Aron i Kristdemokraten: ”Genus ingen överordnad princip”

Har följande krönika publicerad i dagens upplaga av tidningen Kristdemokraten:

För någon vecka sedan klargjorde forsknings- och högskoleminister Tobias Krantz att tillämpande av positiv särbehandling inte längre kommer att vara en accepterad metod i antagningen till den högre utbildningen i Sverige. Detta är förstås ett välkommet besked. Kvoteringens ändamål – att nå en jämnare könsbalans i klassen – är inte skäl nog att sätta godtycke framför meriter. De 8~000 personer – företrädesvis kvinnor – som, enligt Centrum för rättvisa, drabbats av denna typ av diskriminering under de senaste fyra åren håller säkert med.

Nu kan inte vi förståndiga kunskaps- och rättviseälskande människor andas ut bara för att den ansvarige ministern tagit sitt förnuft till fånga. I Uppsala vill man att det klassiska lärosätet ska ”genusmärkas” utifrån 17 uppsatta kriterier. Bland annat handlar det om att antalet lärare, studenternas utrymme att ta plats på seminarier och föreläsningar samt kurslitteraturens författare ska vara lika fördelade mellan kvinnor och män. Dessutom ska ”alla etablerade begrepp, teorier och metoder” problematiseras med avseende på genus.

Styrelsen för Södertörns högskola har föreslagit regeringen att tillsätta Moira von Wright som ny rektor. År 1998 författade hon rapporten Genus och text som behandlar frågan om varför flickor är så starkt underrepresenterade inom fysikstudier. Detta kan ju i sig vara angeläget, men den slutsats von Wright drar är att ”en genusmedveten och genuskänslig fysik förutsätter en relationell infallsvinkel på fysiken samt att en hel del av det traditionella och vetenskapliga kunskapsinnehållet i fysiken plockas bort”. Vetenskapen ska alltså ändras för att nå jämställdhetspolitiska målsättningar.

Samtidigt i verkligheten: Jiao Tong-universitetet i Shanghai presenterar årets upplaga av den internationella universitetsrankingen Academic Ranking of World Universities som visar att antalet svenska lärosäten bland de 100 främsta minskar från fyra till tre. På den senaste upplagan av QS World University Rankings, den andra stora internationella rankinglistan, är läget än mera dystert. Där har Sverige två universitet bland de 100 högst rankade.

Visst är Sverige ett litet land med relativt små resurser, såväl mänskligt som finansiellt. Men pengar finns uppenbarligen till ett nationellt sekretariat för genusforskning som på sin webbplats länkar till rapporter såsom Puckade villkor? Jämställdhet i hockeyrinken och Leksaksdesign ur ett genusperspektiv. Vi är ett land som i allt större utsträckning kommer tvingas till att konkurrera med kunskap, forskning och innovationer snarare än med produktion av traditionella industrivaror. Sett utifrån det perspektivet är det onekligen bekymmersamt att se vilka prioriteringar som görs.

Hur kan vi öka anslagen till forskning och högre utbildning? Hur kan vi på ett rättvisande sätt utvärdera utbildningarnas och lärosätenas kvalitet? Hur kan vi bredda rekryteringen till universiteten och hur kan vi se till att våra unga har tillräcklig kunskap om de olika utbildningsmöjligheter som finns för att kunna göra informerade val? Hur lockar vi fler forskare av världsklass till de svenska universiteten? Det är frågor som den utbildningspolitiska debatten borde kretsa kring. Istället fastnar vi i trams om genus och kvotering. Det är bra tragiskt.

Genus kan inte vara en överordnad princip. Om målsättningen är att nå toppen måste istället budord som sanning, vetenskap och framåtskridande vara ledande.

Artikeln kan även läsas här.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: