SSU har inga trovärdiga lösningar

Debattartikel publicerad på SvD Brännpunkt den 10 september 2012:

SSU:s förbundsordförande Gabriel Wikström belyste på Brännpunkt 8/9 två relevanta och växande samhällsproblem. Det handlade dels om den ökande skuldsättningen i Sverige, inte minst bland unga, och dels om den tilltagande bostadsbristen. Det är bra att ungdomsförbundet till Sveriges största parti engagerar sig i dessa frågor. Det är också uppskattat att de tar upp den principiella diskussionen kring ränteavdraget. Men de slutsatser som Wikström drar är både felaktiga och häpnadsväckande.

SSU-ordföranden har förstås rätt i att det är fel att staten (i detta fall de medborgare som inte har lån) subventionerar generell skuldsättning. Ränteavdraget är olyckligt och bör på sikt tas bort. Men att som Wikström lyfta fram avdraget som den huvudsakliga boven bakom båda de nämnda samhällsproblemen är missvisande. Vad som behöver göras är istället att ta tag i den havererade hyresmarknaden samt att uppmuntra bosparande.

Det är enbart positivt om människor – unga sådana inkluderat – investerar i sitt boende. Men denna typ av investeringar ska förstås i första hand göras då de ekonomiska förutsättningarna finns där. Som det ser ut idag tvingas många människor, framför allt i storstadsregionerna, att i förtid köpa lägenhet till följd av att hyresmarknaden inte fungerar.

Den huvudsakliga orsaken till den omfattande bristen på hyresrätter är den totalt sönderreglerade bostadsmarknaden, som levererat alldeles för få bostäder till alldeles för höga kostnader under alldeles för lång tid. Detta är ett arv från socialdemokratin, som lett till att det bara byggts hälften så många bostäder i vårt land som i våra nordiska grannländer under de senaste 20 åren.

SSU:s politik för att komma tillrätta med detta problem är häpnadsväckande tunn. På förbundets webbplats står det att 20 000 nya hyresrätter bör byggas varje år med hjälp av statliga subventioner samt att hyresgästernas möjlighet till inflytande över sitt boende och sin närmiljö ska öka. Den föreslagna lösningen är alltså mer av samma gamla sossepolitik med mer bidrag – i detta fall kostnadsdrivande byggsubventioner – och fler regleringar.

Men inte ett ord nämns om hur rörligheten på bostadsmarknaden kan öka eller hur det kan bli mer lönsamt att äga och förvalta hyresfastigheter. Inte heller finns någon skrivning om att det krävs en mer flexibel hyressättnig och ett successivt avskaffande av hyresregleringen om vi på allvar ska komma till rätta med bostadsproblematiken i Sverige.

Inte heller när det gäller att uppmuntra och underlätta bosparande verkar SSU ha någon politik att tala om. Sverige har alltjämt, efter sex år med borgerligt styre, det näst högsta skattetrycket i världen och inbetalningarna till det offentliga är för de flesta den allra största månatliga utgiften. Under de förutsättningarna är det inte alltid helt lätt att också ha utrymme att lägga undan en slant. Vi unga kristdemokrater föreslår såväl fortsatta skattesänkningar för vanligt folk som ett bosparkonto för unga, som skulle göra ungdomars sparande avdragsgillt.

Gabriel Wikström har alltså rätt i att ränteavdraget bör tas bort. Men han motiverar det på fel sätt och har inga trovärdiga lösningar på de samhällsproblem han försöker lösa. Men det senare är inte helt ovanligt när det gäller socialdemokratisk politik.

Aron Modig
Förbundsordförande KDU

Annonser
%d bloggare gillar detta: