Slutredovisning av mitt arbete i riksdagen under mandatperioden 2014-2018

Det har redan gått två veckor sedan riksdagen öppnade för en ny mandatperiod och de riksdagsledamöter som sökt och fått väljarnas förtroende att representera dem under den kommande fyraårsperioden sammanträdde för första gången.

Jag är inte en av dessa. Som jag meddelade publikt i november förra året stod jag inte till förfogande i årets val och följaktligen har jag nu avslutat min tjänstgöring som lagstiftare.

Efter vart och ett av mina tre första riksdagsår valde jag att redovisa mitt arbete i sammanfattande dokument som jag kallade årsredovisningar. Så väljer jag att göra också nu. Dock är fokus denna gång inte enbart riksdagsåret 2017/18 utan hela fyraårsperioden sammantaget. Redovisningen är också lite bredare till omfånget än de tidigare.

Läs väldigt gärna min ”slutredovisning” över det arbete jag utförde i Sveriges riksdag under mandatperioden 2014-2018!

Annonser

Min årsredovisning för riksdagsåret 2016/17

Idag är det innevarande riksdagsårets sista dag. Här är därför min åsredovisning för riksdagsåret 2016/17.

Årsredovisning för riksdagsåret 2014/2015

För två veckor sedan öppnades riksmötet 2015-2016. Det är med andra ord hög tid att summera det riksdagsår som gått sedan valet förra hösten. I denna årsredovisning har jag försökt att göra just det. Läs den gärna och känn dig fri att komma med frågor, kommentarer och inspel av allehanda slag.

aronmodig_1557

5:a i KD:s nationella provval inför Europaparlamentsvalet

Idag presenterades resultatet av KD:s provval inför nästa års val till Europaparlamentet. Glädjande nog slutade jag på femte plats av de 128 personer som deltog i provvalet. Vann gjorde Lars Adaktusson, följt av Ebba Busch. Resultatet såg ut som följer:

  1. Lars Adaktusson, journalist, 8 051 p
  2. Ebba Busch, kommunalråd i Uppsala, 4 440 p
  3. Desirée Pethrus Engström, riksdagsledamot, 2 781 p
  4. Caroline Szyber, riksdagsledamot, 2 487 p
  5. Aron Modig, förbundsordförande KDU, 2 469 p

Räknat i antal röster slutade jag på tredje plats efter Adaktusson och Busch. 459 av de 1 039 personer som röstade tog med mig som en av tio kandidater på sin valsedel.

Jag vill förstås framföra ett stort tack till alla som röstat på mig i provvalet! Jag vill också uttrycka min glädje över att hela tre KDU-medlemmar tagit sig in på topp 5 i ett så prestigefyllt provval. Det är lovande att partiets medlemmar i så stor utsträckning röstar på partiets yngre förmågor.

Det ska bli spännande att följa den fortsatta processen. KD:s valsedel fastslås på partifullmäktige den 25 oktober.

Riksmötestal 2012: ”Vi är framtidens svenska höger”

Linjetal hållet vid KDU:s riksmöte på Ekerö den 17-20 maj 2012:

Vänner, unga kristdemokrater, frihetskämpar, politikens gränsvakter, framtidens svenska höger,

För sex år sedan deltog jag på mitt första riksmöte, just här i Erskinesalen på Ekerö. Det var bara några månader efter det att jag själv blivit medlem i KDU och allting kändes förstås väldigt, väldigt stort. Även om jag redan hunnit fylla 20 år och var inne på mitt andra år som handelsstudent, så var jag oerhört imponerad av de unga ombudens stora politiska kunnande och retoriska färdigheter.

Det var fascinerande att se hur så många ungdomar, precis när våren börjat tränga sig på, valde att avstå från en ledig helg hemma för att istället sitta i en förhandlingssal – i princip helt utan fönster och ljus utifrån – och diskutera huruvida ordensväsendet skulle återinrättas eller inte och om man skulle tillåtas ha kostym på riksmötesfesten…

Då hette de allra mest passionerade debattörerna Marcus Jonsson, Julia Forssmed och Daniel Sturesson. Idag är ingen av dem här. Istället är det Andreas Brager, Elin Enes och alla ni andra som vrider och vänder på argumenten under debattsessionerna, och tar en kaffe eller Fanta i riksmötes-kiosken däremellan.

Och just detta är något av det mest fantastiska och fascinerande med ungdomsorganisationer, som KDU. Att det ständigt fylls på med nya hungriga och debattlystna unga personer som suktar efter att utvecklas. Men inte bara det. Ni är också villiga att ge av er fritid – ja, av era liv – för det som ni tror på. För det som är er övertygelse om hur vi bygger ett bättre och godare samhälle.

Det är respekt! Och det är också den kanske främsta anledningen till att det är så fruktansvärt roligt att vara ordförande för det här förbundet. Stort tack för att jag får fortsätta vara det!

***

Vänner,

När vi senast hade riksmöte här på Ekerö var det alltså 2006. Det var maj 2006, med fyra månader kvar till riksdagsvalet som hölls denna höst. Det var ett annat Sverige än dagens. Då hade Sverige nämligen styrts av socialdemokrater under 61 av de senaste 70 åren. Vi levde i ett land där flumskolan var rådande. Där skatterna var de högsta i världen och där kärnkraftverk stängdes ned, trots att det enda alternativet var energi från smutsig tysk och polsk brunkol. Vi levde i ett Sverige som i många avseenden var sämre än idag.

Det ena av borgerlighetens primära trumfkort inför valet 2006 stavades ”Allians för Sverige”. Årtionden av trassliga försök till samarbeten de borgerliga partierna emellan hade växlats mot ett regeringsalternativ som plötsligt stod starkare än vänstersidans. Alliansen framstod som ett tryggare och mer intressant alternativ för väljarna, med en tydligare och mer relevant idé för framtidens samhälle. Det borgerliga samarbete som i augusti 2004 lanserades genom en debattartikel i Dagens Nyheter är redan historiskt och har satt starka och tydliga avtryck på det svenska samhället.

Det andra ess som borgerligheten då hade i skjortärmen var arbetslinjen. Genom jobbskatteavdrag skulle skatten för de som arbetade stegvis sänkas, liksom bidragen till de som inte jobbade. Det skulle helt enkelt löna sig bättre att arbeta. Det var bra, och det var en argumentation som tilltalade Sveriges plikttrogna mittenväljare.

Det blev också succé! Sedan Kristdemokraterna, Moderaterna, Folkpartiet och Centerpartiet tillsammans vann riksdagsvalet och tog över regeringsmakten har mycket hänt som gjort Sverige både bättre och mer frihetligt. Utöver arbetslinjen har en ny skollag införts i syfte att bygga en skola med kunskap och ordning och reda i fokus. Det har blivit billigare att anställa unga. Valfriheten har ökat väsentligt inom välfärden och det statliga ägandet har minskat. Straffen på grova våldsbrott har höjts. Och med hjälp av skatteavdrag för hushållsnära tjänster har vi inte bara fått fler vita jobb, utan tusentals familjer har också fått större möjligheter att spendera mer tid på det de allra helst vill göra.

Då vi sedan gick till val tillsammans igen, år 2010, hade världen drabbats av finanskrisen. De ekonomiska svallvågorna gick höga, banker föll och stora budgetunderskott spreds över världen. I denna tid stod Sverige starkt och i valrörelsen blev ”stabila statsfinanser” borgerlighetens nya ledord. Tillsammans med våra allianskollegor lyckades vi vinna valet på nytt.

***

Arbetslinje, jobbskatteavdrag och budgetbalans är därför uttryck som väljarna starkt förknippar med alliansregeringen idag. Det är förstås bra. Men om vi stannar där, kommer vi varken att vinna valen 2014 eller fortsätta göra Sverige friare.

När vi går till val nästa gång kommer Alliansen att ha suttit vid makten i åtta år. Det är den längsta sammanhängande period som så har skett i det moderna Sverige. Vi har med andra ord en historisk chans att föra vårt land i en tydligt mer borgerlig och frihetlig riktning. Men denna möjlighet riskerar att gå förlorad då regeringen i alltför hög grad fokuserar på att förvalta välfärdsstaten, i stället för att utveckla nya möjligheter för människorna, civilsamhället och näringslivet att växa.

Med anledning av detta är det idag många som anklagar regeringen för att vara idélös. Och visst ligger det mycket i det. Det största hotet mot borgerligheten idag är nämligen inte den splittrade vänsteroppositionen, som med Stefan Löfven i spetsen stiger i opinionsundersökningarna. Det största hotet utgörs av borgerligheten själv. Och om vi inte lyckas få fart på den interna idédebatten så ligger vi tyvärr illa till.

***

Jag har vid några tillfällen under det senaste året efterfrågat en svensk motsvarighet till den amerikanska Tea Party-rörelsen, ni vet den borgerliga gräsrotsrörelse där borta i USA som förenas av sitt motstånd mot statliga stödpaket till bankerna och kraftiga utbyggnader av den offentliga sektorn.

Med det menar jag att det hade varit nyttigt med en utomparlamentarisk oppositionsrörelse också i Sverige, som kunde granska och kritisera regeringen från ett borgerligt perspektiv. En sådan rörelse hade varit vital för just den borgerliga idédebatten och för att tvinga regeringen att ständigt stå på tå. Men också för att förhindra att mittpunkten i svensk politik flyttas åt vänster.

Omdanandet av Moderaterna till Nya Moderaterna, och bildandet av Alliansen har, som jag påtalade inledningsvis, inneburit mycket gott för svensk borgerlighet. Men det har också, ställt bortom varje tvivel, medfört att såväl spänstigheten som frihetssträvan i svensk politik har försvagats.

I avsaknaden av en svensk Tea Party-rörelse, en ohelig allians av liberaler och konservativa, fyller de borgerliga ungdomsförbunden väldigt viktiga roller. Det är vi som ska förse våra moderpartier med framtidens ledare, framtidens idéer och framtidens politik. Det är ett stort ansvar och en viktig uppgift. Men självklart ska vi ta oss an den och göra vårt yttersta för att komma med relevanta bidrag!

Och vi som kristdemokrater har väldigt mycket att komma med på det idépolitiska området. Vi tillför ett unikt perspektiv i svensk politik.

***

Vänner,

För några veckor sedan var jag inbjuden som talare till Liberala ungdomsförbundets stora vårutbildning i Stockholm. Jag hade fått en väldigt konkret uppgift – nämligen att kritisera liberalismen. Ett i sammanhanget kanske inte så tacksamt uppdrag.

Ju mer jag tänkte på det här, desto tydligare blev det dock för mig hur och varför kristdemokratin och liberalismen skiljer sig åt. Så jag satte ihop några slides och tog glatt bussen ut till Nacka för att totalsåga såväl deras människosyn som seras syn på frihet och det mesta däremellan. Självklart delar vi en hel del sakpolitiska åsikter med liberalerna, men när det kommer till de grundläggande värderingarna så skiljer sig liberalismen och kristdemokratin väldigt mycket åt.

Efter att jag, utan uppehåll, kört mina 45 minuter så kan jag säga att skogen av luf:arnas händer i luften hade fått den mest passionerade lärare att bli avundsjuk. Och de twittrade också flitigt. Jag minns särskilt en tweet.

”Man måste erkänna att @aronmodig är ganska cool som ställer sig inför 75 st liberaler och trashar liberalismen totalt.”

Och det är sant. Jag trashade liberalismen då, och jag gör det gärna igen. För jag är helt övertygad om att det är kristdemokratin som utgör grunden för framtidens borgerlighet. Inte liberalismen.

***

Vänner,

Det finns många anledningar till det.

För det första handlar det om de värderingar som ligger till grund för vår politik. Den kristdemokratiska värdegrunden är någonting fantastiskt och väldigt djupt. Den säger mycket om människans natur, om att vi har såväl materiella och själsliga som andliga behov.

Vår politiska filosofi vilar på insikten om att allt inte går att mäta i pengar, utan att det finns saker som är större och viktigare. Vi blir inte lyckliga enbart av att få mer pengar eller saker, vi blir lyckligare av att ha människor runt omkring oss som vi älskar och blir älskade av.

Men vår värdegrund säger också att vi som människor är ofullkomliga och därför är det viktigt att de människor som vi lever i gemenskap med talar om för oss när vi gör fel. Men också uppmuntrar oss när vi gör rätt. Det är att bry sig om sin nästa och att behandla andra som vi själva vill bli behandlade. Det är för mig att ta socialt ansvar och att sätta människovärdet i centrum.

Som en logisk konsekvens av att vi är ofullkomliga kan vi välja mellan rätt och fel. Vi är utrustade med ett förnuft som vi alla kan använda bara vi ges rätt förutsättningar för det. På så sätt växer vi som människor och blir våra bästa jag.

Och det är det som är min roll som politiker. Att se till att skapa förutsättningar för alla människor, i och utanför Sverige, att växa och bli sina bästa jag. Kort sagt, att skaffa sig ett liv!

***

För det andra handlar det om synen på frihet. Vi måste ständigt och konsekvent driva opinion för ett successivt ökande av friheten i samhället, för den enskilda människan och för familjerna. Det handlar då om att argumentera för fortsatta skattesänkningar – eftersom det ger människor större inflytande över sina egna liv – men också om att ytterligare driva på för ökad valfrihet inom välfärden. Människor är olika och var och en måste i största möjliga mån få möjlighet att leva sitt liv som man vill.

Just detta kan nog de flesta alliansanhängare ställa upp på. Men vi kristdemokrater skiljer ut oss på så sätt att vi vågar stå upp för friheten även om det exempelvis visar sig att den leder till att män och kvinnor göra olika livsval. Ja, vi står också upp för deras rätt att välja, även om Folkpartiet tycker att de väljer fel. Som en konsekvens av detta är vi det enda politiska alternativet för familjer som själva vill välja hur de ska forma sina liv och sin vardag.

***

Då vi talar om frihet är det dock ofrånkomligt att också lägga till dess parhäst – det personliga ansvarstagandet. Det vill säga det ansvar vi alla har för oss själva och våra handlingar men också för våra medmänniskor och vår omgivning.

Detta kan låta självklart. Men som inte minst David Lega påpekade under sitt anförande här igår har Sverige en historia som bygger på allt annat än på principen om det personliga ansvarstagandet. Istället har alla möjliga yttre förklaringsmodeller använts för att urskulda att människor misslyckas. Det har handlat om dålig ekonomi, dålig barndom, att man bott i hyresrätt. Kort och gott, det har i för stor utsträckning varit ”samhället” som fått ta ansvaret för att enskilda människor halkat in på villospår i livet.

Det som ligger bakom detta sätt att se på ansvar är att vi under för lång tid vaggats in i en falsk trygghet om att det alltid finns någon annan som löser våra problem, oavsett om det rör sig om ekonomiska, sociala eller familjerelaterade frågor. Det offentliga har helt enkelt alltid funnits där, med sin ambition att lösa alla möjliga problem och frågor, och därigenom undergrävt just ansvarstagandet och moralen hos människorna.

I ett klassiskt experiment av amerikanska forskare lät man barn sitta ensamma i ett rum med en chokladkaka. Om barnet inte åt av chokladen så fördubblades den efter en timme. Vissa barn åt chokladen direkt, andra väntade tills de hade samlat på sig stora mängder choklad. Allt eftersom barnen växte upp visade det sig att de barn som kunnat vänta utan att äta upp chokladen klarade sig bättre i skolan, mer sällan gick arbetslösa och genomgick färre skilsmässor.

Som politisk kraft måste vi undvika att ge väljarna chokladkakor i utbyte mot röster. Som krisdemokrater måste vi sträva efter att rulla tillbaka det offentligas makt och inflytande till förmån för människors frihet och ansvarstagande. Som Ronald Reagan en gång sade (fritt översatt): ”De elva mest förskräckliga ord jag känner till är: ‘Jag kommer från staten, och jag är här för att hjälpa.’”

***

Vänner,

Vid sidan om betonandet av värderingar och synen på frihet och det personliga ansvarstagandet är gemenskapstanken en mycket central princip för oss kristdemokrater.

Det är ingen nyhet att vi är ensamma i svensk politik om att prata om familjen och det civila samhället som något positivt. Där andra politiska krafter ropar ”död åt familjen”, menar vi i stället att familjen ska stärkas och valfriheten för den utvecklas.

Starka och fungerande familjer skapar goda uppväxtvillkor för barn och unga. Ingen familj fungerar perfekt, men för de allra flesta skapar den en trygg punkt i livet.

Insikten om detta behov av gemenskap är en sak som skiljer ut oss kristdemokrater från individualistiska liberaler och kollektivistiska socialister. Vi vet att varken staten eller en hög ekonomisk tillväxt kan ersätta människors längtan efter gemenskap och barns behov av sina föräldrar.

Jag är fullt medveten om att detta sätt att resonera kan uppfattas som främmande för en del människor i Sverige. Det socialdemokratiska maktinnehavet – och det moderata övertagandet av dess idéer – har gjort att mycket av de naturliga gemenskaperna och det personliga ansvarstagandet har eroderat i vårt samhälle.

I Sverige ägnade socialdemokratiska regeringar årtionden åt att försvaga det civila samhället. Staten, kommuner och landsting svällde. Det offentliga tog på sig allt mer av beslutanderätt, varpå staten och samhället tenderade att bli synonymer.

Detta har i sin tur vaggat in såväl politiker som andra människor i en falsk tro på att det offentliga kan lösa alla problem – att solidaritet människor emellan är överflödig. Det har varit förödande. Mellan stat- och individnivå behövs ett starkt civilsamhälle som ger frihet och mer gemenskap.

***

Det civila samhället, med allt det ideella arbete som utförs inom bland annat idrottsrörelsen, församlingar, välgörenhetsorganisationer och liknande, utgör en enormt betydelsefull del av Sverige.

Det är inte minst en väldigt viktig skola för många unga. Många är vi som i olika delar av civilsamhället övat upp vår sociala förmåga, fått uppleva känslan av kamratskap, fått pröva på hur man arbetar tillsammans i ett lag och lära oss betydelsen av ett gott uppförande mot våra medmänniskor.

Ett livskraftigt civilt samhälle bidrar helt enkelt till en gemensam etik och tydliga värderingar. Därför måste vi ständigt titta på hur vi kan förbättra förutsättningarna för det civila samhället.

***

Vänner,

Den femte ideologiska aspekt jag vill lyfta fram är vikten av att vi lyckas bryta det monopol som vänstern tycks ha tagit på begreppet rättvisa. För oss är inte rättvisa synonymt med att alla världens medborgare är precis likadana, precis lika bra på allting och har precis lika mycket pengar – oavsett prestation. För oss handlar rättvisa istället om att alla människor har möjlighet att påverka sin egen situation genom att det finns möjligheter till social rörlighet.

Vi kristdemokrater tillhör en bred internationell politisk strömning som bygger på principen om det lika, unika och okränkbara människovärdet. För oss är det en självklarhet att alla människor har en oåterkallelig rätt till ett drägligt liv.

Ingen ska behöva leva i fattigdom, och vi har en moralisk förpliktelse att visa solidaritet med svaga och utsatta. Men, med det sagt: samtidigt måste alla människor ges möjlighet att växa utifrån sina förutsättningar. Ingen ska tryckas ned i avundsjukans eller Jantelagens namn.

Som ung kristdemokrat ser jag det därför som en av de allra viktigaste samhälls­utmaningarna inför framtiden att bekämpa fattigdomen – inte att bekämpa rikedom. Därför ska vi exempelvis ha en skola och sjukvård i världsklass och som är tillgänglig för alla.

Men samtidigt måste flit och hårt arbete alltid löna sig, varför vi också behöver fortsätta sänka skatten på arbete, utbildning och företagande. Att bekämpa fattigdom och skapa ett välfärdssamhälle är bara möjligt om fler tillåts vara med och bidra till det gemensamma bästa genom eget arbete.

***

Vänner,

För mig handlar politik inte bara om sakfrågor och om dagsaktuella händelser, även om detta också naturligtvis är viktigt. För mig handlar politik i grunden om att på lång sikt skapa förutsättningar för ett gott samhälle. Detta gör vi inte om vi reducerar politiken till att bara handla om en blind och döv arbetslinje. Politiken måste utgå ifrån en helhetssyn på människan och ha sin förankring i en fast värdegrund.

Alla ungdomsförbund håller dock inte med om detta. I vintras gav Muf ett nyårslöfte till sina medlemmar. Jag citerar:

”Vi ser vår viktigaste uppgift som att vara en relevant röst för unga människor. Vi tror inte att vi gör detta genom att låta statskicket bli en prioriterad fråga. Inte heller gör vi detta genom att försöka göra anti-feminismen till vår viktigaste fråga. Vårt svar är istället att det handlar om jobb och skola.”

Jag citerar vidare:

”För vår del innebär detta färre grubblerier över vad döda gamla överklassgubbar från andra århundraden tyckte och tänkte – oavsett om de var poeter, filosofer eller författare.”

Man kanske kan ana vilka piken är riktad mot…

Oavsett vilket skrev vår egen Hugo (Fievet) en väldigt bra replik på detta i en artikel i Svensk Tidskrift, där han klargjorde sin och vår syn på vilka grundpremisser all politik ska utgå ifrån.

Han skrev:

”Vi unga kristdemokrater menar att all politik utgår ifrån värderingar och idéer. Vi sätter därför som nyårslöfte för 2012 att ha Sveriges mest vitala idédebatt inom borgerligheten i allmänhet och inom ungdomspolitiken i synnerhet. För ett trovärdigt och framsynt politiskt arbete krävs fördjupade kunskaper och kontinuerlig diskussion kring den egna ideologiska utgångspunkten.”

Precis så tycker jag att ett politiskt ungdomsförbund ska jobba. Utifrån våra grundvärderingar angriper vi samhällsproblem och skapar förutsättningar för människor i deras vardag. I längden duger det inte att bara fokusera på ett fåtal frågor som är dagsaktuella. Vi måste också veta vart vi kommer ifrån, varför vi tycker som vi gör och vart vi är på väg. Detta kan vi bara lyckas med om vi upprätthåller en levande idédebatt!

***

Så förbundsvänner,

Låt mig göra ett medskick till er alla:

Fortsätt läsa. Ja, läs mer än tidigare. Fortsätt förkovra er, även om det handlar om döda gamla överklassgubbar. Fortsätt att stå upp för, och applådera, de institutioner – monarkin inräknad – som ni ser som viktiga för att vi ska upprätthålla ett stabilt och gott samhälle.

Fortsätt att ta fajten med feminismen, eftersom det är en frihetsinskränkande ideologi! Fortsätt! För i det långa loppet kommer vi ingenstans – och vi hittar definitivt inga lösningar på några samhällsproblem – om vi inte står starkt och tryggt förankrade i vår egen idétradition. Glöm aldrig det!

***

Vänner,

Framtidens borgerliga beslutsfattare måste utgå ifrån insikten om att samhället är större än staten. Tal om tvångskvotering av föräldraförsäkringen måste ersättas med en politik som ger familjer mer makt över sin vardag.

Såväl skattebördan på vanliga löntagare som de höga marginalskatterna – straffskatten på utbildning, flit och hårt arbete – måste sänkas markant. Fler människor ska ges förutsättningar och möjlighet att ta ansvar för sin egen ekonomi och så få som möjligt ska vara beroende av bidragssystem av olika slag.

Företagande måste aktivt uppmuntras, det fria näringslivet skyddas och arbetsmarknaden göras mer flexibel med mindre lagstiftning. Ett starkare försvar ska garantera vår frihet och demokrati. Ett perspektivskifte till förmån för brottsoffret måste till inom rättspolitiken. Det civila samhället ska ges kraft att vårda de traditioner och institutioner som byggts upp i Sverige.

Men med ökad egenmakt följer också ansvar att visa solidaritet och medmänsklighet gentemot omgivningen. Gemenskapstanken är därför något som sträcker sig bortom både egocentrisk individualism och förtryckande kollektivism.

Ensidigt självförverkligande eller Jantelagstänkande har här ingen plats. Det har däremot insikten om att samhällets viktigaste värden inte kan mätas i pengar. De stavas istället frihet, ansvar, flit, gemenskap, medmänsklighet, förtroende och tillit.

Vi är en ny generation av unga borgerliga politiker, som avvisar både den socialliberala viljan att detaljstyra människors liv och den egoistiskt anstrukna nyliberala hållningen.

Vi är framtidens svenska höger, som istället talar om värdet av gemensamma och universella normer och värderingar som grund för samhället. Det är nämligen i den fasta värdegrunden som vi kan förena dåtid med nutid, och det är med utgångspunkt i den som vi ska forma vår framtid!

***

Vänner,

Låt mig avslutningsvis få påminna om ett par saker.

KDU är ett ungdomsförbund vars medlemsantal har vuxit de två senaste åren. Vi är fler deltagare på detta riksmöte än vad vi var när vi samlades i Eskilstuna för ett år sedan. Vi ser en väldigt glädjande utveckling, i termer av aktivitet och engagemang, på många håll i landet, inte minst i Norrland.

Vi är en aktiv, stark och skarp röst i både den idémässiga och den sakpolitiska debatten. Och för detta får vi också mycket beröm från ett stort antal borgerliga politiker, ledarsidor och opinionsbildare.

Våra före detta företrädare på nationell och distriktsnivå, flyttar fram sina positioner inom vårt moderparti Kristdemokraterna.

Vi för en diskussion på detta riksmöte, inte minst under torsdagskvällen, som inget annat ungdomsförbund är i närheten av vad gäller både djup och bredd. Det finns nämligen inget ungdomsförbund i Sverige som så tydligt står upp för sina grundläggande principer, värderingar och sin ideologi som KDU gör.

Trots detta ska vi naturligtvis inte vara nöjda. Men, vi har all anledning att vara stolta! Nu kämpar vi vidare och jobbar på inför valen 2014. Tack för att ni har lyssnat!

KD:s potentiella väljargrupper finns till höger

Skaffa dig ett liv! Det är det budskap som vi unga kristdemokrater i KDU går ut med till de ungdomar vi möter på landets gymnasieskolor under vintern. Det kan låta hårt – men vad är egentligen alternativet? Vi bär alla det yttersta ansvaret för våra liv och har enorma möjligheter att skaffa oss just det liv som vi som enskilda människor vill leva. Samtidigt har politiken ett stort ansvar i att ge alla människor så goda förutsättningar som möjligt att kunna ta tillvara på de möjligheter och talanger som var och en av oss besitter, så att vi alla kan skaffa oss ett så bra liv som möjligt.

Vid rikstinget i Umeå sommaren 2011 fattade Kristdemokraterna beslut om att ”barns och ungas uppväxtvillkor” ska utgöra partiets fokusområde framöver. Under hösten 2011 fastställde sedan partistyrelsen fyra prioriterade områden inom vilka utveckling av ny politik ska ske; familj, skola, ungdomsarbetslöshet och ungdomsbrottslighet. Inom dessa delområden sker nu ett omfattande politikutvecklingsarbete.

KDU står bakom beslutet om att ha barns och ungas uppväxtvillkor som politiskt fokusområde. Det är ett viktigt område inom vilket partiet har hög trovärdighet. Men det är också ett område som både passar partiets prioriteringar väl och kan väcka engagemang inom den egna rörelsen.

Kristdemokraternas allvarliga problem kommer dock inte att lösas bara för att partiets företrädare runtom i landet pratar om samma samhällsproblem och om ungefär samma frågor. Nej, partiets politik för att ge barn och unga bästa möjliga uppväxtvillkor behöver vara såväl enhetlig som inriktad på Kristdemokraternas potentiella väljargrupper. Dessa finns till höger i det svenska politiska landskapet. Det är av oerhört stor vikt att partiets utvecklingsarbete verkligen tillgodoser behovet av en riktigt skarp politisk profilering gentemot dessa väljargrupper.

För att bidra till att Kristdemokraternas politik i framtiden antar rätt fokus lanserar KDU, i samband med Kristdemokraternas kommun- och landstingspolitiska dagar som hålls i Västerås idag och imorgon, rapporten ”Skaffa dig ett liv!” med inspel till politikutvecklingsarbetet. I denna rapport presenterar vi 20 förslag på frågor som moderpartiet kan och bör driva.

Trygga hemförhållanden är det mest basala för att barn och ungdomar ska få bästa möjliga start på livet. Sverige behöver helt enkelt mer trygga, starka och stabila familjer! Det vi från politiskt håll kan göra för att åstadkomma detta är att underlätta för familjer ekonomiskt samt att ge dem större inflytande över sina liv – flytta makt från de politiska sammanträdesrummen till köksborden. Konkret borde Kristdemokraterna driva på för ytterligare sänkta skatter för vanligt folk, införande av ett skatteavdrag för barnfamiljer och inrättande av frivillig sambeskattning. Dessutom borde partiet arbeta för mer valfrihet inom barnomsorgen genom införandet av ett barnkonto som ersättning till dagens alla bidragssystem.

Vid sex-sju års ålder börjar de allra flesta svenska barn i skolan. Där får de kunskap för livet, får med sig värderingar och knyter vänskapsband. På detta område är det viktigt att Kristdemokraterna står upp för friskolesystemet och rätten för ungdomar och familjer att välja den skola som passar dem bäst. Partiet borde också arbeta för ett förändrat synsätt på värdegrundsarbetet i skolan, där detta utgör en integrerad del i skolans ordinarie undervisningsarbete och där föräldraansvaret för barns och ungas uppfostran betonas.

Då ungdomarna lämnat skolan och eventuell högre utbildning är det viktigt att det finns jobb söka eller att möjligheterna att starta och driva företag är goda. Därför måste det föras en politik för att stärka företagandet och jobbtillväxten. Nyckeln till en fortsatt god välfärd och fler jobb åt unga stavas inte mer bidrag och arbetsmarknadspolitiska åtgärder, utan kraftfulla satsningar och effektiva reformer för ett mer företagsamt Sverige. Därför bör Kristdemokraterna driva att slopa turordningsreglerna i lagen om anställningsskydd, fortsätta sänka arbetsgivaravgifterna och avskaffa sjuklöneansvaret för småföretagare. Dessutom borde både värnskatten och de så kallade 3:12-reglerna avskaffas, som idag är stora hinder för företagande och tillväxt. Insikten om att arbete är helt avgörande för att människor ska kunna skaffa sig ett bra liv ska ligga till grund för alla åtgärder på detta område.

För att Sveriges barn och ungdomar ska kunna ta sig igenom skoltiden, ut på arbetsmarknaden och så småningom skaffa sig en egen familj måste de också kunna känna sig trygga. Unga människors drömmar och framtidstro riskerar att snabbt bytas ut mot en tillvaro präglad av psykisk ohälsa, rädsla och social oro efter att de blivit utsatta för brott. Kristdemokraterna måste därför arbeta för att krafttag ska tas mot brottsligheten. Vi behöver fler poliser som syns på stan och som ser till att alla brott utreds. Vi behöver också ta bort straffrabatten och avskaffa den så kallade 2/3-frigivningen. Dessutom ska föräldraansvaret stärkas också på detta område genom att föräldrarna i alla lägen tvingas vara med på de rättegångar där deras barn deltar.

Vi unga kristdemokrater gör allt för att Sveriges ungdomar ska kunna skaffa sig ett bra liv. Nu vill vi att Kristdemokraterna ska gå samma väg. Det politiska utvecklingsarbetet är avgörande för partiets framtid, oavsett hur partiledarvalet utfaller.

Aron Modig
Förbundsordförande KDU

KD bör ledas av Mats Odell

Idag skriver jag på Svenska Dagbladets debattsida (läs här) om att KDU anser att Mats Odell bör ta över partiledarskapet inom Kristdemokraterna. Utöver Odell anser vi att också Ebba Busch och Peter Kullgren, unga kommunalråd från Uppsala respektive Karlstad, bör ta plats i partipresidiet.

Kristdemokraterna kommer att välja partiledning nästa gång vid ett extra riksting i Västerås den 28 januari. Just nu pågår en process i partiet där distrikt, lokalavdelningar, associerade förbund och enskilda medlemmar har möjlighet att skicka in sina nomineringar till valberedningen. KDU:s förbundsstyrelse har med stor majoritet beslutat att nominera till partipresidiet enligt ovanstående.

Under dagen har jag funnits tillgänglig för alla som velat ha svar på hur vi i KDU motiverar detta ställningstagande. Jag har svarat på frågor från både journalister och enskilda partimedlemmar. Följande är ett urval av dagens rapportering i media: TV4-nyheternaP1 MorgonEkot (3:57 in i sändningen), ExpressenPolitikerkollen/Aftonbladet, TT1TT2Dagens OpinionDagenUNT, UNT LedarloggenSisu-uutiset och Radio Sweden.

Under dagen tillfrågades jag även om att delta i kvällens upplaga av TV-programmet Debatt angående läget i Kristdemokraterna. Jag valde att tacka nej till detta då jag anser att Debatt är fel forum att diskutera denna typ av frågor i.

KDU ska gå i bräschen för svensk borgerlighets politiska utveckling

Sverige präglas i dag av en avstannad borgerlig idédebatt. Vi har en regering vars arbete framförallt tycks gå ut på att behålla ”status quo” i opinionen, snarare än att försöka åstadkomma ett friare, tryggare och varmare samhälle. Samtidigt söker Kristdemokraterna sitt eget existensberättigande och går kräftgång i opinionen, trots att Sverige är i större behov än någonsin av en stark kristdemokratisk kraft som på ett övertygande sätt driver värderingsfrågor bortom de materiella.

Kristdemokratiska Ungdomsförbundet har i detta läge en möjlighet, och ett ansvar, att visa vägen. Med ideologisk diskussion, vass och genomtänkt politik samt organisatorisk excellens kan KDU påverka Sveriges utveckling. Det gör KDU till Sveriges viktigaste ungdomsförbund tillika en av de viktigaste aktörerna i svensk politik just nu.

Vid förbundets riksmöte i juni kommer både Charlie Weimers och Ebba Busch, som under flera år lett KDU på ett erkännansvärt sätt, att lämna förbundets ledning. Det är naturligtvis ingen överdrift att säga att KDU då ställs inför mycket stora utmaningar – att på en och samma gång fylla på med ny kompetens, stärka den egna organisationen samt gå i bräschen för såväl Kristdemokraternas som hela borgerlighetens politiska utveckling. Detta är dock en utmaning som vi mer än gärna antar, och det är därför med både glädje och stor stolthet som vi på valberedningens förfrågan ställer upp som kandidater till KDU:s förbundspresidium.

KDU har under de senaste åren haft en starkt positiv utveckling. Vi har etablerat oss som ett tydligt värdeorienterat men samtidigt modernt, borgerligt ungdomsförbund. Vi har breddat vår medlemsbas med hjälp av en politisk profil som attraherat fler ungdomar att engagera sig inom KDU – under valåret 2010 värvades nära 1500 nya medlemmar till förbundet.

Dessutom är stämningen inom KDU i dag mer positiv än på länge, vilket gör det möjligt för förbundets företrädare att fokusera på vad som är allra viktigast: att stärka kristdemokratin i Sverige samt ta strid mot de sosserier som alltjämt existerar, inte bara inom oppositionen utan även inom Alliansens partier och ungdomsförbund.

Inför den tid som kommer så ser vi det som vår främsta uppgift att fortsätta arbetet med att stärka och sprida kristdemokratin i Sverige och på bästa sätt hjälpa partiet till framgångsrika valresultat år 2014. Vårt huvudfokus kommer därför under den närmaste tiden att vara att stärka KDUs organisation – att värva, utbilda och engagera fler medlemmar så att vi har en armé av unga kristdemokrater att sätta in på gator och torg då vi når supervalåret 2014.

När det gäller den politiska inriktningen så har KDU under de senaste åren på ett framgångsrikt sätt bedrivit kampanj för förbundets hållning inom rätts-, familje- och försvarspolitiken. Det har varit bra och effektivt, många nya medlemmar har värvats och det är för oss en självklarhet att KDU även i framtiden ska hålla fanan högt inom dessa områden. Ett stort och brett politiskt ungdomsförbund behöver dock ha en tydlig och genomtänkt politik inom fler områden som rör och berör unga. Därför är det vår ambition att KDU under de kommande åren ska flytta fram positionerna inom politikområdena skola och utbildning, jobb och företagande samt socialpolitik.

Som företrädare för KDU drivs vi av visionen om ett frihetligt Sverige, byggt på en fast värdegrund där människor tar ansvar för såväl sig själva som sina medmänniskor. Vi brinner för idén om det goda samhället, präglat av gemenskap och varje människas möjlighet att förverkliga sin egen potential. Vi önskar bidra till en god och öppen intern diskussion där den enskilde medlemmens möjlighet att påverka ökar och vi har många idéer om hur vi kan stärka KDU:s organisation inför supervalåret 2014. Med det som utgångspunkt ber vi ödmjukt om medlemmarnas förtroende inför valet av nytt förbundspresidium vid KDU:s riksmöte i Eskilstuna 2-5 juni.

Aron Modig
Sara Skyttedal
Christian Carlsson

Val 2010 – rösta Modigt!

Hej,

Den 19 september hålls allmänna val i Sverige. Då avgörs det om Allians för Sverige får fortsätta att regera och förändra landet till det bättre eller om det rödgröna regeringsalternativet tar över. Den som bor i Göteborgsområdet kan rösta på mig i valen till riksdag och kommunfullmäktige. Jag står på plats åtta på Kristdemokraternas riksdagslista och på fjärde plats på partiets ungdomskommunlista. Det här är de politiska områden jag har störst intresse för:

1. Sänkta skatter – för ökad frihet och fler skäl att arbeta
Trots att Sverige under drygt tre år haft en borgerlig regering, som sänkt inkomstskatterna rejält, har vi fortfarande världens näst högsta skattetryck, mätt som totala skatteintäkter i förhållande till BNP. Sedan årsskiftet har vi dessutom åter världens högsta marginalskatter och är därmed allra sämst på att uppmuntra utbildning och flit. Detta måste förändras.

Jag hoppas att en omvald alliansregering fortsätter att sänka skatterna, både för löntagare och pensionärer. Det behövs fler jobbskatteavdrag samtidigt som den andel av befolkningen som betalar statlig skatt bör minskas och värnskatten slopas. Helt enkelt för att arbete och flit ska löna sig mer, men även för att det ger ökad frihet och rättvisa.

Sverige av idag skiljer sig mycket från det land vi levde i sommaren 2006. De flesta förändringar har varit till det bättre, men mycket finns kvar att göra. ”Det är inte någon liten skog vi ska ta oss ur”, som Göran Hägglund själv uttryckte det på Gotland. Skattepolitiken bör finnas med bland valfrågorna inför nästa års val. Det är en fråga om att skapa frihet, trygghet och egenmakt till den vanliga människan som vårt parti ju strävar efter att sätta i centrum.
 – Alliansen bör prioritera sänkta skatter, Kristdemokraten, 2/8 2009

2. En skola av hög kvalitet – för att ge alla barn en bra start på livet
Kunskap, ordning och reda samt respekten för att människor är olika måste vara utgångspunkter för skolpolitiken. Eftersom barn har olika intressen och är olika duktiga på olika saker, inom olika områden, behövs en mångfald av utbildningar och skolformer. Därför är det väldigt viktigt med exempelvis friskolor, ett fritt skolval, lärlingsutbildningar, möjlighet till nivågrupperad undervisning och teoretiska spetsutbildningar.

Respekten för att människor är olika måste vara utgångspunkten för den svenska skolan. Eftersom människor har olika intressen och är olika duktiga på olika saker inom olika områden behövs det en mångfald av såväl utbildningar som skolformer. Friskolereformen och det fria skolvalet bidrar till att skapa just en sådan pluralism. Den som tycker att den lokala skolan har brister kan utan problem söka en utbildning i en annan stadsdel eller annan kommun. Och den som tycker att det fattas någon typ av skola är välkommen att fylla tomrummet genom att starta en ny.
 – Den borgerliga skolpolitiken ger hopp om en bättre framtid, Newsmill, 28/9 2009

3. Det fria näringslivet och den högre utbildningen – nycklar till framtida tillväxt 
I början av mandatperioden tillsatte regeringen ett globaliseringsråd bestående av ledande personer från politik, akademi och näringsliv. En god idé vore att leta upp den slutrapport som detta råd släppte under våren 2009 och börja implementera förslagen.

Framtidens svenska ekonomi kommer att bygga på kunskap och innovationer snarare än på produktion av industrivaror. Från det perspektivet är det väldigt viktigt att politiken är inriktad på att främja företagsamhet, teknisk utveckling och forskning. Den regelbörda som finns på framförallt småföretag måste underlättas, skatten på arbetskraft sänkas och arbetsmarknaden bli mer flexibel.

Det är beklagligt att svenska lärosäten ligger så illa till på de största internationella rankinglistorna över världens universitet och högskolor. För att stärka vår konkurrenskraft bör ett svenskt spetsuniversitet inrättas i syfte att samla Sveriges främsta studenter och professorer, från hela skalan av akademiska områden.

I stället för att administrera den stora socialdemokratiska statsapparaten bör regeringen fokusera på att stärka arbetslinjen och näringslivet samt göra arbetsmarknaden mer flexibel. Om det finns reformutrymme i budgeten bör vi satsa på ytterligare jobbskatteavdrag och sänkta arbetsgivaravgifter. En sådan politik stimulerar såväl arbetsutbudet som efterfrågan på arbetskraft samtidigt som det i direkt mening sänker kommunernas kostnader. Tillsammans med reformer av LAS turordningsregler skulle en sådan politik stärka Sverige inför framtiden. Det är riktigt synd att regeringen drar åt vänster då det bästa för Sverige vore att gå åt motsatt håll.
Regeringen på fel spår, Östgöta Correspondenten, 16/9 2009

4. Kvotering är alltid fel – oavsett syfte, situation och sammanhang
Årets val kommer på många sätt att vara ett frihetsval. Om det rödgröna experimentet vinner är risken stor att en kvoteringsoffensiv drabbar Sverige – med inskränkningar av individens, familjernas och näringslivets frihet som följd. Jag och Kristdemokraterna är för jämställdhet och lika möjligheter för alla människor, men tar avstånd från kvotering i alla lägen.Att behandla människor främst utifrån kön, och därmed blunda för äganderätten, kompetens och meriter samt människans egen vilja, är fullständigt oacceptabelt – även om det är inklätt i begrepp som ”individualiserad föräldraförsäkring” eller ”positiv särbehandling”. Varje gång en person kvoteras in på en viss position, så finns där också en människa som kvoteras bort. Det kan aldrig accepteras.

Hur kan vi öka anslagen till forskning och högre utbildning? Hur kan vi på ett rättvisande sätt utvärdera utbildningarnas och lärosätenas kvalitet? Hur kan vi bredda rekryteringen till universiteten och hur kan vi se till att våra unga har tillräcklig kunskap om de olika utbildningsmöjligheter som finns för att kunna göra informerade val? Hur lockar vi fler forskare av världsklass till de svenska universiteten? Det är frågor som den utbildningspolitiska debatten borde kretsa kring. Istället fastnar vi i trams om genus och kvotering. Det är bra tragiskt.
 – Genus ingen överordnad princip, Kristdemokraten, 29/1 2010

5. Lag och ordning – brottsoffret måste stå i centrum
Att upprätthålla lag och ordning i samhället är en av statens absoluta kärnuppgifter. Det handlar om att ge trygghet till medborgarna – att skydda dem från att utsättas för brott och våld. De senaste decennierna har fokus främst varit på att sociala orättvisor leder till brott. Nu är det dags att fastslå att det inte är synd om brottslingar. Däremot är det förstås synd att människor blir brottslingar.

Det behövs ett perspektivskifte så att vi återigen betonar varje människas ansvar för sina handlingar. Det finns omständigheter som smalnar av en persons handlingsmöjligheter, men alla människor har i slutändan alltid ett val. Den som begår brott har, som moralisk person, fattat ett beslut som hon i rättvisans namn också måste ta konsekvenserna av. Det handlar om att sätta brottsoffret i centrum och skydda de som är svagast.

Staten kan och ska inte lösa alla problem – det är inte önskvärt, utan utrymme måste även ges till människorna och det civila samhället. Men detta utrymme är inte intressant för socialdemokrater och andra socialister. Dessa lägger istället allt fokus på att skapa motsättningar mellan grupper. Direktörer mot arbetare, rika mot fattiga, friska mot sjuka etcetera. Motsättningar som i förlängningen gör det legitimt att alltid skylla på någon annan så fort något är orättvist eller dåligt.
 – Socialdemokratin ligger bakom bristen på personligt ansvarstagande, Politikerbloggen, 29/12 2009
Mer om Aron på:

 

 

 

Det behövs fler unga kristdemokrater i landets beslutande församlingar. Rösta Modigt den 19 september!

Allt gott,
Aron Modig