Rätt till egen moralisk kompass – även för vårdanställda

Debattartikel publicerad i Liv&Rätt den 15 oktober 2012:

All lagstiftning och alla samhälleliga normer utgår ifrån någon form av värderingar. Utan en gemensam värdegrund blir ett samhälle lätt en bräcklig konstruktion som riskerar att präglas av motsättningar och svårigheter med att hantera olikheter. Samtidigt som grundprincipen måste vara att alla medborgare ska behandlas på samma sätt och vara lika inför lagen, så måste ett stort utrymme finnas för personliga tolkningar.

Kristdemokratisk filosofi bygger på naturrättsligt tänkande och insikten om att det ytterst finns rätt och fel, men att detta endast ska definieras genom lagstiftning är dock inte rimligt. Därför måste lagar och regler ge enskilda människor möjligheter för tolkningar av vad som är rätt och fel i sammanhang där detta inte är lätt att definiera på förhand.

Att omsätta detta i praktiken är inte alltid det lättaste. Men det är mot bakgrund av denna filosofiska problematik som diskussionen om samvetsfrihet måste ses. Ska vi som enskilda medborgare handla på ett visst sätt bara för att staten eller arbetsgivaren så säger, eller finns det något som är rätt och fel även om samhället säger annorlunda?

Den här typen av frågor som handlar om etik och moral ställs ofta på sin spets i sammanhang som rör livet och vår mänskliga existens. De blir kanske som mest påtagliga inom vården och det är ingen slump att det är här som diskussionen om samvetsfrihet är som mest aktuell. I Sverige lyser den tyvärr med sin frånvaro, men hur länge kan vi avskärma oss från omvärlden och blunda för dessa så viktiga frågor?

År 2010 slog Europarådets parlament fast rätten för sjukvårdspersonal att slippa tvingas utföra ingrepp som går emot en människas egen övertygelse. Enligt resolution 1763 ska ingen person, sjukhus eller institution tvingas att utföra eller medverka till abort, dödshjälp eller någon handling som kan orsaka döden för ett mänskligt foster eller embryo.

Resolutionen är inte bindande och man kan förstås ifrågasätta om detta är en fråga för en överstatlig institution som Europarådet. Men samtidigt belyses här något viktigt, nämligen vårdpersonals rätt till sina egna samveten. I takt med att vårdens tekniska möjligheter utvecklas kommer den här typen av frågeställningar att bli alltmer mer aktuella.

Jag har tidigare lyft frågan om eutanasi, eller dödshjälp (Världen idag, 25/6 2012). Dessbättre finns inte denna möjlighet i dag inom den svenska sjukvården. Vi unga kristdemokrater kommer också att göra allt som står i vår makt för att detta heller aldrig blir verklighet i Sverige.

Människovärdet och livet som ett mål i sig får aldrig åsidosättas eller relativiseras. Men att detta överhuvudtaget diskuteras och förespråkas av en del liberaler och socialister visar på vikten av att den svenska lagstiftningen på allvar börjar hantera denna typ av frågor som rör människors inre övertygelser.

Motargumentet brukar vara att vårdpersonal som inte vill medverka vid abort eller eutanasi bör söka sig till andra yrken. Detta vore dock att diskriminera stora grupper på ett sätt som inte är acceptabelt. Det strider inte bara mot människors rätt till sina samveten, utan skulle också vara ett brott mot religionsfriheten. Att på detta sätt förhindra stora grupper av människor att arbeta inom vården rimmar dåligt med den grundläggande rätten till religiös övertygelse och hur denna ska utövas.

I stället bör konkreta lösningar utarbetas. En rimlig modell vore något liknande den modell som används i Norge. Där finns ett system i vilket vårdpersonal som av samvetsskäl inte vill medverka till aborter på förhand registrerar detta och därigenom slipper. Det finns inget som tyder på att denna ordning inskränker kvinnors rätt till abort. Däremot garanteras vårdpersonalens rätt till sin etiska övertygelse.

Det norska systemet är ett bra exempel på hur balansen mellan gemensamt utformade regler och utrymme för personliga övertygelser om rätt och fel kan hanteras. Det är nu dags att denna etiska diskussion kommer igång på allvar och att samvetsfrihet garanteras för all vårdpersonal i Sverige. Allt annat är att förneka människor rätten till en egen moralisk kompass.

Aron Modig
Förbundsordförande KDU

Annonser
%d bloggare gillar detta: