Återigen: Studiemedlen försämras inte, de förbättras!

Strax efter att den borgerliga regeringen tillträdde i september 2006 tillsatte man fyra utredningar med koppling till den högre utbildningen. Det rörde sig om resursutredningen, som gjorde en översyn av resurstilldelningssystemet till lärosätena; obligatorieutredningen, som behandlade kårobligatoriets avskaffande; frihetsutredningen, som såg över lärosätenas organisationsform samt den studiesociala utredningen, som såg över studiemedelssystemet. Alla dessa har nu lagt fram remisser som innehåller förslag som, om de implementeras, kommer att vara till gagn för det svenska utbildningsväsendet.

Tillsammans med debatten om kårobligatoriet har diskussionen kring den studiesociala kommitténs förslag varit tuffast. Den parlamentariska kommittén (Ella Bohlin representerade Kristdemokraterna) lade fram sin remiss i slutet av mars, men redan flera veckor dessförinnan läckte delar av den ut. Hårdast kritiserat, från såväl höger och vänster som från Sveriges förenade studentkårer, var förslaget om att den generella tid som studenter har rätt till studiemedel ska kortas till fyra år från nuvarande sex år. Studiemedelstiden kan därefter förlängas, med två eller tre år beroende på den aktuella utbildningens längd, om studenten tagit högskolepoäng motsvarande tre år heltidsstudier.

Personligen anser jag inte att det är nödvändigt att alla studenter är så effektiva som möjligt i sin utbildning och bara tar de kurser som ingår i ens huvudsakliga akademiska examen eller yrkesexamen. Det finns istället ett betydande värde, såväl personligt som samhälleligt, i vetenskaplig breddning, exempelvis genom att man som student läser en eller ett par kurser som kanske ligger helt utanför ens huvudsakliga studieområde. Möjligheten att bedriva denna typ av breddningsstudier påverkas dock inte negativt av den studiesociala kommitténs förslag, eftersom var och en ju fortfarande kommer att ha ett helt år på sig för breddning eller för att prova olika utbildningar. Samtidigt förlängs den maximala studiemedelstiden från sex till sju år, vilket underlättar för de studenter som läser långa utbildningar. Kravet på prestation höjs något, vilket enbart är bra. Flit uppmuntras mer, vilket är minst lika bra.

Kritikerna hävdar då att det föreslagna systemet försämrar möjligheterna för ungdomar från studieovana hem att bedriva högre studier. Jag tror inte heller på detta. Utredningen föreslår såväl en höjning av det generella studiemedlet som en höjning av det så kallade fribeloppstaket, vilket gör att studenter i framtiden kommer ha rätt att arbeta mer utan att få sitt studiemedel indraget. Detta kommer att förbättra den privatekonomiska situationen för alla studenter och likaledes göra högre studier mera lättillgängliga för alla.

Ella Bohlin och den övriga majoriteten i den studiesociala kommittén har gjort ett väldigt bra arbete och lagt fram fullt rimliga förslag. Vi Kristdemokrater bör välkomna detta och ta varje tillfälle att bemöta den obefogade kritik som förs fram. För studiemedelssystemet försämras inte, det förbättras!

Aron Modig
Förbundsordförande
Kristdemokratiska Studentförbundet