Märklig människosyn bakom kritiken av det fria skolvalet

Debattartikel publicerad på Newsmill den 8 maj 2012:

Möjligheten för unga att fritt välja vilken skola de vill gå i har ofta ifrågasatts, alltsedan denna rätt infördes av den borgerliga regeringen under början av 1990-talet. Med olika argument har valfrihetens motståndare försökt misstänkliggöra hela principen om att makten ska ligga hos elever och familjer och inte hos politiker. Vänsterpartiet är i vanlig ordning de som vill gå allra längst och förbjuda alla fristående skolor. Socialdemokraterna kritiserar ofta valfrihetens effekter, men har ingen lösning på problemet.

Senast ut i raden av kritiker är Skolverket som menar att det fria skolvalet leder till att ”Elever med hög studiemotivation och starkt engagemang i läsning samlas på skolor där det finns många andra studiemotiverade elever. Det får negativa konsekvenser för likvärdigheten eftersom elevers resultat även påverkas av skolkamraterna och av lärares förväntningar.” (SvD 3/5). Skolverkets kritik är i vissa stycken befogad, men resonemanget manar också till eftertanke kring vilka värderingar som utbildningsväsendet ska vila på.

Vi unga kristdemokrater menar att en av skolans allra viktigaste uppgifter är att skapa förutsättningar för barn och unga att skaffa sig det liv som de själva vill leva. Därför ska skolan vara kompensatorisk och ge alla goda förutsättningar i livet. Valfriheten är ett sätt att garantera detta; makten att välja en skola som fungerar och att välja bort dem som inte fungerar ska därför ytterst ligga hos eleverna själva och deras föräldrar. Detta är en grundläggande princip som vi aldrig tänker göra avkall på.

Skolverkets kritik mot den bristande likvärdigheten i det svenska utbildningsväsendet är befogad, men slutsatsen om att det fria skolvalet bär ansvaret för utvecklingen är alltför ensidig. Många andra faktorer som kvaliteten på de nyutbildade lärarna, betygen, det kommunala huvudmannaskapet och den allmänna ordningssituationen måste också vägas in.

Det är förstås inte speciellt överraskande att högpresterande elever söker sig till skolor med höga ambitionsnivåer. Detta är heller inget problem i sig, utan tvärtom något som ska uppmuntras. Aktiva val ger aktiva och studiemotiverade elever.

Skolverket konstaterar att ”… elevers resultat även påverkas av skolkamraterna…”. Det stämmer säkerligen, men det är i sig ingen anledning att kritisera skolvalet. Tvärtom är det djupt problematiskt att hänvisa till fallande resultat hos en grupp elever för att en annan grupp gör mer aktiva val. Vi unga kristdemokrater menar att alla människor är ett mål i sig och vi kan aldrig skriva under på en människosyn där en elev är till för en annan. Att inskränka det fria skolvalet med hänvisning till att en grupp elever då söker sig bort från vissa skolor är helt enkelt inte okej.

Skolverket föreslår i och för sig inte några konkreta inskränkande åtgärder, men hela resonemanget antyder att det ligger något problematiskt i att lågpresterande elever förvägras att läsa tillsammans med mer ambitiösa och studiemotiverade. Det låter som om elever skulle ha rätt till varandra, snarare än till duktiga lärare och en fungerande skola. Detta synsätt är inte acceptabelt. Skolan ska vara kompensatorisk i sig, oavsett vilka dess elever är. Alla elever ska ges möjligheter att växa och utvecklas utifrån sina förutsättningar. Ingen ska lämnas efter, men ingen ska heller hållas tillbaka. Flit och hårt arbete ska löna sig även i skolan!

Ambitionen måste vara att fler ska göra aktiva och medvetna val, istället för att misstänkliggöra att vissa elever och familjer väljer att söka sig till en skola som passar just dem bäst. Kanske vore någonting liknande den vårdguide som finns i Stockholms läns landsting något att fundera över även för skolan?

Det fria skolvalet är här för att stanna. Att rulla tillbaka utvecklingen till en tid då politiken styrde vilken skola elever och familjer hade att vända sig till är varken önskvärt eller möjligt. Istället ska vi som politiker ge förutsättningar för att alla skolor ska vara av toppklass. En kompetent lärarkår, rättvisa betyg och en hållbar ordningssituation är förutsättningar för att detta ska lyckas. Så ger vi alla Sveriges unga möjlighet att skaffa sig ett liv!

Aron Modig
Förbundsordförande KDU

%d bloggare gillar detta: