Angående den studiesociala kommitténs förslag

Idag presenterade Studiesociala kommittén sina förslag angående ändringar av studiemedelssystemet. I stort var det vettiga förslag kommittén presenterade. Personligen anser jag att höjningar av det så kallade fribeloppstaket bör vara högre prioriterade än höjningar av det generella studiemedlet, men att Studiesociala kommittén nu föreslår höjningar av båda är förstås positivt. Genom att studiemedlet höjs med 400 kronor per månad förbättras den ekonomiska situationen för alla studenter. När fribeloppstaket dessutom höjs kan de studenter som vill, och klarar av det, arbeta extra utan att det påverkar studiemedlets storlek i samma utsträckning som det gör idag. Den gängse utgångspunkten måste alltid vara att flit ska belönas, inte bestraffas.

Till Studiesociala kommitténs på förhand mest kritiserade förslag hör att man sänka den generella studiemedelsberättigade tiden till fyra år, jämfört med tidigare sex år. Personligen ser jag dock inte detta som någonting negativt. Denna inställning vill jag förklara nedan.

I stort har universitet och högskolor två huvudmål med sin verksamhet: dels att studenterna genom undervisning tillägnar sig vetenskaplig kunskap och ett vetenskapligt förhållningssätt, dels att genom forskning generera ny vetenskaplig forskning. Det vetenskapliga arbete som bedrivs inom universitets- och högskoleväsendet är ett uttryck för människans naturliga kunskapstörst och sanningssökande och har därför ett värde i sig.

Jags er det alltså inte som nödvändigt att alla studenter är så effektiva som möjligt i sin utbildning och bara tar de kurser som ingår i den akademiska examen eller yrkesexamen man vill ta. Det finns istället ett betydande värde i vetenskaplig breddning, exempelvis genom att man som student läser en eller ett par kurser som kanske ligger helt utanför ens huvudsakliga studieområde.

Möjligheten att bedriva denna typ av breddningsstudier påverkas dock inte negativt av den studiesociala kommitténs förslag om att korta den generella studiestödsperioden från 12 till åtta terminer. Alla studenter kommer fortfarande att ha rätt till studiemedel för motsvarande sex års heltidsstudier och i vissa fall kommer även studiemedel för sju års studier att beviljas.

Skillnaden med det föreslagna nya systemet är att kraven på prestation höjs något, och det är jag generellt sett positiv till. Oavsett om man bedriver breddningsstudier eller studier inom sitt huvudsakliga utbildningsprogram så bör man slutföra de kurser man påbörjar. Det är helt enkelt inte hållbart att det tar sex år för den genomsnittlige studenten att slutföra en magisterexamen, som i vanliga fall ska motsvara fyra års studier. Det är så det ser ut idag.

Hur som helst, i stort har Studiesociala kommittén gjort ett bra arbete. Om alliansregeringen lyckas driva igenom även detta har man gjort väldigt mycket gott på utbildningsområdet under mandatperioden.

Annonser

4 responses

  1. Pingback: Aron Modig om den studiesociala kommitténs förslag « KSF-bloggen

  2. Det blir problem om det finns en osäkerhet bland studenterna vad som gäller. Om man inför ”mellankontrollen” efter fyra år får det inte råda några tveksamheter om ens utbildning är tillräcklig i CSNs ögon. Jag tror inte att det föreslagna systemet kommer få så stora konsekvenser, men regelverket får vara ganska rigoröst. Det kan i sig vara ett problem, för det erkänner inte nya ämneskombinationer och värdet i att skaffa sig en utbildning utanför de traditionella examina. T.ex. skulle det inte vara möjligt i det nya systemet att läsa engelska i två år för att sedan läsa in en kandidatexamen i företagsekonomi.

  3. Hej Christian,

    Inte heller jag har exakt koll på hur det nya systemet kommer att fungera och precis vad som kommer att räknas för att man ska vara ”på väg” mot en examen. Det exempel du nämner med att läsa två år engelska först och sedan läsa företagsekonomi ser jag dock inte som något problem. Om du läst två år engelska så har du ju tillräckligt med poäng i engelska för att ha det som huvudämne i både en kandidat- och en magisterexamen.

    Fyller du sedan på med exempelvis två års studier inom exempelvis företagsekonomi så har du ju även uppnått den totala poängsumma som krävs för en magisterexamen. Du har till och med möjlighet att slöa en fjärdedel av tiden och ändå uppfylla de kraven för att få läsa vidare med studiemedel.

    Personligen ser jag faktiskt inga som helst problem med ett sådant system. Skulle det vara så att man inte lyckats skramla ihop 180 högskolepoäng under sina fyra första studieår så får man väl ta en sommar och läsa in de kvarvarande kurserna. Håller du inte med?

    Allt gott,
    Aron

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: