Talet om ”vithet” fördummar debatten

Debattartikel publicerad på Newsmill den 30 mars och i nättidningen Liv & Rätt den 3 april 2013:

De senaste månaderna har begreppet ”vithet” blivit allt vanligare i den svenska samhällsdebatten. Senast var det SSU som släppte en rapport med titeln ”Fyra nyanser av vitt”. Författarna menade där att rapporten normkritiskt analyserar Socialdemokraterna ”… samt synliggör den överrepresentationen av vithet som finns i de flesta socialdemokratiska led”.

Det står naturligtvis SSU fritt att betrakta sitt moderparti utifrån vilket perspektiv de vill. Men utgångspunkten för deras analys visar på en obehaglig människosyn. Att överhuvudtaget fästa någon som helst vikt vid en persons, eller en grupp människors, hudfärg är aldrig acceptabelt. Detta sätt att betrakta omvärlden vänder vi unga kristdemokrater oss kraftigt emot. Det är inte okej att värdera människor utifrån vare sig utseende eller bakgrund, oavsett vad syftet eller sammanhanget är.

Diskussionen kring ”vithet” blottlägger dock något djupare. Den belyser frågor om hur vi ser på våra medmänniskor och vilka premisser som den offentliga debatten ska utgå ifrån. Att primärt tillskriva grupper av människor vissa egenskaper, beroende av kön, etnicitet, hudfärg eller religiös tillhörighet är själva grunden i vad som brukar kallas identitetspolitik. Samhället förstås här utifrån dessa kollektiva och, mer eller mindre påtvingade, identiteter. Att blanda in dessa aspekter blir då också ett viktigt inslag i det politiska samtalet.

Resultaten blir ett debattklimat där idéer och värderingar får stå tillbaka. Istället hamnar fokus på debattörernas bakgrund och föreställda egenskaper. Den centrala frågan blir inte vad du tycker, utan vem du är. Detta är en mycket oroande utveckling!

Ett annat exempel på när identitetspolitiken gör sig påmind är jämställdhetsdebatten. Många är de feminister och genusvetare som anser sig ha tolkningsföreträde och vet vad som är bäst för både kvinnor och män. Inget större utrymme för personliga val eller olikheter ges – kvinnor och män har så gott som alltid olika intressen som står emot varandra.

För ett par år sedan lanserade KDU kampanjen ”We Can Do It! – utan kvotering”. Tanken med den var att visa på hur verklig jämställdhet uppnås. Detta sker inte genom att kvinnor eller män kvoteras in i olika sammanhang i samhället, vare sig det handlar om utbildningsplatser, företagsledningar eller i föräldraförsäkringen. Detta gynnar inte någon. Istället bör debatten handla om hur vi skapar en utbildning i världsklass, bättre företagsklimat och mer valfrihet för familjer. Alla människor måste helt enkelt ges möjlighet att växa utifrån sina förutsättningar, oavsett var i livet man befinner sig eller vem man är.

Visst finns det många problem i samhället och förutsättningar som hindrar enskilda personer från att förverkliga sina livsdrömmar. Men dessa problem löses inte genom att människor buntas ihop i grupper och pressas in i olika fack. Detta fördummar snarare debatten och förvärrar de problem som finns. Vi unga kristdemokrater vill istället vara med och skapa ett samhälle där alla människor ges chansen att utvecklas.

Politik och samhällsfrågor ska diskuteras utifrån idéer och värderingar, inte utifrån vem som deltar i diskussionen. Att ens tanken om att graden av ”vithet” är ett relevant sätt att analysera samhället existerar år 2013 är djupt oroande. Människans inneboende värde borde istället vara den självklara utgångspunkten för debatten. Vi kan bara hoppas att även SSU snart kommer till denna insikt.

Aron Modig
Förbundsordförande KDU

Mitt anförande från dagens jämställdhetsseminarium

Anförande hållet vid seminariet ”Duktiga flickor kostar inte – en jämställdhetsanalys av budgetpropositionen för 2012″ som arrangerades av Sveriges Kvinnolobby den 19 april 2012:

Tack för ordet, men också för inbjudan och möjligheten att få diskutera frågor som rör unga människors villkor i samhället.

Låt mig först säga att rapporten som vi idag fått presenterad för oss är mycket välskriven, utifrån de frågeställningar som är dess utgångspunkt. Men just utgångspunkten skulle jag säga är både rapportens styrka och dess svaghet.

För när vi diskuterar alla typer av samhällsfrågor måste vi börja med att fråga oss vilken syn på människan som ska vara utgångspunkten. Jag menar att politiken i Sverige under lång tid – och till stor än idag – har byggt och bygger på ett kollektivistiskt tänkande som delar in befolkningen i olika grupper, i stället för att se till alla människors unika behov. Bara för att man är i en viss ålder eller är född till ett visst kön betyder inte detta att man delar någon form av kollektiv identitet eller har gemensamma behov.

Och även om det till och med vore så att en grupp människor i grunden har samma behov, så betyder inte det att lösningarna ska se likadana ut. Jag som ung kristdemokrat menar därför att vi måste sluta med att dela in människor i grupper och istället låta politiken utgå ifrån generella lösningar som skapar möjligheter för alla människor att växa utifrån sina förutsättningar och utvecklas till sina bästa jag.

KDU driver sedan en tid tillbaka en kampanj på jämställdhetsområdet under parollen ”We can do it” – utan kvotering! Kvotering och tvång är det kanske allra tydligaste exemplet på vad ett kollektivistiskt tänkande leder till i förlängningen. Genom en konstlad syn på jämställdhet där 50/50-utfall ses som målet, flyttas politikens gränser fram och resultatet blir ett samhälle där statistik på aggregerad nivå går före människors reella möjligheter att skaffa sig det liv som de själva vill leva.

Det spelar ingen roll om det handlar om att kvotera in kvinnor i bolagsstyrelser eller att ge män företräde till veterinärutbildningen; kvotering och diskriminering är i grunden två sidor av samma mynt som inte är förenliga med ett samhälle som sätter människan i centrum.

Jag menar istället att politiken ska ha generella åtgärder – inte särlösningar på grundval av påtvingade grupptillhörigheter. Därför gillar jag egentligen inte när man sänker arbetsgivaravgiften för unga. Jag gillar när man sänker arbetsgivaravgiften generellt. Jag gillar egentligen inte heller att man talar om ungdomslöner. Jag vill se mer flexibla ingångslöner generellt.

Vad det handlar om i grunden är att flit ska löna sig, oavsett om man är medelålderskvinna, ung man, småbarnsförälder, in- eller utrikes född. Lika lön för lika arbete är en självklar princip som ska gälla i alla fall. Ett större utrymme för individuella prestationsbaserade löner är därför eftersträvansvärt, just för att alla människor då ges möjligheten att växa, oavsett vilken grupp man tillhör i statistiken.

Ett populärt exempel som ofta lyfts i debatten är hämtat från New York, där välutbildade unga kvinnor idag i regel tjänar mer än män med ungefär samma bakgrund. Detta skifte har skett utan några som helst särlösningar med kvotering, jämställdhetspotter eller någon konstlad genusanalys. Istället stavas lösningarna; goda generella förutsättningar för entreprenörskap, en flexibel arbetsmarknad och en väl utvecklad tjänstemarknad.

På detta sätt menar jag som ung kristdemokrat att enskilda människor bör ges möjlighet att forma sina egna liv utefter sina önskemål, som enskilda personer. Ett öppet samhälle med goda förutsättningar för företag att växa, ett livskraftigt civilsamhälle och en kvalitativ utbildning är förutsättningar för detta.

Huruvida människors könstillhörighet huvudsakligen är biologiskt eller socialt betingade och påverkar deras livsval är naturligtvis intressanta frågor, men för den sakens skull inte politiska. Inte heller ankommer det på mig som politiker eller på forskare, journalister, opinionsbildare eller på jämställdhetsministern själv, för den delen, att fördöma enskilda människor, eller familjer, för att deras livsval skulle vara för könsstereotypa.

Jag tycker att er rapport är intressant, men jag tycker nog inte att den för mig som politiker är speciellt relevant. Vi politiker måste i alla lägen utgå ifrån det gemensamma bästa, inte från kollektiva gruppidentiteter som vi eller några andra tillskriver människor ovanifrån. Vi måste istället utgå ifrån att människor är olika och gör olika livsval. Vår uppgift är inte att lägga människors liv tillrätta, utan att skapa möjligheter för människor att skaffa sig det liv som de själva vill leva.

Tack!

Malmström bra val

Igår utsågs folkpartisten Cecilia Malmström till ny svensk EU-kommissionär. Det var ett bra val av en kompetent politiker med ett stort Europaengagemang. Meritlistan innehållande en doktorsexamen i statsvetenskap, sju år som Europaparlamentariker och tre år som EU-minister är onekligen imponerande. Media och diverse vänsterdebattörer har dock fått det att låta som att hennes främsta bedrift är att vara kvinna. Denna inställning är väldigt tråkig och gynnar knappast feministens sak.

Per Ström skriver bra i dagens Expressen: Mansförtryck bakom valet av Malmström.