Årsredovisning för riksdagsåret 2014/2015

För två veckor sedan öppnades riksmötet 2015-2016. Det är med andra ord hög tid att summera det riksdagsår som gått sedan valet förra hösten. I denna årsredovisning har jag försökt att göra just det. Läs den gärna och känn dig fri att komma med frågor, kommentarer och inspel av allehanda slag.

aronmodig_1557

5:a i KD:s nationella provval inför Europaparlamentsvalet

Idag presenterades resultatet av KD:s provval inför nästa års val till Europaparlamentet. Glädjande nog slutade jag på femte plats av de 128 personer som deltog i provvalet. Vann gjorde Lars Adaktusson, följt av Ebba Busch. Resultatet såg ut som följer:

  1. Lars Adaktusson, journalist, 8 051 p
  2. Ebba Busch, kommunalråd i Uppsala, 4 440 p
  3. Desirée Pethrus Engström, riksdagsledamot, 2 781 p
  4. Caroline Szyber, riksdagsledamot, 2 487 p
  5. Aron Modig, förbundsordförande KDU, 2 469 p

Räknat i antal röster slutade jag på tredje plats efter Adaktusson och Busch. 459 av de 1 039 personer som röstade tog med mig som en av tio kandidater på sin valsedel.

Jag vill förstås framföra ett stort tack till alla som röstat på mig i provvalet! Jag vill också uttrycka min glädje över att hela tre KDU-medlemmar tagit sig in på topp 5 i ett så prestigefyllt provval. Det är lovande att partiets medlemmar i så stor utsträckning röstar på partiets yngre förmågor.

Det ska bli spännande att följa den fortsatta processen. KD:s valsedel fastslås på partifullmäktige den 25 oktober.

Välkommen till KD, Lars Adaktusson!

Debattartikel publicerad på Newsmill den 21 februari 2013:

Igår tog så frilansjournalisten och egenföretagaren Lars Adaktusson steget och blev medlem i Kristdemokraterna. I en debattartikel på DN:s debattsida lyfter han fram hur kristdemokratin som unik rörelse kombinerar tron på den enskilda människan med insikten om att den viktigaste byggstenen i ett gott samhälle är de små gemenskaperna – familjen och det civila samhället. Han skriver också att han accepterar de nomineringar han fått till att kandidera för vårt parti i valet till Europaparlamentet nästa år.

Jag tar gärna detta tillfälle att välkomna Lars Adaktusson till vårt parti. Vi välkomnar alla nya medlemmar och vi är inför nästa års EU-val i behov av trovärdiga kandidater med en sund inställning till EU. Adaktusson lär vara just en sådan och det är positivt att han ställer sig bakom den EU-realistiska linje som Göran Hägglund anförde i sitt linjetal vid partiets kommun- och landstingspolitiska dagar nyligen.

Tanken om ett fredligt och demokratiskt Europa ligger oss kristdemokrater varmt om hjärtat. Det är ingen slump att det var just kristdemokrater som en gång tog initiativ till det som i dag är EU. Att lösa gränsöverskridande problem genom samarbete, att tillsammans skapa bättre förutsättningar för tillväxt samt att ta fasta på den gemensamma grunden av judeo-kristna värderingar är något mycket bra och eftersträvansvärt. Det är därför vi tror på tanken om ett gemenskapens Europa.

Att vi tror på denna grundtanke innebär dock inte att vi okritiskt köper den utveckling som just nu pågår inom unionen – tvärtom. En del EU-vänner ropar nu efter att mer makt ska flyttas till Bryssel. Vad som behövs inom unionen är dock inte mer maktcentralisering. Tvärtom ska vi ta fasta på de principer som samarbetet en gång grundades kring. En av de mest centrala är här subsidiaritetsprincipen – som Adaktusson lyfter fram i sin artikel – där beslut alltid ska fattas på lägsta effektiva nivå. Målet måste vara ett smalt, men vasst EU som inte lägger sig i saker som bättre kan beslutas på nationell nivå.

Det är nödvändigt att EU i framtiden utvecklas till ett mellanstatligt samarbete med subsidiaritetsprincipen som grund. EU ska ägna sig åt sina kärnuppgifter – med de fyra friheterna och den inre marknaden i fokus – och åt att lösa problem som vi inte kan lösa på nationalstatsnivå, som internationell brottslighet och miljöfrågor.

EU får inte utvecklas till en federation med beskattningsrätt och makt att besluta om medlemsländernas ekonomiska politik. Vi bör i stället ta fasta på de principer som unionen en gång bildades kring, med mindre politiskt klåfingrighet och mer frihet i fokus!

Vi unga kristdemokrater ser fram emot en nomineringsprocess där kandidaterna söker medlemmarnas förtroende och berättar vad de vill åstadkomma. Lars Adaktusson sade på presskonferensen i dag att det behövs EU-positiva gränsvakter. Att han vill vara en sådan och bli en del av vårt gemensamma arbete för dessa värden är mycket välkommet!

Aron Modig
Förbundsordförande KDU

Vägen framåt för Kristdemokraterna är mer makt till familjen

Debattartikel publicerad på Newsmill den 25 januari 2013:

I helgen samlas drygt 1 000 kristdemokrater till kommun- och landstingspolitiska dagar i Helsingborg. På programmet står seminarier, utbildningar och strategidiskussioner. Vår politik för bättre uppväxtvillkor för barn och ungdomar ska vässas ytterligare.

Jag har flera gånger tidigare efterlyst en tydligare positionering av Kristdemokraterna i svensk politik. Vi vet att de väljare som kan tänka sig att rösta på oss finns på den borgerliga planhalvan och ser sig själva som höger. Det är därför glädjande att också den strategi för vårt parti inför valen 2014, som antogs av partistyrelsen i juni, visar på tydlighet i denna fråga. KD ska vara ett tydligt borgerligt parti med ett stort socialt engagemang. De väljare som har vårt parti som andrahandsalternativ röstade företrädesvis på Moderaterna i valet 2010 och det är därför dessa väljare vi nu ska rikta in oss på att värva.

Denna strategi är förstås central att ha i åtanke då vi konkretiserar vår politik för bättre uppväxtvillkor för barn och unga. Det gäller att hitta de frågor som tilltalar våra potentiella väljare och samtidigt ryms inom de fyra kärnområden som vi vill fokusera på; familj, ungdomsarbetslöshet, skola och ungdomsbrottslighet.

Grunden för goda uppväxtvillkor läggs i familjen. En kristdemokratisk familjepolitik måste därför utgå ifrån insikten om att de allra flesta familjer mår bättre om de ges mer makt över sin vardag. Då duger det inte att bara höja nivån i diverse försäkringssystem eller föreslå nya kommunala inrättningar för att stödja familjer med problem. Världens högst beskattade barnfamiljer förtjänar bättre. Om vi kristdemokrater menar allvar med att vi står på familjens sida måste vi aktivt driva på för fortsatta skattesänkningar för vanligt folk.

Utöver att vara familjernas främsta företrädare måste KD värna företagandet i Sverige. Vi borde ha goda förutsättningar att vara företagsamhetens främsta väktare, inte minst med tanke på de många exempel av växande småföretag som finns i våra starka fästen i Småland och Gnosjö-regionen. Och eftersom många av framtidens jobb måste komma från de små företagen, vilka är bättre att fråga om hur vi får ett bättre företagsklimat än just de som företräder företagarna?

De tre företagarorganisationer som finns i Sverige – Företagarna, Småföretagarnas Riksförbund och Företagarförbundet – är alla överens om att turordningsreglerna i LAS är ett av de största hindren för jobbtillväxten.

Om KD drev ett avskaffande av turordningsreglerna i kombination med sänkta arbetsgivaravgifter, reducerat sjuklöneansvar och slopad statlig inkomstskatt skulle vi på allvar kunna profilera oss som ett företagarvänligt parti som tar problemet med hög arbetslöshet bland unga på allvar.

Den skolpolitiska arbetsgrupp som sedan drygt ett år arbetar med att utveckla vårt partis skolpolitik är något bra på spåren. Hittills har gruppen levererat ett tiotal skarpa förslag för att utveckla det fria skolvalet genom att stärka möjligheten för elever och föräldrar att göra informerade val, förbättra inflödet av starka lärare, stänga ner de dåliga skolorna samt främja läskunnigheten och bildningen.

I förra veckan presenterade KD:s rättspolitiska talesperson Caroline Szyber en bra och omfattande rapport innehållande många goda förslag för hur vi kristdemokrater vill förebygga och agera mot ungdoms- och gängkriminaliteten. Nu framöver behöver denna proaktiva politik och kompletteras med en reaktiv sådan.

Strängare straff på vålds- och sexualbrott är ett måste, liksom tydligare påföljder för mindre brott så att kriminella beteenden kan brytas i tid. KD har också rikstingbeslut på att se över den så kallade straffrabatten, vilket partiet borde driva tydligare. Det är inte rimligt att principen ”tag två, betala för en” ska tillämpas i rättsskipningen. Varje brott ska få den påföljd som just det förtjänar.

Avslutningsvis kan alltså konstateras att KD både har ett tydligt fokusområde för politiken och en strategi för hur vi ska locka de väljare som överväger att rösta på partiet. Vad som nu återstår är att verkställa framtagandet av den nya sakpolitiken, och inte minst att föra ut den till väljarna. Där bär alla vi som i olika sammanhang företräder partiet ett stort ansvar.

Det går inte att vänta. Nu är tid för att vässa politiken och växla upp aktiviteten i den kristdemokratiska rörelsen. Låt de kommun- och landstingspolitiska dagarna bli startskottet på detta!

Aron Modig
Förbundsordförande KDU

Kristdemokraternas väljare finns till höger

Debattartikel publicerad på TV4/Politikerbloggen den 8 juli 2012:

Idag är det Kristdemokraternas dag i Almedalen. Göran Hägglund har nu möjligheten att förtydliga och staka ut vägen till en kristdemokratisk valframgång 2014. Mycket har hänt inom partiet det senaste året. Barns och ungas uppväxtvillkor är fokusområdet, en ny familjepolitik har tagits fram och partiledarvalet präglade hela hösten. Ändå är Kristdemokraternas opinionssiffror låga och partiet hamnar under 4-procentsspärren i många mätningar.

Behovet av förnyelse är fortfarande stort för att locka fler väljare. Vi vet också var väljarna finns: till höger! Sju av tio väljare som Kristdemokraterna tappade 2010 gick till Moderaterna. Ska vi vända den negativa trenden måste partiet helt enkelt fokusera på borgerliga väljare och ha en tydligt borgerlig profil.

Vi unga kristdemokrater är den tydligaste och skarpaste borgerliga rösten i denna förnyelseprocess. Vi är av den fasta övertygelsen att all politik måste utgå ifrån universella värderingar och det gemensamma bästa. Utifrån den kristdemokratiska värdegrunden vill vi vara med och forma en berättelse om framtidens Sverige. Tillsammans kan vi göra vårt land än mer borgerligt, präglat av mer frihet, gemenskap och personligt ansvarstagande! För en kristdemokratisk valframgång 2014 är det nödvändigt att Kristdemokraterna väljer samma väg som KDU och profilerar sig som den tydligaste borgerliga rösten i Alliansen. Moderaternas rörelse mot mitten har lämnat öppet spelrum på högerkanten, där ska den svenska kristdemokratin finnas!

Mycket har hänt i Sverige de senaste åren. 2006 kom att innebära att paradigmskifte i svensk politik när Alliansen vann valet. Kristdemokraterna har varit en starkt bidragande kraft i förändringsarbetet sedan dess; mer valfrihet inom välfärden har införts, skatten har sänkts för verklighetens folk och straffen på grova våldsbrott har höjts.

Den kristdemokratiska och borgerliga berättelsen om Sverige får dock inte stanna där. När vi går till val 2014 kommer Alliansen att ha styrt Sverige i åtta år. Om vi då fortfarande ska uppfattas som det mest relevanta alternativet av väljarna är behovet av förnyelse stort. Kristdemokraternas bidrag i denna förnyelse bör vara ett tydligt fokus på att göra det lönsammare att starta och driva företag, en politik som sätter familjers frihet i centrum och ett brottsofferperspektiv i kriminalpolitiken. Det handlar i grunden om att bryta med arvet från det socialdemokratiska 1900-talet.

Vi unga kristdemokrater vill vara med och forma ett samhälle präglat av personlig frihet i gemenskap med nära och kära. Mer makt måste flyttas från de politiska sammanträdesrummen till köksborden hos verklighetens folk. Men med ökad egenmakt följer också ansvar att visa solidaritet och medmänsklighet gentemot omgivningen. Gemenskapstanken är därför något som sträcker sig bortom både egocentrisk individualism och förtryckande kollektivism. Ensidigt självförverkligande eller Jantelagstänkande har här ingen plats. Det har däremot insikten om att samhällets viktigaste värden inte kan mätas i pengar. De stavas istället frihet, ansvar, flit, gemenskap, medmänsklighet, förtroende och tillit.

Vi är en ny generation av unga borgerliga politiker, som avvisar både den socialliberala viljan att detaljstyra människors liv och den egoistiskt anstrukna nyliberala hållningen. Vi – framtidens svenska höger – talar istället om värdet av gemensamma och universella normer och värderingar. Den svenska kristdemokratins uppgift ska här vara att se till att politiken tar ett kliv tillbaka och att det civila samhället och människors makt över sin egen vardag stärks. Det är framtidens höger!

Aron Modig
Förbundsordförande KDU

Riksmötestal 2012: ”Vi är framtidens svenska höger”

Linjetal hållet vid KDU:s riksmöte på Ekerö den 17-20 maj 2012:

Vänner, unga kristdemokrater, frihetskämpar, politikens gränsvakter, framtidens svenska höger,

För sex år sedan deltog jag på mitt första riksmöte, just här i Erskinesalen på Ekerö. Det var bara några månader efter det att jag själv blivit medlem i KDU och allting kändes förstås väldigt, väldigt stort. Även om jag redan hunnit fylla 20 år och var inne på mitt andra år som handelsstudent, så var jag oerhört imponerad av de unga ombudens stora politiska kunnande och retoriska färdigheter.

Det var fascinerande att se hur så många ungdomar, precis när våren börjat tränga sig på, valde att avstå från en ledig helg hemma för att istället sitta i en förhandlingssal – i princip helt utan fönster och ljus utifrån – och diskutera huruvida ordensväsendet skulle återinrättas eller inte och om man skulle tillåtas ha kostym på riksmötesfesten…

Då hette de allra mest passionerade debattörerna Marcus Jonsson, Julia Forssmed och Daniel Sturesson. Idag är ingen av dem här. Istället är det Andreas Brager, Elin Enes och alla ni andra som vrider och vänder på argumenten under debattsessionerna, och tar en kaffe eller Fanta i riksmötes-kiosken däremellan.

Och just detta är något av det mest fantastiska och fascinerande med ungdomsorganisationer, som KDU. Att det ständigt fylls på med nya hungriga och debattlystna unga personer som suktar efter att utvecklas. Men inte bara det. Ni är också villiga att ge av er fritid – ja, av era liv – för det som ni tror på. För det som är er övertygelse om hur vi bygger ett bättre och godare samhälle.

Det är respekt! Och det är också den kanske främsta anledningen till att det är så fruktansvärt roligt att vara ordförande för det här förbundet. Stort tack för att jag får fortsätta vara det!

***

Vänner,

När vi senast hade riksmöte här på Ekerö var det alltså 2006. Det var maj 2006, med fyra månader kvar till riksdagsvalet som hölls denna höst. Det var ett annat Sverige än dagens. Då hade Sverige nämligen styrts av socialdemokrater under 61 av de senaste 70 åren. Vi levde i ett land där flumskolan var rådande. Där skatterna var de högsta i världen och där kärnkraftverk stängdes ned, trots att det enda alternativet var energi från smutsig tysk och polsk brunkol. Vi levde i ett Sverige som i många avseenden var sämre än idag.

Det ena av borgerlighetens primära trumfkort inför valet 2006 stavades ”Allians för Sverige”. Årtionden av trassliga försök till samarbeten de borgerliga partierna emellan hade växlats mot ett regeringsalternativ som plötsligt stod starkare än vänstersidans. Alliansen framstod som ett tryggare och mer intressant alternativ för väljarna, med en tydligare och mer relevant idé för framtidens samhälle. Det borgerliga samarbete som i augusti 2004 lanserades genom en debattartikel i Dagens Nyheter är redan historiskt och har satt starka och tydliga avtryck på det svenska samhället.

Det andra ess som borgerligheten då hade i skjortärmen var arbetslinjen. Genom jobbskatteavdrag skulle skatten för de som arbetade stegvis sänkas, liksom bidragen till de som inte jobbade. Det skulle helt enkelt löna sig bättre att arbeta. Det var bra, och det var en argumentation som tilltalade Sveriges plikttrogna mittenväljare.

Det blev också succé! Sedan Kristdemokraterna, Moderaterna, Folkpartiet och Centerpartiet tillsammans vann riksdagsvalet och tog över regeringsmakten har mycket hänt som gjort Sverige både bättre och mer frihetligt. Utöver arbetslinjen har en ny skollag införts i syfte att bygga en skola med kunskap och ordning och reda i fokus. Det har blivit billigare att anställa unga. Valfriheten har ökat väsentligt inom välfärden och det statliga ägandet har minskat. Straffen på grova våldsbrott har höjts. Och med hjälp av skatteavdrag för hushållsnära tjänster har vi inte bara fått fler vita jobb, utan tusentals familjer har också fått större möjligheter att spendera mer tid på det de allra helst vill göra.

Då vi sedan gick till val tillsammans igen, år 2010, hade världen drabbats av finanskrisen. De ekonomiska svallvågorna gick höga, banker föll och stora budgetunderskott spreds över världen. I denna tid stod Sverige starkt och i valrörelsen blev ”stabila statsfinanser” borgerlighetens nya ledord. Tillsammans med våra allianskollegor lyckades vi vinna valet på nytt.

***

Arbetslinje, jobbskatteavdrag och budgetbalans är därför uttryck som väljarna starkt förknippar med alliansregeringen idag. Det är förstås bra. Men om vi stannar där, kommer vi varken att vinna valen 2014 eller fortsätta göra Sverige friare.

När vi går till val nästa gång kommer Alliansen att ha suttit vid makten i åtta år. Det är den längsta sammanhängande period som så har skett i det moderna Sverige. Vi har med andra ord en historisk chans att föra vårt land i en tydligt mer borgerlig och frihetlig riktning. Men denna möjlighet riskerar att gå förlorad då regeringen i alltför hög grad fokuserar på att förvalta välfärdsstaten, i stället för att utveckla nya möjligheter för människorna, civilsamhället och näringslivet att växa.

Med anledning av detta är det idag många som anklagar regeringen för att vara idélös. Och visst ligger det mycket i det. Det största hotet mot borgerligheten idag är nämligen inte den splittrade vänsteroppositionen, som med Stefan Löfven i spetsen stiger i opinionsundersökningarna. Det största hotet utgörs av borgerligheten själv. Och om vi inte lyckas få fart på den interna idédebatten så ligger vi tyvärr illa till.

***

Jag har vid några tillfällen under det senaste året efterfrågat en svensk motsvarighet till den amerikanska Tea Party-rörelsen, ni vet den borgerliga gräsrotsrörelse där borta i USA som förenas av sitt motstånd mot statliga stödpaket till bankerna och kraftiga utbyggnader av den offentliga sektorn.

Med det menar jag att det hade varit nyttigt med en utomparlamentarisk oppositionsrörelse också i Sverige, som kunde granska och kritisera regeringen från ett borgerligt perspektiv. En sådan rörelse hade varit vital för just den borgerliga idédebatten och för att tvinga regeringen att ständigt stå på tå. Men också för att förhindra att mittpunkten i svensk politik flyttas åt vänster.

Omdanandet av Moderaterna till Nya Moderaterna, och bildandet av Alliansen har, som jag påtalade inledningsvis, inneburit mycket gott för svensk borgerlighet. Men det har också, ställt bortom varje tvivel, medfört att såväl spänstigheten som frihetssträvan i svensk politik har försvagats.

I avsaknaden av en svensk Tea Party-rörelse, en ohelig allians av liberaler och konservativa, fyller de borgerliga ungdomsförbunden väldigt viktiga roller. Det är vi som ska förse våra moderpartier med framtidens ledare, framtidens idéer och framtidens politik. Det är ett stort ansvar och en viktig uppgift. Men självklart ska vi ta oss an den och göra vårt yttersta för att komma med relevanta bidrag!

Och vi som kristdemokrater har väldigt mycket att komma med på det idépolitiska området. Vi tillför ett unikt perspektiv i svensk politik.

***

Vänner,

För några veckor sedan var jag inbjuden som talare till Liberala ungdomsförbundets stora vårutbildning i Stockholm. Jag hade fått en väldigt konkret uppgift – nämligen att kritisera liberalismen. Ett i sammanhanget kanske inte så tacksamt uppdrag.

Ju mer jag tänkte på det här, desto tydligare blev det dock för mig hur och varför kristdemokratin och liberalismen skiljer sig åt. Så jag satte ihop några slides och tog glatt bussen ut till Nacka för att totalsåga såväl deras människosyn som seras syn på frihet och det mesta däremellan. Självklart delar vi en hel del sakpolitiska åsikter med liberalerna, men när det kommer till de grundläggande värderingarna så skiljer sig liberalismen och kristdemokratin väldigt mycket åt.

Efter att jag, utan uppehåll, kört mina 45 minuter så kan jag säga att skogen av luf:arnas händer i luften hade fått den mest passionerade lärare att bli avundsjuk. Och de twittrade också flitigt. Jag minns särskilt en tweet.

”Man måste erkänna att @aronmodig är ganska cool som ställer sig inför 75 st liberaler och trashar liberalismen totalt.”

Och det är sant. Jag trashade liberalismen då, och jag gör det gärna igen. För jag är helt övertygad om att det är kristdemokratin som utgör grunden för framtidens borgerlighet. Inte liberalismen.

***

Vänner,

Det finns många anledningar till det.

För det första handlar det om de värderingar som ligger till grund för vår politik. Den kristdemokratiska värdegrunden är någonting fantastiskt och väldigt djupt. Den säger mycket om människans natur, om att vi har såväl materiella och själsliga som andliga behov.

Vår politiska filosofi vilar på insikten om att allt inte går att mäta i pengar, utan att det finns saker som är större och viktigare. Vi blir inte lyckliga enbart av att få mer pengar eller saker, vi blir lyckligare av att ha människor runt omkring oss som vi älskar och blir älskade av.

Men vår värdegrund säger också att vi som människor är ofullkomliga och därför är det viktigt att de människor som vi lever i gemenskap med talar om för oss när vi gör fel. Men också uppmuntrar oss när vi gör rätt. Det är att bry sig om sin nästa och att behandla andra som vi själva vill bli behandlade. Det är för mig att ta socialt ansvar och att sätta människovärdet i centrum.

Som en logisk konsekvens av att vi är ofullkomliga kan vi välja mellan rätt och fel. Vi är utrustade med ett förnuft som vi alla kan använda bara vi ges rätt förutsättningar för det. På så sätt växer vi som människor och blir våra bästa jag.

Och det är det som är min roll som politiker. Att se till att skapa förutsättningar för alla människor, i och utanför Sverige, att växa och bli sina bästa jag. Kort sagt, att skaffa sig ett liv!

***

För det andra handlar det om synen på frihet. Vi måste ständigt och konsekvent driva opinion för ett successivt ökande av friheten i samhället, för den enskilda människan och för familjerna. Det handlar då om att argumentera för fortsatta skattesänkningar – eftersom det ger människor större inflytande över sina egna liv – men också om att ytterligare driva på för ökad valfrihet inom välfärden. Människor är olika och var och en måste i största möjliga mån få möjlighet att leva sitt liv som man vill.

Just detta kan nog de flesta alliansanhängare ställa upp på. Men vi kristdemokrater skiljer ut oss på så sätt att vi vågar stå upp för friheten även om det exempelvis visar sig att den leder till att män och kvinnor göra olika livsval. Ja, vi står också upp för deras rätt att välja, även om Folkpartiet tycker att de väljer fel. Som en konsekvens av detta är vi det enda politiska alternativet för familjer som själva vill välja hur de ska forma sina liv och sin vardag.

***

Då vi talar om frihet är det dock ofrånkomligt att också lägga till dess parhäst – det personliga ansvarstagandet. Det vill säga det ansvar vi alla har för oss själva och våra handlingar men också för våra medmänniskor och vår omgivning.

Detta kan låta självklart. Men som inte minst David Lega påpekade under sitt anförande här igår har Sverige en historia som bygger på allt annat än på principen om det personliga ansvarstagandet. Istället har alla möjliga yttre förklaringsmodeller använts för att urskulda att människor misslyckas. Det har handlat om dålig ekonomi, dålig barndom, att man bott i hyresrätt. Kort och gott, det har i för stor utsträckning varit ”samhället” som fått ta ansvaret för att enskilda människor halkat in på villospår i livet.

Det som ligger bakom detta sätt att se på ansvar är att vi under för lång tid vaggats in i en falsk trygghet om att det alltid finns någon annan som löser våra problem, oavsett om det rör sig om ekonomiska, sociala eller familjerelaterade frågor. Det offentliga har helt enkelt alltid funnits där, med sin ambition att lösa alla möjliga problem och frågor, och därigenom undergrävt just ansvarstagandet och moralen hos människorna.

I ett klassiskt experiment av amerikanska forskare lät man barn sitta ensamma i ett rum med en chokladkaka. Om barnet inte åt av chokladen så fördubblades den efter en timme. Vissa barn åt chokladen direkt, andra väntade tills de hade samlat på sig stora mängder choklad. Allt eftersom barnen växte upp visade det sig att de barn som kunnat vänta utan att äta upp chokladen klarade sig bättre i skolan, mer sällan gick arbetslösa och genomgick färre skilsmässor.

Som politisk kraft måste vi undvika att ge väljarna chokladkakor i utbyte mot röster. Som krisdemokrater måste vi sträva efter att rulla tillbaka det offentligas makt och inflytande till förmån för människors frihet och ansvarstagande. Som Ronald Reagan en gång sade (fritt översatt): ”De elva mest förskräckliga ord jag känner till är: ‘Jag kommer från staten, och jag är här för att hjälpa.’”

***

Vänner,

Vid sidan om betonandet av värderingar och synen på frihet och det personliga ansvarstagandet är gemenskapstanken en mycket central princip för oss kristdemokrater.

Det är ingen nyhet att vi är ensamma i svensk politik om att prata om familjen och det civila samhället som något positivt. Där andra politiska krafter ropar ”död åt familjen”, menar vi i stället att familjen ska stärkas och valfriheten för den utvecklas.

Starka och fungerande familjer skapar goda uppväxtvillkor för barn och unga. Ingen familj fungerar perfekt, men för de allra flesta skapar den en trygg punkt i livet.

Insikten om detta behov av gemenskap är en sak som skiljer ut oss kristdemokrater från individualistiska liberaler och kollektivistiska socialister. Vi vet att varken staten eller en hög ekonomisk tillväxt kan ersätta människors längtan efter gemenskap och barns behov av sina föräldrar.

Jag är fullt medveten om att detta sätt att resonera kan uppfattas som främmande för en del människor i Sverige. Det socialdemokratiska maktinnehavet – och det moderata övertagandet av dess idéer – har gjort att mycket av de naturliga gemenskaperna och det personliga ansvarstagandet har eroderat i vårt samhälle.

I Sverige ägnade socialdemokratiska regeringar årtionden åt att försvaga det civila samhället. Staten, kommuner och landsting svällde. Det offentliga tog på sig allt mer av beslutanderätt, varpå staten och samhället tenderade att bli synonymer.

Detta har i sin tur vaggat in såväl politiker som andra människor i en falsk tro på att det offentliga kan lösa alla problem – att solidaritet människor emellan är överflödig. Det har varit förödande. Mellan stat- och individnivå behövs ett starkt civilsamhälle som ger frihet och mer gemenskap.

***

Det civila samhället, med allt det ideella arbete som utförs inom bland annat idrottsrörelsen, församlingar, välgörenhetsorganisationer och liknande, utgör en enormt betydelsefull del av Sverige.

Det är inte minst en väldigt viktig skola för många unga. Många är vi som i olika delar av civilsamhället övat upp vår sociala förmåga, fått uppleva känslan av kamratskap, fått pröva på hur man arbetar tillsammans i ett lag och lära oss betydelsen av ett gott uppförande mot våra medmänniskor.

Ett livskraftigt civilt samhälle bidrar helt enkelt till en gemensam etik och tydliga värderingar. Därför måste vi ständigt titta på hur vi kan förbättra förutsättningarna för det civila samhället.

***

Vänner,

Den femte ideologiska aspekt jag vill lyfta fram är vikten av att vi lyckas bryta det monopol som vänstern tycks ha tagit på begreppet rättvisa. För oss är inte rättvisa synonymt med att alla världens medborgare är precis likadana, precis lika bra på allting och har precis lika mycket pengar – oavsett prestation. För oss handlar rättvisa istället om att alla människor har möjlighet att påverka sin egen situation genom att det finns möjligheter till social rörlighet.

Vi kristdemokrater tillhör en bred internationell politisk strömning som bygger på principen om det lika, unika och okränkbara människovärdet. För oss är det en självklarhet att alla människor har en oåterkallelig rätt till ett drägligt liv.

Ingen ska behöva leva i fattigdom, och vi har en moralisk förpliktelse att visa solidaritet med svaga och utsatta. Men, med det sagt: samtidigt måste alla människor ges möjlighet att växa utifrån sina förutsättningar. Ingen ska tryckas ned i avundsjukans eller Jantelagens namn.

Som ung kristdemokrat ser jag det därför som en av de allra viktigaste samhälls­utmaningarna inför framtiden att bekämpa fattigdomen – inte att bekämpa rikedom. Därför ska vi exempelvis ha en skola och sjukvård i världsklass och som är tillgänglig för alla.

Men samtidigt måste flit och hårt arbete alltid löna sig, varför vi också behöver fortsätta sänka skatten på arbete, utbildning och företagande. Att bekämpa fattigdom och skapa ett välfärdssamhälle är bara möjligt om fler tillåts vara med och bidra till det gemensamma bästa genom eget arbete.

***

Vänner,

För mig handlar politik inte bara om sakfrågor och om dagsaktuella händelser, även om detta också naturligtvis är viktigt. För mig handlar politik i grunden om att på lång sikt skapa förutsättningar för ett gott samhälle. Detta gör vi inte om vi reducerar politiken till att bara handla om en blind och döv arbetslinje. Politiken måste utgå ifrån en helhetssyn på människan och ha sin förankring i en fast värdegrund.

Alla ungdomsförbund håller dock inte med om detta. I vintras gav Muf ett nyårslöfte till sina medlemmar. Jag citerar:

”Vi ser vår viktigaste uppgift som att vara en relevant röst för unga människor. Vi tror inte att vi gör detta genom att låta statskicket bli en prioriterad fråga. Inte heller gör vi detta genom att försöka göra anti-feminismen till vår viktigaste fråga. Vårt svar är istället att det handlar om jobb och skola.”

Jag citerar vidare:

”För vår del innebär detta färre grubblerier över vad döda gamla överklassgubbar från andra århundraden tyckte och tänkte – oavsett om de var poeter, filosofer eller författare.”

Man kanske kan ana vilka piken är riktad mot…

Oavsett vilket skrev vår egen Hugo (Fievet) en väldigt bra replik på detta i en artikel i Svensk Tidskrift, där han klargjorde sin och vår syn på vilka grundpremisser all politik ska utgå ifrån.

Han skrev:

”Vi unga kristdemokrater menar att all politik utgår ifrån värderingar och idéer. Vi sätter därför som nyårslöfte för 2012 att ha Sveriges mest vitala idédebatt inom borgerligheten i allmänhet och inom ungdomspolitiken i synnerhet. För ett trovärdigt och framsynt politiskt arbete krävs fördjupade kunskaper och kontinuerlig diskussion kring den egna ideologiska utgångspunkten.”

Precis så tycker jag att ett politiskt ungdomsförbund ska jobba. Utifrån våra grundvärderingar angriper vi samhällsproblem och skapar förutsättningar för människor i deras vardag. I längden duger det inte att bara fokusera på ett fåtal frågor som är dagsaktuella. Vi måste också veta vart vi kommer ifrån, varför vi tycker som vi gör och vart vi är på väg. Detta kan vi bara lyckas med om vi upprätthåller en levande idédebatt!

***

Så förbundsvänner,

Låt mig göra ett medskick till er alla:

Fortsätt läsa. Ja, läs mer än tidigare. Fortsätt förkovra er, även om det handlar om döda gamla överklassgubbar. Fortsätt att stå upp för, och applådera, de institutioner – monarkin inräknad – som ni ser som viktiga för att vi ska upprätthålla ett stabilt och gott samhälle.

Fortsätt att ta fajten med feminismen, eftersom det är en frihetsinskränkande ideologi! Fortsätt! För i det långa loppet kommer vi ingenstans – och vi hittar definitivt inga lösningar på några samhällsproblem – om vi inte står starkt och tryggt förankrade i vår egen idétradition. Glöm aldrig det!

***

Vänner,

Framtidens borgerliga beslutsfattare måste utgå ifrån insikten om att samhället är större än staten. Tal om tvångskvotering av föräldraförsäkringen måste ersättas med en politik som ger familjer mer makt över sin vardag.

Såväl skattebördan på vanliga löntagare som de höga marginalskatterna – straffskatten på utbildning, flit och hårt arbete – måste sänkas markant. Fler människor ska ges förutsättningar och möjlighet att ta ansvar för sin egen ekonomi och så få som möjligt ska vara beroende av bidragssystem av olika slag.

Företagande måste aktivt uppmuntras, det fria näringslivet skyddas och arbetsmarknaden göras mer flexibel med mindre lagstiftning. Ett starkare försvar ska garantera vår frihet och demokrati. Ett perspektivskifte till förmån för brottsoffret måste till inom rättspolitiken. Det civila samhället ska ges kraft att vårda de traditioner och institutioner som byggts upp i Sverige.

Men med ökad egenmakt följer också ansvar att visa solidaritet och medmänsklighet gentemot omgivningen. Gemenskapstanken är därför något som sträcker sig bortom både egocentrisk individualism och förtryckande kollektivism.

Ensidigt självförverkligande eller Jantelagstänkande har här ingen plats. Det har däremot insikten om att samhällets viktigaste värden inte kan mätas i pengar. De stavas istället frihet, ansvar, flit, gemenskap, medmänsklighet, förtroende och tillit.

Vi är en ny generation av unga borgerliga politiker, som avvisar både den socialliberala viljan att detaljstyra människors liv och den egoistiskt anstrukna nyliberala hållningen.

Vi är framtidens svenska höger, som istället talar om värdet av gemensamma och universella normer och värderingar som grund för samhället. Det är nämligen i den fasta värdegrunden som vi kan förena dåtid med nutid, och det är med utgångspunkt i den som vi ska forma vår framtid!

***

Vänner,

Låt mig avslutningsvis få påminna om ett par saker.

KDU är ett ungdomsförbund vars medlemsantal har vuxit de två senaste åren. Vi är fler deltagare på detta riksmöte än vad vi var när vi samlades i Eskilstuna för ett år sedan. Vi ser en väldigt glädjande utveckling, i termer av aktivitet och engagemang, på många håll i landet, inte minst i Norrland.

Vi är en aktiv, stark och skarp röst i både den idémässiga och den sakpolitiska debatten. Och för detta får vi också mycket beröm från ett stort antal borgerliga politiker, ledarsidor och opinionsbildare.

Våra före detta företrädare på nationell och distriktsnivå, flyttar fram sina positioner inom vårt moderparti Kristdemokraterna.

Vi för en diskussion på detta riksmöte, inte minst under torsdagskvällen, som inget annat ungdomsförbund är i närheten av vad gäller både djup och bredd. Det finns nämligen inget ungdomsförbund i Sverige som så tydligt står upp för sina grundläggande principer, värderingar och sin ideologi som KDU gör.

Trots detta ska vi naturligtvis inte vara nöjda. Men, vi har all anledning att vara stolta! Nu kämpar vi vidare och jobbar på inför valen 2014. Tack för att ni har lyssnat!

KD:s potentiella väljargrupper finns till höger

Debattartikel publicerad på TV4/Politikerbloggen den 27 januari 2012:

Skaffa dig ett liv! Det är det budskap som vi unga kristdemokrater i KDU går ut med till de ungdomar vi möter på landets gymnasieskolor under vintern. Det kan låta hårt – men vad är egentligen alternativet? Vi bär alla det yttersta ansvaret för våra liv och har enorma möjligheter att skaffa oss just det liv som vi som enskilda människor vill leva. Samtidigt har politiken ett stort ansvar i att ge alla människor så goda förutsättningar som möjligt att kunna ta tillvara på de möjligheter och talanger som var och en av oss besitter, så att vi alla kan skaffa oss ett så bra liv som möjligt.

Vid rikstinget i Umeå sommaren 2011 fattade Kristdemokraterna beslut om att ”barns och ungas uppväxtvillkor” ska utgöra partiets fokusområde framöver. Under hösten 2011 fastställde sedan partistyrelsen fyra prioriterade områden inom vilka utveckling av ny politik ska ske; familj, skola, ungdomsarbetslöshet och ungdomsbrottslighet. Inom dessa delområden sker nu ett omfattande politikutvecklingsarbete.

KDU står bakom beslutet om att ha barns och ungas uppväxtvillkor som politiskt fokusområde. Det är ett viktigt område inom vilket partiet har hög trovärdighet. Men det är också ett område som både passar partiets prioriteringar väl och kan väcka engagemang inom den egna rörelsen.

Kristdemokraternas allvarliga problem kommer dock inte att lösas bara för att partiets företrädare runtom i landet pratar om samma samhällsproblem och om ungefär samma frågor. Nej, partiets politik för att ge barn och unga bästa möjliga uppväxtvillkor behöver vara såväl enhetlig som inriktad på Kristdemokraternas potentiella väljargrupper. Dessa finns till höger i det svenska politiska landskapet. Det är av oerhört stor vikt att partiets utvecklingsarbete verkligen tillgodoser behovet av en riktigt skarp politisk profilering gentemot dessa väljargrupper.

För att bidra till att Kristdemokraternas politik i framtiden antar rätt fokus lanserar KDU, i samband med Kristdemokraternas kommun- och landstingspolitiska dagar som hålls i Västerås idag och imorgon, rapporten ”Skaffa dig ett liv!” med inspel till politikutvecklingsarbetet. I denna rapport presenterar vi 20 förslag på frågor som moderpartiet kan och bör driva.

Trygga hemförhållanden är det mest basala för att barn och ungdomar ska få bästa möjliga start på livet. Sverige behöver helt enkelt mer trygga, starka och stabila familjer! Det vi från politiskt håll kan göra för att åstadkomma detta är att underlätta för familjer ekonomiskt samt att ge dem större inflytande över sina liv – flytta makt från de politiska sammanträdesrummen till köksborden. Konkret borde Kristdemokraterna driva på för ytterligare sänkta skatter för vanligt folk, införande av ett skatteavdrag för barnfamiljer och inrättande av frivillig sambeskattning. Dessutom borde partiet arbeta för mer valfrihet inom barnomsorgen genom införandet av ett barnkonto som ersättning till dagens alla bidragssystem.

Vid sex-sju års ålder börjar de allra flesta svenska barn i skolan. Där får de kunskap för livet, får med sig värderingar och knyter vänskapsband. På detta område är det viktigt att Kristdemokraterna står upp för friskolesystemet och rätten för ungdomar och familjer att välja den skola som passar dem bäst. Partiet borde också arbeta för ett förändrat synsätt på värdegrundsarbetet i skolan, där detta utgör en integrerad del i skolans ordinarie undervisningsarbete och där föräldraansvaret för barns och ungas uppfostran betonas.

Då ungdomarna lämnat skolan och eventuell högre utbildning är det viktigt att det finns jobb söka eller att möjligheterna att starta och driva företag är goda. Därför måste det föras en politik för att stärka företagandet och jobbtillväxten. Nyckeln till en fortsatt god välfärd och fler jobb åt unga stavas inte mer bidrag och arbetsmarknadspolitiska åtgärder, utan kraftfulla satsningar och effektiva reformer för ett mer företagsamt Sverige. Därför bör Kristdemokraterna driva att slopa turordningsreglerna i lagen om anställningsskydd, fortsätta sänka arbetsgivaravgifterna och avskaffa sjuklöneansvaret för småföretagare. Dessutom borde både värnskatten och de så kallade 3:12-reglerna avskaffas, som idag är stora hinder för företagande och tillväxt. Insikten om att arbete är helt avgörande för att människor ska kunna skaffa sig ett bra liv ska ligga till grund för alla åtgärder på detta område.

För att Sveriges barn och ungdomar ska kunna ta sig igenom skoltiden, ut på arbetsmarknaden och så småningom skaffa sig en egen familj måste de också kunna känna sig trygga. Unga människors drömmar och framtidstro riskerar att snabbt bytas ut mot en tillvaro präglad av psykisk ohälsa, rädsla och social oro efter att de blivit utsatta för brott. Kristdemokraterna måste därför arbeta för att krafttag ska tas mot brottsligheten. Vi behöver fler poliser som syns på stan och som ser till att alla brott utreds. Vi behöver också ta bort straffrabatten och avskaffa den så kallade 2/3-frigivningen. Dessutom ska föräldraansvaret stärkas också på detta område genom att föräldrarna i alla lägen tvingas vara med på de rättegångar där deras barn deltar.

Vi unga kristdemokrater gör allt för att Sveriges ungdomar ska kunna skaffa sig ett bra liv. Nu vill vi att Kristdemokraterna ska gå samma väg. Det politiska utvecklingsarbetet är avgörande för partiets framtid, oavsett hur partiledarvalet utfaller.

