Enströms ”enveckasförsvar” är en kapitulation

Debattartikel publicerad på Newsmill den 9 januari 2012:

I dagens DN (9/1) kommenterar försvarsminister Karin Enström slutligen den senaste tidens larmrapporter från överbefälhavare Sverker Göranson om situationen inom det svenska försvaret. Hennes budskap är dock långtifrån det önskvärda. Enström är nöjd med den försvarsförmåga som ÖB har beskrivit.

”Det är rimligt om man jämför med hur hotbilden ser ut och hur det ser ut i våra grannländer, de har ungefär den typen av förmåga”, säger hon.

Vad är det då som är rimligt? I somras varnade ÖB för att försvaret kan tvingas välja bort en hel försvarsgren, som marinen eller armén, om inte anslagen höjs (SvD 1/7). Härom veckan meddelade ÖB att de nuvarande anslagen inte räcker till det försvar som riksdagen beslutat om (SvD 30/12). På den direkta frågan om Sverige kan försvara sig svarade Göranson att vi kan försvara oss mot ett angrepp med ett begränsat mål i ungefär en vecka. Om Sverige angrips från två håll skulle vi dock inte klara det ”speciellt länge”.

Som ung kristdemokrat anser jag att det tillhör statens absoluta kärnuppgifter att försvara rikets gränser från yttre hot, att garantera den nationella säkerheten och att skydda svenska medborgare från fientliga angrepp. Att Sverige som land klarar av detta har så att säga högsta prioritet och är viktigare än exempelvis tillhandahållandet av omfattande transfereringssystem. Då försvarsministern, som representerar Moderaterna, anser att den av ÖB beskrivna försvarsförmågan är att betrakta som rimlig kan jag därför inte göra annat än att förfäras.

Men varför är då detta viktigt? Varför är Karin Enströms besked, om att ”enveckasförsvaret” är rimligt, så oförståeligt? Jo, därför att försvaret finns där – eller åtminstone har funnits där – av en anledning. För att vi har sett det som viktigt att kunna försvara de människor som lever i vårt land, men även de institutioner, traditioner och värden som vi tillsammans byggt upp. Det handlar exempelvis om demokratin, västerländska traditioner och judisk-kristna värderingar. Fundament som är värda och nödvändiga att stå upp för och försvara.

Det är självklart så att hotbilden mot Sverige idag skiljer sig från den som var rådande under det kalla krigets allra oroligaste dagar. En viss omläggning av försvarspolitiken har därför varit nödvändig och helt rätt. Men försvarsområdet skiljer sig från en del andra politiska områden på så sätt att det är absolut nödvändigt med ett långsiktigt tänkande. Ett starkt försvar tar väldigt lång tid att bygga upp, men det kan raseras i en handvändning.

När Karin Enström säger att hon är nöjd med att exempelvis Stockholm eller Göteborgs hamn kan försvaras under en veckas tid reser det alltså andra, betydligt större frågor, om hennes, Moderaternas och regeringens syn på världen, politikens roll och prioriteringar. Är inte svenska folkets säkerhet viktigare? Är inte den svenska demokratin viktigare? Är inte våra traditioner och vår värdegrund viktigare?

Det är positivt att försvarsdebatten nu tar fart inför nästa veckas försvars- och säkerhetspolitiska rikskonferens i Sälen. Men vem tar upp kampen mot Moderaternas och regeringens oansvarsfulla politik för rikets försvar? Det är med största sannolikhet fler än vi unga kristdemokrater som idag är oroade.

Aron Modig
Förbundsordförande KDU

%d bloggare gillar detta: