Gå med i Nato och öka försvarsutgifterna

Statsministern har så presenterat Karin Enström som ny försvarsminister. Enström – med bakgrund som kapten inom amfibiekåren, åtta år i riksdagens försvarsutskott samt nästan två år som ordförande i utrikesutskottet – besitter alldeles säkert de kompetensmässiga och politiska färdigheter som en svensk försvarsminister kan tänkas behöva. De utmaningar hon kommer att möta är dock alltjämt stora.

Vid onsdagens pressträff påtalade Fredrik Reinfeldt att de uppgifter som nu står framför Enström framför allt inkluderar att fortsätta utveckla insatsförsvaret och börja förbereda det nya försvarsbeslut som väntas 2014, men också att upprätthålla ordningen i försvarets ekonomi. Allt detta är förstås viktigt. Men den nya försvarsministern måste också se på Sveriges försvar från ett vidare perspektiv. Karin Enström har nämligen åtminstone tre långsiktiga utmaningar framför sig.

För det första gäller det försvarsanslagen. Att försvara rikets gränser från yttre hot, garantera den nationella säkerheten och skydda svenska medborgare från fientliga angrepp tillhör statens absoluta kärnuppgifter. Men Försvarsmakten bör också ha kraften och förmågan att möjliggöra för Sverige att stå upp mot terror, övergrepp och förtryck i omvärlden. Trots detta ser vi tyvärr hur försvarsanslagen, år efter år, i praktiken minskar genom oförändrade medel och dolda nedskärningar, och idag är budgeten inte ens är tillräcklig för att försvaret ska kunna uppfylla de uppgifter det fått av regeringen. Så ”ordning i försvarets ekonomi” i all ära. Försvaret får inte få fortsätta användas som budgetregulator!

För det andra gäller det försvaret av Gotland. Vi unga kristdemokrater vill se en ökad svensk närvaro i Östersjön och ett återupprättat regemente på ön för att fylla det säkerhetspolitiska vakuum som Sverige varit med och bidragit till. Det är direkt oansvarigt att lämna en så strategiskt viktig del av Sverige utan militär närvaro.

För det tredje gäller det Sveriges förhållande till Nato. Den värld vi lever i är global och vi behöver därför gränsöverskridande instrument för att upprätthålla säkerheten och sprida friheten. Det är en absolut nödvändighet att samarbeta med andra. Nato är den organisation som idag är lämpligast för dessa ändamål och bäst står upp för friheten och människovärdet. Det vore därför naturligt att Sverige tog steget och blev en fullvärdig medlem i det transatlantiska försvarssamarbetet. Så tar vi tydligt ställning för att främja demokrati och mänskliga rättigheter med alla till buds stående medel.

Vi unga kristdemokrater tror på förvaltarskapstanken som ett fundament i det goda samhället och vi ser det därför som viktigt att Sverige har ett starkt försvar. De institutioner, traditioner och värden som vi byggt upp här i Sverige och västvärlden är nämligen värda och nödvändiga att stå upp för och försvara. Inom försvarspolitiken krävs därför – mer än inom något annat politikområde – ett långsiktigt tänkande. Ett starkt försvar tar nämligen väldigt lång tid att bygga upp, samtidigt som det kan raseras i en handvändning.

Såsom Sveriges försvar ser ur idag kan inte försvarspolitiken enbart gå ut på att förvalta och att anpassa utgifterna efter inkomsterna. Alliansens försvarspolitik måste vara sådan att ansvar tas för Sverige, både idag och för framtiden. Där är vi inte just nu. Och det gör att ett mycket tungt ansvar nu vilar på Karin Enströms axlar.

Aron Modig
Förbundsordförande KDU

Annonser

Nato och Gotland viktiga uppgifter för nästa försvarsminister

Efter flera veckors hård mediegranskning kring Sveriges planerade försvarssamarbete med Saudiarabien avgick så Sten Tolgfors på torsdagen från posten som försvarsminister. Det innebär att statsminister Fredrik Reinfeldt nu behöver se sig om efter en ny chef för Försvarsdepartementet. Ett antal moderata företrädare har förekommit i diskussionen. Oavsett vem det i slutändan blir har den blivande försvarsministern åtminstone tre stora och viktiga utmaningar framför sig, frågor som behöver avhandlas så snart som möjligt.

För det första gäller det försvarsanslagen. Att försvara rikets gränser från yttre hot, garantera den nationella säkerheten och skydda svenska medborgare från fientliga angrepp tillhör statens absoluta kärnuppgifter. Men Försvarsmakten bör också ha kraften och förmågan att möjliggöra för Sverige att stå upp mot terror, övergrepp och förtryck i omvärlden. Trots detta ser vi tyvärr hur försvarsanslagen, år efter år, i praktiken minskar genom oförändrade anslag och dolda nedskärningar, och idag är budgetanslagen inte ens är tillräckliga för att försvaret ska kunna uppfylla de uppgifter det fått av regeringen. Försvaret kan inte få fortsätta användas som budgetregulator.

För det andra gäller det försvaret av Gotland. Vi unga kristdemokrater vill se en ökad svensk närvaro i Östersjön och ett återupprättat regemente på ön för att fylla det säkerhetspolitiska vakuum som Sverige varit med och bidragit till. Det är direkt oansvarigt att lämna en så strategiskt viktig del av Sverige utan militär närvaro.

För det tredje gäller det Sveriges förhållande till Nato. Den värld vi lever i är global och vi behöver därför gränsöverskridande instrument för att upprätthålla säkerheten och sprida friheten. Det är en absolut nödvändighet att samarbeta med andra. Nato är den organisation som idag är lämpligast för dessa ändamål och bäst står upp för friheten och människovärdet. Det vore därför naturligt att Sverige tog steget och blev en fullvärdig medlem i det transatlantiska försvarssamarbetet. Så tar vi tydligt ställning för att främja demokrati och mänskliga rättigheter med alla till buds stående medel.

Vi unga kristdemokrater ser det som viktigt att Sverige har ett starkt försvar. Vi tror på förvaltarskapstanken som ett fundament i det goda samhället. Vi ser att det finns institutioner, traditioner och värden som vi byggt upp här i Sverige och västvärlden, som är värda och nödvändiga att stå upp för och försvara.

Vi vill att Sverige i framtiden ska ha kapacitet och förmåga att både värna den territoriella integriteten och stå upp som en stark röst för demokrati och frihet i världen. Ett första steg för den nya försvarsministern att åstadkomma detta blir att öka försvarsanslagen, återmilitarisera Gotland och ansöka om ett fullvärdigt svenskt medlemskap i Nato.

Aron Modig
Förbundsordförande KDU

Folk och Försvars rikskonferens i Sälen

Under de senaste dagarna har jag varit i Sälen för Folk och Försvars årliga rikskonferens. Där låg fokus som vanligt på försvars- och säkerhetspolitik. Under konferensen fick jag bland annat motta Newsmills medalj för förtjänstfulla insatser inom debatten om försvar och säkerhet. Nomineringen löd:

Mottagaren har utmärkt sig bland sina motsvarigheter i de andra ungdomsförbunden genom att aktivt ha deltagit i och initierat debatter i ämnet under 2011. Han har genom debattartiklar och medverkan vid konferenser på ett utmärkt sätt förfäktat sitt perspektiv och sina uppfattningar, som inte sällan går på tvärs mot de andra ungdomsförbunden i Alliansen, inte minst i personalförsörjningsfrågan.

Under tisdagen deltog jag också på scenen med en reflektion på den arabiska våren. Min diskussion med Hanna Wagenius, förbundsordförande för Centerns ungdomsförbund, och Gustav Nipe, förbundsordförande för Ung Pirat, kan ses här. Vi börjar 1:30:00 in i klippet.

I mediaväg kan annars följande nämnas om min och KDU:s insats under och i samband med rikskonferensen.

All info om Folk och Försvars rikskonferens finns här.

Sverige behöver sina soldater

Muf:s ordförande Erik Bengtzboe skriver i Hallandsposten (31/10) om hur positivt han tycker att det är att värnplikten ”äntligen” slopades för ett år sedan. Han inleder med att berömma försvarsomläggningen för att den skapat jobb åt unga. Det är att dra den nymoderata politiken ett par steg för långt. Försvarsmakten finns till för att försvara riket, inte av arbetsmarknadspolitiska skäl.

Bengtzboe beskriver vidare att det nya yrkesförsvaret så här långt haft ett högt söktryck samt påtalar att detta möjliggör rekrytering av de bäst lämpade soldaterna. Han glömmer dock att värnpliktens avskaffande i realiteten inneburit en kraftig minskning av rekryteringsunderlaget till försvaret. Det är uppenbart att de som är bäst lämpade att försvara Sverige inte nödvändigtvis återfinns bland dem som aktivt söker sig till försvaret.

I själva verket riskerar värnpliktens avskaffande att innebära en sämre kvalitet på soldaterna och i förlängningen ett sämre skydd av Sverige. Erfarenheten från andra länder i Europa där värnplikten avskaffats, som exempelvis Storbritannien och Nederländerna, visar också på att övergången till yrkesarmé i högre grad än tidigare lett till rekrytering av lågutbildade och ekonomiskt utsatta. Det har varit svårt att rekrytera de personer som skulle behövas i ett modernt och högteknologiskt försvar.

För Erik Bengtzboe återstår då att referera till värnplikten som en ”relik från en annan tid av plikt och tvång” samt att utmåla densamma som ”ett nödvändigt ont som stal ett år från annat i livet”. Med all önskvärd tydlighet illustrerar han hur det egna självförverkligandet i den nymoderata verkligheten i alla lägen sätts över alla andra värden.

Vi unga kristdemokrater tycker inte att ett år av försvarsutbildning i rikets och våra medmänniskors tjänst är att betrakta som en stöld från individen. Som medborgare har man nämligen inte enbart att kräva sina rättigheter, utan också att leva upp till plikter och skyldigheter. Tanken att man som medborgare ska kunna välja att avstå från att försvara friheten och demokratin är för oss främmande.

Vi unga kristdemokrater ser gärna kontraktsanställda och samövade soldater som omedelbart är redo att sättas in i militära insatser hemma och utomlands. Men de som är bäst lämpade att försvara Sverige ska också kunna tas ut för att försvara landet. Därför bör försvarets personalförsörjningssystem även fortsättningsvis bygga på plikt – inte på frivillighet.

Aron Modig
Förbundsordförande KDU

Christian Carlsson
Andre vice förbundsordförande KDU

Texten har även publicerats i Hallandsposten.

Mer pengar till försvaret för aktiv roll

”Sveriges försvar ska stå starkt rustat för att kunna försvara landet, men också bidra till stabilitet i omvärlden. Det kräver ett försvar som är anpassat till dagens hotbild och det snabba händelseförlopp med vilket konflikter uppstår och avgörs.”

Det är den storslagna och goda ambition för Sveriges försvar som fastslogs av regeringen i och med antagandet av propositionen ”Ett användbart försvar” (2008/09:140). Den svenska Försvarsmakten står också för många värdefulla insatser runtom i världen. Sverige har sedan april deltagit med Gripenplan i den Nato-ledda insatsen i Libyen. I Afghanistan är svenska soldater med och garanterar säkerheten samt håller talibanerna borta från makten och i Kosovo spelar vi en viktig roll i att bevara freden.

Samtliga dessa insatser sker under Nato-befäl. Nato är i dagsläget den kanske viktigaste organisation som på ett kraftfullt sätt kan stå upp för demokrati och mänskliga rättigheter i världen i de fall som detta kräver militära hjälpmedel. Det naturliga vore därför att Sverige ansökte om fullvärdigt medlemskap i försvarsalliansen.

Nato är dock bara en viktig aktör på den internationella arenan och det räcker inte med att Sverige bara deltar i Nato-ledda insatser. Om vi menar allvar med de fina orden i försvarspropositionen måste vi också kunna inta en aktiv roll i FN:s fredsbevarande arbete. Tyvärr är detta inte fallet i dagsläget.

Vid flera tillfällen har FN vädjat till Sverige att delta i fredsbevarande styrkor, men fått kalla handen. Insatserna i Södra Sudan, Kongo och Tchad är tre exempel på aktioner som Sverige tackat nej till att delta i. Bara 21 av de 84 000 FN-soldater som i dag agerar runtom i världen är svenskar. Antalet har minskat drastiskt under det senaste decenniet, från cirka 2 000 soldater till dagens rekordlåga siffra. I stället återfinns nu flera fattiga länder bland dem som bidrar mest till FN:s insatser, nämligen Bangladesh, Pakistan, Indien och Nigeria.

Sverige ska ta en aktiv roll i arbetet för en friare, rikare och mer demokratisk värld. Detta arbete har en stor bredd, och ska så också ha. Vi måste vara en aktiv röst för en mer utbredd frihandel. Vi behöver ha en generös politik för global utveckling och ge bistånd till projekt som är effektiva och ger tydliga resultat, men vi ska också ställa upp med militära medel och utrustning i de fall där det behövs och efterfrågas av omvärlden.

Det är därför oacceptabelt att antalet svenska soldater som deltar i internationella insatser i dag är ungefär detsamma som under det kalla krigets sista år. Då var Försvarsmaktens huvudskaliga uppgift att försvara Sveriges territorium, medan dess huvuduppgift i dag är att delta i internationella insatser.

Om vi menar allvar med att Sverige aktivt ska kunna bidra till stabilitet, demokrati och mänskliga rättigheter i vår omvärld så måste Försvarsmakten ges de resurser som krävs, den behöver större anslag än vad den får i dag. Men det kräver även politisk vilja att hjälpa till i de delar av världen där människor har det betydligt sämre ställt än vad vi har det i Sverige. Vi har ett ansvar att visa solidaritet med våra medmänniskor, oavsett var på jorden de råkar vara bosatta.

Aron Modig
Förbundsordförande KDU

Texten har även publicerats i Norrköpings Tidningar.

Återinför värnplikten

Moderata Ungdomsförbundets ordförande Erik Bengtzboe skriver på debattplats i UNT (13/10) att ett år nu har gått sedan värnplikten ”äntligen” slopades och hyllar det påskyndade och omvälvande beslutet som en arbetsmarknadspolitisk åtgärd inom ramen för arbetslinjen. Detta är att dra den nymoderata politikomläggningen ett par steg för långt. Utgångspunkten för försvarspolitiken måste alltid vara Sveriges försvarsförmåga, inte storleken på ungdomsarbetslösheten.

Bengtzboe framhåller i sin debattartikel att Försvarsmakten så här långt haft ett söktryck på nära tio sökanden per plats och menar att detta möjliggör rekrytering av de bäst lämpade och högst motiverade soldaterna. Han glömmer dock att värnpliktens avskaffande i realiteten inneburit en kraftig minskning av rekryteringsunderlaget till försvaret. Vi har gått från en rekryteringsbas på drygt 50 000 män per år till att 22 000 personer sökt Försvarsmaktens vakanta platser. Det är uppenbart att de som är bäst lämpade att försvara Sverige inte nödvändigtvis återfinns bland dem som aktivt söker sig till försvaret.

Värnpliktens avskaffande riskerar därför att, tvärtemot vad Bengtzboe vill göra gällande, innebära en kvalitetssänkning på soldaterna och i förlängningen ett sämre skydd av Sverige. Erfarenheten från andra länder i Europa där värnplikten avskaffats, som exempelvis Storbritannien och Nederländerna, visar också på att övergången till yrkesarmé i högre grad än tidigare lett till rekrytering av lågutbildade och ekonomiskt utsatta. Det har varit svårt att rekrytera de personer som skulle behövas i ett modernt och högteknologiskt försvar.

Bengtzboe påstår vidare att de frivilliga rekryterna klarat sig bättre i urval och tester än de sista årens värnpliktiga. Sanningen är dock att antagningskraven sänktes från redan låga nivåer vid övergången från värnpliktsförsvar till det nya frivilligförsvaret. Detta var omdömeslöst. Redan under de sista åren med värnplikt skickades alltför många soldater hem för att de inte klarade av de fysiskt krävande utbildningarna. Antagningskraven till grundläggande militärutbildningen hade snarare behövt höjas. Det är onekligen svårt att förstå hur summan av minskad bredd på rekryteringsunderlaget och sänkta antagningskrav skulle kunna leda till ett bättre försvar.

För Bengtzboe återstår då att referera till värnplikten som en ”relik från en annan tid av plikt och tvång” samt att utmåla densamma som ”ett nödvändigt ont som stal ett år från annat i livet.” Med all önskvärd tydlighet illustrerar han hur det egna självförverkligandet i den nymoderata verkligheten i alla lägen sätts över alla andra värden. Vi unga kristdemokrater, liksom den stora majoriteten av svenska folket, delar inte den synen. Vi tycker inte att ett år av försvarsutbildning i rikets tjänst är att betrakta som en stöld från individen. Vi ville behålla värnplikten eftersom det för oss står klart att arbete för värden som frihet, demokrati och människovärde i vissa situationer måste få stå över det egna jaget, om det leder till det gemensamma bästa.

Som medborgare har man nämligen inte enbart att kräva sina rättigheter, utan också att leva upp till plikter och skyldigheter. Tanken att man som medborgare ska kunna välja att avstå från att försvara friheten och demokratin är för oss främmande. Den som är bäst lämpad att försvara Sverige ska också kunna tas ut för att försvara landet då detta är nödvändigt. Därför är det vår grundinställning att Försvarsmaktens utbildningssystem även i fortsättningen ska bygga på plikt – inte på frivillighet. Ett sådant system ska kompletteras med kontrakterade och samövade förband som omedelbart är redo att sättas in i insatser hemma och utomlands.

Att Sverige har en hög arbetslöshet bland unga är i sig en skamfläck på det borgerliga styret. Vi unga kristdemokrater ser gärna fler soldater och en högre försvarsbudget, men försvaret är inte, och ska inte vara, någon arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Försvaret har vi för att försvara Sverige, vår frihet och demokrati samt människovärdet. Därför är det försvarslinjen – inte arbetslinjen – som måste vara överordnad inom Försvarsmakten. Allt annat är både orimligt och ansvarslöst.

Aron Modig
Förbundsordförande KDU

Christian Carlsson
Andre vice förbundsordförande KDU

Texten har även publicerats i Upsala Nya Tidning.

Stöd våra soldater

Under veckan som gick lanserade Kristdemokratiska ungdomsförbundet webbsidan Stöd våra soldater till stöd för de svenska soldaterna i Afghanistan. I samband med detta skrev KDU:s ordförande Charlie Weimers samt förbundets försvarspolitiske talesman Christian Carlsson en debattartikel på Newsmill. Läs den här.

Glädjande nog har kampanjen väckt en hel del uppmärksamhet, bland annat från Svenska Dagbladet, Helsingborgs Dagblad och Blekinge Läns Tidning. Dessutom tackar FS18 Anhörigblogg för initiativet.