Konkreta bostadsförslag från Mats Odell

Bostadsminister Mats Odell vill kapa bostadsköerna. Han föreslår följande konkreta ändringsförslag:

  1. Stimulera andrahandsuthyrningen genom ytterligare skattelättnader. Regeringen har redan sänkt skatten för den som hyr ut i andra hand, men Kristdemokraterna vill nu ta flera steg till. Man ska helt skattefritt kunna hyra ut upp till halva privatbostaden och under ett halvårs tid ska man kunna hyra ut hela bostaden utan att betala skatt.
  2. Låt alla mellan 18 och 33 år få spara upp till 150 000 kronor till eget boende, med skatterabatt. Det skulle uppmuntra dygder som sparande och rusta ungdomar inför deras första bostadsköp genom att de har en hygglig kontantinsats.

Mats Odell förklarar varför: ”Verklig­hetens folk måste ju känna trygghet och ha en ­bostad”.

Läs hela artikeln: KD vill sänka boendeskatt.

Annonser

4 responses

  1. Pingback: En rimlig chans att bo självständigt « Under den lugna korkeken

  2. Hej!

    Vi måste koppla ihop jobben med bostadspolitik för ungdomar.

    Tittar vi idag så är i princip alla de boenden som finns på den nivån att de är ”utom räckhåll” för
    nyutexaminerade akademiker och andra ungdomar.

    Eftersom mycket omvandlas till bostadsrätter så är dörren till bostadsmarknaden stängd för ungdomar och då särskilt nyutexaminerade akademiker från teoretiska utbildningar som trots att de aktivt söker jobb inte får några jobb oavsätt hur hårt de anstränger sig.

    Jag ser detta själv varje dag.

    Själv började jag söka jobb aktivt redan under min studietid. Jag sökte extrajobb, deltidsjobb osva, men sorterades bort överallt på hela arbetsmarknaden oavsätt om det var inom offentlig eller privat sektor, och oavsätt var i landet det var. Jag fick helt inte den minsta lilla chans någonstans, utan dörren var permanent stängd och låst för mig överallt i Sverige.

    Så jag vet vad jag pratar om.

    Så ända alternativet för mig var att fortsätta med massvis med kurser termin efter termin efter examen bara för att ha något meningsfullt att göra även om det antagligen inte leder till att min situation förbättras.

    Jag sökte även KY utbildning då många sagt att de är bättre på att få människor i arbete. Men, även där så stängdes och låstes dörren för mig. 150:e reserv på ena stället och oplacerad på det andra stället.

    Nu har det gått mer än 3 år sedan examen, men fortfarande är jag helt utanför arbetsmarknaden och helt utanför samhället, trots att jag är mycket aktiv och söker olika jobb över hela Sverige.

    Jag har även låtit expertis granska mitt CV och personliga brev och de har inte haft något att invända.

    Jag har även sökt jobb via bemanningsbranschen, men där fick jag bara chansen en mycket kort period då min kontaktperson där slutade och flyttade ut ur landet efter att mitt kortare uppdrag avslutats. Det blev totalt 3 månader under 2007.

    Sedan ville de inte ha något med mig att göra längre, i alla fall kändes det så.

    Men, så fick jag ett korttidserbjudande under 2008, dvs max 3 månader, men jag tog det för bättre någonting än ingenting.

    Men sedan ville de inte längre ha med mig att göra även om jag sökt olika uppdrag via dem eftersom de vet vad jag kan.

    Men, även där så slogs dörren sedan igen i mitt ansikte.

    Så jag har inte haft något alternativ än att bara fortsätta med nya kurser för att ha något att göra samtidigt som jag söker jobb, detta därför att jag
    aldrig kom upp i kvalifikationstiden för att få någon A-Kassa.

    Men, skam den som ger sig!. Så jag fortsatte att aktivt söka jobb över hela landet, men hittills har travarna med ”NEJ TACK – DU BEHÖVS INGENSTANS” bara växt för varje vecka som går och nu går flera travar från golv till tak och täcker i princip två hela väggar.

    Har också aktivt fortsatt att söka jobb i andra EU-länder , men även där sorteras jag bort konstant, men så är det ju lågkonjunktur och finanskris och många som är arbetslösa och konkurrerar om jobben, så då hamnar jag ju helt naturligt sist i kön till alla jobb överallt.

    Så just nu känner jag mig inte önskvärd någonstans på arbetsmarknaden, och får
    heller inte hjälp från någonstans utan
    jag jagar vidare på egen hand och hoppas
    att någon av alla mina ansökningar skall
    leda till något positivt. Men, det är ekonomiskt
    och psykiskt slitsamt eftersom jag inte har någon
    A-Kassa eller andra bidrag utan lever på i princip ingenting.

    I värsta fall tvingas man väl utvandra/emigrera till där det finns efterfrågan på just sådant som jag jobbade med inom bemanningsbranschen. Jag håller på att bearbeta dessa aktörer så gott jag kan och jag skulle ”hoppa på första bästa plan” bara jag fick ett jobb. Sverige har uppenbart inte plats eller behov av min kompetens någonstans , och det går inte att leva på långt under existensminimum månad in och månad ut därför att alla mina jobbansökningar sorteras bort överallt på den svenska arbetsmarknaden.

    Och eftersom jag inte får några jobb så kan jag heller inte få bostad, så man har blivit försatt i ett tvångsmässigt ”moment 22”.

    Arbetsförmedlingen har också sagt ifrån att de kan inte hjälpa till det minsta bara på grund av min akademiska examen.

    Sverige borde bli bättre på att ta tillvara de kompetenser som utexamineras så inte fler
    hamnar i den här situationen. Jag hör från
    människor via Facebook att nästan alla jag
    studerade tillsammans med är i samma situation, dvs de sorteras bort överallt på arbetsmarknaden.

    Så i princip alla av oss har tvingats flytta hem till våra pensionerade föräldrar igen, därför att några jobb får vi inte trots att vi aktivt söker jobb, och utan jobb får man ingen bostad. Dvs vi har hamnat i ”moment 22” utan möjlighet att ta oss därifrån.

    Mvh

    Mikael

    • Tjena Mikael,

      Tack för din kommentar. Den internationella lågkonjunkturen gör det allmänna läget i samhället svårt på flera sätt. Inte minst när det gäller arbetsmarknaden. Personligen hoppas jag att det ekonomiska läget förbättras under året samt att de reformer som regeringen genomfört för att få framförallt unga i arbete biter. Därtill hoppas jag verkligen att vi får se fler företagarvänliga reformer framöver så att vi kan skapa jobb den vägen.

      När det gäller bostadsmarknaden tror jag att det krävs en mer marknadsvänlig politik för att vi ska komma tillrätta med bostadsbristen och få byggt fler hyresrätter. Du har helt rätt i att arbets- och bostadsmarknaderna är nära sammanflätade.

      Lycka till framöver!
      /Aron

  3. Hej Aron!

    Det finns mycket att göra både vad gäller bostadsmarknaden och arbetsmarknaden. Själv försöker jag i alla fall vara positiv och hela
    tiden kämpa på trots att det känns som att jag har 99.9 % av svenskarna
    emot mig.

    Men, livet går upp och livet går ner…det är bara till att gilla läget och göra det bästa av situationen.

    Men, något jag tror stenhårt på utgående ifrån de två viktigaste jobbverktygen inom social media, nämligen simplyhired och
    indeed.com …är att bättre matcha ihop arbetsgivare och arbetstagare, oavsätt om det är rent fysiskt är långt avstånd mellan Sverige och Nordamerika. Jag tror tex på att Sverige borde ingå bilaterala avtal
    med Kanada och Amerika, så att svenskar som kan och vill jobba
    kan få arbetstillstånd utan en massa strul.

    Jag ser nämligen att genom att hela tiden följa med och bevaka
    dessa två verktyg så ser jag direkt att arbetsgivarna har svårt
    att hitta nya medarbetare ….samtidigt som Sverige har världens
    högst utbildade arbetslösa. Det är ett slöseri med humankapitalet
    att dessa personer inte ens har en chans på den svenska arbetsmarknaden och inte heller på den Europeiska arbetsmarknaden.

    Problemen handlar bland annat om att arbetsgivarna ställer upp för höga krav i sina platsannonser som stänger dörrar för alltfler istället för att öppna dörrar.

    Här kan jag jämföra med Kanada, där man dels är suveränt duktiga på det här med samverkan mellan utbildning och arbetsmarknad som gör att studenterna bättre förbereds för tiden efter examen. Dessutom har de
    fördelen att man tillämpar Entry Level, vilket ytterligare minskar avståndet mellan jobb och utbildning. Det handlar inte om att sänka löner och slå sönder fackförbund.

    Vad det handlar är istället att sänka arbetsgivarnas krav på arbetslivserfarenhet. Det har visat sig vara en enorm succé
    i Kanada , därför att det har gjort att många fler har kunnat
    ta steget direkt från utbildning till arbete, och sedan har de
    snabbt kunnat avancera inom det företag där de fått jobb.

    Eftersom det är så svårt för ungdomar både med och utan
    utbildning att komma in någonstans på arbetsmarknaden
    och bostadsmarknaden, så tycker jag att man antingen skall
    skrota Folkbokföringslagen. Det är fullständigt omodernt
    med en lag om Folkbokföring. I Amerika där jag bott som
    ung har man inga sådana här ”fjantiga” lagstiftningar, därför
    att man anser att det inte ”angår” staten var människor bor.

    Sedan tror jag alliansen måste börja ändra sin stenhårda och
    i många fall människofientliga attityd till arbetslösa ….där man
    drar alla över en kam. Dvs, man utgår ifrån att ingen söker jobb
    vilket enligt mig är djupt kränkande.

    Själv är jag mycket aktiv med att söka jobb och tar stort eget
    ansvar för att söka jobb på ett professionellt och ansvarsfullt sätt.

    Jag menar att vi måste sluta bestraffa utbildning och kompetens.

    Det är djupt avhumaniserande att straffa nyutexaminerade med
    ”fattigdom” om de inte har ett fast heltidsjobb efter examen.

    Att kasta ner folk i socialbidragsträsket är inte mänskligt eller ens
    omtänksamt.

    Istället tror jag att man måste börja titta på varje enskilt fallt, och
    att arbetsförmedlingen slutar slå med piskan på de arbetslösa och
    även tillämpa både ekonomisk och psykisk tortyr. Tortyr är nämligen
    klart och tydligt förbjudet i Europakonventionen, och i EU Charter on fundamental rights. Det är inte bara förbjudet mot Tortyr, Tortyr och annan omänsklig förnedrande behandling och bestraffning, precis som
    slaveri är enligt gällande rätt att se som Jus Cogens.

    Jus Cogens betyder att det är ett absolut förbud, och att ingen stat någonsin för gör avsteg från Tortyrförbudet och slaveriförbudet.

    Vad man borde göra istället är att skriva om och ändra arbetsmarknadspolitiken. Det måste helt nya regelverk
    till arbetsförmedlingen, tex så borde de ges ett tydligt direktiv om
    att nu gäller uteslutande att de skall jobba med jobbverktygen
    simplyhired och indeed.com …..och att de inte längre skall jobba
    med Platsbanken.

    Dessutom borde man satsa mycket mer på samverkan mellan
    Sverige och Nordamerika för att underlätta för arbetskraft
    att faktiskt jobba där jobben finns.

    Dagens system där det i princip här helt OMÖJLIGT för EU-medborgare att få visering för att jobba på den Nordamerikanska arbetsmarknaden trots
    att man skriker efter arbetskraft därborta är en katastrof för
    både arbetsgivarna och för de av oss som både kan och vill jobba,
    men som idag inte ”tillåts” jobba och som inte ”släpps in” någonstans
    på arbetsmarknaden.

    Det är inte vårt fel att arbetsgivarna sorterar bort oss direkt när vi är så professionella och ansvarstagande vad gäller jobbsökandet överallt i Sverige. Själv så har jag följt alla lagar till punkt och pricka, men jag
    har tröttnat på att bli behandlad som ”skit” överallt, och tycker mig ha
    rätt till ”respekt”.

    Visar man mig ingen respekt så kommer jag helt sonika att inte visa någon respekt tillbaka!… helt sonika ”What comes around goes around!!”.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: