”Utbildningsfabriken håller inte för export”

Dagens Industris ledarsida hör till Sveriges mest läsvärda, eftersom den erbjuder en mycket intressant blandning av företagsspecifika texter och ledare av mer politisk natur. Igår ägnade ledarredaktionen en knapp helsida åt utbildningspolitik. Detta är några intressanta passager:

Rätt sällan gäller frågan hur man skapar världens bästa universitet. Det är synd – för universitet är verkligen viktiga. Allt viktigare i en värld där Sverige och Europas konkurrenskraft i mindre grad är råvaror och arbetskraft, och i allt högre grad är kunskap.

På de årliga listor som rankar världens bästa universitet, är den amerikanska dominansen fortfarande överväldigande – även om Japan, Kina och Sydkorea kommer starkt (tre länder vars studenter tillsammans med indier tillhör de största studentgrupperna på amerikanska universitet).

I USA sköter universiteten sig själva. I Europa är det politiker som försöker planera fram allmännyttiga institutioner. En alltför instrumentell syn på kunskap påminner om den bland politiker ofta instrumentella synen på kultur. Men i verkligheten är det lika omöjligt att veta hur, och om, mynt ska kunna slås av naturvetenskaplig grundforskning, som hur en statlig konstutbildning ska bidra till BNP-tillväxten. Inte desto mindre fyller båda en viktig funktion i ett samhälle.

Ledaren fortsätter med att kommentera betydelsen av att Sverige prioriterar när forskningsresurserna fördelas:

När Sverige nu lägger 1 procent av BNP på forskning är det bra, men får inte leda till en övertro på att pengar löser allt – ett litet land som Sverige måste ändå prioritera. Men sådant svider, inte minst för en politiker. Den som borde ha bäst överblick, universitetskansler Anders Flodström, gjorde sig impopulär redan när han tillträdde för två år sedan genom att säga att dagens 14 universitet borde bli fem. Förnuftigt, men politiskt omöjligt av rent regionalpolitiska skäl.

Med dagens ordning har de rättviseaspekter som Socialdemokraterna en gång använde för att motivera den starka utbyggnaden av högskolesystemet i Sverige blivit orättvisa: en utbildning vid Lunds universitet är bättre än en vid Högskolan i Skövde. Den som studerar i Karlstad får mindre för sitt studielån än studenten i Uppsala.

Också en kommentar kring resurstilldelningssystemet:

I september ska högskoleverket redovisa ett förslag till kvalitetsutvärdering för regeringen, där utbildningar med hög kvalitet också ska få höjt anslag. Det talas om en kvalitetsbonus på 3 procent. Är kvalitet inte mer värt än så kan man undra vart högskolan är på väg.

Som om det kommit från min egen penna. Kan inte Sverige sluta vara så sossigt?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: