Post riksmöte 2009

Under den gångna helgen höll Kristdemokratiska ungdomsförbundet ett mycket lyckat och välorganiserat riksmöte i Växjö. Utöver gemenskap och samkväm fylldes de fyra dagarna av debatter, motionsbehandling, utbildning samt val av ny förbundsstyrelse.

Torsdagen innebar val av nytt förbundspresidium. Såväl valet av förbundsordförandre (Charlie Weimers, Wermland) som av de båda viceordförandena (Ebba Busch, Uppsala samt undertecknad) gick lugnt till, inga motkandidater fanns mot valberedningens förslag. På fredagen tillsattes övriga platser i förbundsstyrelsen. Valda blev Christian Carlsson, Stockholm; Mattias Svensson, Skåne; David Högberg, Östergötland; Sara Skyttedal, Stockholm; Rebecca Olsson, Norra Älvsborg; Emma Hellbom, Göteborg; Jonatan Hedin, Göteborg samt Rebecca Dison, Stockholm.

Under helgen höll flera duktiga politiker tal, däribland äldre- och folkhälsominister Maria Larsson, Kristdemokraternas toppkandidat inför Europaparlamentsvalet, Ella Bohlin samt ordföranden för det israeliska statsbärande partiet Likuds ungdomsförbund. Även KDU:s förbundsordförande Charlie Weimers höll två utmärkta tal som båda går att läsa på Charlies blogg: ”Min hälsning till KDU:s israeliska gäster” samt ”Hög tid för det personliga ansvarets återkomst”. Läsning av dessa rekommenderas.

Mitt eget tacktal efter att ha valts till andre vice förbundsordförande löd enligt följande:

Vänner och unga kristdemokrater,

Stort tack för ert stöd och för att jag får ert förtroende att sitta med i KDU:s ledning under det kommande året. Det känns roligt, spännande, inspirerande men inte minst, förstås, som att det medför ett väldigt stort ansvar.

Det är en väldigt viktig politisk tid vi har framför oss, med val till Europaparlamentet om några veckor samtidigt som vi närmar oss upploppet inför 2010 års riksdagsval. För oss kristdemokrater sänder opinionsundersökningarna dubbla signaler. Alliansregeringen har hämtat in det mesta av det försprång oppositionen haft sedan hösten 2006 och den svenska vänstern är svagare på mycket länge, både vad gäller opinionssiffror och vad gäller kvaliteten på dess företrädare. Samtidigt balanserar vårt eget parti på gränsen till både riksdagen och Europaparlamentet – en långtifrån underhållande situation.

I mina ögon gör detta KDU:s roll än viktigare. Vi måste hjälpa vårt moderparti att föra ut de kristdemokratiska åsikterna och värderingarna på ett sätt som gör att vi får tio procent, snarare än tre eller fyra procent, av rösterna i kommande val. Detta är inte omöjligt – den svenska kristdemokratin är en politisk rörelse med väldigt stor potential.

Det är nämligen vi som är den politiska kraft som förstår att människor är olika, har olika intressen och är bra på olika saker. Den politiska kraft som förstår att det behövs många olika sorters skolor för att var och en ska hitta en skolform som passar.

Den kraft som av samma anledning förstår att valfrihet måste vara ledordet i familjepolitiken. Den kraft som helhjärtat står upp för äganderätten, som är emot kvotering i alla dess former och som tror på akademiernas frihet.

Den kraft som förstår att man inte åstadkommer ekonomisk tillväxt genom gigantiska statliga stödpaket med medföljande budgetunderskott utan genom ett gott näringslivsklimat, genom att göra det lönsamt att arbeta, genom rejäla satsningar på utbildning och forskning och genom att ta ansvar för statsfinanserna.

Den kraft som förstår att staten inte kan lösa alla problem utan att var och en har ett personligt ansvar. Samtidigt som vi förstår att vi måste finnas där för de som behöver hjälp, både inom landets gränser och internationellt. Kort sagt, den kraft som förstår att frihet, gemenskap och det okränkbara människovärdet måste ligga till grund för all politik.

KDU är mycket betydelsefulla i arbetet för att vi varken ska ha en socialistisk, rödgrön eller liberal regering efter riksdagsvalet 2010. Det vi ska ha är en alliansregering. Låt oss arbeta mycket hårt för det. Tack.

Jag i talarstolen.

Jag i talarstolen.

Annat som skrivits om årets riksmöte är bland annat följande: Smålands-Postens ledarsida, Sveriges Radio Kronoberg, SVT SmålandsnyttAndreas Olofsson,  Linus Dagbäck Printz, Christian Carlsson, David Högberg,  samt KDU Uppsala län.

Update 29/5: Nu har även David Högberg II, Tradition & Fason samt Daniel Sturesson kommit med kommentarer.

Annonser

Studiemedlen försämras inte, de förbättras

Krönika var publicerad i Kristdemokraten den 25 maj 2009:

Strax efter att den borgerliga regeringen tillträdde i september 2006 tillsatte man fyra utredningar med koppling till den högre utbildningen. Det rörde sig om resursutredningen, som gjorde en översyn av resurstilldelningssystemet till lärosätena; obligatorieutredningen, som behandlade kårobligatoriets avskaffande; frihetsutredningen, som såg över lärosätenas organisationsform samt den studiesociala utredningen, som såg över studiemedelssystemet. Alla dessa har nu lagt fram remisser som innehåller förslag som, om de implementeras, kommer att vara till gagn för det svenska utbildningsväsendet.

Tillsammans med debatten om kårobligatoriet har diskussionen kring den studiesociala kommitténs förslag varit tuffast. Den parlamentariska kommittén (Ella Bohlin representerade Kristdemokraterna) lade fram sin remiss i slutet av mars, men redan flera veckor dessförinnan läckte delar av den ut. Hårdast kritiserat, från såväl höger och vänster som från Sveriges förenade studentkårer, var förslaget om att den generella tid som studenter har rätt till studiemedel ska kortas till fyra år från nuvarande sex år. Studiemedelstiden kan därefter förlängas, med två eller tre år beroende på den aktuella utbildningens längd, om studenten tagit högskolepoäng motsvarande tre år heltidsstudier.

Personligen anser jag inte att det är nödvändigt att alla studenter är så effektiva som möjligt i sin utbildning och bara tar de kurser som ingår i ens huvudsakliga akademiska examen eller yrkesexamen. Det finns istället ett betydande värde, såväl personligt som samhälleligt, i vetenskaplig breddning, exempelvis genom att man som student läser en eller ett par kurser som kanske ligger helt utanför ens huvudsakliga studieområde. Möjligheten att bedriva denna typ av breddningsstudier påverkas dock inte negativt av den studiesociala kommitténs förslag, eftersom var och en ju fortfarande kommer att ha ett helt år på sig för breddning eller för att prova olika utbildningar. Samtidigt förlängs den maximala studiemedelstiden från sex till sju år, vilket underlättar för de studenter som läser långa utbildningar. Kravet på prestation höjs något, vilket enbart är bra. Flit uppmuntras mer, vilket är minst lika bra.

Kritikerna hävdar då att det föreslagna systemet försämrar möjligheterna för ungdomar från studieovana hem att bedriva högre studier. Jag tror inte heller på detta. Utredningen föreslår såväl en höjning av det generella studiemedlet som en höjning av det så kallade fribeloppstaket, vilket gör att studenter i framtiden kommer ha rätt att arbeta mer utan att få sitt studiemedel indraget. Detta kommer att förbättra den privatekonomiska situationen för alla studenter och likaledes göra högre studier mera lättillgängliga för alla.

Ella Bohlin och den övriga majoriteten i den studiesociala kommittén har gjort ett väldigt bra arbete och lagt fram fullt rimliga förslag. Vi Kristdemokrater bör välkomna detta och ta varje tillfälle att bemöta den obefogade kritik som förs fram. För studiemedelssystemet försämras inte, det förbättras!

Aron Modig
Förbundsordförande
Kristdemokratiska Studentförbundet