Dags att ställa föräldrarna till svars när ungdomar flippar ur

Debattartikel publicerad på SVT:s debattsida den 5 februari 2013:

I torsdags deltog jag i SVT Debatt och diskuterade de så kallade Instagram-upploppen i Göteborg. Anledningen till att diskussionen åter aktualiserats var en artikel i Aftonbladet (25/1) skriven av två tjejer som var med vid upploppen. De skriver i artikeln om en generation som ”kommer att flippa ur”, som känner att vuxna inte lyssnar och som påstår sig bli trakasserade av polisen.

Det är alltså en bild av att vuxenvärlden har svikit de unga som målas upp.

En del debattörer vill reducera detta till en fråga som endast handlar om människor i storstädernas förorter. Jag menar att detta är ett sätt att nedvärdera alla de hårt arbetande och strävsamma personer som bor på dessa platser i vårt land. Att klumpa ihop dem med bråkstakar som ställer till problem och orsakar stora kostnader för samhället är inget annat än ett hån.

I stället för att peka ut någon enskild grupp vill jag som politiker vara med och skapa goda förutsättningar för människor att förverkliga sina drömmar – oavsett bakgrund, livssituation eller bostadsort.

Jag tror inte att artikelförfattarna talar för någon majoritet av Sveriges ungdomar. De allra flesta har det trots allt bra i vårt land. Men samtidigt kan jag mycket väl förstå den känsla av frustration som en del unga människor känner i tillvaron. Att växa upp och bli vuxen är ingen lätt process – det har aldrig varit enkelt – och kan präglas av osäkerhet och oro inför framtiden.

Men alla människor kan ha problem i olika stadier av livet – med både jobb, skola, familj och vänner. Detta är något vi måste lära oss att hantera, utan att omgivningen blir lidande för det. Samhället får aldrig acceptera att någon använder en jobbig livssituation som ursäkt för att ställa till problem för andra människor, och till och med att starta upplopp riktade mot enskilda personer. Det som hände i Göteborg i december är helt enkelt oacceptabelt och ska behandlas därefter.

Vuxenvärlden måste med tydlighet markera att detta inte är okej!

Att sätta gränser och utrusta unga människor med en moralisk kompass är nämligen en skyldighet som vuxna har gentemot de yngre generationerna. Detta är ett ansvar som främst ligger på föräldrarna. Varken skolan, polisen eller socialtjänsten kan ersätta familjen i en ung människas liv, eller ta ansvar för barns och ungas uppfostran. Därför krävs istället att föräldrarna är närvarande och är en aktiv del i sina barns vardag.

I Sverige har vi länge varit alldeles för dåliga på att tala om detta föräldraansvar. En generell trend i det svenska samhället under det socialdemokratiskt styrda 1900-talet var att det offentliga tog allt större plats och ansvar för människors liv. Stat och kommun har i linje med det organiserat alla samhällets sfärer genom ett högt skattetryck och en långtgående politisering av det privata.

Konsekvensen har blivit att det personliga ansvar vi alla har för våra handlingar och medmänniskor har undergrävts.

Jag menar att upploppen i Göteborg är ett uttryck för detta. Vi ser föräldrar som inte tar ansvar för sina barns beteende, och unga bråkstakar som skyller sitt uppförande på samhället. Att förändra dessa attityder sker inte genom enkla politiska beslut. Det är istället en lång process där det personliga ansvaret kraftigt måste uppvärderas och möjligheter för föräldrar att tillbringa tid med sina barn skapas.

Just detta är grunden för mitt politiska engagemang som ung kristdemokrat. En fortsatt utveckling i motsatt riktning kommer enbart att försämra uppväxtvillkoren för barn och unga.

Aron Modig
Förbundsordförande KDU

Alla har ett ansvar för sina handlingar

Debattartikel publicerad på SvD Brännpunkt den 4 oktober 2012:

En princip som ligger oss unga kristdemokrater varmt om hjärtat är betonandet av det personliga ansvarstagandet. Vi menar att varje människa i alla lägen har det yttersta ansvaret för sina handlingar, liksom för sin omgivning och sina medmänniskor. Detta ansvar kan aldrig tas ifrån en person, oavsett uppväxtförhållanden, ekonomiska förutsättningar eller social närmiljö.

Det är från denna utgångspunkt vi ser på den senaste tidens stenkastning och våldsdåd i förorter till Stockholm, Göteborg och Malmö. Självklart finns det omständigheter som kan öka risken för att en människa ska hamna på glid och begå brott. Men detta är inget skäl att ta ifrån någon människa hennes personliga ansvar! Det vore detsamma som att ta ifrån henne möjligheten att påverka sitt eget liv, vilket vore djupt omänskligt.

Jag förstår verkligen inte hur Joel Ensjö (S) kan ursäkta de ligister som kastar sten mot de människor som finns för att hjälpa, såsom polis och räddningstjänst (Brännpunkt 3/10). Han väljer också att sätta likhetstecken mellan stenkastarna och förorten generellt. Den som fördömer ligisterna ser ner på ett helt område, i Ensjös värld. Det om något är att nedvärdera alla som bor i områden som Rosengård och Backa.

Vi unga kristdemokrater står istället upp för alla de vanliga och hederliga människor som bor och verkar i dessa områden. Ingen förtjänar inte att se sin närmiljö förstöras av en liten minoritet kriminella. Det är de som bryter mot de samhälleliga spelregler som vi gemensamt satt upp som också ska stå till svars för detta. Inte hela bostadsområden.

Naturligtvis ska brottslighet förebyggas genom att vi på alla sätt försöker bygga ett starkt och inkluderande samhälle. I Sverige har vi en generös föräldraförsäkring, barnbidrag, gratis skola och högre utbildning. Sjukvården är fri och likaså tandvården för unga. Idrott, kultur och andra fritidsaktiviteter subventioneras. Den som inte studerar, och inte lyckas skaffa sig ett jobb, har möjlighet att ta del av det ekonomiska stöd från Socialtjänsten som omfattar alla.

Trots detta skyller vänstern alltså den senaste tidens våldsdåd i förorten på ”fattigdom och klyftor”. Ingen behöver ta ansvar för sina handlingar så länge hon kan åberopa någon form av upplevd orättvisa, är deras melodi.

Naturligtvis finns det alltid saker som kan förbättras i samhället. Vi unga kristdemokrater kämpar dagligen för en bättre skola där alla ges möjligheter att växa, en arbetsmarknad som också inkluderar unga och ett stärkt civilsamhälle med trygga familjer. Men detta ska inte ställas mot samhällets plikt att bekämpa brottslighet när den uppstår. Staten måste ta sitt ansvar för att upprätthålla lag och ordning och för att vanliga människor ges utrymme att leva sina liv som de själva vill i en trygg närmiljö.

I sin avslutning låter Joel Ensjö meddela att det i förorten visserligen finns stora problem med fattigdom och utanförskap, men att det där också finns ”mycket vänskap, kärlek, kreativitet och vilja”. Så bra då. Varför inte släppa fram det istället för att kasta sten och sedan skylla våldsdåden på politiker, samhället eller den upplevda bristen på fritidsgårdar?

Arbetslösheten har aldrig tänt på någon bil eller kastat sten mot en enda polis. Det är alltid enskilda ligister som fattar aktiva val om att agera på detta sätt. Och mot det måste råda nolltolerans.

Aron Modig
Förbundsordförande KDU

Hårda tag behövs mot stenkastande unga

Debattartikel publicerad på SvD Brännpunkt den 2 oktober 2012:

På måndagskvällen var det dags igen. En bil sattes i brand i närheten av en skola i Rinkeby. När polis och räddningstjänst kom till platsen möttes de av stenkastning från ett 20-tal ungdomar. En elvaårig pojke, som inte hade någonting med upploppet att göra, skadades i ögat och fick föras till sjukhus (SvD 1/10).

Tidigare i september tvingades en polispatrull i samma Stockholmsförort att använda pepparsprej och kalla på förstärkning då de angreps av ett antal stenkastande ungdomar. Vad polisen hade ställt till med för att förtjäna detta? De hade stannat en bil för kontroll. Det har rapporterats om liknande historier vid flera tillfällen under våren och sommaren, också i förorter till Göteborg och Malmö.

Dessa händelser har alla utförts av en liten grupp ligister, ofta unga sådana, som fattat aktiva val om att sätta sig över lagen i syfte att terrorisera sin omgivning, samhället och vanligt folk. Det är minst sagt märkligt att reaktionerna från politiskt håll i alla dessa fall varit så klena. Knappast några offentliga fördömanden. Inga förslag om att förstärka ordningsmakten på plats i förorten. Och inte heller några besked om reformer på de sönderreglerade arbets- och bostadsmarknaderna.

Att ett fåtal kriminella förstör livet för alla de skötsamma människor och familjer som lever i närheten är förstås varken hållbart eller acceptabelt. Statens absoluta huvuduppgift är att upprätthålla lag och ordning samt garantera medborgarnas trygghet. Att staten lyckas med denna uppgift är en förutsättning för att medborgarna ska ha förtroende för den demokratiska rättsstaten och det civiliserade samhället. Det är ett villkor för att samhället överhuvudtaget ska fungera.

Polisen måste därför få ta till de medel som krävs för att upprätthålla ordningen. Varför inte kraftsamla med särskilda polisinsatser i de allra oroligaste områdena? Verkligheten är sådan att det ibland är nödvändigt med hårda tag och statens signal till våldsverkarna måste vara tydlig: Det lönar sig aldrig att begå brott eller att utmana rättsstaten!

Hårda straff och nolltollerans brukar utmålas som gammaldags och mossigt. Men det enda som är förlegat är en låt-gå-attityd mot våldsverkare. Hårda tag är receptet för att lösa situationen här och nu. Långsiktigt handlar det om att bygga förutsättningar för ett starkt civilsamhälle, stabila familjer och en skola med ordning och reda. Rent generellt en värdebaserad politik som säkerställer en hög respekt för medmänniskor. Där till behöver vi systemskiften i politiska kärnområden som arbetsmarknads- och bostadspolitiken, som fortfarande styrs av 1970-talets politiska dogmer. Detta är i grunden det enda recept som långsiktigt kan lösa ligistproblematiken i förorterna.

Som ung kristdemokrat tar jag ansvar för att bilda opinion för detta. Men mitt tydliga budskap till de kriminella ungdomarna i Rinkeby och andra förorter är också: skaffa er ett liv! Det kanske låter hårt, men tro mig, ingen annan kommer att göra det åt er. Sluta upp med att hindra polisen från att göra sitt jobb, sköt er i skolan, gör era läxor, engagera er i en ideell förening och ta hand om era nära och kära. Hjälp till att bygga upp samhället istället för att förstöra det.

Om vi vill få ordning i våra förorter är det ett återupprättat personligt ansvarstagande, goda värderingar och en mer marknadsorienterad politik som måste till!

Aron Modig
Förbundsordförande KDU

Det personliga ansvaret får inte urholkas

Debattartikel publicerad på SvD Brännpunkt den 3 november 2011:

På Svenska Dagbladets debattsida Brännpunkt pågår just nu en diskussion kring huruvida Högsta domstolen har upphöjt berusning till ursäkt för brott eller inte. Professorerna emeritus Madeleine Leijonhufvud och Suzanne Wennberg menar (1/11) att så är fallet och att HD med ett ”penndrag sopat bort en grundregel i svensk straffrätt”. De hänvisar till ett fall från den 16 september i år då HD handhade ett åtal om mordförsök. En berusad och påverkad man ansågs då inte ha haft det uppsåt som krävs för att åtalet skulle kunna styrkas.

Professorerna Petter Asp och Magnus Ulväng, däremot, menar (1/11) att Leijonhufvuds och Wennbergs förklaring av den aktuella domen är missvisande samt att det är svårt att se att den skulle kunna leda till ”några mer påtagliga konsekvenser”. De påpekar vidare att HD:s tolkning är fullt förenlig med den tillämpliga lagtexten i brottsbalken 1 kap. 2 §.

För lekmän är det onekligen svårt att hänga med i dessa svängar men tydligt är att expertisen inom den juridiska världen har olika uppfattningar om hur den aktuella domen ska tolkas. Det skapar en onödig otydlighet och osäkerhet hos allmänheten.

Om det är så att det i och med den aktuella domen har skett en förskjutning juridiskt och att praxis har ändrats så måste det till en ny lagstiftning. Principen om det personliga ansvaret måste vara gällande – var och en av oss bär i varje läge det yttersta ansvaret för våra handlingar. Om de begångna handlingarna är av brottslig karaktär så ska vi straffas för dem, oavsett berusningsgrad.

Denna uppfattning kan verka självklar men faktum är att Sverige har en historia av ett rättstänkande som bygger på allt annat än på principen om det personliga ansvarstagandet. Istället har alla möjliga yttre förklaringsmodeller använts för att urskulda att människor begår brott. Det har handlat om dålig ekonomi, dålig barndom, att man bott i hyresrätt. Kort och gott, det har i för stor utsträckning varit ”samhället” som fått ta på sig skulden för att det skapats en brottsling. Med det synsättet har ansvaret för begångna brott alltför ofta lagts på andra än på brottslingen själv.

I grunden är detta en fråga om etik och moral och om vad som är rätt respektive fel. Det finns saker och ting som kan öka risken för att någon ska begå ett brott – alkohol och droger är några av dem – men alla människor har i slutändan ett val. Att skylla kriminalitet på externa faktorer är att frånta människor det moraliska ansvar vi har för oss själva och våra medmänniskor.

Principen om det personliga ansvaret får inte urholkas, utan behöver snarare stärkas genom strängare straff för vålds- och sexualbrott. Kränkningen av brottsoffret är nämligen lika allvarlig, och dennes men för livet lika stora, oavsett om gärningsmannen var berusad eller inte då brottet begicks.

Aron Modig
Förbundsordförande KDU

KDU-kampanj betonar ansvar och gemenskap

Debattartikel publicerad i senaste numret av Kristdemokraten:

Elisabeth Lann kritiserar på ledarplats i Kristdemokraten (16/9) KDUs senaste skolkampanj ”Skaffa dig ett liv!”. Lann framhåller visserligen att KDU har rätt i att ”var och en har ett personligt ansvar för sitt liv” samt att det finns ”viktiga poänger i kampanjens budskap om trygghet och arbete”. Men hon påtalar också att det är synd att KDU ”väljer en individualistisk ansats för sin höstkampanj, istället för att betona ansvaret vi har för varandra”.

”Skaffa dig ett liv!” är en omarbetad variant av en kampanj med samma slogan som drevs under Jakob Forssmeds förbundsordförandetid. Den nya kampanjen syftar till att belysa två väldigt viktiga fundament i den kristdemokratiska ideologin: det personliga ansvarstagandets betydelse samt principen om politikens gränser. Var och en av oss är ytterst ansvarig för vårt eget liv och våra handlingar, medan politikens roll är att skapa så goda förutsättningar som möjligt för oss alla att ”skaffa oss ett liv”.

I KDU fokuserar vi under denna termin på att lyfta fram just dessa principer men tillsammans, och över tid, bildar våra kampanjer en ideologisk och sakpolitisk helhet. Två av våra sex senaste kampanjer (”Ovärderligt” från 2008 samt Lämna familjen ifred – ska det vara så svårt?” från 2010) betonar till exempel just betydelsen av gemenskap och det ansvar vi har för varandra.

Elisabeth Lann berömmer alltså just de principer som ”Skaffa dig ett liv!” syftar till att belysa men kritiserar att KDU inte i varje kampanjmaterial lyfter fram samtliga delar av den kristdemokratiska ideologin. Det är en märklig och osaklig kritik. Vi kan försäkra Lann om att KDU och förbundets kampanjer står på en fast ideologisk grund.

”Skaffa dig ett liv!” ska dessutom ses i ljuset av Kristdemokraternas fokusområde barns och ungas uppväxtvillkor. Kampanjen är ett försök att konkretisera detta fokusområde genom att presentera politik för en skola med kunskap i fokus, fler jobb och ett samhälle där lag och ordning råder. Det ger bra och trygga uppväxtvillkor åt barn och unga.

I samband med att vi i våras valdes till ny ledning för KDU lyfte Aron Modig i sitt installationstal fram tre ideologiska principer som gör honom till en stolt kristdemokrat. Det rörde sig dels om det personliga ansvarstagandet men även om det civila samhällets betydelse och vikten av att flit alltid lönar sig. Inför framtagandet av nästa stora KDU-kampanj kommer sannolikt något av dessa teman att belysas.

Vi unga kristdemokrater i KDU har nämligen ambitionen att även fortsättningsvis vara en bred men ideologiskt tydlig röst i den svenska debatten.

Aron Modig
Sara Skyttedal
Christian Carlsson