Occupy-rörelsen förpestar miljön och missbrukar demokratin

Det ekonomiska läget i världen är osäkert. Den finanskris som utbröt hösten 2008 har övergått i en global skuldkris och såväl stater, banker och företag som familjer och enskilda människor har drabbats hårt. Mycket tyder på att vi är på väg in i en ny lågkonjunktur. Det är allvarligt.

Anledningarna till att det gått som det gått är flera och det är därför naturligt att diverse modeller nu lyfts fram från olika håll och kanter i syfte att förklara det som sker. Den så kallade Occupy-rörelsen, som ju spred sig över världen i mitten av oktober, är ett exempel på en aktör som gör det väldigt lätt för sig. De menar att allt är marknadsekonomins och kapitalismens fel, och genom ”aktivism” på både Internet och på gator och torg försöker de sprida sofistikerade och medmänskliga budskap som ”Häng direktörerna i fallskärmssnörena”.

För några dagar sedan körde New York-polisen bort tältande Occupy-anhängare från Zuccotti Park i närheten av finansdistriktet Wall Street. ”Lägret” hade funnits där i flera veckor och uppgick i slutändan till uppemot 200 tält. Enligt borgmästare Michael Bloomberg hade det hela blivit ett område för kriminalitet och dessutom en sanitär olägenhet. Näringsidkarna i närheten hade också tröttnat på att ickebetalande demonstranter använde sig av deras toaletter.

Som en reaktion på detta skriver kommunpolitikern Marielle Nakunzi (V) på SVT:s debattsida (15/11) att New York-polisens bortmotande av de tältande demonstranterna är att likställa med det bemötande som de frihetälskande nordafrikanska aktivisterna fick från sina respektive diktatorer under den arabiska våren.

Detta är ett rent löjeväckande påstående och inget annat än ett hån mot alla de människor som kämpar för demokrati i Nordafrika och Mellanöstern. Att jämföra dem med ett gäng vänsteraktivister i världens äldsta demokrati, som ägnar sig åt att störa ordningen och förpesta miljön i centrala New York, visar på en total avsaknad av känsla för proportioner. Rätten att yttra sig och demonstrera är grundläggande i en demokrati. Rätten att ”ockupera” en central park eller tunnelbanestationer i en månads tid är det däremot inte.

Den som vill demonstrera får ansöka om demonstrationstillstånd och hålla sig inom lagens ramar. Demokratirörelsen i Nordafrika kämpar mot förtryck och för rätten att yttra sig. Occupy-rörelsen, däremot, missbrukar och åsidosätter demokratins grundläggande spelregler. Att jämföra dessa två är därför direkt skamligt.

Nakunzis uttalande förstärker bilden ytterligare av Occupy-rörelsen som en klassisk internationell vänsterrörelse, något av ett 2010-talets Attac. Istället för att ifrågasätta hur stater, banker och företag de facto agerar så väljer man att lägga skulden på marknadsekonomin som sådan. Demonstranterna kritiserar inte att företag subventioneras med skattepengar, de kritiserar vinstgivande företag.

Det rör sig om samma gamla vänster som tar varje möjlighet att ifrågasätta kapitalismen och den ekonomiska friheten, utan att komma med några egna realistiska och konstruktiva alternativ.

Det är uppenbart att allt inte står rätt till i världsekonomin idag. Vi unga kristdemokrater menar att diskussionen om etikens betydelse för marknadsekonomins funktionssätt behöver bli mer livfull. Vi vill se en social marknadsekonomi där alla aktörer tar sitt moraliska ansvar för att förvalta de ekonomiska resurserna väl. Marknadsekonomin är inte i sig tillräcklig för att skapa ett gott samhälle, utan det är först när den fylls med ett innehåll av goda värderingar som den kan utvecklas till sin fulla potential. Ingenting av detta är dock någonting som Occupy-rörelsen tar upp i sin kritik av samhället och det ekonomiska systemet. ”Systemet är problemet” var istället ett av budskapen då rörelsen ”sammanträdde” i Stockholm den 15 oktober.

Att tälta med sina kompisar kan säkert vara trevligt. Verkligheten är dock sådan att välstånd skapas av dygder som personligt ansvarstagande, flit och hårt arbete. På dessa områden är Occupy-rörelsens bidrag lika med noll.

Aron Modig
Förbundsordförande KDU

Texten har även publicerats på SVT:s debattsida.