Sedan 1990-talet har svenska elevers resultat i kunskapsmätningar försämrats. Nedgången märks tydligast i matematik och naturvetenskapliga ämnen men även i läsförståelse. Dessa slutsatser drar Skolverket i den rapport, Vad påverkar resultaten i svensk grundskola?, som presenterades i fredags. Verket lyfter fram fyra faktorer – segregering, decentralisering, differentiering och individualisering – som tillsammans hävdas förklara varför svenska elever idag presterar sämre i skolan jämfört med under tidigt 1990-tal.
För det första konstaterar Skolverket att segregeringen i skolan har ökat, dels till följd av införandet av det fria skolavalet samt möjligheten att starta friskolor och dels till följd av att boendesegregationen ökat. Detta har lett till att det blivit vanligare att elever med likartad bakgrund samlas i samma skola, vilket enligt Skolverket varit negativt för kunskapsutvecklingen.
Det må vara så att skolsegregeringen ökat något sedan friskolereformen och införandet av det fria skolvalet. Vi vet exempelvis att det finns skolor och enskilda gymnasieprogram som lockar elever med väldigt höga meritvärden från gymnasieskolan. Jag har dock väldigt svårt att se detta som något negativt. Skolan måste vara anpassad efter alla elevers behov, vilket innebär att ”duktiga” elever har precis lika stor rätt till stimulans och utmaningar som ”svagare” elever har till extra stöd. Skolverket menar att ”kamrateffekter som är viktiga för i synnerhet lågpresterande elever förloras”. Men det kan aldrig vara de högpresterande elevernas uppgift att ta ansvar för undervisningen, utan det är självklart skolans och lärarens uppgift. Dessutom har det fria skolvalet gjort det möjligt för duktiga förortselever att ta sig in på statsufyllda innerstadsskolor, en möjlighet som inte fanns tidigare. Om det är någonting som är segregerande är det väl att inte kunna påverka sin situation – att tvingas gå på den skola som geografiskt sett ligger närmast.
Den andra fraktor som Skolverket belyser är decentraliseringen av skolan till kommunal från statlig nivå. Under tidigt 1990-tal förändrades det svenska skolsystemet från att vara ett av västvärldens mest centraliserade system till ett av de mest avreglerade systemen. En av idéerna bakom kommunaliseringen var att kommunerna med sin kunskap om lokala behov bättre skulle kunna fördela resurserna för att göra skolan mer likvärdig. Idag ser vi dock att skolor ofta kompenseras blygsamt för socioekonomiska faktorer. Inte ens i de mest segregerade kommunerna tilldelas skolorna alltid extraresurser. Detta är förstås ett problem. Vi i KDU menar att resultatet av kommunaliseringen bör utredas grundligt. Om det sedan visar sig att omstruktureringen varit misslyckad bör situationen rättas till så fort och gott det är möjligt.
För det tredje menar Skolverket att differentieringen inom grundskolan har ökat, med vilket verket menar att det blir allt vanligare att skolor bedriver stödundervisning för svagare elever i särskilda grupper snarare än inom de ordinarie klasserna. Personligen tycker jag inte att detta är speciellt underligt. Skolan, och samhället i stort, bör vara utformat på så sätt att ingen lämnas efter men att ingen heller hålls tillbaka. Nivågruppering inom skolan gör ju att alla elever får möjlighet att utvecklas utifrån den individuella kunskapsnivån samt växa utifrån denna.
Avslutningsvis belyser Skolverket även individualiseringen av skolan, vilket jag tror är den absolut viktigaste faktorn. Under 1990-talet infördes nya läroplaner och kursplaner utan direkta anvisningar om innehåll och metoder i undervisningen. Tanken var att lärarna skulle få mer utrymme att forma undervisningen efter elevernas olika förutsättningar och behov. Men resultatet har snarast blivit ökad individualisering i form av mer arbete på egen hand och mindre lärarledd undervisning i helklass. Individualisering i den bemärkelsen påverkar elevernas resultat negativt och gör också att stödet hemifrån blivit allt viktigare.
Vad är det egentligen för fel med katederundervisning som gör att alla elever får maximal exponering gentemot läraren? Om det är någonting som drabbar svaga och omotiverade elever så är det ju när skolan sviker och ger för mycket eget ansvar till de som inte är mogna för detta. Svenska Dagbladets ledarsida benämnde denna flumpedagogik för Wikipedia-underising, vilket är väldigt träffande. Det är förstås här den verkliga särskiljningen av eleverna uppstår.
Aron Modig 