Avrapportering: min tid som KDU-ordförande

Under perioden juni 2011 till maj 2013 var jag förbundsordförande för Kristdemokratiska ungdomsförbundet (KDU). Men vad gjorde jag egentligen under denna tid? I denna avrapportering redogör jag för just detta. Läs den gärna!

Jag har precis avslutat mitt avslutningstal som förbundsordförande, vid riksmötet på Öckerö i maj 2013.

Här har jag precis hållit mitt avslutningstal som förbundsordförande vid riksmötet på Öckerö 2013.

Annonser

Avslutningstal: Mitt hjärta är blått!

Här är mitt avslutningstal som KDU-ordförande, hållet vid förbundets riksmöte på Öckerö den 9 maj.

Förbundsvänner,

Det är härligt att åter samlas till riksmöte med Sveriges bästa och borgerligaste ungdomsförbund. Det har redan gått ett år sedan riksmötet på Ekerö. Vad kan då vara mer passande än att följa upp detta med att nu träffas på en ö, på andra sidan av Sverige.

Ja, vi har ju valt att hålla vårt 48:e riksmöte här på vackra Öckerö den här Kristi himmelfärdshelgen. Och det är en lämplig plats för KDU att hålla riksmötet på.

Öckerö är landets nionde bästa kommun att bo i, enligt tidningen Fokus. Och förra året utsågs Öckerö till landets allra tryggaste kommun. Så mina vänner, ni kan känna er trygga ikväll när ni går och lägger er i sovsalarna.

Läs mer

Så får vi fler jobb åt unga

Debattartikel publicerad i Folkbladet den 8 maj:

I Sverige i dag skapas det för få nya jobb och för många ungdomar går arbetslösa. Så långt har den kvartett av företrädare från SSU och LO rätt, när de skriver en gemensam debattartikel i Folkbladet (30/4). Det är riktigt att den höga svenska ungdomsarbetslösheten är en skamfläck på det borgerliga styret.

Problemet med de socialdemokratiska företrädarnas politik är att den inte erbjuder några lösningar på detta bortsett från vaga och tomma löften, denna gång om ”lägst arbetslöshet i EU år 2020” och om att arbetslösa ungdomar inom 90 dagar ska ”garanteras antingen jobb, utbildning eller praktik”. I vanlig ordning ges varken trovärdiga svar på hur de nya jobben ska skapas eller på hur ungas ställning på arbetsmarknaden kan stärkas.

Sosseföreträdarnas förslag om att på konstgjord och tvingande väg putsa till arbetslöshetssiffrorna genom att skapa olika typer av ”låtsasjobb” är ingenting annat än slöseri med våra gemensamma resurser. Vad som behövs är ju en politik för ett starkare näringsliv och mer företagande, så att fler riktiga jobb kan skapas. Behövs gör också en politik för en arbetsmarknad som inte missgynnar unga och reformer som gör det ännu mer lönsamt att arbeta visavi att inte göra det.

Men kanske är det inte så förvånande. LO, socialdemokrater och allehanda socialister har ju till stor del byggt upp den mur runt arbetsmarknaden som våra unga möter när de efter skola och högre studier vill ut i arbetslivet. Det handlar om höga ingångslöner, höga kostnader för att anställa, missgynnande turordningsregler och skadliga skattesatser som minskar såväl utrymmet för investeringar som incitamenten att gå från bidrag till arbete.

De bakomliggande anledningarna till detta känner vi till. Dessa företrädare har alltid lagt vikten på att stärka ställningen för de som har ett jobb snarare än att bry sig om de negativa konsekvenser detta medfört för de utan jobb. Vi unga kristdemokrater ser ytterst allvarligt på den höga arbetslösheten bland unga och vi ser det som centralt att våra ungdomar så tidigt som möjligt får in en fot på arbetsmarknaden. Men för att detta ska kunna ske måste trösklarna till arbetsmarknaden sjunka ordentligt, så att fler jobb med lägre krav kan komma till stånd.

Lösningen på detta samhällsproblem har aldrig varit – och kommer aldrig att vara – att med konstgjorda medel försök trycka ut unga i sysselsättning, med stora pengapåsar från skattebetalarna som medel. I stället behövs en större lönespridning, låga arbetsgivaravgifter för unga och lägre skatter på arbete som ger förutsättningar för fler jobb i Sverige.

Thomas Nordvall
Ordförande KDU Umeå

Aron Modig
Förbundsordförande KDU

Jag slutar som KDU-ordförande

Det har nu snart gått sju år sedan jag i februari 2006 knackade på dörren till Kristdemokraternas kansli i Göteborg och ansökte om medlemskap i Kristdemokratiska ungdomsförbundet (KDU). Det är en underdrift att påstå att all den tid jag sedan dess lagt ned på politisk verksamhet har varit väldigt väl investerad.

Mitt engagemang i KDU har gett mig mycket. Det har varit en värdefull skola i ledarskap, retorik och organisation. Det har förbättrat mitt politiska kunnande men också gett mig mängder av nya vänner och bekanta, både i Sverige och utomlands. Allt detta har varit viktigt. Men när jag ska summera mina år i ungdomspolitiken är det framförallt tre andra saker jag vill lyfta fram.

För det första handlar det om den känsla av tillfredsställelse det innebär att arbeta för någonting gott, för demokratin i allmänhet men för kristdemokratin i synnerhet. Sverige står inför stora utmaningar, i form av arbetslöshet, sjunkande resultat i skolan och en europeisk skuldkris runt hörnet. I denna tid behöver vi mer av engagemang för det gemensamma bästa. Men vi behöver också mer av politik som utgår ifrån den kristna värdegrunden, som betonar det personliga ansvarstagandet och som uppmuntrar människor att göra rätt för sig.

För det andra handlar det om glädjen i att se så många ordentliga och duktiga ungdomar utvecklas inom ramen för sina uppdrag i klubb-, distrikts- och förbundsstyrelser. Att se unga människor ta viktiga steg mot att bli sina bästa jag är stort, samtidigt som det känns tryggt att se att KDU fortsätter att förse samhällets olika delar med ledare som står på en stabil grund av goda värderingar.

För det tredje handlar det om uppvaknandet av att på resor till världens mindre välbevakade länder, personligen få möta och göra något för att hjälpa människor som lever i en helt annan situation än vi i Sverige. Människor som lever i ofrihet och förtryck, och som gör väldigt stora uppoffringar i sina egna liv för demokratins och frihetens sak. Det blev inte minst tydligt i samband med sommarens vistelse i Kuba.

Under min tid som förbundsordförande har jag spenderat många dagar ute i distrikten, för kampanjande och möten med förbundets företrädare på lokal och regional nivå. Jag räknar till 110 dagar utanför Stockholm bara under 2012. Men jag har också fokuserat mycket på att bidra till den borgerliga idédebatten och på att upprätthålla ungdomsförbundets roll som ideologisk vakthund gentemot moderpartiet.

Det är ingen hemlighet att jag skulle vilja se ett Kristdemokraterna som tog en tydligare ställning till höger i svensk politik. Samtliga de runt 200 debattartiklar jag hittills under min tid som aktiv kristdemokrat haft publicerade i svensk media har haft just den inriktningen. Delvis för att en sådan positionering vore klokast rent strategiskt, men framförallt för att den är helt rätt ideologiskt.

Jag har genom många resor fått träffa företrädare från flera av de största borgerliga partierna i världen; såsom tyska CDU/CSU och brittiska Tories. Det är partier som vi svenska kristdemokrater skulle kunna lära väldigt mycket av, såväl politiskt och kommunikativt som organisatoriskt.

Hur som helst, efter fem år i KDU:s förbundsstyrelse – varav två år som andre vice ordförande och två år som ordförande – är det nu dags för mig att gå vidare till nya utmaningar. Jag har idag meddelat valberedningen att jag inte står till förfogande för omval då förbundet den 9-12 maj håller nästa riksmöte, det 48:e i ordningen. I samband med att jag slutar som förbundsordförande kommer jag även att lämna de övriga uppdrag jag har inom den kristdemokratiska rörelsen, som ledamot i partistyrelsen och som adjungerad ledamot i partiets skolpolitiska arbetsgrupp.

Politiken är mitt största intresse och jag kommer alldeles säkert att komma tillbaka till den sfären i framtiden, om jag får nya möjligheter att arbeta för de ideologiska principer som jag håller närmast om hjärtat. Det är min övertygelse att Sverige behöver fler starka krafter som verkar för ett återupprättat personligt ansvarstagande, för att flit ska löna sig bättre och för mer gemenskap i starka familjer och ett levande civilsamhälle.

Avslutningsvis vill jag skicka ett varmt tack till alla ni medlemmar i KDU och Kristdemokraterna, runtom i landet, som under de senaste åren på olika sätt bidragit till vårt gemensamma arbete för en stark och aktiv kristdemokrati. Det har varit, och är fortfarande, ett privilegium att få arbeta tillsammans med er!

Jag vill också önska kommande förbundsordförande och styrelse ett stort lycka till i det hårda arbete som väntar inför och över valen 2014. Era insatser kommer att vara oumbärliga för vårt parti.

Allt gott!

Aron Modig
Förbundsordförande KDU

Ny KDU-kampanj: Mitt hjärta är blått!

Under hösten kommer KDU att lägga i en högre växel med kampanjarbetet. KDU:are över hela landet kommer att finnas ute på skolor och andra ställen där ungdomar möts och föra ut kristdemokratisk politik. Med anledning av detta lanserar förbundet nu kampanjen ”Mitt hjärta är blått!”

– ”Mitt hjärta är blått!” fokuserar på vikten av solidaritet direkt mellan människor. Jag är övertygad om att ett gott samhälle byggs underifrån. Solidariteten,omtanken och ansvarstagandet för varandra börjar inte i riksdagen, utan hos oss själva, säger   förbundsordförande, Aron Modig.

– Många unga människor mår dåligt. Familjer splittras och ett stort antal personer lever iensamhet. Den globala fattigdomen är fortfarande stor. Detta är exempel på problem vi behöver få bukt med, men politiker kan inte lösa allt. Lika viktigt är hur vi beter oss mot varandra och att vi tar ansvar för våra medmänniskor, avslutar Aron Modig.

KDU:s politik på miljö-, klimat- och energiområdena

Anförande hållet vid miljöseminarium i Almedalen 2012:

Vänner,

All politik utgår ifrån idéer och värderingar. Det är utifrån den värdegrund som ett politiskt parti, eller för den sakens skull ett ungdomsförbund, utgår ifrån som vi försöker formulera svaren på framtidens frågor och utmaningar. För mig som ung kristdemokrat är det en fundamental insikt att politiken ska sätta människan i centrum, och utgå ifrån alla människors lika värde, som är kärnan i den värdegrund som samhället bör vila på. Någon annan utgångspunkt är för mig helt otänkbar och det är mot bakgrund av detta som all politik ska utformas. Oavsett om det rör sig om att skapa fler arbetstillfällen, att upprätthålla lag ordning i samhället, att skapa mer frihet för familjen eller att ta ansvar för vår gemensamma miljö.

Just miljöfrågorna ställer också saker och ting på sin spets utifrån ett moraliskt och etiskt perspektiv. Eftersom vi människor är unika, i bemärkelsen att vi som enda varelser på jorden är utrustade med ett förnuft, ställer detta enorma krav på mänskligheten. Vi har en moralisk skyldighet att förvalta jordens resurser på ett klokt sätt och inte förbruka dem.

Vi kristdemokrater kallar detta för förvaltarskapstanken. Vi måste alla ta vårt ansvar för att förvalta vår gemensamma miljö inför kommande generationer. Denna princip skall vara en ledstjärna i allt politiskt arbete – på alla nivåer – för att bygga en tillvaro i harmoni med vår känsliga omgivning. Men också med respekt för kommande generationers rätt till bra förutsättningar för ett gott liv. Detta är en avgörande fråga inför framtiden!

Mot bakgrund av detta är det naturligtvis extra viktigt att de beslut vi politiker fattar kring frågor som rör miljön är kloka och faktiskt får effekt i praktiken. Det räcker inte med goda intentioner eller förslag som bara låter bra retoriskt och på ett populistiskt sätt lockar väljare. Nej, i frågor som rör miljö måste vi utgå ifrån fakta och evidens och inte från önsketänkande eller plakatpolitik. Framtiden är nämligen för viktig för detta!

Den viktigaste miljöpolitiska frågan som dagens och morgondagens makthavare har att handskas med är utan tvekan klimatet. Det finns många överdrivna uppfattningar om problemens omfattning, men sammantaget råder det knappast någon tvekan om att människan genom sitt sätt att nyttja jordens resurser kommer att orsaka förändringar i klimatet. Och vi har därför en skyldighet att ta ansvar för dessa.

Ett viktigt inslag i en realistisk miljö- och klimatpolitik är insikten om att ekonomi och miljöpåverkan hänger ihop. Utan ekonomiska medel är inga miljösatsningar möjliga. Och för de som lever i total fattigdom, utan mat och vatten, är det självklart att miljöinvesteringar inte kommer att kunna prioriteras innan man har en möjlighet att överleva dagen. För att kunna skapa ett långsiktigt hållbart samhälle, både nationellt och internationellt, så är det nödvändigt med en fri marknadsekonomi, frihandel och god ekonomisk tillväxt. Det gäller särskilt i de fattigaste länderna.

Satsningar på att bekämpa fattigdomen måste ske samtidigt som vi utvecklar ny teknik. De som nu tar sig ur fattigdom måste ges en möjlighet att kunna uppnå en god levnadsstandard, utan att behöva tära på miljön i den mån som de utvecklade länderna gjort under sin utvecklingsresa. Båda dessa mål kräver en marknadsekonomi där teknikutveckling och ekonomisk tillväxt drivs av konkurrens. Ekonomisk tillväxt och hållbarhet förutsätter helt enkelt varandra, och ska inte ses som något motsatsförhållande.

Klimatfrågorna är också nära sammankopplade med energiförsörjningen och vårt sätt att producera energi. Den bästa energipolitiska åtgärden är att använda energin mer effektivt. Vi kan göra mycket för att i framtiden använda den energi som produceras på ett bättre sätt; genom att våra bostäder görs mindre energislukande, genom att våra fordon kan göras bränslesnålare och genom att vi tar ett personligt ansvar för att inte konsumera energi i onödan.

Forskning om energibesparande lösningar måste också ha hög prioritet. Som ett tekniskt högutvecklat land och som stor energianvändare, har Sverige ett särskilt ansvar för att ta fram ny teknik och för att minska energianvändningen. I detta arbete måste både det offentliga och den privata sektorn involveras. Det är i utvecklingen av ny, smart och energisnål teknik som en av de allra viktigaste delarna i svaret på frågan om hur vi ska uppnå en hållbar energiförsörjning ligger.

Den energi som trots allt måste utvinnas, skall produceras enligt de tre kriterierna: uthållighet, renhet och tillgänglighet. Uthålligheten ligger i mer förnyelsebara källor, renheten i minskad klimat- och miljöpåverkan och tillgängligheten i att alla människor ska ges tillgång till smart producerad energi.

Hur vi åstadkommer en hållbar energiproduktion är ytterst en vetenskaplig och ekonomisk fråga. Naturligtvis har vi politiker också ett stort ansvar i sammanhanget. Men vad vi kan göra är att skapa incitament och långsiktigt stabila strukturer för att både hållbar, uthållig och tillänglig energi produceras. För mig som kristdemokrat är utgångspunkten att detta sker bäst genom en social marknadsekonomi. En marknadsekonomi fungerar bäst när statens och politikens roll är att skapa generella förutsättningar för marknadens aktörer att agera utifrån. Den fungerar inte optimalt när vi genom politiska ingrepp försöker detaljstyra utfallet av de aktiviteter som pågår. Detta är en princip som bör gälla i såväl miljöpolitiska sammanhang som i andra frågor kopplade till hushållningen av jordens resurser.

I klartext betyder detta att politiken exempelvis ska beskatta utsläpp av koldioxid generellt och inte sätta in punktskatter på enskilda utsläppskällor. Utsläppen påverkar lika mycket, oavsett vem som står för dem och ska därför behandlas lika. Den är med den här typen av instrument som framtidens energi ska utvinnas.

Forskningen kring, och tillämpningen av, ny och mer energismart teknik ska ske enligt samma principer. Det går inte att som politisk beslutsfattare peka ut exakt vilka energikällor som kommer att vara viktigast i framtiden. Investeringar måste därför göras i forskning kring ny miljövänlig teknik generellt. Det är bättre om fler kloka hjärnor får vara med i jakten på framtidens energi, och inte bara de som finns i beslutsfattande församlingar, där spetskompetensen tyvärr alltför sällan finns. Politikens roll ska återigen vara att skapa långsiktiga förutsättningar och driva utvecklingen i en viss riktning, men inte att detaljstyra vilken teknik som används för att nå målet. Stora statliga subventioner till enskilda branscher är därför ingen bra väg att gå, oavsett om det sker på svensk nivå eller EU-nivå.

Mot bakgrund av detta är det tidigare tankeförbudet kring kärnkraften väldigt problematiskt och Alliansens enenrigöverenskommelse likaså mycket positiv. Vi behöver fortsätta arbeta för att öka kärnkraftens säkerhet men den är alltjämt en koldioxidsnål källa som i dagsläget är oersättlig med någon förnyelsebar resurs. Att modernisera de svenska kärnkraftverken är därför nödvändigt utifrån ett hållbarhetsperspektiv. En logisk följd av detta blir också att uranbrytning ska kunna ske i Sverige. Samtidigt ska kärnkraften inte ges några speciella subventioner. Den ska leva under samma ekonomiska förhållanden som andra energislag.

Svensk energiförsörjning är bland de mest hållbara i världen. Våra älvar är här en starkt bidragande orsak till att Sverige har potential att producera hållbar energi inför framtiden, åt oss själva men också åt andra. Vi unga kristdemokrater vill därför se en utbyggd infrastruktur för att mer energi och el ska kunna gå på export till länder som har en smutsigare energiproduktion med större klimatpåverkan. På så sätt kan Sverige föregå med gott exempel och bidra till att minska mänsklighetens påverkan på miljön.

Jag som politiker har ingen spåkula där jag kan se vilka energislag som kommer att vara bäst utvecklade om fem, tio eller 50 år. Detta är heller inte min uppgift, kompetensen på området finns inom forskningen, branschen och på den marknaden totalt sett.

Min uppgift som politiker är att visa på en riktning. Vi ska sätta upp ambitiösa mål och samordna dessa över nationsgränserna. Så kan vi ta vårt ansvar för att förvalta vår gemensamma miljö till kommande generationer. Och detta har vi en skyldighet att göra.

Tack för att ni lyssnat!

Gör läraryrket mer attraktivt

Debattartikel som den senaste veckan publicerats i ett flertal landsortstidningar:

Ingen ska hållas tillbaka, men ingen ska heller lämnas efter. Det är ledorden för den nya skolpolitik som Kristdemokratiska ungdomsförbundet antog under det riksmöte som hölls i Stockholm under Kristi Himmelfärdshelgen.

Vi ser det som absolut nödvändigt att den svenska skolan både klarar av att tidigt identifiera och hjälpa de elever som har det svårt, och ge stimulans åt de som är mer högpresterande. En förutsättning för att skolan ska lyckas med både dessa uppgifter är att lärarrollen stärks, att det blir än mer fokus på kunskap, att arbetet med uppföljning och utvärdering effektiviseras,att graden av valfrihet hålls fortsatt hög samt att skolans organisation ses över.

Vi unga kristdemokrater menar att skolan har fyra viktiga uppdrag;att rusta landets unga för livet och arbetsmarknaden, att ge bildning, att forma medvetna medborgare i vårt demokratiska samhälle samt att vara kompensatorisk i avseendet att alla elever, oavsett socioekonomisk bakgrund, ska ges en god utbildning. För att skolan ska lyckas med alla dessa åliggandenär det en absolut nödvändighet med duktiga och engagerade lärare. Tyvärr brister den svenska skolan idag i detta avseende. Läraryrkets status är för låg, det finns för många lärare som inte håller måttet och söktrycket på lärarutbildningen är alldeles för lågt.

För att komma tillrätta med dessa problemär vi unga kristdemokrater övertygade om att lönerna behöver höjas, inte minst för de duktigaste lärarna. Men därutöver måste lärarutbildningen förbättras och själva yrket i sig göras mer attraktivt genom att det öppnas upp för fler karriärvägar. Exempelvis är det väldigt viktigt att redan i utbildningen ge lärarna starkare färdigheter inom ledarskap, retorik och konflikthantering.

För att såväl öka fokuset på kunskap i skolan som att förbättra uppföljningen av elevernas kunskaper vill vi unga kristdemokrater lägga historia, samhällskunskap, religion, naturkunskap samt idrott och hälsa till grundskolans kärnämnen. Vi vill också utöka de nationella provens omfattning till grund- och gymnasieskolans samtliga kärn- respektive gymnasiegemensamma ämnen. Dessa ska också rättas på central nivå för att åstadkomma en mer rättvis bedömning och förhindra betygsinflationen.

Vidare måste det fria skolvalet försvaras, inte i minst i dessa tider då det ifrågasätts från alltfler håll. Alla elever måste ges möjligheter och förutsättningar att växa utifrån sina förutsättningar. Aktiva val ska uppmuntras, eftersom dessa ger aktiva och studiemotiverade elever.

Avslutningsvis vill vi unga kristdemokrater se ett återförstatligande av den svenska skolan, dåvi ser flera fördelar med en sådan reform.. Likvärdigheten mellan kommuner och olika delar av landet skulle öka. Mer fokus skulle läggas på pedagogiken och undervisningens innehåll. Och det skulle vara gynnsamt för läraryrkets status, då det ligger en större prestige i att vara statsanställd än kommunanställd.

Med dessa reformer tror vi unga kristdemokrater att vi får en skola med kunskap och ordning och reda i fokus. Det är nämligen en nödvändighet för att alla Sveriges unga ska kunna skaffa sig ett bra liv.

Emil Öberg
Skolpolitisk talesperson KDU

Aron Modig
Förbundsordförande KDU

Mitt första år som KDU-ordförande – 85 publicerade debattartiklar!

Under perioden från KDU:s riksmöte i Eskilstuna den 2-5 juni 2011 till förbundets riksmöte på Ekerö den 17-20 maj 2012 hade jag 85 unika debattartiklar publicerade i svenska medier. Dessa behandlade KDU:s fokusområden jobb, skola och rättspolitik men också ämnen som familj, civilsamhälle, ideologi, kultur och försvar.

14 av artiklarna publicerades på SvD:s debattsida Brännpunkt. Bland annat denna, som var debattsajtens tredje mest lästa artikel under 2011. Andra flitigt kommenterade artiklar var denna som handlade om behovet av en svensk motsvarighet till den amerikanska Tea party-rörelsen. Denna som beskrev framtidens svenska höger. Denna som påtalade att det var ligister som låg bakom kravallerna i London förra sommaren. Och denna om att det bör råda nolltolerans mot cannabis.

Min aktivitet i försvarsdebatten ledde till att jag vid Folk och Försvars rikskonferens i Sälen tilldelades Newsmills medalj för förtjänstfulla insatser i debatten om försvar och säkerhet.

Här är samtliga 85 artiklar:

Riksmötestal 2012: ”Vi är framtidens svenska höger”

Linjetal hållet vid KDU:s riksmöte på Ekerö den 17-20 maj 2012:

Vänner, unga kristdemokrater, frihetskämpar, politikens gränsvakter, framtidens svenska höger,

För sex år sedan deltog jag på mitt första riksmöte, just här i Erskinesalen på Ekerö. Det var bara några månader efter det att jag själv blivit medlem i KDU och allting kändes förstås väldigt, väldigt stort. Även om jag redan hunnit fylla 20 år och var inne på mitt andra år som handelsstudent, så var jag oerhört imponerad av de unga ombudens stora politiska kunnande och retoriska färdigheter.

Det var fascinerande att se hur så många ungdomar, precis när våren börjat tränga sig på, valde att avstå från en ledig helg hemma för att istället sitta i en förhandlingssal – i princip helt utan fönster och ljus utifrån – och diskutera huruvida ordensväsendet skulle återinrättas eller inte och om man skulle tillåtas ha kostym på riksmötesfesten…

Då hette de allra mest passionerade debattörerna Marcus Jonsson, Julia Forssmed och Daniel Sturesson. Idag är ingen av dem här. Istället är det Andreas Brager, Elin Enes och alla ni andra som vrider och vänder på argumenten under debattsessionerna, och tar en kaffe eller Fanta i riksmötes-kiosken däremellan.

Och just detta är något av det mest fantastiska och fascinerande med ungdomsorganisationer, som KDU. Att det ständigt fylls på med nya hungriga och debattlystna unga personer som suktar efter att utvecklas. Men inte bara det. Ni är också villiga att ge av er fritid – ja, av era liv – för det som ni tror på. För det som är er övertygelse om hur vi bygger ett bättre och godare samhälle.

Det är respekt! Och det är också den kanske främsta anledningen till att det är så fruktansvärt roligt att vara ordförande för det här förbundet. Stort tack för att jag får fortsätta vara det!

***

Vänner,

När vi senast hade riksmöte här på Ekerö var det alltså 2006. Det var maj 2006, med fyra månader kvar till riksdagsvalet som hölls denna höst. Det var ett annat Sverige än dagens. Då hade Sverige nämligen styrts av socialdemokrater under 61 av de senaste 70 åren. Vi levde i ett land där flumskolan var rådande. Där skatterna var de högsta i världen och där kärnkraftverk stängdes ned, trots att det enda alternativet var energi från smutsig tysk och polsk brunkol. Vi levde i ett Sverige som i många avseenden var sämre än idag.

Det ena av borgerlighetens primära trumfkort inför valet 2006 stavades ”Allians för Sverige”. Årtionden av trassliga försök till samarbeten de borgerliga partierna emellan hade växlats mot ett regeringsalternativ som plötsligt stod starkare än vänstersidans. Alliansen framstod som ett tryggare och mer intressant alternativ för väljarna, med en tydligare och mer relevant idé för framtidens samhälle. Det borgerliga samarbete som i augusti 2004 lanserades genom en debattartikel i Dagens Nyheter är redan historiskt och har satt starka och tydliga avtryck på det svenska samhället.

Det andra ess som borgerligheten då hade i skjortärmen var arbetslinjen. Genom jobbskatteavdrag skulle skatten för de som arbetade stegvis sänkas, liksom bidragen till de som inte jobbade. Det skulle helt enkelt löna sig bättre att arbeta. Det var bra, och det var en argumentation som tilltalade Sveriges plikttrogna mittenväljare.

Det blev också succé! Sedan Kristdemokraterna, Moderaterna, Folkpartiet och Centerpartiet tillsammans vann riksdagsvalet och tog över regeringsmakten har mycket hänt som gjort Sverige både bättre och mer frihetligt. Utöver arbetslinjen har en ny skollag införts i syfte att bygga en skola med kunskap och ordning och reda i fokus. Det har blivit billigare att anställa unga. Valfriheten har ökat väsentligt inom välfärden och det statliga ägandet har minskat. Straffen på grova våldsbrott har höjts. Och med hjälp av skatteavdrag för hushållsnära tjänster har vi inte bara fått fler vita jobb, utan tusentals familjer har också fått större möjligheter att spendera mer tid på det de allra helst vill göra.

Då vi sedan gick till val tillsammans igen, år 2010, hade världen drabbats av finanskrisen. De ekonomiska svallvågorna gick höga, banker föll och stora budgetunderskott spreds över världen. I denna tid stod Sverige starkt och i valrörelsen blev ”stabila statsfinanser” borgerlighetens nya ledord. Tillsammans med våra allianskollegor lyckades vi vinna valet på nytt.

***

Arbetslinje, jobbskatteavdrag och budgetbalans är därför uttryck som väljarna starkt förknippar med alliansregeringen idag. Det är förstås bra. Men om vi stannar där, kommer vi varken att vinna valen 2014 eller fortsätta göra Sverige friare.

När vi går till val nästa gång kommer Alliansen att ha suttit vid makten i åtta år. Det är den längsta sammanhängande period som så har skett i det moderna Sverige. Vi har med andra ord en historisk chans att föra vårt land i en tydligt mer borgerlig och frihetlig riktning. Men denna möjlighet riskerar att gå förlorad då regeringen i alltför hög grad fokuserar på att förvalta välfärdsstaten, i stället för att utveckla nya möjligheter för människorna, civilsamhället och näringslivet att växa.

Med anledning av detta är det idag många som anklagar regeringen för att vara idélös. Och visst ligger det mycket i det. Det största hotet mot borgerligheten idag är nämligen inte den splittrade vänsteroppositionen, som med Stefan Löfven i spetsen stiger i opinionsundersökningarna. Det största hotet utgörs av borgerligheten själv. Och om vi inte lyckas få fart på den interna idédebatten så ligger vi tyvärr illa till.

***

Jag har vid några tillfällen under det senaste året efterfrågat en svensk motsvarighet till den amerikanska Tea Party-rörelsen, ni vet den borgerliga gräsrotsrörelse där borta i USA som förenas av sitt motstånd mot statliga stödpaket till bankerna och kraftiga utbyggnader av den offentliga sektorn.

Med det menar jag att det hade varit nyttigt med en utomparlamentarisk oppositionsrörelse också i Sverige, som kunde granska och kritisera regeringen från ett borgerligt perspektiv. En sådan rörelse hade varit vital för just den borgerliga idédebatten och för att tvinga regeringen att ständigt stå på tå. Men också för att förhindra att mittpunkten i svensk politik flyttas åt vänster.

Omdanandet av Moderaterna till Nya Moderaterna, och bildandet av Alliansen har, som jag påtalade inledningsvis, inneburit mycket gott för svensk borgerlighet. Men det har också, ställt bortom varje tvivel, medfört att såväl spänstigheten som frihetssträvan i svensk politik har försvagats.

I avsaknaden av en svensk Tea Party-rörelse, en ohelig allians av liberaler och konservativa, fyller de borgerliga ungdomsförbunden väldigt viktiga roller. Det är vi som ska förse våra moderpartier med framtidens ledare, framtidens idéer och framtidens politik. Det är ett stort ansvar och en viktig uppgift. Men självklart ska vi ta oss an den och göra vårt yttersta för att komma med relevanta bidrag!

Och vi som kristdemokrater har väldigt mycket att komma med på det idépolitiska området. Vi tillför ett unikt perspektiv i svensk politik.

***

Vänner,

För några veckor sedan var jag inbjuden som talare till Liberala ungdomsförbundets stora vårutbildning i Stockholm. Jag hade fått en väldigt konkret uppgift – nämligen att kritisera liberalismen. Ett i sammanhanget kanske inte så tacksamt uppdrag.

Ju mer jag tänkte på det här, desto tydligare blev det dock för mig hur och varför kristdemokratin och liberalismen skiljer sig åt. Så jag satte ihop några slides och tog glatt bussen ut till Nacka för att totalsåga såväl deras människosyn som seras syn på frihet och det mesta däremellan. Självklart delar vi en hel del sakpolitiska åsikter med liberalerna, men när det kommer till de grundläggande värderingarna så skiljer sig liberalismen och kristdemokratin väldigt mycket åt.

Efter att jag, utan uppehåll, kört mina 45 minuter så kan jag säga att skogen av luf:arnas händer i luften hade fått den mest passionerade lärare att bli avundsjuk. Och de twittrade också flitigt. Jag minns särskilt en tweet.

”Man måste erkänna att @aronmodig är ganska cool som ställer sig inför 75 st liberaler och trashar liberalismen totalt.”

Och det är sant. Jag trashade liberalismen då, och jag gör det gärna igen. För jag är helt övertygad om att det är kristdemokratin som utgör grunden för framtidens borgerlighet. Inte liberalismen.

***

Vänner,

Det finns många anledningar till det.

För det första handlar det om de värderingar som ligger till grund för vår politik. Den kristdemokratiska värdegrunden är någonting fantastiskt och väldigt djupt. Den säger mycket om människans natur, om att vi har såväl materiella och själsliga som andliga behov.

Vår politiska filosofi vilar på insikten om att allt inte går att mäta i pengar, utan att det finns saker som är större och viktigare. Vi blir inte lyckliga enbart av att få mer pengar eller saker, vi blir lyckligare av att ha människor runt omkring oss som vi älskar och blir älskade av.

Men vår värdegrund säger också att vi som människor är ofullkomliga och därför är det viktigt att de människor som vi lever i gemenskap med talar om för oss när vi gör fel. Men också uppmuntrar oss när vi gör rätt. Det är att bry sig om sin nästa och att behandla andra som vi själva vill bli behandlade. Det är för mig att ta socialt ansvar och att sätta människovärdet i centrum.

Som en logisk konsekvens av att vi är ofullkomliga kan vi välja mellan rätt och fel. Vi är utrustade med ett förnuft som vi alla kan använda bara vi ges rätt förutsättningar för det. På så sätt växer vi som människor och blir våra bästa jag.

Och det är det som är min roll som politiker. Att se till att skapa förutsättningar för alla människor, i och utanför Sverige, att växa och bli sina bästa jag. Kort sagt, att skaffa sig ett liv!

***

För det andra handlar det om synen på frihet. Vi måste ständigt och konsekvent driva opinion för ett successivt ökande av friheten i samhället, för den enskilda människan och för familjerna. Det handlar då om att argumentera för fortsatta skattesänkningar – eftersom det ger människor större inflytande över sina egna liv – men också om att ytterligare driva på för ökad valfrihet inom välfärden. Människor är olika och var och en måste i största möjliga mån få möjlighet att leva sitt liv som man vill.

Just detta kan nog de flesta alliansanhängare ställa upp på. Men vi kristdemokrater skiljer ut oss på så sätt att vi vågar stå upp för friheten även om det exempelvis visar sig att den leder till att män och kvinnor göra olika livsval. Ja, vi står också upp för deras rätt att välja, även om Folkpartiet tycker att de väljer fel. Som en konsekvens av detta är vi det enda politiska alternativet för familjer som själva vill välja hur de ska forma sina liv och sin vardag.

***

Då vi talar om frihet är det dock ofrånkomligt att också lägga till dess parhäst – det personliga ansvarstagandet. Det vill säga det ansvar vi alla har för oss själva och våra handlingar men också för våra medmänniskor och vår omgivning.

Detta kan låta självklart. Men som inte minst David Lega påpekade under sitt anförande här igår har Sverige en historia som bygger på allt annat än på principen om det personliga ansvarstagandet. Istället har alla möjliga yttre förklaringsmodeller använts för att urskulda att människor misslyckas. Det har handlat om dålig ekonomi, dålig barndom, att man bott i hyresrätt. Kort och gott, det har i för stor utsträckning varit ”samhället” som fått ta ansvaret för att enskilda människor halkat in på villospår i livet.

Det som ligger bakom detta sätt att se på ansvar är att vi under för lång tid vaggats in i en falsk trygghet om att det alltid finns någon annan som löser våra problem, oavsett om det rör sig om ekonomiska, sociala eller familjerelaterade frågor. Det offentliga har helt enkelt alltid funnits där, med sin ambition att lösa alla möjliga problem och frågor, och därigenom undergrävt just ansvarstagandet och moralen hos människorna.

I ett klassiskt experiment av amerikanska forskare lät man barn sitta ensamma i ett rum med en chokladkaka. Om barnet inte åt av chokladen så fördubblades den efter en timme. Vissa barn åt chokladen direkt, andra väntade tills de hade samlat på sig stora mängder choklad. Allt eftersom barnen växte upp visade det sig att de barn som kunnat vänta utan att äta upp chokladen klarade sig bättre i skolan, mer sällan gick arbetslösa och genomgick färre skilsmässor.

Som politisk kraft måste vi undvika att ge väljarna chokladkakor i utbyte mot röster. Som krisdemokrater måste vi sträva efter att rulla tillbaka det offentligas makt och inflytande till förmån för människors frihet och ansvarstagande. Som Ronald Reagan en gång sade (fritt översatt): ”De elva mest förskräckliga ord jag känner till är: ‘Jag kommer från staten, och jag är här för att hjälpa.’”

***

Vänner,

Vid sidan om betonandet av värderingar och synen på frihet och det personliga ansvarstagandet är gemenskapstanken en mycket central princip för oss kristdemokrater.

Det är ingen nyhet att vi är ensamma i svensk politik om att prata om familjen och det civila samhället som något positivt. Där andra politiska krafter ropar ”död åt familjen”, menar vi i stället att familjen ska stärkas och valfriheten för den utvecklas.

Starka och fungerande familjer skapar goda uppväxtvillkor för barn och unga. Ingen familj fungerar perfekt, men för de allra flesta skapar den en trygg punkt i livet.

Insikten om detta behov av gemenskap är en sak som skiljer ut oss kristdemokrater från individualistiska liberaler och kollektivistiska socialister. Vi vet att varken staten eller en hög ekonomisk tillväxt kan ersätta människors längtan efter gemenskap och barns behov av sina föräldrar.

Jag är fullt medveten om att detta sätt att resonera kan uppfattas som främmande för en del människor i Sverige. Det socialdemokratiska maktinnehavet – och det moderata övertagandet av dess idéer – har gjort att mycket av de naturliga gemenskaperna och det personliga ansvarstagandet har eroderat i vårt samhälle.

I Sverige ägnade socialdemokratiska regeringar årtionden åt att försvaga det civila samhället. Staten, kommuner och landsting svällde. Det offentliga tog på sig allt mer av beslutanderätt, varpå staten och samhället tenderade att bli synonymer.

Detta har i sin tur vaggat in såväl politiker som andra människor i en falsk tro på att det offentliga kan lösa alla problem – att solidaritet människor emellan är överflödig. Det har varit förödande. Mellan stat- och individnivå behövs ett starkt civilsamhälle som ger frihet och mer gemenskap.

***

Det civila samhället, med allt det ideella arbete som utförs inom bland annat idrottsrörelsen, församlingar, välgörenhetsorganisationer och liknande, utgör en enormt betydelsefull del av Sverige.

Det är inte minst en väldigt viktig skola för många unga. Många är vi som i olika delar av civilsamhället övat upp vår sociala förmåga, fått uppleva känslan av kamratskap, fått pröva på hur man arbetar tillsammans i ett lag och lära oss betydelsen av ett gott uppförande mot våra medmänniskor.

Ett livskraftigt civilt samhälle bidrar helt enkelt till en gemensam etik och tydliga värderingar. Därför måste vi ständigt titta på hur vi kan förbättra förutsättningarna för det civila samhället.

***

Vänner,

Den femte ideologiska aspekt jag vill lyfta fram är vikten av att vi lyckas bryta det monopol som vänstern tycks ha tagit på begreppet rättvisa. För oss är inte rättvisa synonymt med att alla världens medborgare är precis likadana, precis lika bra på allting och har precis lika mycket pengar – oavsett prestation. För oss handlar rättvisa istället om att alla människor har möjlighet att påverka sin egen situation genom att det finns möjligheter till social rörlighet.

Vi kristdemokrater tillhör en bred internationell politisk strömning som bygger på principen om det lika, unika och okränkbara människovärdet. För oss är det en självklarhet att alla människor har en oåterkallelig rätt till ett drägligt liv.

Ingen ska behöva leva i fattigdom, och vi har en moralisk förpliktelse att visa solidaritet med svaga och utsatta. Men, med det sagt: samtidigt måste alla människor ges möjlighet att växa utifrån sina förutsättningar. Ingen ska tryckas ned i avundsjukans eller Jantelagens namn.

Som ung kristdemokrat ser jag det därför som en av de allra viktigaste samhälls­utmaningarna inför framtiden att bekämpa fattigdomen – inte att bekämpa rikedom. Därför ska vi exempelvis ha en skola och sjukvård i världsklass och som är tillgänglig för alla.

Men samtidigt måste flit och hårt arbete alltid löna sig, varför vi också behöver fortsätta sänka skatten på arbete, utbildning och företagande. Att bekämpa fattigdom och skapa ett välfärdssamhälle är bara möjligt om fler tillåts vara med och bidra till det gemensamma bästa genom eget arbete.

***

Vänner,

För mig handlar politik inte bara om sakfrågor och om dagsaktuella händelser, även om detta också naturligtvis är viktigt. För mig handlar politik i grunden om att på lång sikt skapa förutsättningar för ett gott samhälle. Detta gör vi inte om vi reducerar politiken till att bara handla om en blind och döv arbetslinje. Politiken måste utgå ifrån en helhetssyn på människan och ha sin förankring i en fast värdegrund.

Alla ungdomsförbund håller dock inte med om detta. I vintras gav Muf ett nyårslöfte till sina medlemmar. Jag citerar:

”Vi ser vår viktigaste uppgift som att vara en relevant röst för unga människor. Vi tror inte att vi gör detta genom att låta statskicket bli en prioriterad fråga. Inte heller gör vi detta genom att försöka göra anti-feminismen till vår viktigaste fråga. Vårt svar är istället att det handlar om jobb och skola.”

Jag citerar vidare:

”För vår del innebär detta färre grubblerier över vad döda gamla överklassgubbar från andra århundraden tyckte och tänkte – oavsett om de var poeter, filosofer eller författare.”

Man kanske kan ana vilka piken är riktad mot…

Oavsett vilket skrev vår egen Hugo (Fievet) en väldigt bra replik på detta i en artikel i Svensk Tidskrift, där han klargjorde sin och vår syn på vilka grundpremisser all politik ska utgå ifrån.

Han skrev:

”Vi unga kristdemokrater menar att all politik utgår ifrån värderingar och idéer. Vi sätter därför som nyårslöfte för 2012 att ha Sveriges mest vitala idédebatt inom borgerligheten i allmänhet och inom ungdomspolitiken i synnerhet. För ett trovärdigt och framsynt politiskt arbete krävs fördjupade kunskaper och kontinuerlig diskussion kring den egna ideologiska utgångspunkten.”

Precis så tycker jag att ett politiskt ungdomsförbund ska jobba. Utifrån våra grundvärderingar angriper vi samhällsproblem och skapar förutsättningar för människor i deras vardag. I längden duger det inte att bara fokusera på ett fåtal frågor som är dagsaktuella. Vi måste också veta vart vi kommer ifrån, varför vi tycker som vi gör och vart vi är på väg. Detta kan vi bara lyckas med om vi upprätthåller en levande idédebatt!

***

Så förbundsvänner,

Låt mig göra ett medskick till er alla:

Fortsätt läsa. Ja, läs mer än tidigare. Fortsätt förkovra er, även om det handlar om döda gamla överklassgubbar. Fortsätt att stå upp för, och applådera, de institutioner – monarkin inräknad – som ni ser som viktiga för att vi ska upprätthålla ett stabilt och gott samhälle.

Fortsätt att ta fajten med feminismen, eftersom det är en frihetsinskränkande ideologi! Fortsätt! För i det långa loppet kommer vi ingenstans – och vi hittar definitivt inga lösningar på några samhällsproblem – om vi inte står starkt och tryggt förankrade i vår egen idétradition. Glöm aldrig det!

***

Vänner,

Framtidens borgerliga beslutsfattare måste utgå ifrån insikten om att samhället är större än staten. Tal om tvångskvotering av föräldraförsäkringen måste ersättas med en politik som ger familjer mer makt över sin vardag.

Såväl skattebördan på vanliga löntagare som de höga marginalskatterna – straffskatten på utbildning, flit och hårt arbete – måste sänkas markant. Fler människor ska ges förutsättningar och möjlighet att ta ansvar för sin egen ekonomi och så få som möjligt ska vara beroende av bidragssystem av olika slag.

Företagande måste aktivt uppmuntras, det fria näringslivet skyddas och arbetsmarknaden göras mer flexibel med mindre lagstiftning. Ett starkare försvar ska garantera vår frihet och demokrati. Ett perspektivskifte till förmån för brottsoffret måste till inom rättspolitiken. Det civila samhället ska ges kraft att vårda de traditioner och institutioner som byggts upp i Sverige.

Men med ökad egenmakt följer också ansvar att visa solidaritet och medmänsklighet gentemot omgivningen. Gemenskapstanken är därför något som sträcker sig bortom både egocentrisk individualism och förtryckande kollektivism.

Ensidigt självförverkligande eller Jantelagstänkande har här ingen plats. Det har däremot insikten om att samhällets viktigaste värden inte kan mätas i pengar. De stavas istället frihet, ansvar, flit, gemenskap, medmänsklighet, förtroende och tillit.

Vi är en ny generation av unga borgerliga politiker, som avvisar både den socialliberala viljan att detaljstyra människors liv och den egoistiskt anstrukna nyliberala hållningen.

Vi är framtidens svenska höger, som istället talar om värdet av gemensamma och universella normer och värderingar som grund för samhället. Det är nämligen i den fasta värdegrunden som vi kan förena dåtid med nutid, och det är med utgångspunkt i den som vi ska forma vår framtid!

***

Vänner,

Låt mig avslutningsvis få påminna om ett par saker.

KDU är ett ungdomsförbund vars medlemsantal har vuxit de två senaste åren. Vi är fler deltagare på detta riksmöte än vad vi var när vi samlades i Eskilstuna för ett år sedan. Vi ser en väldigt glädjande utveckling, i termer av aktivitet och engagemang, på många håll i landet, inte minst i Norrland.

Vi är en aktiv, stark och skarp röst i både den idémässiga och den sakpolitiska debatten. Och för detta får vi också mycket beröm från ett stort antal borgerliga politiker, ledarsidor och opinionsbildare.

Våra före detta företrädare på nationell och distriktsnivå, flyttar fram sina positioner inom vårt moderparti Kristdemokraterna.

Vi för en diskussion på detta riksmöte, inte minst under torsdagskvällen, som inget annat ungdomsförbund är i närheten av vad gäller både djup och bredd. Det finns nämligen inget ungdomsförbund i Sverige som så tydligt står upp för sina grundläggande principer, värderingar och sin ideologi som KDU gör.

Trots detta ska vi naturligtvis inte vara nöjda. Men, vi har all anledning att vara stolta! Nu kämpar vi vidare och jobbar på inför valen 2014. Tack för att ni har lyssnat!

Skaffa dig ett liv!

Debattartikel publicerad på debattsajten Sourze den 2 maj 2012:

Skaffa dig ett liv! Det är det budskap som vi unga kristdemokrater i KDU går ut med till de ungdomar vi möter på landets gymnasieskolor under våren. Det kan låta hårt – men vad är egentligen alternativet? Vi bär alla det yttersta ansvaret för våra liv och har enorma möjligheter att skaffa oss just det liv som vi som enskilda människor vill leva. Samtidigt har politiken ett stort ansvar i att ge alla människor så goda förutsättningar som möjligt att kunna ta tillvara på de möjligheter och talanger som var och en av oss besitter. Så kan vi alla skaffa oss ett så bra liv som möjligt.

Trygga hemförhållanden är det mest basala för att barn och ungdomar ska få bästa möjliga start på livet. Sverige behöver helt enkelt mer trygga, starka och stabila familjer! Det vi från politiskt håll kan göra för att åstadkomma detta är att underlätta för familjer ekonomiskt samt att ge dem större inflytande över sina liv – flytta makt från de politiska sammanträdesrummen till köksborden, tvärtemot vänsterns vilja att detaljstyra familjers vardag. Vi vill se mer valfrihet inom barnomsorgen och ytterligare inkomstskattesänkningar som stärker familjernas egenmakt.

Vid sex-sju års ålder börjar de allra flesta svenska barn i skolan. Där ges de kunskap för livet, får med sig värderingar och knyter vänskapsband. På detta område är det viktigt att vi står upp för friskolesystemet, mot vänstersidans regleringsiver, och rätten för ungdomar och familjer att välja den skola som passar dem bäst. Men det är också angeläget att arbeta för ett förändrat synsätt på värdegrundsarbetet i skolan, där detta utgör en integrerad del i skolans ordinarie undervisning och där föräldraansvaret för barns och ungas uppfostran betonas.

Då ungdomarna lämnat skolan och eventuell högre utbildning är det viktigt att det finns jobb att söka och att möjligheterna att starta och driva företag är goda. Därför måste det föras en politik för att stärka företagandet och jobbtillväxten. Nyckeln till en fortsatt god välfärd och fler jobb åt unga stavas inte mer bidrag och arbetsmarknadspolitiska åtgärder, utan kraftfulla satsningar och effektiva reformer för ett mer företagsamt Sverige. Tvärtemot de rödgröna vill vi slopa turordningsreglerna i lagen om anställningsskydd för att få till en ökad flexibilitet på arbetsmarknaden. Vi vill också ta bort fribeloppet i studiemedelssystemet så att studenter kan skaffa sig värdefull arbetslivserfarenhet utan att privatekonomin påverkas negativt.

För att Sveriges barn och ungdomar ska kunna ta sig igenom skoltiden, ut på arbetsmarknaden och så småningom skaffa sig en egen familj måste de också kunna känna sig trygga. Unga människors drömmar och framtidstro riskerar att snabbt bytas ut mot en tillvaro präglad av psykisk ohälsa, rädsla och social oro efter att de blivit utsatta för brott. Därför vill vi sätta brottsoffret i centrum och se fler poliser som både patrullerar på stan och utreder brott. Att upprätthålla lag och ordning utgör trots allt en av statens absoluta kärnuppgifter och måste därför prioriteras!

Vi unga kristdemokrater gör allt för att Sveriges ungdomar ska kunna skaffa sig ett bra liv. Detta arbete måste ske på flera fronter. Det är viktigt med såväl trygga och stabila familjer och en bra skola som med en flexibel arbetsmarknad och en effektiv och rättvis rättspolitik.

Aron Modig
Förbundsordförande KDU