Talet om ”vithet” fördummar debatten

Debattartikel publicerad på Newsmill den 30 mars och i nättidningen Liv & Rätt den 3 april 2013:

De senaste månaderna har begreppet ”vithet” blivit allt vanligare i den svenska samhällsdebatten. Senast var det SSU som släppte en rapport med titeln ”Fyra nyanser av vitt”. Författarna menade där att rapporten normkritiskt analyserar Socialdemokraterna ”… samt synliggör den överrepresentationen av vithet som finns i de flesta socialdemokratiska led”.

Det står naturligtvis SSU fritt att betrakta sitt moderparti utifrån vilket perspektiv de vill. Men utgångspunkten för deras analys visar på en obehaglig människosyn. Att överhuvudtaget fästa någon som helst vikt vid en persons, eller en grupp människors, hudfärg är aldrig acceptabelt. Detta sätt att betrakta omvärlden vänder vi unga kristdemokrater oss kraftigt emot. Det är inte okej att värdera människor utifrån vare sig utseende eller bakgrund, oavsett vad syftet eller sammanhanget är.

Diskussionen kring ”vithet” blottlägger dock något djupare. Den belyser frågor om hur vi ser på våra medmänniskor och vilka premisser som den offentliga debatten ska utgå ifrån. Att primärt tillskriva grupper av människor vissa egenskaper, beroende av kön, etnicitet, hudfärg eller religiös tillhörighet är själva grunden i vad som brukar kallas identitetspolitik. Samhället förstås här utifrån dessa kollektiva och, mer eller mindre påtvingade, identiteter. Att blanda in dessa aspekter blir då också ett viktigt inslag i det politiska samtalet.

Resultaten blir ett debattklimat där idéer och värderingar får stå tillbaka. Istället hamnar fokus på debattörernas bakgrund och föreställda egenskaper. Den centrala frågan blir inte vad du tycker, utan vem du är. Detta är en mycket oroande utveckling!

Ett annat exempel på när identitetspolitiken gör sig påmind är jämställdhetsdebatten. Många är de feminister och genusvetare som anser sig ha tolkningsföreträde och vet vad som är bäst för både kvinnor och män. Inget större utrymme för personliga val eller olikheter ges – kvinnor och män har så gott som alltid olika intressen som står emot varandra.

För ett par år sedan lanserade KDU kampanjen ”We Can Do It! – utan kvotering”. Tanken med den var att visa på hur verklig jämställdhet uppnås. Detta sker inte genom att kvinnor eller män kvoteras in i olika sammanhang i samhället, vare sig det handlar om utbildningsplatser, företagsledningar eller i föräldraförsäkringen. Detta gynnar inte någon. Istället bör debatten handla om hur vi skapar en utbildning i världsklass, bättre företagsklimat och mer valfrihet för familjer. Alla människor måste helt enkelt ges möjlighet att växa utifrån sina förutsättningar, oavsett var i livet man befinner sig eller vem man är.

Visst finns det många problem i samhället och förutsättningar som hindrar enskilda personer från att förverkliga sina livsdrömmar. Men dessa problem löses inte genom att människor buntas ihop i grupper och pressas in i olika fack. Detta fördummar snarare debatten och förvärrar de problem som finns. Vi unga kristdemokrater vill istället vara med och skapa ett samhälle där alla människor ges chansen att utvecklas.

Politik och samhällsfrågor ska diskuteras utifrån idéer och värderingar, inte utifrån vem som deltar i diskussionen. Att ens tanken om att graden av ”vithet” är ett relevant sätt att analysera samhället existerar år 2013 är djupt oroande. Människans inneboende värde borde istället vara den självklara utgångspunkten för debatten. Vi kan bara hoppas att även SSU snart kommer till denna insikt.

Aron Modig
Förbundsordförande KDU

Löfven förespråkar orättvisa och kollektivisering

Debattartikel publicerad på Newsmill den 15 juni 2012:

Om den värsta av olyckor är framme, och det blir maktskifte efter nästa val, kommer en socialdemokratisk regering att lagstifta om könskvotering till börsbolagens styrelser. Det säger partiledaren Stefan Löfven i en intervju med SvD Näringsliv (15/6). Bland annat lyfter han fram följande:

”Det fungerar bättre med en bättre fördelning. Det har både med könsfördelning och olika bakgrund att göra. Dels är det en moralisk och ideologisk fråga. Befolkningen består till hälften av män, till hälften av kvinnor. Då är det mycket märkligt att ena könet är så kraftigt underrepresenterat.”

Även om jag som ung kristdemokrat kanske håller med Löfven om att de flesta organisationer gagnas av pluralism och mångfald, kan jag omöjligtvis komma fram till samma slutsats. Kvotering är ingen lösning, utan både principiellt fel och jämställdhetspolitiskt kontraproduktivt. Därför säger vi unga kristdemokrater nej till all form av kvotering – oavsett syfte, situation och sammanhang. Det finns flera anledningar till det.

För det första är all form av kvotering djupt orättvis. För varje person som kvoteras in på grund av sitt kön, sin hudfärg, sexuella läggning (eller vad det nu må vara) finns en annan människa som stängs ute på orättfärdig grund. Det är alltid fel.

För det andra är det direkt dumdristigt att låta andra faktorer än kompetens, meriter och erfarenhet avgöra vem som ska sitta i våra bolagsstyrelser. I en alltmer globaliserad värld, med knivskarp konkurrens, är alla andra synsätt förödande.

För det tredje är kvotering rent kontraproduktivt som instrument för att nå ökad jämställdhet. Det väsentliga är likabehandling, att varje människa har samma rättigheter och bedöms som människa. Men den som förespråkar kvotering står för motsatsen, menar att en människas kompetens och lämplighet i första hand beror på kollektivistisk tillhörighet. I Löfvens fall, just nu, handlar det om kön. I andra fall om hudfärg, etnisk tillhörighet, ålder eller sexuell läggning.

För det fjärde är Stefan Löfvens inställning och argumentation uttryck för en politisk grundsyn som olyckligt många svenska politiker står bakom, nämligen att alla identifierade samhällsproblem kan lösas med ännu mer av skatter, riktade bidrag samt tvingande lagar och regler. Men fördomar och dåliga attityder kan aldrig elimineras på det sättet. Ett jämställt samhälle måste byggas underifrån, från grunden, och inte genom tvingande genusprojekt från den politiska eliten.

Kvotering är alltid fel, oavsett om det handlar om tillsättandet av poster i styrelser, fördelningen av platser på akademiska utbildningar eller om hur föräldrar hanterar föräldraförsäkringen. Kvotering är ett sätt att hindra, hålla tillbaka och förminska människor. Den bygger på ett kollektivistiskt synsätt där grupper och strukturer sätts framför den enskilda människan. När socialisterna, och ibland de så kallade liberalerna, sviker kommer vi unga kristdemokrater att i varje läge tro på, och stå upp för, en politik som utgår ifrån just människan. Det är den enda rätta utgångspunkten att ha.

Aron Modig
Förbundsordförande KDU

Gudrun Schyman vill inte prata om familjen

Debattartikel publicerad i Dagen den 27 september 2011:

En familjevänlig politik är en politik som utgår ifrån barnets rätt till sina föräldrar och familjernas vardag. Det är politikens roll att stödja familjerna och inte styra och ställa med dem. Man kan undra på vilket sätt en kvoterad föräldraförsäkring underlättar för familjerna att få vardagen att gå ihop?

Detta är nämligen det enda konkreta förslag till förnyad ”föräldrapolitik” som Gudrun Schyman kommer med i Dagen (21/9). Att frånta familjerna makten över sin egen vardag, och styra dem på sätt som de inte efterfrågat, är tydligen ett sätt att stödja dem. Snacka om att inte tro på människan och familjernas förmåga att styra sina egna liv.

Det är också symptomatiskt att Schyman egentligen inte vill prata om familjen överhuvudtaget. I stället vill hon bara prata om” föräldraskap”. Det är sant som Schyman skriver att en förälder aldrig kan frånsäga sig det personliga ansvar som föräldraskapet innebär. Att däremot endast se föräldraskapet som en ”individuell relation” är att förneka barnets rätt till både mamma och pappa.

Ett föräldraskap kan aldrig ses som en isolerad företeelse mellan ett barn och en vuxen. Ett barn har alltid två föräldrar som tillsammans har ansvar för barnets bästa. Och nej, Gudrun Schyman, ett föräldraskap blir inte halvt bara för att det delas med en annan människa!

Den dagaktuella debatten är i vilket fall uppfriskande! Den illustrerar med all önskvärd tydlighet skillnaden mellan de krafter som vill bryta ner och splittra familjen och oss unga kristdemokrater som vill stärka den.

Aron Modig
Förbundsordförande KDU

Tvingande genusprojekt kan aldrig bygga jämställdhet

Debattartikel publicerad på SvD Brännpunkt den 22 september 2011:

”Äganderätten är aldrig absolut.”Det skriver Moderaternas partisekreterare Sofia Arkelsten på Dagens Industris debattsida (21/9) och påtalar samtidigt att Moderaterna vid behov är beredda ”att öppna för en diskussion om reglerna om vilken standard bolagsstyrelserna ska hålla”.

Att ytterligare en högt uppsatt moderat företrädare nu går ut och öppnar upp för att sätta godtycke före såväl kvalifikationer som duglighet är anmärkningsvärt. Vi unga kristdemokrater är däremot tydliga i vår inställning. Vi säger nej till all form av kvotering – oavsett syfte, situation och sammanhang. Det finns flera anledningar till det.

För det första är all form av kvotering djupt orättvis. För varje person som kvoteras in på grund av sitt kön, sin hudfärg, sexuella läggning (eller vad det nu må vara) finns en annan människa som stängs ute på orättfärdig grund. Det är alltid fel.

För det andra är äganderätten visst absolut. Den är vår marknadsekonomis allra viktigaste fundament. Den som äger ett företag ska också få utse dess styrelse – helt på egen hand – och faktorer som kompetens, meriter och erfarenhet måste få vara utslagsgivande. I en alltmer globaliserad värld, med knivskarp konkurrens, är alla andra synsätt förödande.

För det tredje är kvotering rent kontraproduktivt som instrument för att nå ökad jämställdhet. Det väsentliga är likabehandling, att varje människa har samma rättigheter och bedöms som människa. Men den som förespråkar kvotering står för motsatsen, menar att en människas kompetens och lämplighet i första hand beror på kollektiv tillhörighet. ”Kvinnors underrepresentation i bolagsstyrelser är ett exempel på att kvinnor och män inte har samma möjligheter”, skriver Arkelsten. Ja, kanske det. Men den kan också bero på att kvinnors aktiva val i livet skiljer sig från männens.

För det fjärde är Arkelstens inställning och argumentation uttryck för en politisk grundsyn som olyckligt många svenska politiker står bakom, nämligen att alla identifierade samhällsproblem kan lösas med ännu mer av skatter, riktade bidrag samt tvingande lagar och regler. Men fördomar och dåliga attityder kan aldrig elimineras på det sättet. Ett jämställt samhälle måste byggas underifrån och inte genom tvingande genusprojekt från den politiska eliten.

Kvotering är alltid fel, oavsett om det handlar om tillsättandet av poster i styrelser, fördelningen av platser på akademiska utbildningar eller om hur föräldrar hanterar föräldraförsäkringen. Kvotering är ett sätt att hindra, hålla tillbaka och förminska människor. Den bygger på ett kollektivistiskt synsätt där grupper och strukturer sätts framför den enskilda människan. När de så kallade liberalerna sviker kommer vi unga kristdemokrater att i varje läge tro på, och stå upp för en politik som utgår ifrån, just människan. Det är den enda rätta utgångspunkten att ha.

Aron Modig
Förbundsordförande KDU

Tvång och ofrihet i jämställdhetens namn

Göran Hägglund briljerar idag åter på Göteborgs-Postens debattsida, då han går till kraftfull attack mot de rödgröna socialisternas kvoteringsiver. Han skriver bland annat:

Är det rätt och riktigt att politiker tvingar folk till helt andra livsval än vad de själva uttryckligen har valt – även om valen i sig är helt godtagbara och människor själva känner sig helt nöjda med dem? Frågan kan te sig absurd, ja nästan obegriplig, men de rödgröna svarar uttryckligen ja på den. Med jämställdheten som täckmantel vill man släppa lös en formlig kvoteringsvåg över Sverige, som ska skölja över allt från universitet till arbetsmarknad till näringsliv.

Och inte minst över familjen. Föräldraförsäkringen ska tvångsdelas. Och trots att man kunde tycka att det är vid familjelivet som politiseringen borde göra halt, är det tvärtom just här de rödgröna överhetsfasonerna kommer till tydligast uttryck.

I fredags var även ett annat av Kristdemokraternas statsråd, Mats Odell, ute i samma debatt. Tillsammans med Sarah Wamala, generaldirektör Statens folkhälsoinstitt, Annika von Haartman, övervakningschef Norden på NASDAQ OMX och Leyla Anabestani, vd Freja Assistanstjänst AB skrev de på SvD Brännpunkt:

Tyvärr verkar debatten om styrelserepresentation och kvinnors inflytande i näringslivet ofta utgå från föreställningen att styrelser tillsätts i ett vakuum där personer nomineras och väljs utan tidigare erfarenhet av att ta ett ledande ansvar. Så är det givetvis inte. De som kommer i fråga för styrelseuppdrag har ofta en lång erfarenhet av entreprenörskap eller ledarskap. Därför är det viktigt att arbeta för att kvinnor ska kunna starta och driva företag inom de sektorer de är verksamma samt att arbeta för att ändra den ofta omedvetna attityden gentemot kvinnligt ledarskap.

Andra lästips: