Alliansen måste stå upp för borgerliga värderingar

Debattartikel publicerad på Newsmill den 29 februari 2012:

År 2006 kom att innebära att paradigmskifte i svensk politik. Sedan Alliansen vann riksdagsvalet detta år har mycket hänt som gjort Sverige både bättre och mer frihetligt. Jobbskatteavdragen har gjort att det idag lönar sig bättre att arbeta. En ny skollag har införts i syfte att bygga en skola med kunskap och ordning och reda i fokus. Det har blivit billigare att anställa unga. Valfriheten har ökat väsentligt inom välfärden och det statliga ägandet har minskat. Straffen på grova våldsbrott har höjts.

Under flera år nu har vi också sett hur en trött socialdemokrati försökt att åter hitta sin roll i svensk politik. Viljan att vara det samhällsbärande partiet som alla skulle kunna identifiera sig med ledde slutligen till ideologisk vilsenhet och politisk tomhet. Att förvalta en svällande offentlig sektor och försvara dåligt fungerande bidragssystem blev partiets enda, innehållslösa, idé. Detta har partiet också straffats för i de senaste valen. Såväl 2006 som 2010 framstod Alliansen som ett mer intressant alternativ för väljarna, med en tydligare och mer relevant idé för framtidens samhälle.

Idag ser vi dock att det finns en uppenbar risk för att den svenska borgerligheten ska gå samma öde till mötes, som Socialdemokraterna gjorde 2006. I strävan efter att vara den samhällsförvaltande kraften är faran stor att idéerna och värderingarna glöms bort. Fler jobbskatteavdrag och stabila offentliga finanser är bra, men det kan inte vara de enda mål den alliansregeringen har för de år som återstår till nästa val och för tiden därefter. Extra farligt är detta nu när socialdemokratin åter har en värdig laguppställning på plats.

Den historiska möjlighet vi har att föra samhället och samhällsdebatten i borgerlig riktning, samt förflytta mittpunkten i svensk politik åt höger, måste tas tillvara. Men för att vi ska lyckas med det krävs idéer, visioner och en vilja att genomföra frihetliga reformer. Allt detta saknas just nu. Då statsministern i söndagens Agenda (26/2) fick drygt 20 minuter på sig att presentera sin framtidssyn fastnade samtalet i rakt igenom defensiva förklaringar till varför arbetslöshetssiffrorna är så höga som de är och vilka anledningarna egentligen är till att så många idag står utanför a-kassan. Så kan det inte få vara. Fredrik Reinfeldt måste som statsminister stå upp för den politik som har förts, men framförallt presentera den framtida politik som steg för steg ska föra oss mot ett frihetligare Sverige.

Idag är utanförskapet för stort och arbetslösheten bland unga för hög. Punkt. Alla ser det. Men framförallt, alla är intresserade av vilka åtgärder som regeringen har att komma med för att få bukt med problemen. Borgerliga lösningar på dessa problem måste rimligen inkludera att underlätta för företagande, göra det billigare för småföretag att anställa, ta bort föråldrade arbetsmarknadsregler som missgynnar unga samt att se till att dygder som utbildning och hårt arbete inte straffbeskattas. Det skulle inte bara ge fler jobb, utan också mer frihet och större rättvisa i samhället. Ändå är det ingenting som statsministern talar om.

Moderaten Kent Persson, oppositionsråd i Örebro och ledamot i partistyrelsen, skrev nyligen på Newsmill (27/2) att få svenskar ”önskar sig en politisk revolution”. Så är det tvivelsutan. Vi unga kristdemokrater är av den fasta övertygelsen att större förändringar ska ske varsamt och långsamt. Men nog finns det någon form av mellanläge mellan att tyst och fint sitta stilla på sin plats å ena sidan och fullständig revolution å andra sidan? Persson har rätt i att alla reformer inte kan genomföras samtidigt. Men det vore klädsamt om det för någon annan än Reinfeldt, Borg och Schlingmann var känt vad som egentligen är regeringens agenda för framtiden.

Jag har tidigare efterfrågat en svensk motsvarighet till den amerikanska Tea party-rörelsen. Med det menar jag att det hade varit nyttigt med en utomparlamentarisk opposition som kunde granska och kritisera regeringen från ett borgerligt perspektiv. Detta behövs för att hålla den borgerliga idédebatten på en hög nivå samt tvinga regeringen att ständigt vara på tårna. KDU försöker oupphörligt bidra till att väcka liv i den borgerliga idédebatten, men tyvärr står vi ofta ganska ensamma i denna strävan.

Alliansens berättelse om det goda samhället får inte sluta i förvaltandet av den socialdemokratiska välfärdsstaten. Mer aktiva grepp behöver tas för att på allvar driva samhället i en mer borgerlig riktning, där ett tydligt ställningstagande för marknadsekonomi kombineras med en insikt om att samhällets viktigaste värden inte kan mätas i pengar. De stavas istället frihet, ansvar, flit, gemenskap, medmänsklighet, förtroende och tillit.

Idéer, värderingar och ideologi är grunden för all politik – därifrån hämtas inspiration och engagemang. Det är därför idédebatten är så fundamental om vi på allvar ska kunna göra upp med det socialdemokratiska 1900-talet, flytta makt från sammanträdesrummen till köksborden och de enskilda människorna samt göra Sverige markant mer frihetligt. Detta är det yttersta syftet med åtminstone mitt politiska engagemang.

Aron Modig
Förbundsordförande KDU

Annonser
%d bloggare gillar detta: