Vi måste ta krafttag mot mobbningen!

Debattartikel publicerad i Säffle tidning, Lysekils-Posten och Orust-Tidningen under de senaste dagarna:

Tänk dig att du går till jobbet varje morgon med en klump i magen och en ängslan över vad dina kollegor skall göra idag. Tänk dig att du på din arbetsplats dagligen blir utsatt för mordhot, slag och stryptag. Att dina kollegor kallar dig ”äcklig” och därför tvättar händerna så fort de rört vid dig eller att en kollega plötsligt häller ett glas mjölk över dig i lunchrummet. Tänk dig sedan att chefen på ditt jobb säger att händelserna beror på dig och de signaler du sänder ut. Att en utredning om en eventuell funktionsnedsättning hos dig har påbörjats. Att du kanske borde byta arbetsplats. Scenariot verkar kanske skrämmande och främmande, men det sker dagligen och tillåts ske dagligen i den svenska skolan.

I Svenska Dagbladet (16/8 2011) fick vi nyligen läsa om elvaårig flicka som precis slutat femman, just den flicka vars situation beskrevs ovan. Denna flicka är långtifrån ensam. Samtidigt som självmorden i landet minskar överlag har statistiken ökat drastiskt bland unga. Ungas psykiska ohälsa är kanske sämre idag än någonsin samtidigt som 50 000 barn är mobbade, enligt organisationen Friends. 13 000 av dessa har blivit mobbade i över ett år.

Detta är långtifrån acceptabelt och det är nu dags att ta krafttag mot detta. Ytterst är det alltid föräldrarna som har ansvaret för att uppfostra sina barn till att bete sig väl mot kamraterna, men skolan kan göra mycket för att i samarbete med familjerna förhindra att mobbning uppstår i själva skolan. Det är dags att detta görs på allvar!

Kristdemokratiska ungdomsförbundet ska precis påbörja arbetet med ett nytt skolpolitiskt handlingsprogram. I detta kommer en skola byggd på principen om att ingen ska hållas tillbaka, men där inte någon heller ska lämnas efter, att beskrivas. En skola där nyfikenhet, kunskap, ordning och reda samt valfrihet är ledord. En skola där alla elever syns och alla elever får plats. En skola där mobbning, oavsett ”orsak”, aldrig accepteras och där mobbaren och aldrig offret är den som skall byta skola i det fall eleverna måste skiljas åt.

Skolan måste vara en trygg plats för alla de hundratusentals människor som dagligen spenderar en stor del av sin vakna tid där. En trygg plats där drömmar skapas, frodas och vattnas. En trygg plats där social eller kulturell bakgrund är oväsentligt. När vi har nått dit, och endast då, kan vi i Sverige slå oss för bröstet och vara nöjda med landets skola. När den ser ut som den gör idag, och där den behandlar människor på samma sätt som den elvaåriga flickan, kan vi inte göra annat än skämmas!

Aron Modig
Förbundsordförande KDU

Emil Öberg
Skol- och utbildningspolitisk talesman KDU

Annonser
%d bloggare gillar detta: