I samband med valet nästa år slutar jag i riksdagen

Vänner,

Vi har nu kommit en bra bit in på mandatperioden och partiernas förberedelser inför nästa års val pågår för fullt. Inom Kristdemokraterna har vi kommit så långt i dessa att konkreta förslag till valsedlar har börjat presenteras och fastslås. Det betyder i sin tur att var och en har behövt fundera kring en kommande kandidaturs vara eller icke vara.

Jag är glad, tacksam och stolt över att jag har fått – och alltjämt får – förtroendet och möjligheten att representera Kristdemokraterna i Sveriges riksdag. Det beslut om framtiden som jag har fattat, och som jag meddelade nomineringskommittén för ungefär ett år sedan, är ändå att jag inte står till förfogande för några förtroendeuppdrag i 2018 års val. Däremot kommer jag att fortsätta mitt engagemang på andra sätt, exempelvis inom partistyrelsen.

Bakgrunden till mitt beslut är tudelad, men där vart och ett av skälen i sig självt väger tungt nog för att motivera det.

För det första handlar det om min syn på rollen som politiker som ett ansvar man tar på sig under en tid av sitt liv eller i perioder, snarare än som en yrkeslivslång sysselsättning. Jag menar att denna princip är viktig att hålla på, dels för sin egen men framför allt för samhällets skull. En alltför stor ensidighet riskerar att på det personliga planet leda till en för skev verklighetsbild, och på det samhälleliga planet till att det fattas sämre beslut än vad som varit fallet om våra valda företrädare haft fler yrkesmässiga ben att stå på.

Jag har åtskilliga gånger genom åren påpekat att jag tycker att svenska politiker i för stor utsträckning utgörs av personer som saknar huvudsaklig yrkeserfarenhet från andra delar av samhället än just politiken. Jag tänker inte själv vara med och bidra till en fortsättning på detta. På valdagen kommer jag att ha arbetat med politik på heltid under mer än fem av de åtta år som gått sedan jag tog mina examina vid universitetet. Att nu lägga ytterligare fyra år till det tror jag, utifrån resonemanget ovan, inte vore ett klokt val.

För det andra handlar det om att jag vill söka mig till en miljö där man jobbar mer i nära samarbete med andra, i gemensamma projekt och mot gemensamma mål. Riksdagsrollen innebär ett omfattande ensamarbete, speciellt för den som representerar ett mindre parti. Visst träffar man många människor dagligen, men lejonparten av arbetet – inte minst i utskottet och i den egna valkretsen – sköter man i stor utsträckning på egen hand.

Eftersom jag fortfarande är något så när i början av mitt yrkesliv vill jag också åter få möjligheten att ha ett yrke där jag mer tydligt får kontinuerlig feedback och coachning, något som per definition saknas i riksdagsrollen. Att fortlöpande utvärderas tror jag är nödvändigt om man över tid ska kunna stärka sina färdigheter, förbättra sitt arbete och därmed kunna vara med och bidra till samhällets utveckling på längre sikt.

Vad innebär då detta rent konkret? Ja, det betyder just att jag inte står till förfogande som kandidat i 2018 års val. Jag har dock för avsikt att fram till dess – med kraft – fortsätta arbetet för att Kristdemokraterna, tillsammans med övriga Alliansen, åter ska kunna bilda regering.

Jag kommer självklart också att på andra sätt – som jag idag gör inom bland annat partistyrelsen, Svenska Triathlonförbundets styrelse och den egna bostadsrättsföreningen – fortsätta arbeta ideellt för ett starkare samhälle som präglas av mer gemenskap.

Allt gott!
Aron

PS. I mina årsredovisningar (2014/15, 2015/16, 2016/17) har jag kontinuerligt redogjort för vad jag prioriterat och åstadkommit inom ramen för riksdagsarbetet. En sådan redovisning kommer naturligtvis också efter detta riksdagsår. I övrigt kan mitt riksdagsarbete som vanligt följas via mina konton på framför allt Facebook och Twitter. DS.