Vill vi ha Berlinmurare i regeringen?

Denna krönika är publicerad i veckans nummer av tidningen Kristdemokraten.

Förra måndagen, den 9 november, var det 20 år sedan gränsen mellan Väst- och Östtyskland öppnades. Berlinmuren började falla sönder, det totalitära DDR likaså och demokratiseringen av Östeuropa tog ytterligare ett steg framåt. Händelsen är av stor symbolisk betydelse och påminner inte enbart om det socialistiska förtryck som i årtionden drabbade den östra delen av vår kontinent, utan också om att friheten och demokratin aldrig får tas för givna.

Som Svenska Dagbladets ledarsida påpekade den 10 november upplevde inte alla Berlinmurens fall som en möjlighet. Till minoriteten av besvikna hörde garanterat Vänsterpartiet kommunisterna som så sent som 1978 hade Moskva-representanter på besök under partiets kongressförhandlingar och som upprätthöll kontakterna med övriga öststaters kommunistpartier en bra bit in på 1980-talet.

Även om ”kommunisterna” ströks ur partinamnet ett år efter murens fall återfinns de fortfarande i medlemsrullorna och i partiets vardag. Partikansliet på Kungsgatan 84 i Stockholm finansierades en gång i tiden, helt eller delvis, med pengar från Sovjet. Byggnaden är i samma ägo sedan 1930-talet, då Vänsterpartiet fortfarande formellt var en lokalavdelning till det sovjetiska kommunistpartiet.

Nuvarande partiledaren Lars Ohly gick år 1978 med i Kommunistisk ungdom och fortsatte kalla sig för kommunist även efter murens fall. Ja, det gjorde han faktiskt över partikongressen 2004, då han valdes till ordförande, och ända fram till hösten året därpå. Att Vänsterpartiet har ett minst sagt unket förflutet står med andra ord klart, samtidigt som företrädarna fortfarande svävar på målet när frågan dyker upp.

Hur står det till med idéerna då? Ja, inte blir gemene man lättare till mods av en snabb blick på exempelvis partiets ekonomiska politik. I 2006 års valrörelse förde Lars Ohly fram ett krav om 200 000 nya offentliga jobb. Modernt och framåtblickande – för det är ju inom den improduktiva offentliga sektorn som den ekonomiska tillväxten skapas. Eller hur är det nu?

När orosmolnen under förra hösten började torna upp sig på den världsekonomiska himlen kom så nästa vansinniga anspråk. Nu skulle det så kallade utgiftstaket, som syftar till att garantera förvaltarskap och ansvarstagande i de offentliga finanserna, inte längre hållas. Regeringen uppmanades istället att låna upp stora summor till högre bidrag och uppköp av problemtyngda bilfabriker. Allt på framtida generationers bekostnad.

Idag är Vänsterpartiet det parti som mest högljutt gormar efter högre skatter, inte minst med hänvisning till att ”de rika” ska sättas dit. Och det gör de i Sverige – det land som efter tre år med borgerligt styre fortfarande har såväl världens näst högsta skattetryck mätt i förhållande till BNP som den högsta marginalskattenivån.

Mona Sahlin – statsministerkandidaten – berörs dock inte av detta. Just nu fördjupar hon nämligen sitt och socialdemokratins samarbete med det forna kommunistpartiet i förhoppning om att vinna nästa års val. Även om jag personligen tror att det är ett bevis på dåligt omdöme som väljarna kommer att genomskåda, så blir konsekvenserna förödande om experimentet lyckas.

Då kommer fokus att flyttas från individerna och det civila samhället till staten, familjernas frihet inskränks ytterligare och de förbättringar som initierats inom skol- och utbildningspolitiken lär avbrytas. Det är illa. Men minst lika förödande är att Lars Ohly och ett antal andra vänsterpartister då tar plats i Sveriges högsta politiska organ. Vill vi verkligen ha Berlinmurare i regeringen? Det är en fråga som alla röstande bör ställa sig den 19 september nästa år.

Aron Modig
Ordförande, Kristdemokratiska studentförbundet
Andre vice förbundsordförande, Kristdemokratiska ungdomsförbundet

Annonser

4 responses

  1. Pingback: Framtidens svenska ministrar? « aronmodig.se

  2. Vilket parti har INTE ett konstigt förflutet? Alla partier som sitter i riksdagen har det.

    Jag hoppas innerligt att Kristdemokraterna åker ur, för jag skäms för att det sitter homofober i vår regering.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: