Gör praktik hos mig under läsåret 2015-16

Vad gäller detta?
Jag söker i egenskap av riksdagsledamot en eller två praktikanter på deltid (i genomsnitt tio timmar per vecka). Syftet är att stödja och vara med och utveckla mig i mitt riksdagsarbete.

Vem är jag och vilka är mina fokusfrågor?
Jag representerar sedan valet 2014 Göteborgs kommun i riksdagen. Jag arbetar framför allt med skattefrågor (ordinarie ledamot i Skatteutskottet) och med EU-frågor (ansvarar i EU-nämnden för ekonomiska och finansiella frågor, handel och konkurrenskraft). Jag sitter även i Kristdemokraternas partistyrelse.

Jag är alumn från Handelshögskolan vid Göteborgs universitet, där jag avslutade mina studier 2010 och har magisterexamina i nationalekonomi och företagsekonomi. Därefter har jag arbetat tre år i olika positioner vid betaltjänstbolaget Klarna och i två år varit förbundsordförande för Kristdemokratiska ungdomsförbundet (KDU).

Läs gärna mer om mig, min bakgrund och mina intresseområden på min webbplats och på LinkedIn.

Vad och vem söker jag?
Jag söker en eller två studenter som studerar ekonomi, statsvetenskap och/eller annan likvärdig utbildning och som minst är inne på sitt tredje studieår. Du har ett stort politiskt intresse och är allmänbildad, följer media och samhällsdebatten på daglig basis och har god skrivvana. Erfarenhet av att hantera sociala medier och intresse för samhällsekonomi och skatter är plus. Du behöver inte vara medlem i Kristdemokraterna men självklart är det en förutsättning att du delar merparten av partiets grundläggare värderingar.

Det jag vill att du ska hjälpa till med är till exempel följande:

  • Framtagande av underlag/fakta-PM inför debatter, mediala utspel, studiebesök och liknande
  • Skrivande av debattartiklar och insändare, anföranden inför riksdagsdebatter och liknande, blogginlägg, interpellationer etc.
  • Vara bollplank i politisk-strategiska frågor. (Typ: Vilka frågor är relevanta och ”rätt” att synas i just nu och vilka argument bör lyftas fram? Vilka kanaler bör användas för att få fram ett visst budskap? Vilka nyckelaktörer bör kontaktas för att driva en viss fråga framåt? Hur kan användandet av sociala medier utvecklas?)

Jag tror att ett årslångt åtagande är nödvändigt för att detta ska vara meningsfullt för båda parter

Hur fungerar detta praktiskt och vad får man i utbyte?
Praktiken är för mig som riksdagsledamot och inte för Kristdemokraterna som parti. Praktiken är oavlönad i ekonomiskt hänseende och jag kan inte stå för dator, annan teknisk utrustning eller fast arbetsplats (utan denna är framför allt i hemmet).

Ditt utbyte:

  • Detta är en unik möjlighet för dig att tidigt i karriären få en mycket god inblick i hur svensk politik och Sveriges riksdag fungerar. Du får också god insyn i en riksdagsledamots arbete och vardag.
  • Du får möjlighet att utveckla ditt politisk-strategiska sinne, din skrivförmåga, ditt retoriska kunnande, dina färdigheter inom traditionella och sociala medier samt inte minst din allmänbildning. Jag kommer att engagera mig i dig, inkludera dig i mitt arbete, vara generös med feedback och göra mitt bästa för att du ska utvecklas och ta in nya kunskaper i snabb takt.
  • Du får gärna (när du har tid och möjlighet) följa med mig under mina arbetsdagar i Göteborg på måndagar och fredagar. Dessa omfattar till exempel konferenser av olika slag, studiebesök i näringsliv och civilsamhälle, nätverkande i vid mening och möten med partikamrater.
  • Under perioden får du möjlighet att ”skugga” mig i riksdagen under en till fyra veckor (efter överenskommelse). Jag står gärna för tågbiljetter till och från Stockholm.
  • Detta kan gå att kombinera med uppsatsskrivande.
  • En relevant erfarenhet att sätta på din CV samt möjligheten att använda mig som referens.

Hur gör du om du är intresserad?
Maila mig en kort beskrivning av din bakgrund och av vem du är (aron.modig@riksdagen.se). Om det verkar som en intressant ”match” tar vi en kaffe och diskuterar vidare. Om du har frågor av något slag får du självklart också gärna höra av dig.

5:a i KD:s nationella provval inför Europaparlamentsvalet

Idag presenterades resultatet av KD:s provval inför nästa års val till Europaparlamentet. Glädjande nog slutade jag på femte plats av de 128 personer som deltog i provvalet. Vann gjorde Lars Adaktusson, följt av Ebba Busch. Resultatet såg ut som följer:

  1. Lars Adaktusson, journalist, 8 051 p
  2. Ebba Busch, kommunalråd i Uppsala, 4 440 p
  3. Desirée Pethrus Engström, riksdagsledamot, 2 781 p
  4. Caroline Szyber, riksdagsledamot, 2 487 p
  5. Aron Modig, förbundsordförande KDU, 2 469 p

Räknat i antal röster slutade jag på tredje plats efter Adaktusson och Busch. 459 av de 1 039 personer som röstade tog med mig som en av tio kandidater på sin valsedel.

Jag vill förstås framföra ett stort tack till alla som röstat på mig i provvalet! Jag vill också uttrycka min glädje över att hela tre KDU-medlemmar tagit sig in på topp 5 i ett så prestigefyllt provval. Det är lovande att partiets medlemmar i så stor utsträckning röstar på partiets yngre förmågor.

Det ska bli spännande att följa den fortsatta processen. KD:s valsedel fastslås på partifullmäktige den 25 oktober.

Jag slutar som KDU-ordförande

Det har nu snart gått sju år sedan jag i februari 2006 knackade på dörren till Kristdemokraternas kansli i Göteborg och ansökte om medlemskap i Kristdemokratiska ungdomsförbundet (KDU). Det är en underdrift att påstå att all den tid jag sedan dess lagt ned på politisk verksamhet har varit väldigt väl investerad.

Mitt engagemang i KDU har gett mig mycket. Det har varit en värdefull skola i ledarskap, retorik och organisation. Det har förbättrat mitt politiska kunnande men också gett mig mängder av nya vänner och bekanta, både i Sverige och utomlands. Allt detta har varit viktigt. Men när jag ska summera mina år i ungdomspolitiken är det framförallt tre andra saker jag vill lyfta fram.

För det första handlar det om den känsla av tillfredsställelse det innebär att arbeta för någonting gott, för demokratin i allmänhet men för kristdemokratin i synnerhet. Sverige står inför stora utmaningar, i form av arbetslöshet, sjunkande resultat i skolan och en europeisk skuldkris runt hörnet. I denna tid behöver vi mer av engagemang för det gemensamma bästa. Men vi behöver också mer av politik som utgår ifrån den kristna värdegrunden, som betonar det personliga ansvarstagandet och som uppmuntrar människor att göra rätt för sig.

För det andra handlar det om glädjen i att se så många ordentliga och duktiga ungdomar utvecklas inom ramen för sina uppdrag i klubb-, distrikts- och förbundsstyrelser. Att se unga människor ta viktiga steg mot att bli sina bästa jag är stort, samtidigt som det känns tryggt att se att KDU fortsätter att förse samhällets olika delar med ledare som står på en stabil grund av goda värderingar.

För det tredje handlar det om uppvaknandet av att på resor till världens mindre välbevakade länder, personligen få möta och göra något för att hjälpa människor som lever i en helt annan situation än vi i Sverige. Människor som lever i ofrihet och förtryck, och som gör väldigt stora uppoffringar i sina egna liv för demokratins och frihetens sak. Det blev inte minst tydligt i samband med sommarens vistelse i Kuba.

Under min tid som förbundsordförande har jag spenderat många dagar ute i distrikten, för kampanjande och möten med förbundets företrädare på lokal och regional nivå. Jag räknar till 110 dagar utanför Stockholm bara under 2012. Men jag har också fokuserat mycket på att bidra till den borgerliga idédebatten och på att upprätthålla ungdomsförbundets roll som ideologisk vakthund gentemot moderpartiet.

Det är ingen hemlighet att jag skulle vilja se ett Kristdemokraterna som tog en tydligare ställning till höger i svensk politik. Samtliga de runt 200 debattartiklar jag hittills under min tid som aktiv kristdemokrat haft publicerade i svensk media har haft just den inriktningen. Delvis för att en sådan positionering vore klokast rent strategiskt, men framförallt för att den är helt rätt ideologiskt.

Jag har genom många resor fått träffa företrädare från flera av de största borgerliga partierna i världen; såsom tyska CDU/CSU och brittiska Tories. Det är partier som vi svenska kristdemokrater skulle kunna lära väldigt mycket av, såväl politiskt och kommunikativt som organisatoriskt.

Hur som helst, efter fem år i KDU:s förbundsstyrelse – varav två år som andre vice ordförande och två år som ordförande – är det nu dags för mig att gå vidare till nya utmaningar. Jag har idag meddelat valberedningen att jag inte står till förfogande för omval då förbundet den 9-12 maj håller nästa riksmöte, det 48:e i ordningen. I samband med att jag slutar som förbundsordförande kommer jag även att lämna de övriga uppdrag jag har inom den kristdemokratiska rörelsen, som ledamot i partistyrelsen och som adjungerad ledamot i partiets skolpolitiska arbetsgrupp.

Politiken är mitt största intresse och jag kommer alldeles säkert att komma tillbaka till den sfären i framtiden, om jag får nya möjligheter att arbeta för de ideologiska principer som jag håller närmast om hjärtat. Det är min övertygelse att Sverige behöver fler starka krafter som verkar för ett återupprättat personligt ansvarstagande, för att flit ska löna sig bättre och för mer gemenskap i starka familjer och ett levande civilsamhälle.

Avslutningsvis vill jag skicka ett varmt tack till alla ni medlemmar i KDU och Kristdemokraterna, runtom i landet, som under de senaste åren på olika sätt bidragit till vårt gemensamma arbete för en stark och aktiv kristdemokrati. Det har varit, och är fortfarande, ett privilegium att få arbeta tillsammans med er!

Jag vill också önska kommande förbundsordförande och styrelse ett stort lycka till i det hårda arbete som väntar inför och över valen 2014. Era insatser kommer att vara oumbärliga för vårt parti.

Allt gott!

Aron Modig
Förbundsordförande KDU

Årets tio bästa debattartiklar

Under 2012 har jag varit publicerad totalt 95 gånger i de flesta av Sveriges största tidningar och ledande debattsajter, däribland fjorton gånger på SvD Brännpunkt, fyra gånger i Expressen och tre gånger i Aftonbladet. Det här är ett urval av dessa, de tio debattartiklar som jag själv ser som de bästa.

    1. ”Jantelagen existerar och måste bekämpas” (Expressen, 12/6)
    2. ”Hårda tag behövs mot stenkastande unga” (SvD Brännpunkt, 2/10)
    3. ”LO-facken måste också ta sitt ansvar” (SvD Brännpunkt, 19/3)
    4. ”Borgerligheten måste försvara valfriheten inom välfärden” (Dagens Samhälle, 7/9)
    5. ”Borgerligheten bör arbeta för att göra staten mindre” (Newsmill, 7/6)
    6. ”Alla har ett ansvar för sina handlingar” (SvD Brännpunkt, 4/10)
    7. ”Solidaritet är inte synonymt med socialism”‘ (Frivärld Magasin, 10/9)
    8. ”Vi politiker har mycket att lära av ‘Järnladyn'” (SVT Debatt, 3/2)
    9. ”Mer gemenskap, mindre stat” (Dagen, 10/7)
    10. ”Det ska straffa sig att begå brott” (Svensk Tidskrift, 14/12)

Samtliga årets debattartiklar finns att läsa här.

Möjligheterna att välja ska utvecklas, inte avvecklas

Debattartikel publicerad på debattsajten Sourze den 5 november 2012:

Debatten om vinster och valfrihet i välfärden pågår för fullt. Vänsterpartiet är sin vana trogen mest extrema och vill helt förbjuda både vinstuttag och valfriheten i sin helhet. Också S-ledaren Stefan Löfvén och SSU:s ordförande Gabriel Wikström har nu satt ner foten i frågan. Båda är skeptiska mot vinstuttag hos företag som är verksamma inom välfärdssektorn. Med missvisande argument om kvalitetsbrister hos fristående välfärdsutförare försöker SSU misstänkligöra fristående välfärdsaktörer i allmänhet och de som går med vinst i synnerhet. (SvD 11/10). Socialdemokraternas presenterade slutligen sin modell (på en presskonferens 26/10). Löfvén påstår att denna inte hotar valfriheten. Verkligheten är dock en annan och de förslag som S presenterat skulle i princip innebära ett totalt avskaffande av människors rätt att välja.

Bland annat säger sig Socialdemokraterna vilja stoppa ”onödig resursförbrukning”. Ett exempel är att partiet på ”skolans område vill vi se ett ökat kommunalt inflytande över nyetableringar, genom att ett obligatoriskt samråd sker med kommunen innan en fristående skola får tillstånd.” Detta innebär i praktiken att det är politiker som bestämmer vilka alternativ som medborgarna ska ha att välja mellan i en kommun. Detta skulle praktiken avskaffa de valfrihetsreformer som skapats inom välfärden under de senast 20 åren. Genom att förbjuda konkurrens vill man säkra kvaliteten i välfärden. Resonemanget är lika verklighetsfrånvänt som ologiskt.

I Socialdemokraternas värld tycks den privata driftsformen vara något som står i motsats till kvalitet. Inget kunde vara mer fel. Socialstyrelsens senaste rapport om äldrevården pekar på att det inte går att tala om kvalitetsskillnader mellan offentlig och privat driven omsorg. Den privata omsorgen tycks till och med vara något bättre. Detsamma gäller friskolor. Såväl resultat som nöjdhet från både föräldrar och personal är högre i fristående alternativ, enligt de allra flesta undersökningar. Enligt rapporten ”Har den växande friskolesektorn varit bra för elevernas utbildningsresultat på kort och lång sikt?” från IFAU tycks också friskolor bidra till att höja kvaliteten i de kommunala skolorna genom konkurrens. Det går alltså inte att påvisa någon motsättning mellan fristående vinstdrivande alternativ och kvalitet, snarare är förhållandet det motsatta.

Vi unga kristdemokrater är de första att försvara människors rätt att välja. KDU tillbakavisar kraftfullt vänsterns starka vilja att rulla tillbaka de valfrihetsreformer som genomförts. Inte heller kommer vi att acceptera ett synsätt där olika aktörer som bidrar till välfärdens utveckling ställs mot varandra, som vänsterpartierna väljer att göra.

Det är viktigt att komma ihåg i debatten att det i varje läge är kvaliteten på välfärdstjänsterna som ska stå i centrum, inte vem som utför dem. Det är de dåliga skolorna, den undermåliga vården och den bristfälliga äldreomsorgen som måste bort, oavsett om de drivs i offentlig eller annan regi. Välfärd av god kvalitet ska på samma sätt i varje läge uppmuntras.

Det är då nödvändigt att människor tillåts ”rösta med fötterna” och välja bort dåliga utförare. Detta har Kristdemokraterna i regeringen gjort mycket för att underlätta genom införandet av lagen om valfrihet (LOV). Denna bör stärkas och göras obligatorisk i alla landets kommuner. Där Socialdemokraterna vill se till att mer makt hamnar hos politiker, genom att valfriheten begränsas, vill KDU se utbyggd valfrihet. Möjligheterna att välja ska utvecklas, inte avvecklas!

Aron Modig
Förbundsordförande KDU

Dialogen med unga pågår redan

Debattreplik publicerad i Barometern den 25 oktober 2012:

I ett inlägg kring ungdomars villkor och fritid efterlyser UNF:s ordförande i Kalmar, Simon Olsson, mer dialog mellan politiker och unga. Han kritiserar också KDU:s inställning till vad som bör göras åt den kriminalitet – i form av stenkastning och skadegörelse – som med jämna mellanrum uppstår i de större städernas förorter. Olsson menar att tydligare signaler från samhällets sida inte är någon framkomlig väg.

Som aktiva i ett av Sveriges största ungdomsförbund, KDU, är vi ständigt ute och möter unga. Vi ungdomspolitiker fyller en viktig funktion genom att föra dialog med andra unga. Det vore klädsamt om Olsson i samma andetag, som han kritiserar KDU, i?alla fall nämnde detta arbete, vilket han efterlyser mer av, som faktiskt genomförs tack vare de politiska ungdomsförbunden.

Vi unga kristdemokrater betonar också vikten av en politik som skapar goda uppväxtvillkor och förebygger brottslighet för barn och unga, med en flexibel arbetsmarknad, en bra skola och stabila familjer. KDU är också det enda politiska ungdomsförbund som inser vikten av ett vitalt civilsamhälle som kan förbättra villkoren för ungas fritid.

Men detta ska inte ställas i motsats till en tydlig politik för lag och ordning. Det finns många goda exempel på hur bra polisarbete och tydliga påföljder kan skapa bättre förutsättningar för människor att växa i en trygg närmiljö. Detta handlar inte om att ”signalera segregering”, utan om att tydliggöra alla människors personliga ansvar för sina handlingar.

Detta ansvar kan aldrig tas ifrån en person, oavsett uppväxtförhållanden och förutsättningar. Vi unga kristdemokrater står upp för alla de hederliga människor som bor och verkar i utsatta områden. Det är de som bryter mot de samhälleliga spelregler som vi gemensamt satt upp som också ska stå till svars för detta. Inte hela bostadsområden.

Att människor känner sig trygga är också en förutsättning för att vi ska kunna ha ett levande civilsamhälle med ett brett engagemang från både unga och äldre människor.

Fredrik Sjömar
Distriktsordförande KDU Kalmar län

Aron Modig
Förbundsordförande KDU

Vi måste ta ansvar för våra medmänniskor

Debattartikel publicerad i Östersunds-Posten den 15 oktober 2012:

KDU är Sveriges tredje största politiska ungdomsförbund och strävar ständigt efter att växa ytterligare.

Det är alltid roligt och upplyftande att vara ute på skolorna och träffa nya ungdomar. De flesta har en stark tro på framtiden. För Sverige är ett rikt och modernt land, korruptionen är låg, vården är tillgänglig för alla och våra barn och unga har möjlighet att gå i skolan utan kostnad.

Vid våra möten med ungdomarna blir det dock också tydligt att vi står inför stora framtida utmaningar. Arbetslösheten, bostadsbristen och de allt sämre resultaten i skolan är några av de som ofta nämns. Men vi står också inför utmaningar på ett djupare plan.

Många människor mår dåligt. Familjer splittras och ett stort antal personer lever i ensamhet. Missbruket av alkohol och droger är omfattande, vilket tyvärr leder till kriminalitet och utanförskap. Hemlösheten är utbredd i de större städerna och mobbning är på tok för vanligt förekommande i skolan.

Dessa problem behöver vi få bukt med, men politiker kan inte lösa allt. Lika viktigt är hur vi beter oss mot varandra och att vi tar ansvar för våra medmänniskor och vår omgivning.

En av de viktigaste principer som vi unga kristdemokrater bygger vår politik på, är att samhället ska präglas av mer gemenskap och mindre stat.

Det socialdemokratiska maktinnehavet under 1900-talet har gjort att staten och politiken har en alltför framträdande roll i samhället medan mellanmänskliga relationer har trängts undan. Människor har fjärmats från varandra och resultatet har blivit ett kallare samhälle.

Det talas ofta om ungas psykiska ohälsa i den allmänna debatten. Detta är ett reellt problem och en av våra största framtidsutmaningar. Det är dock viktigt att detta inte reduceras till en medicinsk fråga, eller till en fråga om pengar. Den ökade psykiska ohälsan är ett tecken på att något inte står rätt till i samhället.

Dessa problem är inte framför allt för politiker att lösa. I stället handlar det om hur vi beter oss mot varandra och att vi tar ansvar för våra medmänniskor.

Vi unga kristdemokrater är övertygade om att verklig solidaritet kommer inifrån enskilda människor och att det finns en motsättning mellan höga skatter och den stora välfärdsstaten och mellanmänsklig omtanke. Därför driver vi under hösten kampanjen ”Mitt hjärta är blått!” för att belysa just dessa frågor.

Evelina Solem
Distriktsordförande KDU Jämtland

Aron Modig
Förbundsordförande KDU

SSU vill ha mer makt åt politiker

Debattartikel publicerad på Newsmill den 14 oktober 2012:

SSU:s ordförande Gabriel Wikström och förbundssekreterare Elinor Eriksson går till storms mot vinstuttag av företag som är verksamma inom välfärdssektorn (SvD 11/10). Med missvisande påståenden om kvalitetsbrister hos fristående välfärdsutförare och vaga argument om att ”människor ska kunna lita på att våra gemensamma resurser används för allas vårt bästa” försöker de unga socialdemokraterna misstänkligöra fristående välfärdsaktörer i allmänhet och de som går med vinst i synnerhet. Det är tråkigt att se denna förlegade syn på valfrihet, men det är knappast förvånande att det är SSU som ännu en gång står bakom den.

Det är få frågor som rör upp så många känslor i den politiska debatten som de valfrihetssystem som skapats inom välfärden de senaste 20 åren. Anledningen till detta är dels att valfrihet leder till att människor faktiskt väljer olika och dels att en viss andel skattepengar går till vinst i privata företag. Olikheter är ingenting som vänsterpolitiker gillar. De överöser oss istället ständigt med statistik om att den ena gruppen väljer si medan den andra väljer så och hävdar att detta skulle vara ett problem i sig självt.

Ofta är detta ett uttryck för en vilja hos vänstern att skapa någon form av konstlad jämlikhet på aggregerad nivå. Många är de politiker som tror sig känna till varför människor väljer på ett visst sätt och utifrån detta påstår sig veta hur de ska lägga livet tillrätta för vanligt folk och få dem att ”välja rätt”.

Vi unga kristdemokrater är de första att försvara människors rätt att välja. KDU tillbakavisar kraftfullt vänsterns starka vilja att rulla tillbaka de valfrihetsreformer som genomförts. Inte heller kommer vi att acceptera ett synsätt där olika aktörer som bidrar till välfärdens utveckling ställs mot varandra, som SSU väljer att göra.

I SSU:s värld tycks den privata driftsformen vara något som står i motsats till kvalitet. Inget kunde vara mer fel. Socialstyrelsens senaste rapport om äldrevården pekar på att det inte går att tala om kvalitetsskillnader mellan offentlig och privat driven omsorg. Den privata omsorgen tycks till och med vara något bättre. Det samma gäller friskolor. Såväl resultat som nöjdhet, från både föräldrar och personal, är enligt de allra flesta undersökningar högre i fristående alternativ. Det går alltså inte att påvisa någon motsättning mellan fristående vinstdrivande alternativ och kvalitet. Snarare är förhållandet det motsatta.

Det är viktigt att komma ihåg i debatten att det i varje läge är kvaliteten på välfärdstjänsterna som ska stå i centrum, inte vem som utför dem. Det är de dåliga skolorna, den undermåliga vården och den bristfälliga äldreomsorgen som måste bort, oavsett om de drivs i offentlig eller annan regi. Välfärd av god kvalitet ska på samma sätt i varje läge uppmuntras. Det är då nödvändigt att människor tillåts att ”rösta med fötterna” och välja bort dåliga utförare.

Detta har Kristdemokraterna i regeringen gjort mycket för att underlätta, inte minst genom införandet av lagen om valfrihetssystem (LOV). Där SSU vill se till att mer makt hamnar hos politiker, genom att valfriheten begränsas, vill vi unga kristdemokrater istället se en utbyggd valfrihet. Möjligheterna att välja ska utvecklas, inte avvecklas!

Vad som inte heller får glömmas bort är att konkurrensen i sig är viktig för utveckling och förbättringar, liksom för att vi ska få se innovationer också inom välfärdssektorn. I rivaliteten mellan flera olika aktörer som på schyssta villkor tävlar på en marknad flyttas positionerna framåt för hela samhället. Vinsten utgör ett incitament för de rivaliserande aktörerna.

Då SSU och andra vänsterdebattörer kritiserar uttaget av vinst inom välfärden så för de med andra ord ett öppet krig mot hela valfrihetssystemet. Vi unga kristdemokrater kommer alltid vara beredda att ta den striden för människors rätt att välja.

Aron Modig
Förbundsordförande KDU

Mitt hjärta är blått!

Debattartikel publicerad på debattsajten Sourze den 10 september 2012:

För några veckor sedan återvände mängder av svenska ungdomar till skolan. I samband med det drog också vi unga kristdemokrater på allvar igång höstens kampanjarbete. Under de kommande månaderna kommer vi att möta unga människor – över hela landet – i deras vardag.

Det är alltid roligt och upplyftande att träffa nya ungdomar. De flesta har en stark tro på framtiden. För Sverige är ett bra land att leva i. Vi är ett rikt och modernt land, korruptionen är låg, vården är tillgänglig för alla och våra barn och unga har möjlighet att gå i skolan utan kostnad.

Vid våra möten med Sveriges unga blir det dock också tydligt att vi står inför stora utmaningar i framtiden. Arbetslösheten, bostadsbristen och de allt sämre resultaten i skolan är några av de som ofta nämns. Men vi står också inför utmaningar på ett djupare plan.

Många människor mår nämligen dåligt. Familjer splittras och ett stort antal personer lever i ensamhet. Missbruket av alkohol och droger är omfattande, vilket tyvärr leder till kriminalitet och utanförskap. Hemlösheten är utbredd i de större städerna och mobbning är på tok för vanligt förekommande i skolan. Dessa problem behöver vi få bukt med, men politiker kan inte lösa allt. Lika viktigt är hur vi beter oss mot varandra och att vi tar ansvar för våra medmänniskor och vår omgivning.

En av de viktigaste principer som vi unga kristdemokrater bygger vår politik på är att samhället ska präglas av mer gemenskap och mindre stat. Det långvariga socialdemokratiska maktinnehavet under 1900-talet har gjort att staten och politiken har en alltför framträdande roll i samhället medan mellanmänskliga relationer har trängts undan. Människor har helt enkelt fjärmats från varandra och resultatet har blivit ett kallare samhälle där ensamheten och vilsenheten breder ut sig. Detta i kombination med starka inslag av värderelativism inom såväl skolan som politiken och samhället i stort har gjort att många unga människor idag upplever en känsla av rotlöshet.

Det talas ofta om ungas psykiska ohälsa i den allmänna debatten. Detta är ett reellt problem och en av våra största framtidsutmaningar. Det är dock viktigt att detta inte reduceras till en medicinsk fråga. Den ökade psykiska ohälsan är ett tecken på att något inte står rätt till i samhället.

Dessa problem kan inte lösas genom enbart mer pengar till psykiatrin eller genom ytterligare en handlingsplan. Det går definitivt inte heller att likt Grön Ungdom (Sourze, 3/9) lägga skulden för utvecklingen på Alliansens politik och det fria näringslivet. Nej, vad som behövs är ett generellt värderingsskifte i Sverige! Vi unga kristdemokrater är övertygade om att mycket inspiration kan hämtas i den kristna värdegrunden. Vi måste helt enkelt bli bättre på att ta hand om varandra och behandla våra medmänniskor som vi själva vill bli behandlade.

Politiken kan skapa en del förutsättningar för detta. Familjer kan ges stöd och bättre möjligheter att hålla samman. Utrymme för mer tid med varandra kan skapas genom exempelvis sänkta skatter. Men ytterst är detta en fråga om hur vi väljer att prioritera i våra privatliv. Vill vi fortsätta att ensidigt ge företräde åt materiell tillväxt eller ska vi istället välja mer tid för varandra och gemenskap?

Solidariteten får dock inte stanna vid nationsgränserna. De senaste årtiondena har den ekonomiska utvecklingen i världen gått med en rasande fart. Miljontals människor har lyfts upp ur fattigdom. Trots detta lever ännu idag alltför många människor i absolut fattigdom. Den rika delen av världen har ett moraliskt ansvar att hjälpa våra medmänniskor, de som inte är lika lyckligt lottade som vi. Genom ett generöst och effektivt bistånd, mer frihandel samt spridandet av demokrati och frihet kan fler ges en värdig tillvaro och ett drägligt liv.

Det krävs nu ett värderingsskifte. Ett första steg är att diskussionen bara kommer igång och den kristna etiken kan här vara vägledande. Människan måste ses som en helhet med fysiska såväl som själsliga och andliga behov.

Vår politiska filosofi vilar på insikten om att allt inte går att mäta i pengar, utan att det finns saker som är större och viktigare. Vi blir inte lyckliga enbart av att få mer pengar eller saker, vi blir lyckligare av att ha människor runt omkring oss som vi älskar och blir älskade av.

Men vår värdegrund säger också att vi som människor är ofullkomliga och därför är det viktigt att de människor som vi lever i gemenskap med talar om för oss när vi gör fel. Men också uppmuntrar oss när vi gör rätt. Det är att bry sig om sin nästa och att behandla andra som vi själva vill bli behandlade. Det är att ta socialt ansvar och att sätta människovärdet i centrum.

Kristdemokratiska Ungdomsförbundet utgör en unik politisk rörelse i Sverige, som har en djupare syn på samhället och de gemensamma utmaningar vi står inför. Vi bygger vår politik på en stabil värdegrund och vi vill fortsätta vara en stark kraft bland Sveriges unga.

Därför lanserade vi inför skolstarten kampanjen ”Mitt hjärta är blått!”. Solidariteten börjar inte i riksdagen utan här och nu hos dig och mig!

Aron Modig
Förbundsordförande KDU