Brottsofferperspektivet måste vara vägledande

Debattartikel publicerad på SVT:s debattsida den 17 december 2012:

Så var det dags igen. Det svenska rättssystemet har åter visat prov på att det inte är kapabelt att skipa rättvisa. För några veckor sedan kunde vi läsa om Bobby-fallet. En pojke med mental funktionsnedsättning torterades till döds av sin mor och styvfar. Paret dömdes till tio års fängelse, men är nu frigivna efter sex år. 

Ett annat exempel är pojkarna som brutalt misshandlade en man på Kortedala torg i Göteborg. Mannen miste såväl minnet som synen på ena ögat, men förövarna dömdes endast till samhällstjänst i 140 timmar och öppen ungdomsvård – efter att hovrätten ”skärpt” straffen.

Detta är inte rimligt. Påföljderna som dömts ut för dessa vedervärdiga brott är oacceptabelt lindriga. ”Straffet” för pojkarna som grovt misshandlade en medmänniska är att de får prata med socialen och arbeta i några få veckor, men utöver det kan de leva normala liv. Detta sänder helt fel signaler till medborgare i allmänhet och till potentiella våldsbrottslingar i synnerhet.

Samhället har här helt misslyckats med att skipa minsta form av moralisk rättvisa. Över detta är det bara att uppröras.

Det är viktigt att fråga sig vad ett straff eller en påföljd egentligen fyller för funktion. Vi unga kristdemokrater är av den fasta övertygelsen att ingen människa är fullkomlig. Alla kan göra fel ibland. Men människan är också en moralisk varelse som kan hållas ansvarig för sina handlingar.

Lagstiftningen ska därför utgå ifrån vad som är moraliskt rätt och fel och uppmuntra människor att göra det rätta.

Samhället måste tydligt markera när en människa beter sig på ett oacceptabelt sätt. En rättslig påföljd blir då ett mål i sig, och inte bara en brottsförebyggande åtgärd. Det ska helt enkelt straffa sig att begå brott, oavsett i vilket sammanhang som en kriminell handling begåtts. Denna princip får vi aldrig tumma på.

Men vad som kanske är viktigare i sammanhanget är brottsofferperspektivet. En människa som har utsatts för kriminalitet förtjänar samhällets stöd och möjlighet till upprättelse. Den typ av låga påföljder vi nu ser är inte värdigt en rättsstat som säger sig värna den svage.

Vad som istället bör göras är i första hand att utnyttja de straffskalor som finns. Maxstraffet för grov misshandel är fängelse i tio år. I fallet med Kortedala-misshandeln borde åtminstone den övre delen av straffskalan utnyttjas (förvarnas ålder är en något förmildrande omständighet).

Men därutöver måste också maxstraffen för vålds- och sexualbrott skärpas. Den straffrabatt som idag finns, det vill säga den rea-princip som gör att brott nummer två straffas mildare än brott nummer ett, bör ses över. En ”three strikes”-modell bör införas för att komma åt återfallsförbrytare, och principen om automatisk villkorlig frigivning efter två tredjedelar av strafftiden behöver begränsas.

Detta är några konkreta förslag som vi unga kristdemokrater vill se för att återupprätta en ordning där straffet står i proportion till brottet. Allt annat är nämligen omoraliskt. 

Aron Modig
Förbundsordförande KDU

%d bloggare gillar detta: