KDU:s politik på miljö-, klimat- och energiområdena

Anförande hållet vid miljöseminarium i Almedalen 2012:

Vänner,

All politik utgår ifrån idéer och värderingar. Det är utifrån den värdegrund som ett politiskt parti, eller för den sakens skull ett ungdomsförbund, utgår ifrån som vi försöker formulera svaren på framtidens frågor och utmaningar. För mig som ung kristdemokrat är det en fundamental insikt att politiken ska sätta människan i centrum, och utgå ifrån alla människors lika värde, som är kärnan i den värdegrund som samhället bör vila på. Någon annan utgångspunkt är för mig helt otänkbar och det är mot bakgrund av detta som all politik ska utformas. Oavsett om det rör sig om att skapa fler arbetstillfällen, att upprätthålla lag ordning i samhället, att skapa mer frihet för familjen eller att ta ansvar för vår gemensamma miljö.

Just miljöfrågorna ställer också saker och ting på sin spets utifrån ett moraliskt och etiskt perspektiv. Eftersom vi människor är unika, i bemärkelsen att vi som enda varelser på jorden är utrustade med ett förnuft, ställer detta enorma krav på mänskligheten. Vi har en moralisk skyldighet att förvalta jordens resurser på ett klokt sätt och inte förbruka dem.

Vi kristdemokrater kallar detta för förvaltarskapstanken. Vi måste alla ta vårt ansvar för att förvalta vår gemensamma miljö inför kommande generationer. Denna princip skall vara en ledstjärna i allt politiskt arbete – på alla nivåer – för att bygga en tillvaro i harmoni med vår känsliga omgivning. Men också med respekt för kommande generationers rätt till bra förutsättningar för ett gott liv. Detta är en avgörande fråga inför framtiden!

Mot bakgrund av detta är det naturligtvis extra viktigt att de beslut vi politiker fattar kring frågor som rör miljön är kloka och faktiskt får effekt i praktiken. Det räcker inte med goda intentioner eller förslag som bara låter bra retoriskt och på ett populistiskt sätt lockar väljare. Nej, i frågor som rör miljö måste vi utgå ifrån fakta och evidens och inte från önsketänkande eller plakatpolitik. Framtiden är nämligen för viktig för detta!

Den viktigaste miljöpolitiska frågan som dagens och morgondagens makthavare har att handskas med är utan tvekan klimatet. Det finns många överdrivna uppfattningar om problemens omfattning, men sammantaget råder det knappast någon tvekan om att människan genom sitt sätt att nyttja jordens resurser kommer att orsaka förändringar i klimatet. Och vi har därför en skyldighet att ta ansvar för dessa.

Ett viktigt inslag i en realistisk miljö- och klimatpolitik är insikten om att ekonomi och miljöpåverkan hänger ihop. Utan ekonomiska medel är inga miljösatsningar möjliga. Och för de som lever i total fattigdom, utan mat och vatten, är det självklart att miljöinvesteringar inte kommer att kunna prioriteras innan man har en möjlighet att överleva dagen. För att kunna skapa ett långsiktigt hållbart samhälle, både nationellt och internationellt, så är det nödvändigt med en fri marknadsekonomi, frihandel och god ekonomisk tillväxt. Det gäller särskilt i de fattigaste länderna.

Satsningar på att bekämpa fattigdomen måste ske samtidigt som vi utvecklar ny teknik. De som nu tar sig ur fattigdom måste ges en möjlighet att kunna uppnå en god levnadsstandard, utan att behöva tära på miljön i den mån som de utvecklade länderna gjort under sin utvecklingsresa. Båda dessa mål kräver en marknadsekonomi där teknikutveckling och ekonomisk tillväxt drivs av konkurrens. Ekonomisk tillväxt och hållbarhet förutsätter helt enkelt varandra, och ska inte ses som något motsatsförhållande.

Klimatfrågorna är också nära sammankopplade med energiförsörjningen och vårt sätt att producera energi. Den bästa energipolitiska åtgärden är att använda energin mer effektivt. Vi kan göra mycket för att i framtiden använda den energi som produceras på ett bättre sätt; genom att våra bostäder görs mindre energislukande, genom att våra fordon kan göras bränslesnålare och genom att vi tar ett personligt ansvar för att inte konsumera energi i onödan.

Forskning om energibesparande lösningar måste också ha hög prioritet. Som ett tekniskt högutvecklat land och som stor energianvändare, har Sverige ett särskilt ansvar för att ta fram ny teknik och för att minska energianvändningen. I detta arbete måste både det offentliga och den privata sektorn involveras. Det är i utvecklingen av ny, smart och energisnål teknik som en av de allra viktigaste delarna i svaret på frågan om hur vi ska uppnå en hållbar energiförsörjning ligger.

Den energi som trots allt måste utvinnas, skall produceras enligt de tre kriterierna: uthållighet, renhet och tillgänglighet. Uthålligheten ligger i mer förnyelsebara källor, renheten i minskad klimat- och miljöpåverkan och tillgängligheten i att alla människor ska ges tillgång till smart producerad energi.

Hur vi åstadkommer en hållbar energiproduktion är ytterst en vetenskaplig och ekonomisk fråga. Naturligtvis har vi politiker också ett stort ansvar i sammanhanget. Men vad vi kan göra är att skapa incitament och långsiktigt stabila strukturer för att både hållbar, uthållig och tillänglig energi produceras. För mig som kristdemokrat är utgångspunkten att detta sker bäst genom en social marknadsekonomi. En marknadsekonomi fungerar bäst när statens och politikens roll är att skapa generella förutsättningar för marknadens aktörer att agera utifrån. Den fungerar inte optimalt när vi genom politiska ingrepp försöker detaljstyra utfallet av de aktiviteter som pågår. Detta är en princip som bör gälla i såväl miljöpolitiska sammanhang som i andra frågor kopplade till hushållningen av jordens resurser.

I klartext betyder detta att politiken exempelvis ska beskatta utsläpp av koldioxid generellt och inte sätta in punktskatter på enskilda utsläppskällor. Utsläppen påverkar lika mycket, oavsett vem som står för dem och ska därför behandlas lika. Den är med den här typen av instrument som framtidens energi ska utvinnas.

Forskningen kring, och tillämpningen av, ny och mer energismart teknik ska ske enligt samma principer. Det går inte att som politisk beslutsfattare peka ut exakt vilka energikällor som kommer att vara viktigast i framtiden. Investeringar måste därför göras i forskning kring ny miljövänlig teknik generellt. Det är bättre om fler kloka hjärnor får vara med i jakten på framtidens energi, och inte bara de som finns i beslutsfattande församlingar, där spetskompetensen tyvärr alltför sällan finns. Politikens roll ska återigen vara att skapa långsiktiga förutsättningar och driva utvecklingen i en viss riktning, men inte att detaljstyra vilken teknik som används för att nå målet. Stora statliga subventioner till enskilda branscher är därför ingen bra väg att gå, oavsett om det sker på svensk nivå eller EU-nivå.

Mot bakgrund av detta är det tidigare tankeförbudet kring kärnkraften väldigt problematiskt och Alliansens enenrigöverenskommelse likaså mycket positiv. Vi behöver fortsätta arbeta för att öka kärnkraftens säkerhet men den är alltjämt en koldioxidsnål källa som i dagsläget är oersättlig med någon förnyelsebar resurs. Att modernisera de svenska kärnkraftverken är därför nödvändigt utifrån ett hållbarhetsperspektiv. En logisk följd av detta blir också att uranbrytning ska kunna ske i Sverige. Samtidigt ska kärnkraften inte ges några speciella subventioner. Den ska leva under samma ekonomiska förhållanden som andra energislag.

Svensk energiförsörjning är bland de mest hållbara i världen. Våra älvar är här en starkt bidragande orsak till att Sverige har potential att producera hållbar energi inför framtiden, åt oss själva men också åt andra. Vi unga kristdemokrater vill därför se en utbyggd infrastruktur för att mer energi och el ska kunna gå på export till länder som har en smutsigare energiproduktion med större klimatpåverkan. På så sätt kan Sverige föregå med gott exempel och bidra till att minska mänsklighetens påverkan på miljön.

Jag som politiker har ingen spåkula där jag kan se vilka energislag som kommer att vara bäst utvecklade om fem, tio eller 50 år. Detta är heller inte min uppgift, kompetensen på området finns inom forskningen, branschen och på den marknaden totalt sett.

Min uppgift som politiker är att visa på en riktning. Vi ska sätta upp ambitiösa mål och samordna dessa över nationsgränserna. Så kan vi ta vårt ansvar för att förvalta vår gemensamma miljö till kommande generationer. Och detta har vi en skyldighet att göra.

Tack för att ni lyssnat!

Annonser
%d bloggare gillar detta: