Historien om kårobligatoriet

Onsdagen den 25 februari 2009 var en stor dag för Sveriges studenter. Idogt lobbyingarbete från de borgerliga studenternas sida samt handlingskraft från regeringen ledde fram till att man denna dag presentade den proposition som innebär att det så kallade kårobligatoriet avskaffas. Därmed kommer även Sverige att framöver ha negativ föreningsfrihet fullt ut.

Kårobligatoriet har en mer än 300 år lång historia. År 1667 infördes obligatoriskt medlemskap i de dåvarande nationsföreningarna för att kunna hålla ordning på och övervaka studenterna. Med detta som förebild infördes år 1908 obligatoriskt medlemskap i de studentkårer som hade uppstått under 1800-talet. Dessa har sedan dess existerat parallellt med nationerna i Uppsala och Lund samt studentföreningarna i Stockholm.

Traditionellt har socialdemokratiska regeringar varit för obligatoriet, då man sett det som en garant för studenternas inflytande över sina respektive lärosäten, medan man från borgerligt håll varit kritiska ända sedan 1960-talet. Otaliga utredningar har utförts. Under Carl Bildts ministär i början av 1990-talet gjordes det första ordentliga försöket att bli kvitt obligatoriet, men detta misslyckades då ett par borgerliga riksdagsledamöter röstade med oppositionen.

Strax efter den borgerliga valsegern 2006 tillsatte regeringen och högskoleminister Lars Leijonborg dock en ny utredning om obligatoriets framtid.  Utredaren, som tog namnet Obligatorieutredningen, överlämnade i februari 2008 betänkandet Frihet för studenter – om hur kår- och nationsobligatoriet kan avskaffas, vilket föreslog att obligatoriet visserligen skulle avskaffas, men samtidigt med detta skulle ett flertal knepiga regler, samt statliga bidrag till kårerna, införas. Bland de remissinstanser som var kritiska till det ursprungliga förslaget fanns samtliga borgerliga studentförbund, vilka lämnade in ett gemensamt remissyttrande med tydliga åsikter.

Då behandlingsarbetet drog ut en hel del på tiden var det under en period osäkert om obligatoriet skulle hinna avskaffas innan mandatperiodens utgång. Sveriges förenade studentkårer började hoppas på att utfallet skulle bli detsamma som under Carl Bildts regeringstid, men alliansregeringen visade beslutsamhet. En onsdag i slutet av februari kom det glädjande beskedet. Kårobligatoriet kommer att upphöra från och med den första juli 2010. Från och med detta datum blir medlemskapet i studentkårer frivilligt. Dock kommer studentkårerna att även fortsättningsvis ha rätt till representation i högskolans beredande och beslutande organ och för att ”trygga studentinflytandet” kommer staten att ge ett bidrag på 105 kronor per student och år.

Egentligen borde inte studentkårer få mer statliga bidrag än andra ideella föreningar, utan de borde i första hand finansiera sin verksamhet genom medlemsavgifter från medlemmar som frivilligt valt sitt medlemskap. Men det propositionsförslag som numera är överlämnat till riksdagen är i stort mycket bra och det är positivt att regeringen avsätter betydligt mindre pengar än vad utredaren föreslog i sitt betänkande.  Om lite drygt ett år har även vi studenter full föreningsfrihet. Det är väldigt viktigt att alliansregeringen står upp i frihetsfrågorna och just denna reform utgör ett tämligen stort steg på vägen mot ett friare Sverige.

Aron Modig
Förbundsordförande
Kristdemokratiska Studentförbundet