Solidaritet är inte synonymt med socialism

Debattartikel publicerad i Frivärld Magasin den 10 september 2012:

För några veckor sedan var jag på plats på Kuba för att stödja delar av den oppositionsrörelse som finns där mot den kommunistiska auktoritära regimen. Denna resa slutade på ett mycket tragiskt sätt där en av Kubas främsta frihetskämpar, Oswaldo Paya, omkom. Det bästa vi kan göra för att hedra hans minne är att föra vidare insikten om att ett demokratiskt samhälle alltid byggs bäst underifrån.

Vi unga kristdemokrater menar att vi alla har ett moraliskt ansvar för våra medmänniskor, att göra vad som står i vår makt för att alla människor på jorden ska ges en tillvaro som är värdig. Vi som lever i den rika delen av världen har naturligtvis ett extra ansvar för att bidra till att skapa förutsättningar för utveckling över hela jorden. Solidariteten och medmänskligheten får inte sluta vid nationsgränserna!

Det fanns en tid då solidaritet var detsamma som socialism. Det var då det fanns en övertygelse om att någon alltid måste förlora för att en annan person ska kunna få det bättre. Idag vet vi, eller åtminstone de flesta av oss, att de framsteg som gjorts i världen under de senaste decennierna aldrig skulle varit möjliga med en sådan snäv syn på ekonomi. Det är genom att fokusera på att bekämpa fattigdom – inte rikedom – som vi kan skapa en dräglig tillvaro för alltfler människor. Två av de viktigaste verktygen för att åstadkomma detta stavas frihandel och ett generöst men effektivt bistånd.

På handelsområdet är det märkligt hur lite ansvar vi européer faktiskt är beredda att ta, trots att högt uppsatta politiker är duktiga på att använda vackra ord om frihandel. Det är ord som bara tycks gälla så länge inte det egna landets bruk och näringsliv påverkas. I synnerhet EU:s gemensamma jordbrukspolitik (CAP), med höga tullar på jordbruksprodukter, är ett skrämmande exempel på detta. Sverige måste här ständigt vara drivande för att fler länder, inte minst mindre utvecklade sådana, ska ges möjligheten att konkurrera på lika villkor på den europeiska marknaden. Världen behöver mer handel och globalisering – inte mindre!

Vad gäller stöd till utvecklingsländer har Sverige en stolt tradition av ett högt bistånd, vilket vi inte minst kan tacka Alf Svensson, biståndsminister 1991-94, för. Samtidigt har långt ifrån allt bistånd varit effektivt eller gett önskvärda resultat.

Den uppstädning på biståndsområdet som regeringen nu genomför är därför mycket önskvärd. Det räcker nämligen inte att ha goda intentioner. De pengar som skänks bort måste också leda till tydliga resultat. Därför är det önskvärt att ytterligare stärka utvärderingen och uppföljningen av det svenska biståndet.

Det är dock inte bara på det ekonomiska området som världen är i behov av utveckling. Lika viktigt är det med kunskapsöverföring, inte minst inom utbildningssektorn och den politiska sfären. Vi i den demokratiska delen av världen kan göra mycket för att stödja de små oppositionella rörelser som finns i världens mest auktoritära länder, till exempel på Kuba. Vi kan inte minst ställa upp genom att dela med oss av de kunskaper och erfarenheter som vi samlat på oss i utvecklingen av vårt eget demokratiska system. Demokrati är aldrig något självklart, utan något som måste erövras av varje generation, genom engagemang för en värld byggd på principen om det okränkbara människovärdet.

All politik bygger på värderingar. Det gäller inte minst utrikespolitiken. Sverige har som litet land, beläget i Europas utkant, naturligtvis små möjligheter att genomdriva enorma förändringar i världspolitiken. Men vad vi kan – och ska – göra är att sända signaler om vilka värderingar vi anser ska ligga till grund för den värld som steg för steg utvecklas i rätt riktning.

Vi ska ha en åsikt om vad som är rätt respektive fel behandling av enskilda människor. Vi ska i alla lägen markera mot förtryck och ofrihet, även om det kortsiktigt drabbar våra ekonomiska intressen. Vi ska göra det lilla vi kan för att lyfta fler människor ur fattigdom och vara ett starkt moraliskt stöd för de oppositionella krafter som i auktoritära stater offrar sina liv för det som vi tar för givet.

Detta är inte en möjlighet vi har. Det är vårt ansvar.

Aron Modig
Förbundsordförande KDU

Annonser
%d bloggare gillar detta: