Det fria skolvalet får inte inskränkas

Dagens Nyheter skriver idag om att  ”friskolor konkurrerar med överbetyg” och hänvisar till en granskning de gjort som visar att många friskolegymnasier ger sina elever högre kursbetyg än de fått i resultat på nationella prov. På de kommunala gymnasierna är det färre som får ”överbetyg”.

Det finns ett par problem med DN:s artikel som gör att det är svårt att direkt dra de slutsatser som artikelförfattaren (eller åtminstone rubriksättaren) verkar vilja dra, nämligen att konkurrensen mellan skolor leder till betygsinflation och orättvis betygsättning. Dels mäter de nationella proven inte alla betygskriterier och dels är de avsedda att fånga upp brister hos eleverna som då kan rättas till innan kursen är slut.

Det är som en följd av hur systemet med nationella prov är utformat och avsett att fungera därför rimligt att många elever får högre kursbetyg än provbetyg.

Dessutom tillämpar olika skolor olika upplägg på undervisningen, medan provet ges vid samma tillfälle för samtliga skolor. Det gör att det förstås kan vara så – som en rektor påpekar i artikeln – att eleverna på en skola som ännu inte gått igenom vissa av momenten på provet av naturliga skäl får sämre resultat på just de delarna, även om de mycket väl kan ha den kunskapen då de gått färdigt kursen. De nationella proven är helt enkelt inga examensprov.

Visst kan det vara så att de resultat som redovisas i artikeln beror på fusk eller slapp betygsättning. Men det kan också vara så att fristående skolor generellt är bättre på att fånga upp elevernas brister eller att de har ett annorlunda upplägg på undervisningen än vad kommunala skolor generellt sett har. Det kan också bero på att olika skolor rättar de nationella proven olika hårt. (Skolforskaren Jonas Vlachos hänvisar i artikeln till en undersökning som visar att friskolor är mer generösa i rättningen av nationella prov, men det kan lika gärna tala för att skillnaden i betygsättning mellan fristående och kommunala skolor borde vara mindre.)

Men viktigast av allt: Även om det skulle visa sig att konkurrensen mellan skolor driver fram betygsinflation så är inte det skäl nog att inskränka det fria skolvalet (som snarare behöver stärkas). Elever och föräldrar måste ha rätt att både söka sig till den skola som passar dem och att välja bort de skolor som inte passar. Istället får man leta efter fler och nya metoder att förbättra rättssäkerheten i betygsättningen och stävja betygsinflationen. Bättre uppföljning och kontroller är ett sätt, ökad användning av externt rättade nationella prov ett annat.

Aron Modig
Förbundsordförande KDU

Texten har även publicerats på Newsmill.

Möjligheterna att välja ska utvecklas, inte avvecklas

Debatten om vinster och valfrihet i välfärden pågår för fullt. Vänsterpartiet är sin vana trogen mest extrema och vill helt förbjuda både vinstuttag och valfriheten i sin helhet. Också S-ledaren Stefan Löfvén och SSU:s ordförande Gabriel Wikström har nu satt ner foten i frågan. Båda är skeptiska mot vinstuttag hos företag som är verksamma inom välfärdssektorn. Med missvisande argument om kvalitetsbrister hos fristående välfärdsutförare försöker SSU misstänkligöra fristående välfärdsaktörer i allmänhet och de som går med vinst i synnerhet. (SvD 11/10). Socialdemokraternas presenterade slutligen sin modell (på en presskonferens 26/10). Löfvén påstår att denna inte hotar valfriheten. Verkligheten är dock en annan och de förslag som S presenterat skulle i princip innebära ett totalt avskaffande av människors rätt att välja.

Bland annat säger sig Socialdemokraterna vilja stoppa ”onödig resursförbrukning”. Ett exempel är att partiet på ”skolans område vill vi se ett ökat kommunalt inflytande över nyetableringar, genom att ett obligatoriskt samråd sker med kommunen innan en fristående skola får tillstånd.” Detta innebär i praktiken att det är politiker som bestämmer vilka alternativ som medborgarna ska ha att välja mellan i en kommun. Detta skulle praktiken avskaffa de valfrihetsreformer som skapats inom välfärden under de senast 20 åren. Genom att förbjuda konkurrens vill man säkra kvaliteten i välfärden. Resonemanget är lika verklighetsfrånvänt som ologiskt.

I Socialdemokraternas värld tycks den privata driftsformen vara något som står i motsats till kvalitet. Inget kunde vara mer fel. Socialstyrelsens senaste rapport om äldrevården pekar på att det inte går att tala om kvalitetsskillnader mellan offentlig och privat driven omsorg. Den privata omsorgen tycks till och med vara något bättre. Detsamma gäller friskolor. Såväl resultat som nöjdhet från både föräldrar och personal är högre i fristående alternativ, enligt de allra flesta undersökningar. Enligt rapporten ”Har den växande friskolesektorn varit bra för elevernas utbildningsresultat på kort och lång sikt?” från IFAU tycks också friskolor bidra till att höja kvaliteten i de kommunala skolorna genom konkurrens. Det går alltså inte att påvisa någon motsättning mellan fristående vinstdrivande alternativ och kvalitet, snarare är förhållandet det motsatta.

Vi unga kristdemokrater är de första att försvara människors rätt att välja. KDU tillbakavisar kraftfullt vänsterns starka vilja att rulla tillbaka de valfrihetsreformer som genomförts. Inte heller kommer vi att acceptera ett synsätt där olika aktörer som bidrar till välfärdens utveckling ställs mot varandra, som vänsterpartierna väljer att göra.

Det är viktigt att komma ihåg i debatten att det i varje läge är kvaliteten på välfärdstjänsterna som ska stå i centrum, inte vem som utför dem. Det är de dåliga skolorna, den undermåliga vården och den bristfälliga äldreomsorgen som måste bort, oavsett om de drivs i offentlig eller annan regi. Välfärd av god kvalitet ska på samma sätt i varje läge uppmuntras.

Det är då nödvändigt att människor tillåts ”rösta med fötterna” och välja bort dåliga utförare. Detta har Kristdemokraterna i regeringen gjort mycket för att underlätta genom införandet av lagen om valfrihet (LOV). Denna bör stärkas och göras obligatorisk i alla landets kommuner. Där Socialdemokraterna vill se till att mer makt hamnar hos politiker, genom att valfriheten begränsas, vill KDU se utbyggd valfrihet. Möjligheterna att välja ska utvecklas, inte avvecklas!

Aron Modig
Förbundsordförande KDU

Märklig människosyn bakom kritiken av det fria skolvalet

Debattartikel publicerad på Newsmill den 8 maj 2012:

Möjligheten för unga att fritt välja vilken skola de vill gå i har ofta ifrågasatts, alltsedan denna rätt infördes av den borgerliga regeringen under början av 1990-talet. Med olika argument har valfrihetens motståndare försökt misstänkliggöra hela principen om att makten ska ligga hos elever och familjer och inte hos politiker. Vänsterpartiet är i vanlig ordning de som vill gå allra längst och förbjuda alla fristående skolor. Socialdemokraterna kritiserar ofta valfrihetens effekter, men har ingen lösning på problemet.

Senast ut i raden av kritiker är Skolverket som menar att det fria skolvalet leder till att ”Elever med hög studiemotivation och starkt engagemang i läsning samlas på skolor där det finns många andra studiemotiverade elever. Det får negativa konsekvenser för likvärdigheten eftersom elevers resultat även påverkas av skolkamraterna och av lärares förväntningar.” (SvD 3/5). Skolverkets kritik är i vissa stycken befogad, men resonemanget manar också till eftertanke kring vilka värderingar som utbildningsväsendet ska vila på.

Vi unga kristdemokrater menar att en av skolans allra viktigaste uppgifter är att skapa förutsättningar för barn och unga att skaffa sig det liv som de själva vill leva. Därför ska skolan vara kompensatorisk och ge alla goda förutsättningar i livet. Valfriheten är ett sätt att garantera detta; makten att välja en skola som fungerar och att välja bort dem som inte fungerar ska därför ytterst ligga hos eleverna själva och deras föräldrar. Detta är en grundläggande princip som vi aldrig tänker göra avkall på.

Skolverkets kritik mot den bristande likvärdigheten i det svenska utbildningsväsendet är befogad, men slutsatsen om att det fria skolvalet bär ansvaret för utvecklingen är alltför ensidig. Många andra faktorer som kvaliteten på de nyutbildade lärarna, betygen, det kommunala huvudmannaskapet och den allmänna ordningssituationen måste också vägas in.

Det är förstås inte speciellt överraskande att högpresterande elever söker sig till skolor med höga ambitionsnivåer. Detta är heller inget problem i sig, utan tvärtom något som ska uppmuntras. Aktiva val ger aktiva och studiemotiverade elever.

Skolverket konstaterar att ”… elevers resultat även påverkas av skolkamraterna…”. Det stämmer säkerligen, men det är i sig ingen anledning att kritisera skolvalet. Tvärtom är det djupt problematiskt att hänvisa till fallande resultat hos en grupp elever för att en annan grupp gör mer aktiva val. Vi unga kristdemokrater menar att alla människor är ett mål i sig och vi kan aldrig skriva under på en människosyn där en elev är till för en annan. Att inskränka det fria skolvalet med hänvisning till att en grupp elever då söker sig bort från vissa skolor är helt enkelt inte okej.

Skolverket föreslår i och för sig inte några konkreta inskränkande åtgärder, men hela resonemanget antyder att det ligger något problematiskt i att lågpresterande elever förvägras att läsa tillsammans med mer ambitiösa och studiemotiverade. Det låter som om elever skulle ha rätt till varandra, snarare än till duktiga lärare och en fungerande skola. Detta synsätt är inte acceptabelt. Skolan ska vara kompensatorisk i sig, oavsett vilka dess elever är. Alla elever ska ges möjligheter att växa och utvecklas utifrån sina förutsättningar. Ingen ska lämnas efter, men ingen ska heller hållas tillbaka. Flit och hårt arbete ska löna sig även i skolan!

Ambitionen måste vara att fler ska göra aktiva och medvetna val, istället för att misstänkliggöra att vissa elever och familjer väljer att söka sig till en skola som passar just dem bäst. Kanske vore någonting liknande den vårdguide som finns i Stockholms läns landsting något att fundera över även för skolan?

Det fria skolvalet är här för att stanna. Att rulla tillbaka utvecklingen till en tid då politiken styrde vilken skola elever och familjer hade att vända sig till är varken önskvärt eller möjligt. Istället ska vi som politiker ge förutsättningar för att alla skolor ska vara av toppklass. En kompetent lärarkår, rättvisa betyg och en hållbar ordningssituation är förutsättningar för att detta ska lyckas. Så ger vi alla Sveriges unga möjlighet att skaffa sig ett liv!

Aron Modig
Förbundsordförande KDU