Angående skatteavdrag för goda gåvor

Idag avslutas politikerveckan i Visby. På grund av arbete har jag själv inte kunnat anlända till ön förrän idag, men bättre sent än aldrig. Kristdemokraterna hade ”sin” dag i torsdags. Efter att ha följt arrangemanget på håll måste jag säga att det verkar som om partiet gjort mer än väl ifrån sig. Inte minst eftersom det politiska nyhetsflödet under torsdagen dominerades fullständigt av kristdemokratiska uttalanden.

Torsdagens huvudutspel rörde skatteavdrag för gåvor till ideella organisationer. För några veckor sedan presenterades den så kallade Gåvoincitamentsutredningens förslag om att privatpersoner ska kunna ges en skattereduktion på högst 7 000 kronor för gåvor till forskning och ideell verksamhet. Motsvarande belopp för företag föreslogs vara 35 000 kronor. Dessa förslag har Kristdemokraterna nu antagit som sina egna.

Detta är en angelägen fråga (som jag skrivit om tidigare). Att stärka det civila samhället är viktigt eftersom det stärker gemenskapen i samhället som utgör en viktig motvikt till både staten och näringslivet. Införandet av ett skatteavdrag för gåvor skulle vara en ideologiskt sett väldigt viktig reform för alliansen eftersom det tydligt visar att man värderar andra saker än enbart ”det offentliga”. PJ Anders Linder lägger fram förutsättningarna på ett bra sätt på ledarplats i Svenska Dagbladet den 22 juni:

Det allra bästa vore förstås om skattetrycket vore så lågt och civilsamhället så rikt att det inte behövdes några särskilda ”gåvoincitament”. Då skulle man till exempel slippa de registreringar av gåvor som måste ske i ett avdragssystem. Men nu ser verkligheten annorlunda ut och då är skattereduktion en viktig förbättring. Det har varit för mycket fokus på stat och marknad i den svenska debatten; det behövs fördjupad förståelse av hur mycket som fristående, ideell verksamhet kan betyda.

Sven-Erik Österberg, tidigare socialdemokratisk minister, menar att reformen är orealistisk eftersom ett skatteavdrag skulle leda till ganska stora intäktsbortfall i statens finanser. Jaha? Då får väl staten minska sina utgifter då. Vad jag vet finns det ingen given positiv korrelation mellan medborgarnas lycka och statens storlek, utan snarare en negativ sådan mellan statens storlek och medborgarnas frihet. Staten och skattesystemet finns till för medborgarnas skull och inte tvärtom. För att vandra bort från detta socialistiska staten-vet-bäst-tänkande skulle vi dels behöva just ett skattevdrag för gåvor, men också minst en ytterligare mandatperiod av borgerligt styre.

Annonser

3 responses

  1. På vilket sätt är medborgarna fria från staten om deras givande är beroende av att staten medger ett skatteavdrag?

  2. Hej Bo,

    Vad det handlar om är att ett gåvoavdrag skulle vara en markering från statens sida om att staten inte är den enda som kan göra gott i samhället.

    Ett sådant avdrag skulle stärka den ideella sektorn, eller det civila samhället, så att denna/detta kan utgöra en motvikt till staten. Det gör medborgarna friare.

    Allt gott,
    Aron

  3. Pingback: Klokt om skatteavdrag för gåvor « aronmodig.se

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: