Det har nu snart gått sju år sedan jag i februari 2006 knackade på dörren till Kristdemokraternas kansli i Göteborg och ansökte om medlemskap i Kristdemokratiska ungdomsförbundet (KDU). Det är en underdrift att påstå att all den tid jag sedan dess lagt ned på politisk verksamhet har varit väldigt väl investerad.
Mitt engagemang i KDU har gett mig mycket. Det har varit en värdefull skola i ledarskap, retorik och organisation. Det har förbättrat mitt politiska kunnande men också gett mig mängder av nya vänner och bekanta, både i Sverige och utomlands. Allt detta har varit viktigt. Men när jag ska summera mina år i ungdomspolitiken är det framförallt tre andra saker jag vill lyfta fram.
För det första handlar det om den känsla av tillfredsställelse det innebär att arbeta för någonting gott, för demokratin i allmänhet men för kristdemokratin i synnerhet. Sverige står inför stora utmaningar, i form av arbetslöshet, sjunkande resultat i skolan och en europeisk skuldkris runt hörnet. I denna tid behöver vi mer av engagemang för det gemensamma bästa. Men vi behöver också mer av politik som utgår ifrån den kristna värdegrunden, som betonar det personliga ansvarstagandet och som uppmuntrar människor att göra rätt för sig.
För det andra handlar det om glädjen i att se så många ordentliga och duktiga ungdomar utvecklas inom ramen för sina uppdrag i klubb-, distrikts- och förbundsstyrelser. Att se unga människor ta viktiga steg mot att bli sina bästa jag är stort, samtidigt som det känns tryggt att se att KDU fortsätter att förse samhällets olika delar med ledare som står på en stabil grund av goda värderingar.
För det tredje handlar det om uppvaknandet av att på resor till världens mindre välbevakade länder, personligen få möta och göra något för att hjälpa människor som lever i en helt annan situation än vi i Sverige. Människor som lever i ofrihet och förtryck, och som gör väldigt stora uppoffringar i sina egna liv för demokratins och frihetens sak. Det blev inte minst tydligt i samband med sommarens vistelse i Kuba.
Under min tid som förbundsordförande har jag spenderat många dagar ute i distrikten, för kampanjande och möten med förbundets företrädare på lokal och regional nivå. Jag räknar till 110 dagar utanför Stockholm bara under 2012. Men jag har också fokuserat mycket på att bidra till den borgerliga idédebatten och på att upprätthålla ungdomsförbundets roll som ideologisk vakthund gentemot moderpartiet.
Det är ingen hemlighet att jag skulle vilja se ett Kristdemokraterna som tog en tydligare ställning till höger i svensk politik. Samtliga de runt 200 debattartiklar jag hittills under min tid som aktiv kristdemokrat haft publicerade i svensk media har haft just den inriktningen. Delvis för att en sådan positionering vore klokast rent strategiskt, men framförallt för att den är helt rätt ideologiskt.
Jag har genom många resor fått träffa företrädare från flera av de största borgerliga partierna i världen; såsom tyska CDU/CSU och brittiska Tories. Det är partier som vi svenska kristdemokrater skulle kunna lära väldigt mycket av, såväl politiskt och kommunikativt som organisatoriskt.
Hur som helst, efter fem år i KDU:s förbundsstyrelse – varav två år som andre vice ordförande och två år som ordförande – är det nu dags för mig att gå vidare till nya utmaningar. Jag har idag meddelat valberedningen att jag inte står till förfogande för omval då förbundet den 9-12 maj håller nästa riksmöte, det 48:e i ordningen. I samband med att jag slutar som förbundsordförande kommer jag även att lämna de övriga uppdrag jag har inom den kristdemokratiska rörelsen, som ledamot i partistyrelsen och som adjungerad ledamot i partiets skolpolitiska arbetsgrupp.
Politiken är mitt största intresse och jag kommer alldeles säkert att komma tillbaka till den sfären i framtiden, om jag får nya möjligheter att arbeta för de ideologiska principer som jag håller närmast om hjärtat. Det är min övertygelse att Sverige behöver fler starka krafter som verkar för ett återupprättat personligt ansvarstagande, för att flit ska löna sig bättre och för mer gemenskap i starka familjer och ett levande civilsamhälle.
Avslutningsvis vill jag skicka ett varmt tack till alla ni medlemmar i KDU och Kristdemokraterna, runtom i landet, som under de senaste åren på olika sätt bidragit till vårt gemensamma arbete för en stark och aktiv kristdemokrati. Det har varit, och är fortfarande, ett privilegium att få arbeta tillsammans med er!
Jag vill också önska kommande förbundsordförande och styrelse ett stort lycka till i det hårda arbete som väntar inför och över valen 2014. Era insatser kommer att vara oumbärliga för vårt parti.
Allt gott!
Aron Modig
Förbundsordförande KDU
Aron Modig 