Nationalekonomen Jonas Vlachos skriver ett intressant och nästintill skrämmande inlägg på ekonomibloggen Ekonomistas. Vlachos presenterar siffror över den årliga andel studenter som gått ut gymnasieskolan med 20,0 i snittbetyg. Sedan 1997 har denna andel toppstudenter tjugoåttafaldigats, förutsatt att man inte räknar med de studenter som konkurrenskompletterat sig till toppbetygen i efterhand.
Förutsatt att den genomsnittlige svenske tonåringen inte mångfaldigat sin kunskap i lika stor utsträckning under de senaste tolv åren så har vi ett ganska betydande problem här. Och vad är då lösningen? Personligen skulle jag säga att den ökade användningen av nationella prov är en del i det hela, men så länge dessa kommer fortsätta rättas lokalt kommer vi inte få se några större resultat. Istället behövs centralrättning av proven, exempelvis likt den modell som IB-programmen använder.
Vidare föreslår Vlachos själv en intressant sak i en debattartikel i Sydsvenskan, att antagningen till högskolorna ska släppas fri. Det handlar om att låta varje högskola själv bestämma på vilka grunder en student ska antas. Betyg är godtyckliga och utbildningar som på pappret ska vara likvärdiga kan skilja sig avsevärt åt skolor emellan. Därför skulle högskoleantagningen mycket väl kunna bli mer rättvis om lärosätena började se till fler meriter än enbart gymnasiebetyg.
Aron Modig 