Aron Modig
Förbundsordförande KDU

M:s förvaltande av välfärdsstaten inte nog för valvinst

Debattartikel publicerad på Newsmill den 29 oktober 2011:

Inför valet 2006 hade Sverige styrts av socialdemokrater under 61 av de senaste 70 åren. Vi levde i ett land där flumskolan var rådande. Där den som tjänade 25 000 kronor i månaden betraktades som höginkomsttagare. Där äldre inte själv hade möjlighet att välja vårdform. Där kärnkraftverk stängdes ned trots att det enda alternativet var energi från smutsig tysk och polsk brunkol. Sverige var ett sämre land att leva i då än vad som är fallet idag.

Sveriges borgerlighet tyckte att detta var fel. Vi hade idéer för hur vi skulle kunna skapa ett bättre samhälle. Allians för Sverige bildades och hösten 2006 fick vi se ett maktskifte i Sverige. Sedan dess har mycket positivt åstadkommits. En ny skollag har införts i syfte att bygga en skola med kunskap och ordning och reda i fokus. Det har blivit en större ekonomisk skillnad mellan att arbeta och att inte arbeta. Valfriheten har ökat väsentligt inom välfärden och det statliga ägandet har minskat. Straffen på grova våldsbrott har höjts.

Vi ser i dagsläget hur en trött socialdemokrati försöker hitta sin roll i svensk politik. Viljan att vara det samhällsbärande partiet som alla skulle kunna identifiera sig med ledde slutligen till ideologisk vilsenhet och politisk tomhet. Att förvalta en svällande offentlig sektor och försvara dåligt fungerande bidragssystem blev partiets enda, innehållslösa, idé. Detta har partiet också straffats för i de senaste valen. Såväl 2006 som 2010 framstod Alliansen som ett mer intressant alternativ för väljarna, med en tydligare och mer relevant idé för framtidens samhälle.

Idag ser vi dock att det finns en uppenbar risk för att den svenska borgerligheten går samma öde till mötes. I strävan efter att vara den samhällsbärande kraften är faran stor att idéerna och värderingarna glöms bort. När Sverige går till val år 2014 kommer Alliansen att ha suttit vid makten i åtta år. För att vi åter ska kunna framstå som det självklara alternativet för väljarna krävs idéer om vart vi är på väg och i vilken riktning som samhället bör utvecklas.

Idéer, värderingar och ideologi är grunden för all politik. Därifrån hämtas inspiration och engagemang. Men då Fredrik Reinfeldt talade vid Moderaternas partistämma i Örebro förra helgen gjorde han snarast en poäng av att politik inte ska utgå ifrån idéer, utan istället enbart från forskning, existerande institutioner och genom ”lyssnande”. Detsamma gäller partiets uppmärksammade idéprogram som behandlades vid samma tillfälle. Den historiska möjlighet vi har att föra Sverige i en tydligt mer borgerlig och frihetlig inriktning riskerar att gå upp i rök då Reinfeldts och Moderaternas fokus istället ligger på att förvalta välfärdsstaten och arvet från det socialdemokratiska 1900-talet.

Långsiktighet och ansvarstagande är naturligtvis i grunden någonting gott. Ett samhälle som inte tillvaratar det goda och beprövade riskerar att snart krackelera och fragmentariseras. Detta står dock inte i motsats till att politiken utgår ifrån värderingar och att en tydlig etisk kompass ligger till grund för alla politiska beslut.

Den svenska borgerliga idédebatten måste snart ta ett rejält kliv vidare. Berättelsen om det borgerliga Sverige måste fortsätta bortom jobbskatteavdrag och jämställdhetsbonusar. Det behövs en vital och framåtblickande borgerlig idédebatt, där ett tydligt ställningstagande för marknadsekonomi kombineras med en insikt om att samhällets viktigaste värden inte kan mätas i pengar. De stavas istället frihet, ansvar, flit, gemenskap, medmänsklighet, förtroende och tillit.

Kristdemokraterna har som det enda borgerliga, värderingsdrivna partiet en möjlighet att axla detta ansvar. Vi kristdemokrater tror inte att det finns någon färdig karta över hur framtiden ska se ut. Men utifrån de grundvärderingar som vår ideologi bygger på ställer vi oss ett antal centrala frågor som exempelvis: Vill vi fortsätta leva i ett högskattesamhälle där familjer ständig ges nya pekpinnar om hur de ska leva sina liv? Eller vill vi på allvar få bukt med det höga skattetrycket, stärka familjens och civilsamhällets roll i samhället samt bekämpa kriminaliteten med rättvisa straff och fler poliser?

Kristdemokratin har stor potential att ta på sig ledartröjan i den svenska borgerliga idéutvecklingen. Vi har möjlighet att utveckla den borgerliga berättelsen om Sverige istället för att fastna i att endast förvalta det existerande. Det finns värden som ligger bortom arbetslinjen och betonandet av stabila statsfinanser, och som också är värda att lyfta fram i såväl idédebatten som i praktisk politik.

Aron Modig
Förbundsordförande KDU

KD bör ledas av Mats Odell

Idag skriver jag på Svenska Dagbladets debattsida (läs här) om att KDU anser att Mats Odell bör ta över partiledarskapet inom Kristdemokraterna. Utöver Odell anser vi att också Ebba Busch och Peter Kullgren, unga kommunalråd från Uppsala respektive Karlstad, bör ta plats i partipresidiet.

Kristdemokraterna kommer att välja partiledning nästa gång vid ett extra riksting i Västerås den 28 januari. Just nu pågår en process i partiet där distrikt, lokalavdelningar, associerade förbund och enskilda medlemmar har möjlighet att skicka in sina nomineringar till valberedningen. KDU:s förbundsstyrelse har med stor majoritet beslutat att nominera till partipresidiet enligt ovanstående.

Under dagen har jag funnits tillgänglig för alla som velat ha svar på hur vi i KDU motiverar detta ställningstagande. Jag har svarat på frågor från både journalister och enskilda partimedlemmar. Följande är ett urval av dagens rapportering i media: TV4-nyheternaP1 MorgonEkot (3:57 in i sändningen), ExpressenPolitikerkollen/Aftonbladet, TT1TT2Dagens OpinionDagenUNT, UNT LedarloggenSisu-uutiset och Radio Sweden.

Under dagen tillfrågades jag även om att delta i kvällens upplaga av TV-programmet Debatt angående läget i Kristdemokraterna. Jag valde att tacka nej till detta då jag anser att Debatt är fel forum att diskutera denna typ av frågor i.