Efter två år som förbundsordförande för Kristdemokratiska Studentförbundet lämnade jag igår över ordförandeskapet till Kalle Bäck. Kalle är 25 år och studerar till gymnasielärare vid Göteborgs universitet. Juridikstudenten Alexandra Braf från Uppsala valdes till vice ordförande.
Lycka till!
Jag har vid åtskilliga tillfällen under de två år jag suttit som ordförande för Kristdemokratiska Studentförbundet påtalat att Alliansregeringen både initierat och genomfört en hel del positiva reformer på det student- och utbildningspolitiska området.
Arbetet rivstartade i och med tillsättandet av fyra tunga utredningar och därefter har förändringsförslagen och besluten inkommit i en jämn takt.
Obligatorieutredningen ledde till ett beslut om kårobligatoriets avskaffande. Från och med 1 juli är det ett minne blott. Den studiesociala utredningen ledde till beslut om såväl högre studiemedel som ett höjt fribelopp. Resursutredningen gjorde en översyn av resurstilldelningssystemet till de akademiska lärosätena och föreslog att utbildningens kvalitet ska vara en faktor att ta hänsyn till i fördelningen. Frihetsutredningen, slutligen, såg över lärosätenas organisationsform och föreslog en lägre grad av politisering av högskolor och universitet.
Gott så. Regeringen får med beröm godkänt. Men nu är det mindre än ett halvår kvar till valet och vi behöver gå vidare. Vi måste komma med nya idéer för en bättre student- och utbildningspolitik. Jag har några förslag på fokusområden.
För det första. Gör det mer lönsamt att utbilda sig. Akademiker har i regel högre löner än personer som inte genomgått högre utbildning, vilket är helt i sin ordning. I dagens Sverige straffas dock dessa med att tvingas betala en betydligt högre andel av sin inkomst i skatt än andra. Sedan årsskiftet har vi världens högsta marginalskatter på 55–61 procent beroende på var i riket man bor. Det är varken seriöst eller acceptabelt. Den så kallade värnskatten är ingenting annat än en straffskatt på utbildning och flit. Ta bort den och/eller följ Centerpartiets förslag om en sänkning av statsskatten med fem procentenheter. Då följs principen ”hälften kvar” i åtminstone några delar av landet.
För det andra. Ta på alla fronter strid mot genusinvasionen av utbildningsväsendet. Kvotering och positiv (läs negativ) särbehandling är diskriminerande, den pågående genusmärkningen av Uppsala universitet är generande och den genusanpassning av etablerade vetenskaper som vissa krafter vill se är rent ut sagt hårresande. Här behöver Kristdemokraterna och Alliansen hålla emot. Sanning och vetenskap måste stå i centrum.
För det tredje. Stimulera forskning generellt och naturvetenskaplig sådan specifikt. Donationer till forskning bör vara avdragsgilla och en skatterabatt bör införas för företag som satsar på forskning och utveckling.
En politik för god kvalitet på utbildning och forskning är absolut nödvändig för Sverige. Det är ju på kunskap och tekniska framsteg vi ska bygga vår framtida ekonomi och välfärd. Utifrån det perspektivet är det onekligen oroväckande att dessa frågor allt som oftast får stå i skuggan av diskussioner kring vilka bidrag och ersättningsnivåer som ska höjas.
Det här är för övrigt den sista förbundskrönika jag skriver i egenskap av ordförande för Kristdemokratiska Studentförbundet.
Inom kort kommer en ny förbundsledare att utses.
Jag önskar den personen ett stort lycka till!
Aron Modig
Förbundsordförande
Kristdemokratiska studentförbundet
Göran Hägglund och Kristdemokraterna har under sommaren och hösten inlett en debatt på temat verklighetens folk som väckt stor uppmärksamhet och gett ett betydande genomslag i media. Vi i Kristdemokratiska studentförbundet välkomnar naturligtvis detta. Det är dags att tvätta bort förbudsstämpeln på vårt parti och istället börja förmedla ett frihetligt budskap.
För att partiet ska lyckas med detta kommer det krävas att politiken kring verklighetens folk utvecklas samt att det klargörs vad det egentligen är som politikerna inte bör lägga sig i. Att denna förståelse finns hos partiledningen är tydligt och framkom inte minst i och med den debattartikel som partipresidiet hade publicerad på DN Debatt för en tid sedan.
Vi kristdemokratiska studenter vill dock be partiledningen att även ha studenterna i åtanke då frihetsreformerna planeras. Att vi snart får mandat att själva bestämma vilka föreningar vi ska vara medlem i är förstås positivt, men det finns fortfarande områden inom vilka politikerna jämt och ständigt ska lägga näsan i blöt.
Varför får vi studenter exempelvis inte själva avgöra hur mycket vi känner att vi vill och orkar arbeta vid sidan om studierna, utan att straffas om vi fattar ”fel” beslut? Varför måste vi vara beroende av bostadsbidrag? Det vore bättre om detta avskaffades till förmån för en generell studiemedelshöjning. Ge oss möjligheten att själva utforma våra liv som vi vill, utan statlig kontroll av bostadstyp, hyra och extrajobb.
Låt oss också bli kvitt genustjafset som ständigt ska in i alla möjliga och omöjliga sammanhang. Vi vill läsa kurser som utvecklar oss inom våra spetsområden utan att påtvingas propaganda. Göran Hägglunds frihetssträvan är beundransvärd, men glöm inte bort att det också finns medlemmar av verklighetens folk på våra universitet och högskolor.
Aron Modig
Ordförande Kristdemokratiska studentförbundet
Idag måste jag gratulera statsvetenskapsstudenten David Arwe som tilldelats Kristdemokratiska Studentförbundets uppsatsstipendium för sin uppsats Från moralparti till etikparti – En studie av Kristdemokraternas ideologiska utveckling med avseende på den religiösa dimensionen. Arwe studerar vid Mälardalens högskola och uppsatsen är skriven på kandidatnivå. Kristdemokratiska Studentförbundets pressmeddelande finns att läsa här.
Aron Modig 