Visst är pensionärsorganisationernas krav både oansvariga och omoraliska

Debattartikel publicerad på Newsmill den 12 februari 2012:

SvD Näringslivs Joel Dahlberg angriper i måndagens upplaga av tidningen (11/2) den kritik jag framfört i bland annat Aftonbladet (3/2) mot de fem nationella pensionärsorganisationernas förslag till förändringar av pensionssystemet. I en rapport som organisationerna gemensamt presenterade i förra veckan föreslår de bland annat att den så kallade bromsen i pensionssystemet ska tas bort och att premiepensionssystemet (PPM) slopas.

Jag har presenterat framför allt två skäl till varför dessa förslag är att betrakta som oansvariga och omoraliska.

För det första riskerar de att sätta hela pensionssystemet i gungning. Bromsen i systemet finns där av en anledning, för att balansera inbetalningar och utbetalningar. Det går inte att ta bort bromsen och fortfarande ha ett ”finansiellt stabilt system”, påtalade exempelvis Ole Settegren, chef för pensionsutvecklingsavdelningen på Pensionsmyndigheten, nyligen i SVT:s Agenda (27/1).

För det andra innebär förslagen en omfördelning mellan generationerna. Det finns nämligen bara två sätt på vilka vi kan höja pensionerna idag. Antingen ser vi till att folk jobbar mer och längre, vilket är regeringens linje. Eller också gör vi som PRO och de övriga pensionärsorganisationerna föreslår och flyttar pengar från framtidens till dagens pensionärer.

Jag har tidigare hänvisat till nationalekonomen Mattias Lundbäcks beräkningar kring detta. Om Joel Dahlberg har synpunkter på, eller frågor om, denna akademikers beräkningar och slutsatser får jag hänvisa honom direkt till källan. Samtidigt kan jag konstatera att det finns flera personer, med mycket stora kunskaper om pensionssystemet, som påpekar samma sak som Lundbäck.

Ett sådant exempel är PPM:s tidigare generaldirektör Johan Hellman som på Dagens Industris debattsida (11/2) skrev att ett skrotande av premiepensionen och en överföring av dessa pengar till inkomstpensionen skulle innebära en ”omfattande förmögenhetsomfördelning från morgondagens pensionärer till dagens pensionärer”. Han påpekar vidare att det för en 25-åring med normal ­inkomst kan innebära närmare en tusenlapp mindre i pension varje månad jämfört med om premiepensionen finns kvar.

Hellman påtalar vidare att detta beror på att 25-åringen i det här fallet går miste om ”en årlig värdeutveckling som förväntas vara 2 procent högre än i ­inkomstpensionen”. Han bedömer att en sådan åtgärd skulle ”riskera att skapa onödiga spänningar mellan generationerna”. Också Bo Könberg, ofta omnämnd som ”pappa” till det svenska pensionssystemet, påpekade nyligen i SR P1 Morgon (29/1) att denna omfördelning är ett faktum.

Jag är fullt medveten om att många pensionärer har det tufft ekonomiskt. Det är för deras skull regeringen – med mitt eget parti Kristdemokraterna i spetsen – har sänkt skatten på pension i fyra omgångar de senaste sex åren, totalt omfattande en extra månadsinkomst per år för en garantipensionär. Det är också därför vi har också höjt bostadstillägget för de pensionärer som har det sämst ställt.

Denna typ av förstärkningar av framför allt de sämst ställda pensionärernas ekonomi ska vi fortsätta att genomföra. Men det är viktigt att skilja detta arbete från de grundläggande förändringar av pensionssystemet som pensionärsorganisationerna förslår.

Om man ska gå in och ändra i det pensionssystem som de borgerliga partierna och Socialdemokraterna gemensamt fattade beslut om 1998 så måste man ha mycket goda skäl för detta. Till exempel att det inte är långsiktigt hållbart. Det är inte skäl nog att pensionerna uppfattas vara för låga. Det är nämligen inte sant. Pensionerna är precis så höga som de kan vara om man tar ut 18,5 procent i pensionsavgift från de yrkesverksamma.

Pensionssystemet är skapat för att vara långsiktigt hållbart och för att stå emot kortsiktiga och populistiska intressen. Det är därför problematiskt att PRO och de andra pensionärsorganisationerna, nu understödda av Joel Dahlberg, försöker ge sken av att det går att höja pensionerna för dagens pensionärer utan att morgondagens generationer tvingas betala.

Sverige står inför en gigantisk demografisk utmaning, där allt färre i yrkesför ålder ska försörja alltfler som inte jobbar. Vi avslutar våra studier sent, går i pension vid 65 år men lever allt längre. För att klara av detta behöver vi jobba mer och längre men framför allt genomföra reformer som gynnar den ekonomiska tillväxten långsiktigt.

Det är kring detta debatten borde föras, inte kring hur vi med förenklade grepp kan gynna vissa grupper kortsiktigt.

Aron Modig
Förbundsordförande KDU

%d bloggare gillar detta: