Rimligt att arbetsgivare håller koll på belastningsregistret

Debattartikel publicerad på SVT Debatt den 3 december 2011:

SVT rapporterade i tisdags (29/11) om att allt fler arbetsgivare kräver ett utdrag ur polisens belastningsregister som villkor för en anställning, sedan 2003 uppges antalet registerutdrag ha trefaldigats. Tidskriften Neos redaktör Mattias Svensson skriver på SVT:s debattsida (30/11) att han är bekymrad över detta. Han menar att utvecklingen och arbetsgivarnas beteende leder till mer krångel för företagare, ett frånsteg från principen om att den som avtjänat sitt straff har sonat sitt brott samt större misstro i samhället. Det här är en oro som är överdriven.

Mattias Svensson har visserligen rätt i att den regelbörda som staten lägger på arbetsgivare, inte minst på småföretagare, är för stor. Kraven på utdrag ur belastningsregistret kommer dock från arbetsgivarna själva, och deras fria val kan knappast anses vara detsamma som ökade pålagor från det offentliga.

Svensson har också rätt i att en av poängerna med juridiska straff är att den som dömts får sona sitt brott samt att denne efter avtjänat straff ska anses vara fri från skuld. Men arbetsgivarnas tendens att begära in registerutdrag från jobbsökande står inte i motsats till detta. Arbetsgivare kan inte själva begära ut denna information, utan att de får tillgång till den bygger på kandidatens eget medgivande.

Detta handlar nämligen inte om arbetsgivare som vill straffa någon, utan om att de på ett smidigt sätt vill ta del av den samhällsinformation som ändå är offentlig i och med att samtliga domar också är det. Dessutom rensas anmärkningarna i polisens belastningsregister bort med jämna mellanrum, information om bötesförseelser efter fem år och information om fängelsepåföljder efter tio år.

Vidare hävdar alltså Svensson att kraven på registerutdrag skulle leda till ökad misstro i samhället. För detta har han inga som helst belägg. Snarare är det så att de arbetsgivare som tagit del av en anställds belastningsregisterutdrag har fått alla fakta på bordet, vilket lika gärna kan leda till minskad misstro mellan arbetsgivare och arbetstagare. Det råder inte längre någon osäkerhet.

Sedan länge är det så att arbetsgivare inom exempelvis skola och omsorg – sådana som handskas med barn och unga samt människor i allmänhet – inte bara har möjlighet utan också är skyldiga att kräva ett utdrag ur belastningsregistret inför en nyanställning. Detta är förstås fullt rimligt och det finns knappast någon som ondgör sig över detta.

Men vem är då Mattias Svensson eller staten att bestämma att andra arbetsgivare inte ska ha samma möjlighet att själva avgöra vilka kvalifikationer samt vilken bakgrund och personlighet som krävs för att vara lämplig för de tjänster som de erbjuder. Det är tvärtom helt befogat att en arbetsgivare själv får avgöra detta, inklusive att ta del av den offentliga information som den finner nödvändig.

Avslutningsvis kan det konstateras att det är såväl olyckligt som märkligt att Mattias Svensson inledningsvis förvägrades att adoptera sin dotter till följd av vapenvägran. Denna typ av problem löses dock inte med mer lagstiftning. Vad som behövs är mer av sunt förnuft. Vi måste kunna lita på att såväl adoptionsförmedlare som arbetsgivare fattar sina beslut på sakliga grunder.

Aron Modig
Förbundsordförande KDU

Annonser
%d bloggare gillar detta: