Svensk Tea Party-rörelse skulle utmana Reinfeldts skattetryck

I helgen höll de amerikanska Republikanerna provval i delstaten Iowa – en viktig värdemätare inför vårens primärval. Vem ska bli partiets utmanare till Barack Obama är frågan? Sett enbart till lördagens resultat blir det antingen Michele Bachmann eller Ron Paul, som båda är kongressledamöter från Minnesota respektive Texas. Bachmann och Paul har också gemensamt att de stöds av den så kallade Tea Party-rörelsen, vilken även omfamnar bland annat Texas-guvernören Rick Perry och före detta vicepresident-kandidaten Sarah Palin.

Den högerinriktade Tea Party-rörelsen har förstås sina kritiker – till viss del med rätta – men det finns också många som gillar rörelsen. Dels för att det finns ett reellt och utbrett missnöje med såväl det generella ekonomiska läget som med Obamas politik för en större offentlig sektor. Men också för att många ser det som befriande att någon kommer in med ett annat perspektiv och ”rör om lite i grytan”. Det skulle behövas en liknande rörelse också i Sverige – en klassiskt borgerlig folkrörelse som kunde ryta ifrån då alliansregeringen hamnar på fel spår eller antar fel fokus.

Nyligen meddelade regeringen att den skjuter det femte jobbskatteavdraget på framtiden. För lite görs för att sänka världens högsta skatt på utbildning, flit, företagsamhet och hårt arbete. Ledande företrädare för tre av de fyra allianspartierna har argumenterat för införandet av kvotering till bolagsstyrelser. Fler och fler pekpinnar införs i familjepolitiken. Ingen vilja visas att reformera den LO-certifierade arbetsmarknadspolitiken, som håller såväl unga som invandrare på behörigt avstånd från arbetsmarknaden. Försvarsbudgeten används som regulator i statsbudgeten istället för att baseras på det reella försvarsbehovet.

Ja, alliansregeringens felsteg är många. Ändå attackeras den svenska regeringen så gott som aldrig utifrån ett borgerligt perspektiv. De välbehövliga skattesänkningarna och de reformer som gjorts i den offentliga välfärden kritiseras istället alltid från vänster, inte minst i media. Det är tydligt att den offentliga debatten fortfarande präglas av arvet från folkhemstanken och den socialdemokratiska makthegemonin under 1900-talet.Men om vi på allvar ska lyckas förändra det svenska samhället i en mer borgerlig riktning måste vi, en gång för alla, göra upp med det mossigt sossiga tänkande som än idag ligger som en våt filt över det svenska samhället. För att lyckas med detta skulle en mer radikal högeropposition helt klart vara värdefull. En sådan skulle hjälpa till att flytta mittpunkten i svensk politik åt höger.

Inom samtliga de fyra borgerliga partierna finns företrädare som rimligtvis börjar tröttna på alliansregeringens alltför ofta vänsterinriktade politik och retorik. Den historiska möjlighet vi har att föra Sverige i en tydligt mer borgerlig och frihetlig inriktning riskerar att gå upp i rök då Reinfeldts och Borgs fokus istället ligger på att förvalta välfärdsstaten. Men Alliansens berättelse om det goda samhället får inte sluta där. Istället bör mer aktiva grepp tas för att på allvar driva samhället i en mer borgerlig riktning, där ett tydligt ställningstagande för marknadsekonomi kombineras med en insikt om att samhällets viktigaste värden inte kan mätas i pengar. De stavas istället frihet, ansvar, flit, gemenskap, medmänsklighet, förtroende och tillit.

Den svenska borgerligheten måste med ett stort mått av självförtroende våga ge sig in i idédebatten om den långsiktiga samhällsutvecklingen. Vill vi fortsätta leva i ett högskattesamhälle där familjer ständig ges nya pekpinnar om hur de ska leva sina liv och där brottsligheten tillåts breda ut sig? Eller vill vi på allvar få bukt med det höga skattetrycket, stärka familjens och civilsamhällets roll i samhället samt bekämpa kriminaliteten med hårdare straff och fler poliser? En svensk motsvarighet till Tea Party-rörelsen skulle garanterat hjälpa till att formulera berättelsen om framtidens borgerliga politik. Det hade varit mycket positivt.

Aron Modig
Förbundsordförande KDU

Texten har även publicerats på SVT:s debattsida.

KDU ska gå i bräschen för svensk borgerlighets politiska utveckling

Sverige präglas i dag av en avstannad borgerlig idédebatt. Vi har en regering vars arbete framförallt tycks gå ut på att behålla ”status quo” i opinionen, snarare än att försöka åstadkomma ett friare, tryggare och varmare samhälle. Samtidigt söker Kristdemokraterna sitt eget existensberättigande och går kräftgång i opinionen, trots att Sverige är i större behov än någonsin av en stark kristdemokratisk kraft som på ett övertygande sätt driver värderingsfrågor bortom de materiella.

Kristdemokratiska Ungdomsförbundet har i detta läge en möjlighet, och ett ansvar, att visa vägen. Med ideologisk diskussion, vass och genomtänkt politik samt organisatorisk excellens kan KDU påverka Sveriges utveckling. Det gör KDU till Sveriges viktigaste ungdomsförbund tillika en av de viktigaste aktörerna i svensk politik just nu.

Vid förbundets riksmöte i juni kommer både Charlie Weimers och Ebba Busch, som under flera år lett KDU på ett erkännansvärt sätt, att lämna förbundets ledning. Det är naturligtvis ingen överdrift att säga att KDU då ställs inför mycket stora utmaningar – att på en och samma gång fylla på med ny kompetens, stärka den egna organisationen samt gå i bräschen för såväl Kristdemokraternas som hela borgerlighetens politiska utveckling. Detta är dock en utmaning som vi mer än gärna antar, och det är därför med både glädje och stor stolthet som vi på valberedningens förfrågan ställer upp som kandidater till KDU:s förbundspresidium.

KDU har under de senaste åren haft en starkt positiv utveckling. Vi har etablerat oss som ett tydligt värdeorienterat men samtidigt modernt, borgerligt ungdomsförbund. Vi har breddat vår medlemsbas med hjälp av en politisk profil som attraherat fler ungdomar att engagera sig inom KDU – under valåret 2010 värvades nära 1500 nya medlemmar till förbundet.

Dessutom är stämningen inom KDU i dag mer positiv än på länge, vilket gör det möjligt för förbundets företrädare att fokusera på vad som är allra viktigast: att stärka kristdemokratin i Sverige samt ta strid mot de sosserier som alltjämt existerar, inte bara inom oppositionen utan även inom Alliansens partier och ungdomsförbund.

Inför den tid som kommer så ser vi det som vår främsta uppgift att fortsätta arbetet med att stärka och sprida kristdemokratin i Sverige och på bästa sätt hjälpa partiet till framgångsrika valresultat år 2014. Vårt huvudfokus kommer därför under den närmaste tiden att vara att stärka KDUs organisation – att värva, utbilda och engagera fler medlemmar så att vi har en armé av unga kristdemokrater att sätta in på gator och torg då vi når supervalåret 2014.

När det gäller den politiska inriktningen så har KDU under de senaste åren på ett framgångsrikt sätt bedrivit kampanj för förbundets hållning inom rätts-, familje- och försvarspolitiken. Det har varit bra och effektivt, många nya medlemmar har värvats och det är för oss en självklarhet att KDU även i framtiden ska hålla fanan högt inom dessa områden. Ett stort och brett politiskt ungdomsförbund behöver dock ha en tydlig och genomtänkt politik inom fler områden som rör och berör unga. Därför är det vår ambition att KDU under de kommande åren ska flytta fram positionerna inom politikområdena skola och utbildning, jobb och företagande samt socialpolitik.

Som företrädare för KDU drivs vi av visionen om ett frihetligt Sverige, byggt på en fast värdegrund där människor tar ansvar för såväl sig själva som sina medmänniskor. Vi brinner för idén om det goda samhället, präglat av gemenskap och varje människas möjlighet att förverkliga sin egen potential. Vi önskar bidra till en god och öppen intern diskussion där den enskilde medlemmens möjlighet att påverka ökar och vi har många idéer om hur vi kan stärka KDU:s organisation inför supervalåret 2014. Med det som utgångspunkt ber vi ödmjukt om medlemmarnas förtroende inför valet av nytt förbundspresidium vid KDU:s riksmöte i Eskilstuna 2-5 juni.

Aron Modig
Sara Skyttedal
Christian Carlsson