Knappast ”snömos” att tala om stärkt föräldraansvar

Debattartikel publicerad på Newsmill den 30 november 2012:

I ett svavelosande inlägg (Newsmill, 17/11) kritiserar Sten Svensson, tidigare chefredaktör för Lärarnas tidning, mitt ställningstagande för ett tydligare föräldraansvar och starkare familjer. Svensson påstår att jag far med felaktiga uppgifter, vilket gör att några förtydliganden är nödvändiga.

Skolan har och ska ha en fostrande roll. Detta har också varit en ambition av såväl socialdemokratiska som borgerliga regeringar. Men det är tydligt att en förskjutning mot en skev ansvarsfördelning mellan skola och hem skedde i samband med kommunaliseringen och reformerna i början av 1990-talet. Detta vittnar också Lärarnas riksförbunds ordförande Metta Fjelkner om i en artikel på DN Debatt (13/5 2008):

”I samband med kommunaliseringen skedde en förskjutning av lärarnas och skolans uppdrag. Det blev en fokusförskjutning från undervisning till betoning på omsorg och fostran.”

Jag är alltså inte ensam om denna uppfattning, utan får stöd av lärarföreträdare på högsta nivå. För den som tvivlar på detta kan det också vara en idé att jämföra de olika lärarplanerna.

Det stärkta föräldraansvar som jag efterlyser i min artikel är egentligen en strävan efter att skapa möjligheter för föräldrar att spendera mer tid med sina barn. Frånvarande föräldrar är ett problem som får konsekvenser för situationen i klassrummet. Professorn och skoldebattören Inger Enkvist formulerar på ett briljant sätt hur ett gott föräldraskap kan främja barnets kunskapsutveckling och sociala situation (NWT 20/8 2007):

”Viktigare än att skjutsa till olika aktiviteter är att föräldrarna finns på plats i hemmet och att deras närvaro är något barnen kan lita på. I det moderna samhället är detta långt ifrån en självklarhet och ändå är det en av de viktigaste delarna av föräldraansvaret.”

Jag menar att detta är en viktig insikt som varje seriös skoldebattör måste ta i beaktande. Föräldrarna är de mest centrala personerna i en ung människas liv. På samma sätt som splittrade familjer är en riskfaktor för ett barn att misslyckas i skolan, så är en fungerande familj med närvarande föräldrar, något som tenderar att bidra till goda resultat. Det kan handla om så banala saker som att föräldrarna tar ansvar för god kost och ordentliga sömnrutiner.

Barn som inte är utsövda och inte har ätit bra tenderar att hamna i fler konflikter. Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering (IFAU) har exempelvis visat på sambandet mellan en kaotisk familjesituation och dåliga skolresultat. Rapporten ”Nitlott i barndomen – familjebakgrund, hälsa och socialbidragstagande bland unga vuxna” från 2011 konstaterar bland annat:

”Vi har sett att ohälsa i större utsträckning drabbar barn där föräldrarna är separerade eller socialbidragstagare. Vi har också sett att ohälsa i barndomen har ett negativt samband med utbildningsresultat och välfärd som ung vuxen.”

Det är denna problematik som vi unga kristdemokrater vill komma tillrätta med. Ett stärkt föräldraansvar och starkare familjer utgör grunden i strävan efter bättre villkor för barn och unga. Om Sten Svensson anser att detta är ”snömos” så får det stå för honom.

Aron Modig
Förbundsordförande KDU

%d bloggare gillar detta: