Mitt hjärta är blått!

Debattartikel publicerad på debattsajten Sourze den 10 september 2012:

För några veckor sedan återvände mängder av svenska ungdomar till skolan. I samband med det drog också vi unga kristdemokrater på allvar igång höstens kampanjarbete. Under de kommande månaderna kommer vi att möta unga människor – över hela landet – i deras vardag.

Det är alltid roligt och upplyftande att träffa nya ungdomar. De flesta har en stark tro på framtiden. För Sverige är ett bra land att leva i. Vi är ett rikt och modernt land, korruptionen är låg, vården är tillgänglig för alla och våra barn och unga har möjlighet att gå i skolan utan kostnad.

Vid våra möten med Sveriges unga blir det dock också tydligt att vi står inför stora utmaningar i framtiden. Arbetslösheten, bostadsbristen och de allt sämre resultaten i skolan är några av de som ofta nämns. Men vi står också inför utmaningar på ett djupare plan.

Många människor mår nämligen dåligt. Familjer splittras och ett stort antal personer lever i ensamhet. Missbruket av alkohol och droger är omfattande, vilket tyvärr leder till kriminalitet och utanförskap. Hemlösheten är utbredd i de större städerna och mobbning är på tok för vanligt förekommande i skolan. Dessa problem behöver vi få bukt med, men politiker kan inte lösa allt. Lika viktigt är hur vi beter oss mot varandra och att vi tar ansvar för våra medmänniskor och vår omgivning.

En av de viktigaste principer som vi unga kristdemokrater bygger vår politik på är att samhället ska präglas av mer gemenskap och mindre stat. Det långvariga socialdemokratiska maktinnehavet under 1900-talet har gjort att staten och politiken har en alltför framträdande roll i samhället medan mellanmänskliga relationer har trängts undan. Människor har helt enkelt fjärmats från varandra och resultatet har blivit ett kallare samhälle där ensamheten och vilsenheten breder ut sig. Detta i kombination med starka inslag av värderelativism inom såväl skolan som politiken och samhället i stort har gjort att många unga människor idag upplever en känsla av rotlöshet.

Det talas ofta om ungas psykiska ohälsa i den allmänna debatten. Detta är ett reellt problem och en av våra största framtidsutmaningar. Det är dock viktigt att detta inte reduceras till en medicinsk fråga. Den ökade psykiska ohälsan är ett tecken på att något inte står rätt till i samhället.

Dessa problem kan inte lösas genom enbart mer pengar till psykiatrin eller genom ytterligare en handlingsplan. Det går definitivt inte heller att likt Grön Ungdom (Sourze, 3/9) lägga skulden för utvecklingen på Alliansens politik och det fria näringslivet. Nej, vad som behövs är ett generellt värderingsskifte i Sverige! Vi unga kristdemokrater är övertygade om att mycket inspiration kan hämtas i den kristna värdegrunden. Vi måste helt enkelt bli bättre på att ta hand om varandra och behandla våra medmänniskor som vi själva vill bli behandlade.

Politiken kan skapa en del förutsättningar för detta. Familjer kan ges stöd och bättre möjligheter att hålla samman. Utrymme för mer tid med varandra kan skapas genom exempelvis sänkta skatter. Men ytterst är detta en fråga om hur vi väljer att prioritera i våra privatliv. Vill vi fortsätta att ensidigt ge företräde åt materiell tillväxt eller ska vi istället välja mer tid för varandra och gemenskap?

Solidariteten får dock inte stanna vid nationsgränserna. De senaste årtiondena har den ekonomiska utvecklingen i världen gått med en rasande fart. Miljontals människor har lyfts upp ur fattigdom. Trots detta lever ännu idag alltför många människor i absolut fattigdom. Den rika delen av världen har ett moraliskt ansvar att hjälpa våra medmänniskor, de som inte är lika lyckligt lottade som vi. Genom ett generöst och effektivt bistånd, mer frihandel samt spridandet av demokrati och frihet kan fler ges en värdig tillvaro och ett drägligt liv.

Det krävs nu ett värderingsskifte. Ett första steg är att diskussionen bara kommer igång och den kristna etiken kan här vara vägledande. Människan måste ses som en helhet med fysiska såväl som själsliga och andliga behov.

Vår politiska filosofi vilar på insikten om att allt inte går att mäta i pengar, utan att det finns saker som är större och viktigare. Vi blir inte lyckliga enbart av att få mer pengar eller saker, vi blir lyckligare av att ha människor runt omkring oss som vi älskar och blir älskade av.

Men vår värdegrund säger också att vi som människor är ofullkomliga och därför är det viktigt att de människor som vi lever i gemenskap med talar om för oss när vi gör fel. Men också uppmuntrar oss när vi gör rätt. Det är att bry sig om sin nästa och att behandla andra som vi själva vill bli behandlade. Det är att ta socialt ansvar och att sätta människovärdet i centrum.

Kristdemokratiska Ungdomsförbundet utgör en unik politisk rörelse i Sverige, som har en djupare syn på samhället och de gemensamma utmaningar vi står inför. Vi bygger vår politik på en stabil värdegrund och vi vill fortsätta vara en stark kraft bland Sveriges unga.

Därför lanserade vi inför skolstarten kampanjen ”Mitt hjärta är blått!”. Solidariteten börjar inte i riksdagen utan här och nu hos dig och mig!

Aron Modig
Förbundsordförande KDU

Mer gemenskap, mindre stat

Debattartikel publicerad i Dagen den 10 juli 2012:

KDU är Sveriges tredje största politiska ungdomsförbund. Vid årsskiftet 2011-2012 hade vi totalt drygt 4500 medlemmar, men vi strävar förstås ständigt efter att bli fler. Nu under sommaren besöker vi ett antal sommarfestivaler för att möta unga människor. Just den här veckan finns vi på plats i samband med Hönökonferensen.

Det är alltid roligt och upplyftande att träffa nya ungdomar. De flesta har en stark tro på framtiden. För Sverige är ett bra land att leva i. Vi är ett rikt och modernt land, korruptionen är låg, vården är tillgänglig för alla och våra barn och unga har möjlighet att gå i skolan utan kostnad.

Vid våra möten med Sveriges unga blir det dock också tydligt att vi står inför stora framtida utmaningar. Arbetslösheten, bostadsbristen och de allt sämre resultaten i skolan är några av de som ofta nämns. Men vi står också inför utmaningar på ett djupare plan.

Många människor mår nämligen dåligt. Familjer splittras och ett stort antal personer lever i ensamhet. Missbruket av alkohol och droger är omfattande, vilket tyvärr leder till kriminalitet och utanförskap. Hemlösheten är utbredd i de större städerna och mobbning är på tok för vanligt förekommande i skolan. Dessa problem behöver vi få bukt med, men politiker kan inte lösa allt. Lika viktigt är hur vi beter oss mot varandra och att vi tar ansvar för våra medmänniskor och vår omgivning.

En av de viktigaste principer som vi unga kristdemokrater bygger vår politik på är att samhället ska präglas av mer gemenskap och mindre stat. Det långvariga socialdemokratiska maktinnehavet under 1900-talet har gjort att staten och politiken har en alltför framträdande roll i samhället medan mellanmänskliga relationer har trängts undan. Människor har helt enkelt fjärmats från varandra och resultatet har blivit ett kallare samhälle där ensamheten och vilsenheten breder ut sig. Detta, i kombination med starka inslag av värderelativism inom såväl skolan som politiken och samhället i stort, har gjort att många unga människor i dag upplever en känsla av rotlöshet.

Det talas ofta om ungas psykiska ohälsa i den allmänna debatten. Detta är ett reellt problem och en av våra största framtidsutmaningar. Det är dock viktigt att detta inte reduceras till en medicinsk fråga. Den ökade psykiska ohälsan är ett tecken på att något inte står rätt till i samhället.

Såväl liberaler som socialister försöker förklara dessa problem med betungande normer. Normer pekas ut som huvudanledningen bakom de ökade problemen. Kärnfamiljsnorm, heteronorm, könsnormer och brist på sekularisering uppges vara bovarna i dramat. Vi unga kristdemokrater vet att kriget mot normer är som att spruta bensin på elden, för unga mår dåligt på grund av brist på ett sammanhang, inte på grund av de existerande sammanhangens normer.

Dessa problem kan inte heller lösas genom enbart mer pengar till psykiatrin eller genom ytterligare en handlingsplan. Det som behövs är ett värderingsskifte i Sverige! Vi unga kristdemokrater är övertygade om att mycket inspiration kan hämtas i den kristna värdegrunden. Vi måste helt enkelt bli bättre på att ta hand om varandra och behandla våra medmänniskor som vi själva vill bli behandlade.

Politiken kan skapa en del förutsättningar för detta. Familjer kan ges stöd och bättre möjligheter att hålla samman. Utrymme för mer tid med varandra kan skapas genom exempelvis sänkta skatter. Men ytterst är detta en fråga om hur vi väljer att prioritera i våra privatliv. Vill vi fortsätta att ensidigt ge företräde åt materiell tillväxt eller ska vi i stället välja mer tid för varandra och gemenskap?

Dessa frågor kräver som sagt ett värderingsskifte. Ett första steg är att diskussionen bara kommer igång och den kristna etiken kan här vara vägledande. Människan måste ses som en helhet med fysiska såväl som själsliga och andliga behov.

Kristdemokratiska Ungdomsförbundet utgör en unik politisk rörelse i Sverige, som har en djupare syn på samhället och de gemensamma utmaningar vi står inför framöver. Vi bygger vår politik på kristna värderingar och vi vill fortsätta vara en stark kraft bland Sveriges unga!

Aron Modig
Förbundsordförande KDU

Hur vi kristdemokrater skiljer oss från liberaler och socialister

Debattartikel publicerad på SVT Debatt den 5 mars 2012:

Ännu en gång kan vi konstatera att det bara finns ett parti i svensk politik som konsekvent sätter barns och ungas bästa i första rummet. Som det enda icke-liberala alternativet i Alliansen är Kristdemokraterna ensamma om att värna barns rätt till både en mamma och en pappa. Göran Hägglund har tydligt avvisat förslaget om att den gemensamt finansierade vården aktivt ska bidra till att barn föds med bara en förälder. Offentligt sanktionerad insemination av ensamstående kvinnor är ett dåligt förslag som helt och hållet förnekar pappors roll i ett barns liv, och samtidigt åsidosätter barnkonventionens krav på att barn ska ha rätt att känna till sitt ursprung så långt det är möjligt.

De liberala och rödgröna partierna – låt oss kalla dem liberalsocialisterna – brukar vara pigga på att hänvisa till att pappor ska ta ett större ansvar för sina barn och deras röster hörs ofta när föräldraledigheten ska kvoteras eller jämställdhetsbonusar införas. Men denna strävan verkar nu vara helt bortblåst och pappans roll negligeras totalt. Den oheliga alliansen av liberaler och socialister har en gång för alla bevisat att den alltid sätter andra politiska mål – om till exempel en konstlad jämställdhet eller vuxnas längtan efter barn – före barnets bästa. Men mot dessa krafter är vi unga kristdemokrater beredda att ta strid!

Debatten skulle kunna sluta där. Men denna sakfråga blottar något djupare och åskådliggör ett antal fundamentala skillnader mellan den värdegrund som vi kristdemokrater bygger vår politik utifrån och de idéer som ligger till grund för liberalismen och socialismen. Kristdemokratins mest grundläggande fundament är principen om det lika, unika och okränkbara människovärdet. Vi utgår i denna vår grundsyn från naturrätten och det arv som förvaltas av den västerländska humanismen och den kristna etiken. Tänkare och filosofer som Aristoteles, Thomas av Aquino och Jacques Maritain har alla varit viktiga influenser i denna mångtusenåriga, idéhistoriska tradition.

Utifrån denna värdegrund formar vi kristdemokrater vår människosyn som kallas personalism. Denna går i korta drag ut på att alla människor är unika individer, men att vi ofrånkomligen befinner oss i naturliga gemenskaper där familjen och det övriga civila samhället är hörnstenar. Detta är något som politiken måste ta hänsyn till, allt annat är att förneka de naturliga rättigheter som vi alla föds med just därför att vi är människor. Liksom vi alla har medfödda rättigheter har vi också skyldigheter som gör att vi måste ta konsekvenserna av våra handlingar. Denna värdegrund är ingen karta över något utopiskt samhälle – sådana finns bara i fantasin – utan en insikt om den mänskliga naturen som är universell.

De ideologier som växte fram under främst 1800-talet vilar på något helt annat än den kristdemokratiska värdegrunden. Liberalismen och socialismen har det gemensamt att de båda förnekar den mänskliga naturen och behovet av gemenskap. Där socialismen vill tvinga alla människor in i en konstlad gemenskap, i form av kollektivism, vill liberalerna isolera människor från varandra och göra oss till ensamma öar vars enda kontakt med omvärlden är via staten och arbetsmarknaden. Dessa båda människosyner förenas i en strävan efter att rasera de naturliga gemenskaperna och bryta ut individen ur sitt sociala sammanhang.

Frågan om insemination av ensamstående kvinnor är en fråga som illustrerar skillnaden mellan denna liberalsocialism å ena sidan och kristdemokratin å den andra sidan. Med lättvindiga argument om att familjer idag ser olika ut vill liberalsocialisterna förneka barn deras medfödda rättigheter. Risken för identitets- och rotlöshet är naturligtvis överhängande för de barn som förnekas rätten till sitt ursprung. Men denna insikt är liberalsocialisterna totalt ovetande om, just därför att de i grunden har en människosyn som förnekar den mänskliga naturen och människan hennes medfödda gemenskapstörst. I förlängningen leder den liberalsocialistiska hållningen till ett samhälle där allt större tilltro sätts till politikens förmåga att lägga tillvaron till rätta. Det personliga ansvaret och de naturliga gemenskaperna slås sönder och resultatet blir ett teknokratisk samhälle där det inte finns något annat än tomhet mellan staten och individen.

Skillnaderna gör sig påminda i många fler sammanhang och kan egentligen appliceras på vilket politikområde som helst. Exempelvis är vi kristdemokrater ensamma i vår strävan efter att stimulera civilsamhället, och avdragsrätten för gåvor till ideella organisationer hade aldrig blivit verklighet utan oss. Vi kommer att kämpa för att utveckla denna reform. Inte för att det är ekonomiskt mest effektivt – det är bara en bieffekt – utan för att det finns ett egenvärde i att människor ges utrymme att skänka av fri vilja, utan socialistiskt tvång eller liberal egoism.

Vi kristdemokrater arbetar just nu för att utveckla vår skolpolitik, inte för att skolan bara ska skapa jämlikhet eller effektiv arbetskraft, utan för att skolan ska vara till för eleverna och få ungdomarna att växa till sin fulla potential. Människorna utgör nämligen ett mål i sig. Också utvecklingen av familjepolitiken pågår för fullt. Där har liberalsocialisterna redan sågat våra förslag för att ge familjer mer utrymme att forma sin egen vardag och föräldrar möjlighet till mer tid för sina barn. Men vi arbetar vidare med att betona familjens betydelse – framför statens – för att exempelvis komma tillrätta med ungas psykiska ohälsa, och vi har i dessa frågor starkt stöd bland verklighetens folk. Det personliga ansvaret i frågor som rör lag och ordning måste också betonas och dygderna lyftas fram på bekostnad av deterministiska socioekonomiska eller psykologiska förklaringsmodeller.

Jag är fullt medveten om att detta sätt att resonera kan uppfattas som främmande för en del människor i Sverige. Det socialdemokratiska maktinnehavet – och det moderata övertagandet av dess idéer – har gjort att mycket av de naturliga gemenskaperna och det personliga ansvarstagandet har eroderat i vårt samhälle. Det är därför dags att vi på allvar börjar diskutera förvisso svåra, men likväl livsviktiga frågor om människans värde, rätt till gemenskap och moraliska ansvar för sina handlingar. Det handlar i grunden om frågan om vad som rätt och vad som är fel. Bara för att något rent tekniskt kan genomföras betyder det inte att det är rätt. Det är en insikt som den politiska debatten borde ta sin utgångspunkt i oftare.

Aron Modig
Förbundsordförande KDU

KDU-kampanj betonar ansvar och gemenskap

Debattartikel publicerad i senaste numret av Kristdemokraten:

Elisabeth Lann kritiserar på ledarplats i Kristdemokraten (16/9) KDUs senaste skolkampanj ”Skaffa dig ett liv!”. Lann framhåller visserligen att KDU har rätt i att ”var och en har ett personligt ansvar för sitt liv” samt att det finns ”viktiga poänger i kampanjens budskap om trygghet och arbete”. Men hon påtalar också att det är synd att KDU ”väljer en individualistisk ansats för sin höstkampanj, istället för att betona ansvaret vi har för varandra”.

”Skaffa dig ett liv!” är en omarbetad variant av en kampanj med samma slogan som drevs under Jakob Forssmeds förbundsordförandetid. Den nya kampanjen syftar till att belysa två väldigt viktiga fundament i den kristdemokratiska ideologin: det personliga ansvarstagandets betydelse samt principen om politikens gränser. Var och en av oss är ytterst ansvarig för vårt eget liv och våra handlingar, medan politikens roll är att skapa så goda förutsättningar som möjligt för oss alla att ”skaffa oss ett liv”.

I KDU fokuserar vi under denna termin på att lyfta fram just dessa principer men tillsammans, och över tid, bildar våra kampanjer en ideologisk och sakpolitisk helhet. Två av våra sex senaste kampanjer (”Ovärderligt” från 2008 samt Lämna familjen ifred – ska det vara så svårt?” från 2010) betonar till exempel just betydelsen av gemenskap och det ansvar vi har för varandra.

Elisabeth Lann berömmer alltså just de principer som ”Skaffa dig ett liv!” syftar till att belysa men kritiserar att KDU inte i varje kampanjmaterial lyfter fram samtliga delar av den kristdemokratiska ideologin. Det är en märklig och osaklig kritik. Vi kan försäkra Lann om att KDU och förbundets kampanjer står på en fast ideologisk grund.

”Skaffa dig ett liv!” ska dessutom ses i ljuset av Kristdemokraternas fokusområde barns och ungas uppväxtvillkor. Kampanjen är ett försök att konkretisera detta fokusområde genom att presentera politik för en skola med kunskap i fokus, fler jobb och ett samhälle där lag och ordning råder. Det ger bra och trygga uppväxtvillkor åt barn och unga.

I samband med att vi i våras valdes till ny ledning för KDU lyfte Aron Modig i sitt installationstal fram tre ideologiska principer som gör honom till en stolt kristdemokrat. Det rörde sig dels om det personliga ansvarstagandet men även om det civila samhällets betydelse och vikten av att flit alltid lönar sig. Inför framtagandet av nästa stora KDU-kampanj kommer sannolikt något av dessa teman att belysas.

Vi unga kristdemokrater i KDU har nämligen ambitionen att även fortsättningsvis vara en bred men ideologiskt tydlig röst i den svenska debatten.

Aron Modig
Sara Skyttedal
Christian Carlsson

Vi är med och bygger framtidens Europa

Krönika som nyligen publicerades i Kristdemokraten:

För några veckor sedan, den 9 maj, firades Europadagen till minne av det förslag om att skapa ett enat Europa som lades fram år 1950. Initiativtagare till förslaget var den franske utrikesministern Robert Schumann och det huvudsakliga syftet var som bekant att bevara den europeiska freden. 58 år har nu gått sedan den aktuella dagen och väldigt mycket har hänt inom det europeiska samarbetet. Inte minst har de sex stater som ursprungligen deltog i projektet nu kommit att bli en union med 27 medlemsländer.

Samarbetet är någonting unikt, både sett ur den övriga världens och ur den europeiska historiens perspektiv. Det var exempelvis väldigt länge sedan kontinenten upplevde en såpass lång sammanhållen period utan större konflikter. Sedan kol- och stålgemenskapens bildande har Europa istället blivit både fredligare och öppnare, i många fall tack vare enskilda individers insatser. Konrad Adenauer förbättrade den tysk-franska relationen på 1950- och 60-talen. En av hans efterträdare på förbundskanslersposten, Helmut Kohl, var av stor betydelse för Tysklands enande. Utöver detta är det kalla kriget förbi och en stor del av de forna kommuniststaterna har idag demokratiserats. Här spelade polske Solidaritetsledaren Lech Walesa en tämligen betydande roll.

Vart vill jag då komma med detta? Jo, helt enkelt till det faktum att stora delar av den moderna europeiska historien faktiskt skrivits av, eller med hjälp av, kristdemokrater. Listan av freds- och frihetskämpar kan nämligen göras ännu längre. I såväl Rumänien som i de baltiska staterna och det forna Tjeckoslovakien gjorde kristdemokratiska företrädare avgörande insatser för att betvinga kommunismen och för att bygga upp sina länder på nytt.

Också idag är de europeiska kristdemokraterna av stor betydelse för Europa. Bland annat utgör man, tillsammans med de konservativa, den dominerande gruppen i Europaparlamentet. Dessutom är nationella partier i regeringsställning i flera länder och Tyskland har åter en kristdemokratisk förbundskansler i Angela Merkel.

Att ge en enkel förklaring till vad detta stora kristdemokratiska inflytande, på den europeisk-politiska arenan, egentligen beror på är förstås svårt. Men troligtvis står en ganska stor del av svaret att finna i den grundläggande kristdemokratiska ideologin. Solidaritetsprincipen, personalismen och förvaltarskapstanken är alla grundsatser som de flesta människor kan hålla med om, och som många dessutom ser som rimliga fundamenta att bygga framtiden på.

Vad gäller framtiden är det om ganska precis ett år, på nytt dags för val till Europaparlamentet, för att utse en ny uppsättning politiker som ska föra det kontinentala projektet framåt. Detta är ett viktigt val för oss svenska kristdemokrater. Dels för att det borde fungera som en indikator på hur det kan tänkas gå i 2010 års riksdagsval, men också för att det är ett val som vi borde kunna prestera riktigt bra i.

I Sverige är Kristdemokraterna det parti som företräder den bästa kombinationen av frihet, öppenhet och betoning på det okränkbara människovärdet. Och dessutom har vi dokumenterade bevis på att det är kristdemokrater som historiskt sett varit de mest drivande i samarbetets framåtskridande. Om vi lyckas föra ut detta budskap i nästa års valrörelse finns det ingenting som talar för att vi inte skulle kunna göra ett mycket bra val. Detta är viktigt, eftersom också de svenska kristdemokraterna kommer att behövas i byggandet av framtidens Europa.

Aron Modig
Förbundsordförande
Kristdemokratiska Studentförbundet