Det här är en text jag inte såg framför mig att jag skulle skriva – än mindre dela publikt. En text som ligger bortom den gräns jag vanligtvis håller för vilka personliga saker som jag delar med mig av i en bredare krets.
Men efter att ha spenderat nio månader på heltid tillsammans med vår Elijah, och haft det långt bättre än vad jag kunnat föreställa mig på förhand, tycker jag att jag har något att dela med mig av. Tankar, erfarenheter och i viss mån insikter som jag själv gärna hade tagit del av inför planeringen av min föräldraledighet.
***
“Vad gjorde du under din föräldraledighet?”
Det var en fråga jag ställde till andra pappor i vän- och bekantskapskretsen inför att jag själv skulle vara hemma med Elijah.
Påverkad av både den jämställdhetspolitiska debatten och av den gängse bilden i samhället att “alla längtar efter barn” tänkte jag att det på detta område – om något – borde finnas en väldokumenterad “best practice”. En tydlig och allmänt accepterad “så gör du när du är pappaledig”-guide som jag som novis kunde följa. För det här var okänt vatten för min del, inte i närheten av vad jag provat på tidigare.
De svar jag fick kunde lyda:
“Tja, jag kan berätta vad jag inte gjorde. Jag tog inte jägarexamen, inte golfkort och lyckades inte ta 200 procent av kroppsvikten i marklyft.”
Eller:
“Föräldraledighet – ja, det är inget rättvisande begrepp. Det handlar verkligen inte mycket om ledighet.”
Eller formuleras på något annat sätt med liknande innebörd där den gemensamma nämnaren var att föräldraledigheten inte utmålades som något särskilt positivt. Åtminstone var det så det lät i mina öron.
När jag nu befinner mig i slutet av min föräldraledighet med Elijah har jag erfarenheter som inte överensstämmer med den här bilden. Mitt ena syfte med denna text är därför att vara med och nyansera bilden av vad det innebär att vara föräldraledig som pappa.
***
Att jag rent allmänt hade dålig koll gjorde också att mina förväntningar inför föräldraledigheten inte var speciellt högt ställda, eller mer korrekt är att jag inte hade mycket till aning om vad jag skulle förvänta mig.
I den mån jag hade något mål eller någon särskild ambition med föräldraledigheten så var det att komma in i föräldraskapet och använda tiden på bästa möjliga sätt vis-à-vis Elijah och hans utveckling – att “master parenting”, som en kollega träffsäkert namnsatte det.
Mer konkret bestod “planen” av tre delar:
1. Att ge Elijah bästa möjliga förutsättningar vad gäller allt praktiskt, såsom exempelvis mat, sömn och rätt klädsel.
2. Att spendera åtminstone några timmar per dag utomhus i “friska” (stads)luften genom promenader och liknande.
3. Att läsa tillsammans 30 minuter per dag.
Det var allt, och jag hade verkligen uppskattat om jag haft tillgång till fler konkreta exempel på vad det kan innebära att vara föräldraledig som pappa.
Mitt andra syfte med denna text är därför just att presentera någon form av konkret exempel på vad det KAN innebära att vara föräldraledig som pappa. Ett exempel som andra kan hämta inspiration från, ta efter, göra tvärtemot eller kanske “benchmarka” mot. Vilket som nu passar bäst i det enskilda sammanhanget.
Så här ha ni dem – mina sju huvudsakliga reflektioner efter nio månaders föräldraledighet.
***
I. Den gängse bilden av föräldraledighet behöver nyanseras.
Att vara hemma med små barn kan alldeles säkert vara oerhört jobbigt och påfrestande. För den som har ett barn som inte sover ordentligt på nätterna eller som måste äta efter ett särskilt minutschema för att tillvaron inte ska rasa samman.
För den som har ett barn som inte kan leka ens en minut på egen hand. För den som själv måste sköta brådskande jobbärenden samtidigt som barnet skriker av hunger eller trötthet. För den som har trillingar…
All respekt till föräldrar som hanterar dylika situationer. Men vad är poängen med att alla ska matas med en ensidig bild av att allt är så jobbigt med små barn? För det – vet jag idag – behöver ju inte vara så.
Elijah har sovit hela nätter sedan han var sex veckor gammal. Hans sovtider på dagarna har fått vara en sammanjämkning av å ena sidan när han varit trött och å andra sidan vårt schema för dagen. Ibland äter han när vi vill att han ska äta, ibland gör han inte det – men han är oftast nöjd och glad.
Han kan sitta själv i långa perioder och leka med klossar, pussel, duplo eller vad han nu känner för för stunden.
Detta är i mycket en slump. Vi har haft tur – absolut. Men det är för den delen en bild som förtjänar att komma fram i lika stor utsträckning som de mer negativt präglade. Vetskapen om att barn inte nödvändigtvis, och per automatik, innebär ett helt förändrat liv hade i alla fall gjort mitt tidigare jag mer positiv till både barn i allmänhet och föräldraledighet i synnerhet.
***
II. Det bästa med föräldraledigheten var att få möjlighet att på nära håll följa Elijahs dagliga utveckling.
Proceduren är densamma varje gång vi ska ta på selen på vår hund Moses. I vad som för honom är en lek drar han sig undan direkt en sele tas fram och man kan få jaga honom varv efter varv i lägenheten. Elijah hade uppmärksammat detta och använde det då och då – till Moses förtret – som sysselsättning. Men han var också fascinerad över Moses koppel, att försöka fästa det i selen.
Den här junidagen skulle vi ta en promenad tillsammans alla tre. Moses stod tålmodigt stilla medan Elijah försökte fästa kopplet i hans sele, men när jag öppnade ytterdörren sprang han som vanligt ditåt och ut mot hissen. Elijah tumlade efter men lämnade kopplet på andra sidan rummet.
“Men Elijah, vi kan inte gå ut med Moses utan hans koppel. Kan du hämta kopplet?”
Elijah vänder sig genast om, springer tillbaka och hämtar kopplet och sträcker det sedan till mig. Det är första gången som han med handling responderar på min muntliga kommunikation.
Exemplen är såklart otaliga – första orden, första stegen eller rent allmänt när han lär sig något nytt – och de blir fler och fler varje vecka. Exemplen på hur Elijah förvärvar färdighet efter färdighet. Utvecklas – många gånger utan att vi förstår varifrån den nya kunskapen kommer, som hur man bygger ett torn av klossar eller klättrar upp i soffan.
Att få möjlighet att följa detta på nära håll, och på daglig basis, har varit det absolut häftigaste med föräldraledigheten.
***
III. Föräldraledigheten blev för oss en väldigt bra möjlighet att lägga grunden till en (förhoppningsvis) kvalitativ far-son-relation.
För några år sedan lyssnade jag på en podd där Mark Levengood intervjuades och där ett av samtalsämnena var Levengoods föräldraledighet. Jag minns särskilt hur han uppmanade pappor att vara föräldralediga. “Mammorna får lätt ett väldigt stort försprång annars”, menade han (på ett ungefär).
Idag kan jag inte göra annat än att hålla med. Före föräldraledigheten var jag inte på riktigt en del av Elijahs föräldraskap. Kom hem sent från jobbet och utförde någon syssla för att hjälpa till, men jag hade ingen koll och jag kände honom inte.
Utifrån den bakgrunden var det verkligen en märklig känsla att redan efter någon veckas föräldraledighet “känna” Elijah bättre än vad Sara gjorde. Att jag var den som visste bäst hur han fungerade och reagerade på olika situationer; hur man fick i honom mat, hur man fick honom att sova etc. Basala saker, men centrala i den åldern.
Nyckeln här var såklart kvantiteten. Om jag tidigare umgåtts med Elijah någon timme här och där blev det nu hela dagar, bara vi två, så både kunskapen och känslan kom per automatik.
Jag kommer säkert att jobba mycket också efter min föräldraledighet och Sara kommer kanske att ta ett lite större ansvar än jag för just Elijah. Men nu har jag en stabil grund att stå på inför framtiden, något att bygga vår far-son-relation utifrån. Utan en ordentlig föräldraledighet hade jag inte haft det.
***
IV. Föräldraledigheten var en möjlighet för mig att lära mig något helt nytt.
Hur många helt nya saker har jag egentligen lärt mig i vuxen ålder?
Ett år köpte vi fritidshus och jag behövde bekanta mig med Falu rödfärg, “vinterbonade” vattenledningar och tvåtaktsmotorer.
Ett år började jag med triathlon och jag behövde lära mig att crawla, simma i öppet vatten med tvåtusen medtävlare och cykla tempocykel.
Ett år skaffade vi Moses med allt vad det innebar. Och några gånger har jag bytt jobb. Det finns säkert något mer som borde nämnas, men inte är det speciellt ofta som jag har tagit mig an helt nya – större – områden. Kanske är jag inte ensam om det?
Föräldraledigheten – som innebar ett fullständigt skifte i fokus och ett helt nytt sätt att tänka – måste nu hur som helst adderas till den listan.
Hur fungerar en pojke som är åtta månader, som är tolv månader, som kan gå? Hur och när sover han? Och vad äter han? Givet dagens temperatur och väder – vad ska han ha på sig? Om vi ska göra den och den aktiviteten – hur behöver jag förbereda mig (och honom)?
De är alla tankar som ligger väldigt långt ifrån de jag tidigare tänkte till vardags. Men visst är det väldigt nyttigt att “byta” tankar ibland. Och att komplettera, stärka och föryngra hjärnan genom att lära sig helt nya saker.
Jag är tacksam för att föräldraledigheten innebar just en sådan möjlighet.
***
V. Föräldraledigheten innebar också att jag hade tid för annat.
Ja, utöver allt direkt kopplat till Elijah. Inte minst gav den tid för reflektion. Det har gjort mig väldigt gott att inte vara helt uppe i jobbet hela tiden.
Jag kunde också ägna mer tid än vanligt åt några av mina intressen. Till exempel har jag kunnat röra på mig mer än vanligt, både för att jag tränat mycket och för att jag och Elijah varit ute mycket.
Jag har kunnat läsa (eller kanske framför allt konsumera ljudböcker) mer än vanligt, och jag har tagit mig tid att läsa fler klassiker och tyngre böcker än annars.
Men föräldraledigheten har också medfört att jag utvecklat min färdigheter “hemma” vad gäller matlagning och liknande då jag av naturliga skäl tagit ansvar för det allra mesta praktiskt i hushållet.
Och jag har kunnat engagera mig lite mer i exempelvis bostadsrättsföreningen, där OVK-besiktning och energideklaration nu är genomförda samtidigt som medlemmarna får nya säkerhetsdörrar installerade. 🙂
Allt detta är jag glad för – det bidrar också till att jag är nöjd med min föräldraledighet. Poängen jag vill göra här är att man mycket väl kan ha tid ”för sig själv” också då man är föräldraledig.
***
VI. Att jag skapade förutsättningar att vara föräldraledig var helt centralt för att min föräldraledighet blev lyckad.
Jag visste det inte på förhand. Men det som senare skulle visa sig vara den absolut viktigaste nyckeln till att jag och Elijah fick en så bra tid tillsammans var att jag skapade – men också fick – goda förutsättningar att faktiskt vara ledig och kunna fokusera fullt ut på föräldraskapet.
På jobbet lämnade jag min roll helt inför föräldraledigheten och hade alltså ingen formell position under densamma. Under de sista arbetsveckorna fokuserade jag mycket på att göra en så gedigen dokumentation och överlämning som möjligt. På min sista arbetsdag lämnade jag in dator, telefon och passerkort. Och det gick sedan nästa fem månader utan att jag alls öppnade jobbmailen.
Jag gick ”all in”, helt enkelt, och det gjorde att jag helt kunde koppla bort jobbet redan från början.
Att jag och Sara kunde vara lediga några veckor tillsammans och på så vis få till en ordentlig “överlämning” av föräldraledigheten var en annan nyckel. Pandemin gjorde saker och ting krångligare än vad vi hoppats på men vi lyckades ändå till slut komma iväg på en resa som verkligen var guld – för oss, men också för Elijah som fick en mjuk transition.
***
VII. Föräldraledigheten behöver inte vara negativ för karriären.
Att uttag av föräldraledighet överlag befaras vara negativt för den egna karriären är sannolikt en viktig anledning (bland andra) till att män är föräldralediga i mindre utsträckning än kvinnor.
Och såklart – den som inte är på jobbet ackumulerar inte jobbspecifik kunskap och halkar säkert efter kollegorna åtminstone på kortare sikt. Den som inte är på jobbet visar heller inte närvaro som gör att man är “top of mind” för att komma ifråga för befordringar, löneökningar och liknande.
Men som jag ser det idag tror jag inte att det övergripande sambandet behöver vara sant.
För det första innebär föräldraledigheten – liksom andra typer av “sabbaticals” – en möjlighet att stanna upp och reflektera över den egna karriären samt kalibrera vägen framåt. Vart är det jag vill? Utvecklas jag i rätt riktning idag eller behöver jag göra någon förändring? Att få till tid att grundligt göra den typen av tankeövningar samtidigt som man är helt uppslukad av hektiskt jobb är inte lätt.
För det andra är föräldraledigheten ett utmärkt tillfälle att undersöka möjligheterna på arbetsmarknaden. Samma sak här – den som är mitt uppe i ett intensivt jobb har inte självklart tid att samtidigt hålla ögonen öppna för annat och gå på intervju efter intervju i långa rekryteringsprocesser. Men under föräldraledigheten har man – med lite hjälp av snälla barnvakter – tid att göra det.
För det tredje kan föräldraledigheten också vara en möjlighet till “kompetensutveckling”. Varför inte använda tiden då barnet sover till att läsa någon onlinekurs, läsa fackböcker eller lyssna på poddar inom ens specialområde?
För min del innebar föräldraledigheten nio månader utan jobb. Nio månader av förlorad arbetserfarenhet om man så vill. Men min känsla idag är att föräldraledigheten – när jag på längre sikt ser tillbaka i backspegeln – kommer att visa sig ha varit positiv för min yrkeskarriär.
Detta är också värt att ha i åtanke för den som är i stånd att planera sin föräldraledighet.
***
Så vad gjorde jag då inte under föräldraledigheten?
Tja, jag var inte så social som jag hade tänkt mig på förhand (men pandemin bidrog såklart också till det). Och hemma blev varken golvlisterna eller dörrposterna slipade. Säkert en del annat också. Men sak samma – det sista som min föräldraledighet definierades av var av det jag inte gjorde.
Och hur gick det med mitt “master parenting”? Bra fråga. Elijah är fortfarande vid liv och följer såväl sin vikt- som längdkurva och han har inte varit sjuk i någon nämnvärd utsträckning.
Ute och rörde på oss var vi flera gånger om dagen. Då det var som mörkast och kallast men i synnerhet på våren och försommaren då vi genomförde vårt projekt att besöka alla lekparker i innerstan.
Vad gäller läsningen så nådde vi inte upp till full måluppfyllelse. Men vi fick till våra 30 minuter i genomsnitt fem av sju dagar, eller nästan 100 timmar totalt. Och det är vi nöjda med så här i efterhand.
***
Som jag berättade inledningsvis var de förväntningar jag hade inför min föräldraledighet, i den mån de alls existerade, låga. Idag känner jag mig trygg i att även högt ställda förväntningar skulle ha överträffats.
Det har varit roligt att spendera så mycket tid med Elijah, jag har skrattat med och åt honom flera gånger varje dag. Det har varit nio minnesvärda, utvecklande och givande månader fyllda av glädje och utomhusvistelse.
År 2020 betalades 65 procent av föräldrapenningen ut till kvinnor, 35 procent till män.
Jag vet idag att jag kommer att ta varje tillfälle framöver att uppmuntra andra pappor att ta ut ordentliga föräldraledigheter.
***
Nu är jag inne på sluttampen av min föräldraledighet och Elijahs inskolning på förskolan är i full gång. Att se hur han reagerar på detta är spännande, lika intressant är det att från mitt samhällsintresserade perspektiv på nära håll få se hur förskolan fungerar.
I utgångsläget är min kunskap om denna ”fas” inte större än den för ett år sedan var om fenomenet föräldraledighet. Samtidigt är min grundinställning starkt präglad av den kontinuerliga samhällsdiskussionen om ”vardagspusslets” stora utmaningar.
Men vem vet, om några år kanske jag skriver en ny – liknande – text om denna tid.
Aron Modig 