De borgerliga idéerna måste spridas

År 2006 kom att innebära att paradigmskifte i svensk politik. Sedan Alliansens valseger har Sverige blivit både bättre och mer frihetligt, medan socialdemokratin lider av ideologisk vilsenhet och politisk tomhet. Samtidigt ser vi idag att det finns en uppenbar risk för att regerandet får också den svenska borgerligheten att glömma bort värderingarna och den kontinuerliga idéutvecklingen.

Det vore i sådana fall olyckligt. Den historiska möjlighet vi har att att föra samhället och samhällsdebatten i borgerlig riktning måste tas tillvara. Men för att lyckas med det behövs en pånyttfödd, vital och framåtblickande borgerlig idédebatt där ett tydligt ställningstagande för marknadsekonomi kombineras med en insikt om att samhällets viktigaste värden inte kan mätas i pengar. De stavas istället frihet, ansvar, flit, gemenskap, medmänsklighet, förtroende, tillit och hederlighet.

För att bidra till denna idédebatt arrangerade KDU för en dryg vecka sedan seminariehelgen Frihetsdagarna i Uppsala. Evenemanget hade frihet som tema och behandlade hur en frihetlig grundsyn bör genomsyra alla politikområden.

Vi diskuterade hur Sverige behöver en politik där låga skatter och välfärd inte ses som en motsättning, utan där en fri ekonomi istället utgör en förutsättning för att vi ska klara framtidens välfärdsutmaningar. Vi konstaterade att borgerligheten måste ta ansvar för statens grunduppgifter, att försvara rikets gränser samt upprätthålla lag och ordning inom desamma.

Vi var överens om att den borgerliga politiken måste låta civilsamhället ta plats på bekostnad av stat och kommun, eftersom det utgör en grundbult i ett demokratiskt och öppet samhälle. Vi konkluderade att det borgerliga Sverige ska vara en aktiv och starkt röst internationellt för att sprida friheten till alla världens hörn. Det är nämligen bara så det absoluta och oåterkalleliga människovärdet kan värnas.

Idéer, värderingar och ideologi är grunden för all politik – därifrån hämtas inspiration och engagemang. Det är därför idédebatten är så fundamental om vi på allvar ska kunna göra upp med det djupt rotade Sossesverige och flytta makt från  sammanträdesrummen till köksborden och de enskilda människorna.

Frihetsdagarna blev en succé, med stor uppslutning, hög nivå på de inbjudna talarna och härlig stämning. De kommer framöver att ha en given plats i KDU:s höstplanering och utgöra en viktig byggsten i vårt arbete för ett mer frihetligt Sverige!

Aron Modig
Förbundsordförande KDU

Annonser

Alliansen har gjort mycket som är bra

Jag har vid åtskilliga tillfällen under de två år jag suttit som ordförande för Kristdemokratiska Studentförbundet påtalat att Alliansregeringen både initierat och genomfört en hel del positiva reformer på det student- och utbildningspolitiska området.

Arbetet rivstartade i och med tillsättandet av fyra tunga utredningar och därefter har förändringsförslagen och besluten inkommit i en jämn takt.

Obligatorieutredningen ledde till ett beslut om kårobligatoriets avskaffande. Från och med 1 juli är det ett minne blott. Den studiesociala utrednin­gen ledde till beslut om såväl högre studiemedel som ett höjt fribelopp. Resursutredningen gjorde en översyn av resurstilldelningssystemet till de akademiska lärosätena och föreslog att utbild­ningens kvalitet ska vara en faktor att ta hänsyn till i fördelningen. Frihetsutredningen, slutligen, såg över lärosätenas organisationsform och föreslog en lägre grad av politisering av högskolor och universitet.

Gott så. Regeringen får med beröm godkänt. Men nu är det mindre än ett halvår kvar till valet och vi behöver gå vidare. Vi måste komma med nya idéer för en bättre student- och utbildningspolitik. Jag har några förslag på fokusområden.

För det första. Gör det mer lönsamt att utbilda sig. Akademiker har i regel högre löner än personer som inte genomgått högre utbildning, vilket är helt i sin ordning. I dagens Sverige straffas dock dessa med att tvingas betala en betydligt högre andel av sin inkomst i skatt än andra. Sedan årsskiftet har vi världens högsta marginalskatter på 55–61 procent beroende på var i riket man bor. Det är varken seriöst eller acceptabelt. Den så kallade värnskatten är ingenting annat än en straffskatt på utbildning och flit. Ta bort den och/eller följ Centerpartiets förslag om en sänkning av statsskatten med fem procentenheter. Då följs principen ”hälften kvar” i åtminstone några delar av landet.

För det andra. Ta på alla fronter strid mot genusinvasionen av utbildningsväsendet. Kvotering och positiv (läs negativ) särbehandling är diskriminerande, den pågående genusmärkningen av Uppsala universitet är generande och den genusanpassning av etablerade vetenskaper som vissa krafter vill se är rent ut sagt hårresande. Här behöver Kristdemokraterna och Alliansen hålla emot. Sanning och vetenskap måste stå i centrum.

För det tredje. Stimulera forskning generellt och naturvetenskaplig sådan specifikt. Donationer till forskning bör vara avdragsgilla och en skatterabatt bör införas för företag som satsar på forskning och utveckling.

En politik för god kvalitet på utbildning och forskning är absolut nödvändig för Sverige. Det är ju på kunskap och tekniska framsteg vi ska bygga vår framtida ekonomi och välfärd. Utifrån det pers­pektivet är det onekligen oroväckande att dessa frågor allt som oftast får stå i skuggan av diskussioner kring vilka bidrag och ersättningsnivåer som ska höjas.

Det här är för övrigt den sista förbundskrönika jag skriver i egenskap av ordförande för Kristdemokratiska Studentförbundet.

Inom kort kommer en ny förbundsledare att utses.

Jag önskar den personen ett stort lycka till!

Aron Modig
Förbundsordförande
Kristdemokratiska studentförbundet