KDU:s remissvar på gymnasieutredningen

Just nu pågår en förändringsprocess av den svenska gymnasieskolan. I februari 2007 tillsatte alliansregeringen en utredning, under ledning av Anita Ferm, som skulle omfatta nära nog alla frågor som hör till gymnasieskolan. I våras kom utredningen med sitt betänkande, Framtidsvägen – en reformerad gymnasieskola, som gick ut på remiss. Idag var sista möjlighet att inkomma med sina synpunkter på förslaget (vars huvuddrag kan finns här). Jag själv fick äran att författa KDU:s remissvar, vilket i sin helhet återfinns nedan.

. . .

Sammanfattning
KDU ser det som viktigt att tre områden är vägledande då framtidens gymnasieskola ska utformas. För det första bör det betonas att gymnasieskolan ska vara en plats för alla elever, både för de med gott läshuvud och för de mer studiesvaga. Hjälp ska ges dem som har det lite svårare i skolan, men extra stimulans ska också erbjudas dem som har lättare för studierna. Utifrån detta resonemang ställer sig KDU positiva till att spetsutbildningar inom teoretiska områden införs.

För det andra är det viktigt att man gör en tydlig åtskillnad mellan vad som är högskoleförberedande program och yrkesprogram. De yrkesförberedande programmen ska i största möjliga utsträckning vara praktiska och endast innehålla de teoretiska ämnen som är absolut nödvändiga. De högskoleförberedande programmen bör å andra sidan vara så teoretiskt uppstramade som möjligt. KDU tycker att gymnasieutredningens förslag svarar mot detta resonemang på ett bra sätt och är positiva till upplägget med de 19 föreslagna nationella programmen. KDU är även positiva till införandet av lärlingsutbildningar.

Den tredje faktor som bör framhållas är skolans uppgift att utöver kunskap också förmedla normer och värderingar till eleverna i syfte att göra dem till goda samhällsmedborgare. För att förstärka gymnasieskolans genomslag på detta område anser KDU att de av gymnasieutredningen föreslagna åtta gymnasiegemensamma ämnena kompletteras med ämnet livskunskap. I ämnet skulle eleverna förberedas för vuxenlivet genom etiska diskussioner och genomgångar av samhällets spelregler. Det är viktigt att gymnasieskolan aldrig sviker sin normöverförande roll.

I stort är KDU positiva till gymnasieutredningens förslag för hur framtidens gymnasieskola ska se ut. Förslaget innehåller den uppstramning och det ökade fokus på kunskap som KDU efterfrågar och utredningen kan förhoppningsvis medföra något av en nystart för det svenska skolväsendet. KDU hoppas att framtidens skola ska vara öppen för alla elever samt att kunskap, trygghet, flexibilitet och valfrihet ska vara dess ledstjärnor. Kort sagt hoppas KDU att framtidens skola ska vara sådan att ingen hålls tillbaka, men att ingen heller lämnas efter.

Ämnesfrågor (avsnitt 5.4)
KDU föreslår att de gymnasiegemensamma ämnena ska vara nio till antalet istället för åtta stycken som är utredningens förslag. KDU har under en tid drivit att ämnet livskunskap ska vara ett ämne som alla elever läser, både på högstadiet och i gymnasieskolan. Ämnet skulle förbereda eleverna på vuxenlivet och lära dem samhällets spelregler, demokrati, respekt för mänskliga rättigheter samt vad som är rätt och fel. Men också privatekonomi skulle kunna ingå i ämnet så att eleverna tidigt får veta mer om exempelvis konsumentfrågor och pensionssparande. KDU anser precis som gymnasieutredningen att historia är ett ämne som varje gymnasieelev bör läsa. Undervisning om kommunismens folkmord bör vara ett obligatoriskt moment i ämnets undervisning.

KDU vill anpassa de gymnasiegemensamma ämnenas innehåll efter de olika gymnasieprogrammen och ser därför positivt på att principen om att dessa ämnen ska omfatta samma innehåll på samtliga gymnasieprogram skrotas. Att säga att kursen Samhällskunskap A på ett yrkesprogram är likvärdig, till omfattning och nivå, med samma kurs på samhällsvetenskapsprogrammet är fel.

Elevens och den enskilda skolans valmöjligheter (avsnitt 5.5 och 5.10)
KDU är tydligt för en uppstramning av gymnasieskolan med mer fokus på kunskap inom respektive gymnasieprograms karaktärsämnen än på mängder av mer eller mindre flummiga lokala kurser. Gymnasieutredningens intention att minska dagens tämligen omfattande valfrihet är därför välkommen. Just detta, att minska elevernas valfrihet i skolan, kan säkert sticka i ögonen på en del. Men KDU tror att regeringens utredare har rätt i att de stora valmöjligheter som finns idag både påverkar utbildningens kvalitet negativt och medför onödigt höga kostnader för gymnasieutbildningen. Dessa pengar skulle kunna användas på ett bättre sätt.

Gymnasieutredningens förslag över framtida programstrukturer innehåller 19 nationella program med cirka 60 nationella inriktningar. Inom alla dessa kommer det finnas möjlighet att välja programfördjupning och därtill 200 poäng individuellt val. KDU anser att detta förslag innebär väldigt stora möjligheter för eleverna att anpassa sin utbildning efter egna intressen och står därför bakom utredningens förslag.

Ovanstående argumentation ligger också till grund för KDU:s ställningstagande gällande specialutformade program och regionala inriktningar. Dagens system med mängder av lokala kurser och inriktningar i allt mellan himmel och jord har spårat ur och behöver stoppas. Samtliga utredningens förslag på området är därför av godo.

Yrkesprogram och högskoleförberedande program (avsnitt 5.6-5.9)
KDU ser positivt på utredningens förslag om en tydlig uppdelning mellan yrkesprogram och högskoleförberedande program. De senare ska ge en god grund för vidare studier vid universitet och högskola medan elever på de förra ska vara fullt anställningsbara efter genomgånget program. KDU har inga invändningar mot gymnasieutredningens förslag att införa fem högskoleförberedande program och 14 yrkesprogram.

Elever är olika och ska inte sorteras in i samma fack. Alla elevers unika egenskaper och talanger ska få utlopp i skolan och därför är det viktigt att betona både teoretiska och praktiska färdigheter. KDU anser att yrkeskunnande måste uppvärderas, bland annat genom införandet av lärlingsprogram samt mindre teoretiskt betungande yrkesutbildningar. Yrkesprogrammens fokus bör ligga på studier av programmets speciella karaktärsämnen snarare än på ämnen som syftar till att ge alla elever grundläggande högskolebehörighet.

Det är mycket lovande att så kallade yrkesutgångar föreslås för yrkesprogrammen. Det är viktigt att alla elever ges en tydlig information om vilka utgångar som möjliggörs av ett visst program. Värt att kommentera är också den uppstramning som föreslås angående yrkesprogrammens APL, arbetsplatsförlagda lärande. Tanken bakom principen ”inget APL – ingen utbildning” är mycket god. KDU vill också betona vikten av att de högskoleförberedande estet- och medieinriktningarna ”stramas upp” och inte tillåts bli för flummiga.

Spetsutbildningar (avsnitt 5.11)
KDU ser mycket positivt på utredarens förslag om att det ska kunna finnas spetsutbildningar även inom andra områden än de estetiska och idrottsliga. Det är viktigt att skolan kan erbjuda stimulans åt både svagare och starkare elever. Införandet av riksrekryterande spetsutbildningar inom ämnen som naturvetenskap, matematik, språk och samhällsvetenskap skulle säkerligen fungera som en utmärkt morot för landets allra mest högpresterande elever. KDU är för användandet av nivågruppering inom skolan. Gymnasieelever som vill läsa fler poäng än vad som krävs av dem ska uppmuntras och det ska även ges möjlighet att läsa högskolepoäng under gymnasietiden. Att spets­utbildningar ska få finnas kvar inom de områden de redan idag är tillåtna är självklart.

Examen (avsnitt 5.12)
KDU står bakom utredningens förslag angående införandet av en gymnasieexamen. I en sådan får eleverna ett tydligt slutmål att arbeta mot samtidigt som de olika gymnasieprogrammens innehåll och syften tydliggörs för såväl elever och föräldrar som för de så kallade avnämarna. De examenskrav som gymnasieutredningen föreslår är rimliga. Vad gäller förslaget att en speciell examensuppgift ska avsluta varje gymnasieprogram anser KDU det vara särskilt positivt att yrkesprogrammens examensuppgifter ska vara tydligt inriktade på de yrkesområden som utbildningen avser leda till och att det även ska kunna innehålla kortare ”yrkesprov”. Detta är viktigt eftersom det är ännu ett steg mot en avteoretisering av de praktiska programmen.

Behörighet, antagning och urval (avsnitt 5.14)
KDU ser det som positivt att antagningskraven till gymnasieskolan höjs något. Ingen vinner på att elever med otillräckliga förkunskaper antas till utbildningar de har mycket små möjligheter att klara av. Trots detta är det förstås viktigt att man finner en rimlig nivå på antagningskraven så att man inte genom för högt ställda sådana utestänger elever som faktiskt skulle ha en god möjlighet att klara av att ta examen. Utifrån just detta är det också rimligt att behörighetskraven är olika utformade för de högskoleförberedande programmen och yrkesprogrammen. Yrkesprogrammen kräver inte lika stora teoretiska kunskaper, och har inte lika stark anknytning till de ämnen som läses i grundskolan, som de högskoleförberedande, varför det är naturligt att antagningskraven till dessa program är något lägre. KDU har inga invändningar emot utredningens förslag på att kräva godkänt i åtta respektive tolv ämnen för behörighet till de olika programmen.

Grundskolans ansvar och alternativ till de nationella programmen (avsnitt 5.15)
KDU tror att slopandet av det individuella programmet är av positiv natur. Det bör vara grundskolans ansvar att eleverna uppnår tillräckliga kunskaper för att bli behöriga för gymnasieskolan. De elever som inte uppnått gymnasiebehörighet efter årskurs nio bör därför erbjudas ytterligare ett år i grundskolan. Följaktligen är KDU positiva till införandet av ett så kallat preparandår.

Betyg och gymnasial vuxenutbildning (avsnitt 5.16 och 5.18)
KDU föredrar kursbetyg före ämnesbetyg. Betygen bör vara målrelaterade och ges i en sjugradig skala. Sifferbetyg är att föredra framför bokstavsbetyg. För att öka rättvisan i betygssättningen mellan olika skolor och olika delar av landet fyller de nationella proven en viktig uppgift. KDU ser därför positivt på gymnasieutredningens förslag att göra användandet av nationella prov och provbanksmaterial obligatoriskt i ökad utsträckning. Kurser ska gå att tenta upp i efterhand. Detta ska dock göras inom gymnasieskolans regi och inte i den kommunala vuxenskolan så länge det inte är full behörighet en elev vill skaffa sig. Då det gäller upptentering av kurser som eleven tidigare läst, och erhållit godkänt betyg i, bör det största ansvaret för inläsningen ligga på eleven. Skolan bör inte vara ålagd att erbjuda en elev samma undervisning flera gånger.

En stärkt information och studie- och yrkesvägledning (avsnitt 5.17)
En studie- och yrkesvägledning av god kvalitet är en förutsättning för att eleverna ska kunna göra väl underbyggda val. Detta gäller samtliga gymnasieprogram. Eleverna på yrkesprogrammen behöver veta vilka arbeten deras utbildningar leder till, ha kunskap om vilka skyldigheter och rättigheter de har på arbetsmarknaden samt få information om hur den som vill kan komplettera sig till allmän högskolebehörighet. Lika viktigt är det att eleverna på de högskoleförberedande programmen får bra information om sina framtidsmöjligheter. Denna information bör vara obligatorisk och innehålla besked om vilka universitets- och högskoleutbildningar som upprätthåller en god respektive mindre god kvalitet samt vilka professioner som kommer att vara särskilt efterfrågade i framtiden. Därtill bör eleverna få kunskap om de stora möjligheter som finns att, till en billig penning, genomgå sin universitetsutbildning utomlands. Denna information är idag ytterst bristfällig på de allra flesta skolor.

Fristående skolor (avsnitt 5.19)
Det civila samhällets engagemang i skolväsendet är av största vikt för att säkra en utbildning av god kvalitet. Eftersom de fristående skolorna har sitt ursprung i just det civila samhället ser KDU mycket positivt på dessa. Friskolorna gör att mångfalden ökar och att elever har större möjligheter att få en undervisning som är anpassad efter sina egna behov och förutsättningar. Fristående skolor ska få verka på samma villkor som de kommunala skolorna och ingen skolform ska diskrimineras. KDU uppskattar att denna inställning delas av gymnasieutredningen.