Föräldraansvaret behöver stärkas

Debattartikel som publicerades i ett flertal landsortstidningar den 18 januari 2013:

Resultaten i den svenska skolan är ett ämne som aldrig upphör att engagera. Med rätta förstås. Ständigt överöses vi med statistik av olika slag som beskriver sakernas tillstånd. Hur stor andel av eleverna som går ut med ofullständiga betyg, vilka grupper som klarar sig bra respektive halkar efter och hur många som söker sig till friskolor är några av de saker som mäts.

Lösningen på problemen som förs fram från vänstern är uteslutande mer resurser. Sanningen är dock att Sverige satsar relativt mycket på utbildning jämfört med andra länder och vi lägger ner mer än snittet bland OECD-länderna på utbildning. Ändå går utvecklingen åt fel håll. Mycket bra har dock gjorts av Alliansen sedan 2006. Tidigare betyg och en reformerad lärarutbildning är några av dem. Men ytterst är dock resultaten i skolan beroende av hela livssituationen kring en ung människa. För denna kan inte skolan lastas. Svaret måste sökas någon annanstans

Vi unga kristdemokrater menar att en viktig förklaring till utvecklingen är att föräldraansvaret kraftigt nedtonats under lång tid och familjens ställning i samhället försvagats. Det har nämligen varit en generell trend i det svenska samhället under det socialdemokratiska 1900-talet att det offentliga har tagit större plats och ansvar för människors liv. Stat och kommun har organiserat alla samhällets sfärer genom ett högt skattetryck och politisering av det privata. Barnomsorgen och skolan är ett exempel på där vi fått se baksidan av den svenska välfärdsstaten. Små gemenskaper och mellanmänskliga relationer har trängts undan till förmån för det offentliga.

Denna trend blev än tydligare då skolan kommunaliserades och nya läroplan infördes under slutet av 1980-talet och början av 1990-talet. I samband med kommunaliseringen blev omsorg och uppfostran en centralare del av läraruppdraget och undervisningen nedprioriterades.

Jag menar att detta är en viktig insikt som varje seriös skoldebattör måste ta i beaktande. Föräldrarna är de mest centrala personerna i en ung människas liv och måste ges möjligheter att ta det ansvar som detta innebär. Det behövs helt enkelt tid för barnen! Frånvarande föräldrar och splittrade familjer är en riskfaktor för ett barn att misslyckas i skolan. På samma sätt är en fungerande familj med närvarande föräldrar, något som tenderar att bidra till goda resultat. Det kan handla om så banala saker som att föräldrarna tar ansvar för god kost och ordentliga sömnrutiner.

Barn som inte är utsövda och inte har ätit bra tenderar att hamna i fler konflikter. Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering (IFAU) har exempelvis visat på sambandet mellan en kaotisk familjesituation och dåliga skolresultat. Rapporten ”Nitlott i barndomen – familjebakgrund, hälsa och socialbidragstagande bland unga vuxna” från 2011 konstaterar bland annat:

”Vi har sett att ohälsa i större utsträckning drabbar barn där föräldrarna är separerade eller socialbidragstagare. Vi har också sett att ohälsa i barndomen har ett negativt samband med utbildningsresultat och välfärd som ung vuxen.”

Det är denna problematik som vi unga kristdemokrater vill komma tillrätta med. Ett stärkt föräldraansvar och starkare familjer utgör grunden i strävan efter bättre villkor för barn och unga. Denna utveckling åstadkoms inte genom några enkla politiska beslut. Men politiken måste börja sända signaler om att uppfostran är föräldrarnas primära ansvar och inte skolans. Föräldraansvaret måste återupprättas! En fortsatt utveckling i motsatt riktning kommer enbart att försämra resultaten i skolan ytterligare.

Aron Modig
Förbundsordförande KDU

%d bloggare gillar detta: