Det finns en stor svaghet i svensk högre utbildning – flitiga studenter (kalla dem elitstudenter, toppstudenter eller något annat) uppmärksammas och uppmuntras alltför lite. Flera internationella exempel på motsatsen finns. På amerikanska universitet utser man vanligtvis kurs- och klassettor. I Singapore har man ett så kallat A-Star-program för att locka till sig elitdoktorander från hela världen inom ämnen som medicin, bioteknik och kemi. I Tyskland finns organisationen The Studienstiftung des deutschen Volkes som med statligt stöd ska kompensera för att Tyskland inte har några elituniversitet genom att erbjuda ett nätverk för de 0,31 procent främsta tyska studenterna. Denna stiftelse anordnar läger, sommarskolor och hjälper till med finansieringen av medlemmarnas studier och uppehälle – såväl i Tyskland som utomlands.
Denna typ av stöd och uppmuntran för toppresterande studenter finns i allt för liten utsträckning i Sverige. Visserligen finns privata initiativ såsom Nova100 och Talency, men från offentligt håll har det så här långt mest handlat om motverkande av allt vad flit innebär. Det så kallade fribeloppstaket i studiemedelssystemet kan tas som exempel. Här har de studenter som klarar av att arbeta parallellt med heltidsstudier (eller i många fall mer än heltidsstudier) straffats genom att de tvingats betala tillbaka delar av studiemedlet. Visserligen har den borgerliga majoriteten i den studiesociala utredningen föreslagit väsentliga förbättringar, men den grundläggande inställningen är densamma. Den socialistiska oppositionen ropar högt så fort man föreslår att minsta lilla krav ska ställas på vuxna människor. Betygssystemet innehåller dessutom för få steg, vilket gör att det är allför lätt att nå det högsta betyget. Detta gör alldeles säkert att vissa studerar mindre intensivt än vad de annars skulle göra.
Flit uppmuntras i alltför liten utsträckning. De styrande i Sverige verkar inte förstå att det är lika viktigt att uppmuntra de högpresterande som att hjälpa de som behöver extra hjälp. Ingen ska lämnas efter, men ingen ska heller hållas tillbaka. Vi måste ta tillvara den toppkompetens som finns. Det har länder som USA, Singapore och Tyskland förstått, men Sverige släpar ännu så länge efter. Jag själv och KDU uppmuntrar en förändring av detta. Vi anser att rikets universitet och högskolor i större utsträckning bör uppmärksamma flitiga studenter och goda studieresultat genom att regelbundet dela ut utmärkelser och belöningar. Med fler morötter i utbildningsväsendet kan vi generera fler och bättre toppresultat. Det har ett land som Sverige inte råd att avstå.
Aron Modig 