. Däremot kan många toppstudenter tänka sig att lägga några år av sin tid på att undervisa, inte minst om det handlar om mindre privilegierade områden där de dessutom kan fungera som viktiga vuxna förebilder.
The Economist noterade nyligen hur Teach for America, genom sitt tydliga fokus på lärarnas kvalitet, bidrar till bättre studieresultat vid USA:s skolor. Samma tidskrift har också lyft fram det brittiska Teach First-projektet, som startats med inspiration av framgångarna i USA.
Ett liknande initiativ är onekligen värt att prova i Sverige. Varför inte aktivt uppmuntra riktigt duktiga studenter att spendera några år i början av karriären på att undervisa? Studenterna kan ges några månaders pedagogisk utbildning under sommaren och sedan få möjligheten att undervisa i olika skolor, inte minst i så kallade problemområden.
De som fastnar för läraryrket kan följa upp de inledande undervisningsåren genom att läsa in en lärarexamen, medan de som bara undervisar några år kan dela med sig av sina viktiga kunskaper och erfarenheter till skolungdomarna. Och kanske själva lära sig en livsläxa under processens gång. Som incitament kan kanske de som fullbordar programmet erbjudas en nedskrivning av sina studielån?
Det finns förstås ingen garant för att framgångarna i USA och Storbritannien ska realiseras också här, men vi hoppas ändå att Jan Björklund är villig att lyssna. Nog är skolan viktig nog för att vi ska våga satsa på goda idéer?
Aron Modig
Förbundsordförande KDU
Nima Sanandaji
Författare till bland annat Från fattigdom till framgång, som belyser den klassresa som många unga iranier i dag gör från barnfattigdom till högskoleutbildning
Texten har även publicerats på Svenska Dagbladets debattsida.
Aron Modig 