Alliansen har gjort mycket som är bra

Krönika publicerad i senaste numret av Kristdemokraten:

Jag har vid åtskilliga tillfällen under de två år jag suttit som ordförande för Kristdemokratiska Studentförbundet påtalat att Alliansregeringen både initierat och genomfört en hel del positiva reformer på det student- och utbildningspolitiska området.

Arbetet rivstartade i och med tillsättandet av fyra tunga utredningar och därefter har förändringsförslagen och besluten inkommit i en jämn takt.

Obligatorieutredningen ledde till ett beslut om kårobligatoriets avskaffande. Från och med 1 juli är det ett minne blott. Den studiesociala utrednin­gen ledde till beslut om såväl högre studiemedel som ett höjt fribelopp. Resursutredningen gjorde en översyn av resurstilldelningssystemet till de akademiska lärosätena och föreslog att utbild­ningens kvalitet ska vara en faktor att ta hänsyn till i fördelningen. Frihetsutredningen, slutligen, såg över lärosätenas organisationsform och föreslog en lägre grad av politisering av högskolor och universitet.

Gott så. Regeringen får med beröm godkänt. Men nu är det mindre än ett halvår kvar till valet och vi behöver gå vidare. Vi måste komma med nya idéer för en bättre student- och utbildningspolitik. Jag har några förslag på fokusområden.

För det första. Gör det mer lönsamt att utbilda sig. Akademiker har i regel högre löner än personer som inte genomgått högre utbildning, vilket är helt i sin ordning. I dagens Sverige straffas dock dessa med att tvingas betala en betydligt högre andel av sin inkomst i skatt än andra. Sedan årsskiftet har vi världens högsta marginalskatter på 55–61 procent beroende på var i riket man bor. Det är varken seriöst eller acceptabelt. Den så kallade värnskatten är ingenting annat än en straffskatt på utbildning och flit. Ta bort den och/eller följ Centerpartiets förslag om en sänkning av statsskatten med fem procentenheter. Då följs principen ”hälften kvar” i åtminstone några delar av landet.

För det andra. Ta på alla fronter strid mot genusinvasionen av utbildningsväsendet. Kvotering och positiv (läs negativ) särbehandling är diskriminerande, den pågående genusmärkningen av Uppsala universitet är generande och den genusanpassning av etablerade vetenskaper som vissa krafter vill se är rent ut sagt hårresande. Här behöver Kristdemokraterna och Alliansen hålla emot. Sanning och vetenskap måste stå i centrum.

För det tredje. Stimulera forskning generellt och naturvetenskaplig sådan specifikt. Donationer till forskning bör vara avdragsgilla och en skatterabatt bör införas för företag som satsar på forskning och utveckling.

En politik för god kvalitet på utbildning och forskning är absolut nödvändig för Sverige. Det är ju på kunskap och tekniska framsteg vi ska bygga vår framtida ekonomi och välfärd. Utifrån det pers­pektivet är det onekligen oroväckande att dessa frågor allt som oftast får stå i skuggan av diskussioner kring vilka bidrag och ersättningsnivåer som ska höjas.

Det här är för övrigt den sista förbundskrönika jag skriver i egenskap av ordförande för Kristdemokratiska Studentförbundet.

Inom kort kommer en ny förbundsledare att utses.

Jag önskar den personen ett stort lycka till!

Aron Modig
Förbundsordförande
Kristdemokratiska studentförbundet

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: