Årets svensk 2010

För några veckor sedan presenterade tidningen Fokus Årets svensk 2009. Utmärkelsen gick till professor Johan Rockström för dennes beundransvärda arbete för en hållbar utveckling. Idag skriver PJ Anders Linder i Svenska Dagbladet om vem som borde får utmärkelsen nästa år: Innovatören.

Jag vet inte vad personen heter. Jag vet inte heller var i landet han eller hon bor, varifrån hon kommer eller vad för slags verksamhet hon håller på med. Jag vet inte om hon jobbar i ett stort eller litet företag eller om arbetsplatsen är ett bolag över huvud taget. Men en sak vet jag: utan hennes envishet, engagemang och påhittighet skulle många andra ha gått miste om arbetstillfällen, utvecklingsmöjligheter eller medmänsklig hjälp.

Hon är innovatör. Hon vill förbättra och kan omsätta idéer i praktiken. Hon ersätter det medel- måttiga med det förstklassiga och annorlunda. Hon höjer produktiviteten, skapar nya marknader och möjligheter att rekrytera. När nyanställningarna kommer igång under 2010 är det hennes och hennes kollegers förtjänst.

Innovatörerna, entreprenörerna och småföretagarna är de som kommer att bygga framtidens svenska ekonomi. I takt med att stora industriföretag, som exempelvis Saab, effektiviseras bort måste det fyllas på med nya idéer, verksamheter och företag som löser tillväxt och sysselsättning. På det politiska planet borde det vara väldigt högt prioriterat att skapa en god miljö för kreativa och driftiga människor att verka inom. Alternativet är inte mer rättvisa utan mer fattigdom.

Skattepolitiken måste sluta att bekämpa rikedom och börja bekämpa fattigdom istället. Även om en lyckad innovation ger enorma inkomster åt sin upphovsman, går minst 95 procent av värdena till samhället, enligt toppekonomen William Nordhaus. Ett rejält riskkapitalavdrag, beskattning av optioner som kapital i stället för tjänst, en ny förmögenhetspolitik som låter fler satsa i små och nya bolag: Det är inte rikemanspolitik utan välfärdspolitik för framtiden.

Att vi från och med i förrgår ståtar med världens högsta marginalskatt, som dessutom tas ut på vanliga tjänstemannalöner, är en riktigt ful fläck på det Borgska banéret.

Det är i små, växande företag som nettojobben skapas, och det blir alltför ont om nya, växande företag ifall de och deras ägare trakasseras ekonomiskt.

Vid höstens Torykonferens i Manchester berörde partiledaren David Cameron just detta i en passage i sitt avslutningstal:

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: